Inför 2013 special: Innan jag fanns

I januari kommer en bok av Petrus Dahlin och Maria Nilsson Thore, en matchning som lovar stort! I Innan jag fanns ställs viktiga och svåra frågor om livets mysterier, frågor som inte alltid kan få svar. My och Py åker med sin morfar till landet. Stugan ligger ödsligt och det är en kall och stjärnklar vinternatt. De får ta in ved för inne i stugan är det lika kallt som utomhus och under tiden börjar barnen resonera: My har ju varit i stugan förut, men då fanns inte Py. Fast var fanns hon då? I rymden kanske? Var tar morfar vägen när han dör? Och hur lång är egentligen en evighet? Räcker veden så länge?

Bokunge har fått tjuvläsa Innan jag fanns och så här tycker Lisa H och Johanna P i en chattrecension.

Lisa H: Ok, boken nu då! Ett rymdäventyr… Om livet, döden, evigheten och rymden.

Johanna P: Alltid intressant med böcker som närmare sig ämnet döden. Och ja, hur man blir till, kretsloppet liksom.

Lisa H: Ur ett barns ögon.

Johanna P: Det är fint hur man skriver ihop rymden (som vi inte vet så mycket om) med döden (som vi inte vet någonting om).

Lisa H: Mycket fint. Och jag gillar att vi genom bilderna faktiskt blir placerade mitt i rymden. Det är natt och stjärnklart och rymden tar upp större delen av uppslagen på nästan varje bild. För att inte tala om utzoomningen på sista uppslaget, när man ser jordens rundning. Det ger en viss känsla av litenhet.

Johanna P: Precis. Ensam på jorden ser det lilla huset ut att vara. Och stora rymdkroppen runt.

Lisa H: Som ju förstärks av barnens litenhet ännu mer. Och deras “oförstånd” inför de stora frågorna blir väldigt naturlig i och med att de är barn. Barn kan liksom tänka fritt och spekulera på ett annat sätt jämfört med vuxna. Morfarn är ju faktiskt inte med och resonerar alls, han bara ställer frågor och sen går han ut.

Johanna P: Ja, jag tycker mycket om hur berättelsen är som ett långt samtal mellan syskonen. Det är pågående tankar med fantasieggande beskrivningar också, “rymdbebis”, “äggplanet”.

Johanna P: En sak jag tänkte på dock är att talspråket är rätt avancerat för yngre barn? Alltså att riktiga barn inte pratar så. Kanske jag reagerade eftersom det är vanligt att man idag låter barnbokskaraktärer “prata” som riktiga barn, mer “barnspråk” med grammatiska fel, osv. Här är språket korrekt. Säger inte att det är fel eller så. Bara en reflektion. Bra att det finns olika!

Lisa H: Dahlin har ju mest skrivit för mellanåldern innan, där kan karaktärerna också kännas lite lillgamla ibland.

Johanna P: Ah, lillgamla – just det. SÅ.

Lisa H: Vissa barn är ju det iofs. Jag tycker nog bokens starka sida är temat tillsammans med illustrationerna. Men på något sätt känns det som om texten haltar. Det är liksom lite för mycket som ska klämmas in i ganska lite text.

Johanna P: Mm, det är sant. “Som ett litet grodyngel bland miljoners miljarders grodyngel som simmade i en jättestor svart sjö, säger Py.” Det blir bara nåt med trovärdigheten.

Lisa H: Ja, kan man miljoner och miljarder när man är så liten? Har man den begreppsvärlden?

Johanna P: Precis. Kanske en 6-åring? Men detta är den yngre.

Lisa H: Fast å andra sidan har ju hela boken en stark poetisk sida och miljoners och miljarders ger ju ett svindlande perspektiv.

Johanna P: Ja, och en jättestor svart sjö. Som rymden. Det är nog bara att man reagerar på trovärdigheten. Men egentligen så finns det såklart inget facit till hur en skönlitt-karaktär ska prata. Finns dock risk att folk inte “köper” karaktären, och då blir det svårare att gilla boken fullt ut.

Lisa H: Frågan är vilken ålder boken vänder sig till?

Johanna P: Först tänkte jag att temat kanske skulle vara ogreppbart för Rut, som är 4 år, men samtidigt har hon faktiskt börjat ställa frågor om livet och döden – så det passar nog. För en 6-åring, som ju verkligen brukar fundera kring dessa ämnen, är boken nog inte så intressant.

Lisa H: Ja, för barnsligt för dem kanske. Sen tror jag att boken skulle passa bättre för vissa barn. En pojke jag känner är mer av en liten filosof, han hade nog tagit till sig boken bättre än mitt barn.

Johanna P: Ja, den har verkligen en filosofisk sida. Jag gillar böcker som öppnar upp stora frågor för mindre barn, men det är en jädra balansgång det där. Man har samtidigt ett ansvar som vuxen att inte skrämma, osv.

Lisa H: Nej, supersvårt! Jag tror Petrus Dahlin drabbats av stora känslor när han skrev (särskilt efter hand som illustrationerna blivit klara). Det är lätt att bli högtidlig och känslosam och filosofisk när man gräver ner sig i de svåraste frågorna som finns. Så han tappade kanske perspektivet lite?

Johanna P: Ja, undrar om det ens finns knepigare tema att skriva om? Så modigt att ge sig på. Och viktigt att våga.

Lisa H: Men å andra sidan kanske det inte gör något? Det är ju meningen att man ska diskutera med barnet vid högläsningen. Allt kan ju inte heller vara lättserverat och räkmacka.

Johanna P: En annan sak jag tänkte på, uppskattar mycket att man “dras in” i My och Pys värld. Lugnet. Ingen som bråkar, syskonen blir inte osams.

Lisa H: Drömbarn.

Johanna P: Måste vara påhittade!

Lisa H: Haha! Men det är säkert väldigt tyst där de är, kallt, tyst och mörkt. Som i rymden!

Johanna P: Ja, och illustrationerna gör verkligen sitt där. Gillar hur kylan nästan går att ta på. Samtidigt är det värme mellan karaktärerna. Och just ja, mormorn! Är hon död?

Lisa H: Säkert död, för hon är ju på foto i fönsterkarmen.

Johanna P: Och i slutet ler hon. Nej, VINKAR till morfar när han åker runt i rymden.

Lisa H: Haha, det har du rätt i! Klart hon är död.

Johanna P: Fast jag, den cyniske vuxna, tänker “JAHA. Nu dog morfar och drar upp i rymden? Och barnen är ensamma i huset!” Fast så var det ju inte. Hoppas jag.

Lisa H: Det kanske är barnens ögon vi ser med.

Johanna P: Just ja! Så är det nog på den bilden för man ser morfars axel och sen rymdmorfar genom fönstret. Bra barnperspektiv. Fint hur deras funderingar blir små detaljer i illustrationerna. Samma med rymdbebisen.

Lisa H: Ja, det är många detaljer att upptäcka efter hand.

 

Innan jag fanns är en stämningsfull vintervärld som stillsamt väcker tankar om livet, tiden och vad som är när man inte finns. Läs, titta och fundera. Boken ges ut i början på nästa år.

Innan jag fanns är skriven av Petrus Dahlin och illustrerad av Maria Nilsson Thore. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Dela detta:

One comment, Lägg till din.

Kul att läsa vad ni tycker om Innan jag fanns! Jag fick också chansen att förhandsläsa boken (http://www.jonnalindberg.com/smygpremiar-for-innan-jag-fanns/) och blev glatt överraskad.

Lämna en kommentar