Kategori:Internationellt

Opsis

Hörni, om ni inte redan har: skaffa senaste numret av Opsis! (Eller varför inte en prenumeration när ni ändå håller på? Det är verkligen värt det.) Innehåll: Nordentema med bland annat en lång jätteintressant artikel om bilderbokskulturen i de olika nordiska länderna. Skulle danska Idiot! eller norska Arg ha kunnat uppkomma i Sverige? Och Janina Orlov för en diskussion kring den senaste tidens alla bilderböcker om bajs, var kommer denna fascination ifrån? Författarnas undertryckta behov eller är det helt enkelt en kassako? Och till sist: en bildkavalkad i en utökad Opsis Salong över nordiska bilderbokskonstnärer (Bolatta Silis-Høegh, Inuk Silis Høegh, Janus á Húsagardi, Linda Bondestam, Linda Frölander-Ulf, Svein Nyhus, Stian Hole, Aslaug Jonsdottir, Dorte Karrebaek, Lilian Brøgger, Anna Höglund och Sara Lundberg). Riktigt lyxigt! Vissa av verken som visas har inte getts ut ännu och det ser jättespännande ut. 

Här hittar du Opsis hemsida.

Barnboksoverload i Bologna

Ni vet det där med att jag sa att jag INTE skulle fastna som en dreglande hund i de franska montrarna på årets barnboksmässa i Bologna? Det gick sådär. Men alltså, vad kan jag säga? Det finns ju så mycket fint att dregla över där! Speciellt nöjd blev jag när jag hittade uppföljarna till “Klappa djuren”, och fick klappa savanndjur, dinosaurier, fordon och rymdfarkoster. Savanndjuren och dinosaurierna var finast, och jag tror mig veta att det finns stora chanser att vi får se åtminstone savanndjuren på den svenska barnboksmarknaden snart. VÅGEN!

Annars tycker jag:

1. Att det låg en viss trötthet i luften bland alla fina montrar. Böcker som jag sett på mässan i flera år i rad står fortfarande på förlagens hyllor, och ja, jag kan ju inbilla mig, men det kändes inte som om det var så hemskt mycket nyskapande och spännande att OOOa och AAAa över i år. (Speciellt inte på ungdomsbokssidan, för där är det ta mig tusan nästan BARA paranormala förmågor i twilightanda vart man än kollar. Bilderböckerna är i alla fall inte riktigt lika enspåriga.)

och

2. Att koalor har stor potential att bli nästa favoritdjur efter alla ugglor och pingviner i bilderböckerna. Sjukt sött med koalor! Och ändå inte uttjatat.

och

3. Att Kitty Crowther, som får årets ALMA-pris, verkar sympatisk och ödmjuk. Jag satt nästan prick bredvid henne när hon fick veta att hon vann. Det kändes stort.

 

Barnboksmässa i Bologna

Dags för åtminstone en tredjedel av Bokunge att snöra på sig bekvämaste skorna, packa ner passet och åka mot barnboksmässan i Bologna. Ni skulle följa med, hörni! Över 20000 kvm utställningsyta med bara, bara barnböcker från hela världen. Sådant måste man ju bara gilla! Mitt mål i år är att försöka låta bli att fastna som en dreglande hund i de franska montrarna (alltså, fransmän! De kan verkligen det här med att göra snygga barnböcker!) och försöka vidga mina vyer åtminstone lite. Vi får se hur det går. Rapport utlovas inom kort.

Vive la mer franska böcker!

I Frankrike vet man hur barnböcker ska se ut minsann! Jag har precis kommit hem från en veckas semester i trakterna kring Montpellier och jag kunde såklart inte låta bli att botanisera runt bland barnböcker så fort jag fick tillfälle. Och vilken FRÖJD det var! Jösses, Emelie här på Bokunge efterlyste i ett tidigare inlägg fler taktila böcker. Om inte förlagen här hemma pallar fixa fram några svenska sådana så kan de åtminstone översätta valfri fransk barnbok för de är ta mig tusan taktila hela bunten. De låter, blänker, är mjuka och luddiga, går att vika ut och är allmänt lekfulla och snygga. De luktade eller gick inte, men det var typ det enda de inte gjorde. Och det verkar vara ett genomgående tema att alla böcker (åtminstone pekböckerna) ska vara lärorika på något sätt. Barnen får lära sig räkna, hur olika djur ser ut och låter, hur olika färger ser ut och hur olika saker kan kännas. Till exempel kunde man i en bok känna hur klibbigt murbruket är mellan tegelstenar när man murar. Och i en bok kunde man lära sig knäppa kardborreskor och dra upp en dragkedja! Oh my. Det kan ju verka vara lite för mycket, men allt var så snyggt så det var ändå ok. Jag köpte med mig tre av böckerna ovan, La jungle, La ferme och La nature. I dem kan man höra hur regnet smattrar, kossan råmar, apan tjattrar och mest spännande av allt: hur en panda låter (vet ni det va va va? det vet jag nu).

Bilderböckerna för något äldre barn var inte lika pedagogiskt inriktade, men lika snygga för det. De franska barnboksförfattarna/illustratörerna lyckas med konstycket att vara konstnärliga men ändå tilltalande för barn. Det känns så väldigt franskt alltihop. Här kommer lite bildbevis:

Le mariage de Madame Édouard. Bernard Villiot & Muriel Kerba

 La grande fabrique de mots. Valeria Docampo & Agnès de Lestrade
Synd att jag är så usel på franska att bara pekböckerna kan komma på tal… Men som sagt, en stilla önskan till svenska bokförlag, snälla översätt fler franska barnböcker!