Ni vet det där med att jag sa att jag INTE skulle fastna som en dreglande hund i de franska montrarna på årets barnboksmässa i Bologna? Det gick sådär. Men alltså, vad kan jag säga? Det finns ju så mycket fint att dregla över där! Speciellt nöjd blev jag när jag hittade uppföljarna till “Klappa djuren”, och fick klappa savanndjur, dinosaurier, fordon och rymdfarkoster. Savanndjuren och dinosaurierna var finast, och jag tror mig veta att det finns stora chanser att vi får se åtminstone savanndjuren på den svenska barnboksmarknaden snart. VÅGEN!

Annars tycker jag:

1. Att det låg en viss trötthet i luften bland alla fina montrar. Böcker som jag sett på mässan i flera år i rad står fortfarande på förlagens hyllor, och ja, jag kan ju inbilla mig, men det kändes inte som om det var så hemskt mycket nyskapande och spännande att OOOa och AAAa över i år. (Speciellt inte på ungdomsbokssidan, för där är det ta mig tusan nästan BARA paranormala förmågor i twilightanda vart man än kollar. Bilderböckerna är i alla fall inte riktigt lika enspåriga.)

och

2. Att koalor har stor potential att bli nästa favoritdjur efter alla ugglor och pingviner i bilderböckerna. Sjukt sött med koalor! Och ändå inte uttjatat.

och

3. Att Kitty Crowther, som får årets ALMA-pris, verkar sympatisk och ödmjuk. Jag satt nästan prick bredvid henne när hon fick veta att hon vann. Det kändes stort.

Dags för åtminstone en tredjedel av Bokunge att snöra på sig bekvämaste skorna, packa ner passet och åka mot barnboksmässan i Bologna. Ni skulle följa med, hörni! Över 20000 kvm utställningsyta med bara, bara barnböcker från hela världen. Sådant måste man ju bara gilla! Mitt mål i år är att försöka låta bli att fastna som en dreglande hund i de franska montrarna (alltså, fransmän! De kan verkligen det här med att göra snygga barnböcker!) och försöka vidga mina vyer åtminstone lite. Vi får se hur det går. Rapport utlovas inom kort.