Litteralund, fredag

På fredagens Litteralund kretsade mycket om barnkultur i bemärkelsen kultur som barn uppskattar och känner igen sig i. Först seminariet om skräck och spänning med Amanda Hellberg och Ingelin Angerborn, skickligt lett av Jens Heimdahl. Samtalet handlade om på vilket sätt statusen hos genren har minskat sedan det blev en genre tillgänglig för barn. Heimdahl ställde frågan om det var så att skräck- och spänningslitteraturen kunde vara både uppbygglig och underhållande. En fråga som aldrig verkar bli inaktuell. Det verkade författarna i fråga vara överens om att den kunde.

På ett annat seminarium diskuterade Eva Lindström och makarna Thomas och Anna-Clara Tidholm skillnaderna mellan att gå i barnets skor (det empatiska barnperspektivet) eller att låna ut sina skor till barnet (det sympatiska barnperspektivet). Samtalet leddes av Ulla Rhedin (bilderbokskritiker och forskare). Diskussionen kom att handla om hur svårt det är att komma förbi den vuxnes tolkning och istället direkt nå barnet. Som Thomas Tidholm sa: “Generellt är det ett dilemma att det är den vuxne som ska läsa texten för barnet.” Inte helt utan anledning satt jag i publiken och undrade om inte Pija Lindenbaum hade passat väldigt bra att ha med i panelen apropå  barnperspektivet. Men kanske har hon fullt upp med att motivera sin utflykt till vuxenvärlden efter alla dessa år som barnens ambassadör.

Dela detta:

Lämna en kommentar