http://bokunge.se/

Dagens roligaste nyhet

Wed, 23 May 2012 09:28:56 +0200

Läs mer här!

Tips för öronen

Thu, 17 May 2012 22:13:56 +0200

Här kommer ett radiotips!

Stora ämnen för små barn, P4 kultur intervjuar bland annat Stina Wirsén.

Böcker med på resan

Mon, 14 May 2012 10:15:41 +0200

”Hur gör vi med böcker till barnen? Jag vägrar ha hela packningen full med tunga, stora bilderböcker.” Min familj ska ut och resa i en månad, och vi pratade packning igår. Kanske speciellt fastnade vi i pratet om packning av böcker. För hur gör man? Packar med sig tre favoriter, och läser dem tills man kräks? Packar pixi? Köper e-böcker?

Vi var inne en stund på det sistnämnda, men jag vet faktiskt inte. För det första är utbudet på e-bilderböcker verkligen rätt skralt. (Det finns några stycken titlar att välja mellan. Om det inte är så att jag letar förtvivlat dåligt?) Och för det andra känner jag ett visst motstånd, märker jag. Nog för att jag älskar internet och datorer och appar och fan och hans moster, men jag vill i alla fall inte ta med mig en skärm in i läggningsrutinen.

(Av någon anledning tycker jag det är en helt annan sak att ha med sig en skärm på själva flygresan. Eller egentligen när som helst annars. Då kan jag verkligen se en poäng med att få plats med många böcker på en och samma telefon/ipad/läsplatta. Men den där stunden på kvällen när treåringen står framför bokhyllan och väljer två böcker i vanligt hederligt bilderboksformat som han vill ha lästa – den vill jag verkligen inte modernisera.)

Är jag mossig, eller? Det känns ju lite så.

Det kommer hur som helst sluta med att jag satsar på pixiböcker. Då kan man få med sig så många att de räcker för någorlunda variation i en hel månad. Och så kommer jag köpa roliga appar till ipaden också, men kanske inte helt vanliga e-bilderböcker (som är exakt som pappersboken, fast på skärm), utan andra appar. Som tillför något mer än ”bara” läsning.

Hur gör ni när ni packar? Och har ni tips? På appar eller tankesätt jag kan anamma i största allmänhet? Håll inte inne med dem, för all del. Jag kan kanske behöva förnya mig, som ni hör.

Två gånger Benjamin Chaud..

Fri, 11 May 2012 21:04:00 +0200

I höst/sensommar kommer två nya böcker för 3-6 åringarna illustrerade av Benjamin Chaud! Den ena kommer att heta Snömannen och är skriven av Eva Susso. Den andra heter Björnens sång och den är skriven av Benjamin Chaud själv.

Snömannen lär vara en ny (blivande) serie om killarna Max och Uno som i den här boken är på snowboardtur när de åker vilse och möter självaste Snömannen.
I Björnens sång får vi träffa Pappa björn och Lilla björn som mitt under sitt ide väcks av ett bi. Biet lockar dem hela vägen till Paris och in på L’Opéra Garnier. Aldrig har de två björnarna sett en vackrare byggnad och aldrig hade de väl trott att det fanns bikupor på operans tak!

Mamman och havet!

Fri, 11 May 2012 19:24:00 +0200

Nu är det klart att den tredje september kommer Sara Stridsbergs och Anna-Clara Tidholms bok Mamman och havet. Längtar så! Läs mer om boken här.

Mullvadsdrömmar

Fri, 11 May 2012 11:51:00 +0200

För några veckor sen fyndade jag Den lilla mullvaden och raketen i en dammig boklåda. Boken, som gavs ut av Folket i bild i mitten på 60-talet, är en riktig barnbokspärla - men den futtiga guldpengen jag fick betala säger kanske något om ett bortglömt författarskap?

I det forna öst, men även i länder som Kina och Tyskland, har författaren, illustratören och animatören Zdenek Miler (som gick bort 2011) en given plats i barnkulturen. I anglosaxiska länder, tillika hos oss i Sverige har Miler inte samma självklara utrymme. Kanske har Milers uttryck, stilla och diskret finurligt, haft svårt att göra sig plats i en disneyfierad snabbhetskultur.

Men nu, nu händer saker! Parabellum Nord förlag utför kulturgärning av stora mått när de ger ut Milers mullvadsberättelser på svenska, något som inte gjorts på över fyrtio år. Nu har turen kommit till Den lilla mullvaden och den gröna stjärnan (med medförfattaren Hana Doskocilová) där mullvaden vaknar efter vinterns kyla och bestämmer sig för att bygga ut sin lilla lya. I verklighetsnära Äntligen hemma-anda så råkar mullvaden slå hål i taket, men upptäcker också en vacker grön sten. Det är något otroligt sympatiskt med den raka och stillsamma berättarstilen, dessutom är boken befriad ifrån blinkningar till vuxenläsaren*. Mullvaden känns… ja, ärlig helt enkel.

Jag vet inte om det är för att boken bygger på äldre förlaga, men layouten lever inte riktigt upp till den nivå vi är bortskämda med i sprillans nya barnböcker, tycker jag. Bilderna är mindre och täcker inte hela sidorna, vid ett tillfälle så förskjuts även bild och text - du hinner läsa vad som kommer hända innan bilden dyker upp på nästa sida. Det kan tyckas ytligt, men gör en del för intrycket i stort. Detta till trots, Milers illustrationer är fantastiskt vackra, nästan drömlika. Den lilla mullvaden och den gröna stjärnan är i grunden en klassisk fabel med flitiga skogsdjur och luriga skator. Temat, att dela med sig, känns faktiskt riktigt uppfriskande. Noll ironi, visst är det skönt ibland?

I juli 2012 dyker Den lilla mullvaden och raketen upp på nytt, också på Parabellum Nord förlag.

* Kanske därför Miler inte blivit riktigt populär i Sverige, vi har ju en tendens att tycka om barnkultur för vuxna. Tänker exempelvis på Disneys filmer ifrån senare år.

Dagens hjälte: Eloise

Tue, 08 May 2012 14:12:31 +0200

Helt apropå ingenting: VAD OERHÖRT SKÖNT ODRÄGLIG HON ÄR, ELOISE! Ursäkta versalerna, men jag känner det väldigt starkt.

Johanna P skrev om boken redan här, och nu finns 50-talsklassikern “Eloise” av Kay Thompson och Hilary Knight alltså snart, snart, snart att få tag i på nytt. (Snart = nästa vecka). Missa inte. Barnboksvärldens skönaste tjej, jag svär.

Intervju med Lennart Hellsing i SvD

Thu, 03 May 2012 16:47:00 +0200

Intervju med Lennart Hellsing i SvD:

“… jag har faktiskt tänkt tanken att den här boken kanske är det sista jag gör.

Han petar med gaffeln i salladen.

– Fast så tänkte jag om min första bok också.” (Länk)

Skrattfest som livar upp

Wed, 02 May 2012 20:34:00 +0200

Den här boken är kanske det roligaste jag har läst på riktigt länge. När jag drar fram den i biblioteket jublar barnen, allt från de små till de större i tioårsåldern. Konceptet är enkelt. Det är den gamla historien om de tre små grisarna och den stora stygga vargen - fast omvänd. Den stora stygga grisen är rakt igenom ond medan de små fluffiga vargarna är supersnälla och så pass lättskrämda att morrhåren darrar för minsta lilla. Även om konceptet må vara enkelt så måste jag säga att genomförandet är genialt. Författaren, Eugene Trivizas, som sägs vara en av Greklands största barnboksförfattare är så fiffig med melodi och upprepningar att efter bara några sidor så har det barn man läser för fattat galoppen. Lika lätt som med originalhistorien memorerar barnen här proceduren när den stora stygga grisen kommer och ska ta sönder de olika byggnationerna. Så klart måste jag också nämna de fantastiska illustrationerna av den brittiska illustratören Helen Oxenbury som gör sitt till. Som bland annat den spektakulära bilden nedan (från den engelska upplagan) när grisen spränger den supersäkra bunkern vargarna har byggt, med dynamit. Jag kan inte annat än varmt rekommendera denna nyklassiker. Skaffa den eller känn er snuvade på en stor upplevelse.

De tre små vargarna och den stora stygga grisen är skriven av Eugene Trivizas och illustrerad av Helen Oxenbury. Boken ges ut i Sverige av Karneval förlag.

Lyckolipa lite?

Wed, 02 May 2012 11:16:35 +0200

För några dagar sedan roade jag mig på Twitter med att lista barnböcker som får mig att lyckolipa när jag läser högt. (Till skillnad från barnböcker som får mig att lipa pga sorgligheter i största allmänhet, så skulle det här alltså skulle vara böcker med lyckliga skildringar som gav mig klumpar i halsen.) Så här blev hela listan:

Bröderna Lejonhjärta (pga scenen där Skorpan äntligen kommer till Nangijala och får syn på Jonatan nere vid vattnet och springer mot honom och ropar JONATAN!). Edward Tulanes fantastiska resa (pga hela sista kapitlet). Tonje och det hemliga brevet (pga mycket, men framför allt pga cirka allt med gubben Gunnvald). Sagan om den lilla farbrorn (pga så himla lyckligt när ensamma farbrorn får en hundkompis). Och Nils Karlsson Pyssling (pga lyckligt att utsvultna lilla pysslingen får mat och kläder och säger: “Om du kan det. Om du kan ordna mat åt mig så ska jag tycka om dig så länge jag lever.”)

Fick också tips på “Titta, Madicken, det snöar!” som ett säkert lyckoliparkort.

Har ni fler?

Jag känner mig blödig, och vill läsa något lyckligt.

Känner du trollet?

Fri, 27 Apr 2012 11:08:00 +0200

Jag fick en fråga på Twitter: “Vet du vilken barnbok som handlar om ett litet troll i luden mössa? Som åker på ett blad. I en sjö. Och har lång näsa?”

Det visste jag inte. Vet ni?

Ni ser trollet på bild här ovanför.

Alla läser!

Thu, 26 Apr 2012 20:39:00 +0200

Språket i P1, är inte det cirka världens bästa program? När jag gottade runt i deras sändningsarkiv för en tid sen så hittade jag ett intressant program om små barns förhållande till text, läsning och böcker ifrån 2009! I programmet deltar bland annat Elisabeth Björklund som med sin avhandling (Göteborgs universitet) vill komplettera bilden av vad de yngsta förskolebarnen kan. Björklund menar att även innan barn själva kan läsa och skriva så håller de på med en rad aktiviteter kring ord och text. Tänkvärt!

Klicka här för att lyssna.

Fina pekisar

Wed, 25 Apr 2012 09:35:00 +0200

Finaste pekböckerna just nu är Ingela P Arrhenius Jag vet! böcker. Ni vet ju hur hennes illustrationer ser ut. Här får vi dem à la olika djur som tar på sig olika plagg eller äter olika rätter. I tydliga enkla färger som faller litet barn på läppen (och stor vuxen också för den delen). Det gillar vi! I augusti kommer det två titlar till i serien: Vi leker och Vi lägger oss.

Jag vet!-böckerna är skrivna och illustrerade av Ingela P Arrhenius och ges ut av Rabén&Sjögren.

Efter två dagar på den årliga litteraturfestivalen Litteralund är jag fullproppad av intryck. Katti...

Sun, 22 Apr 2012 17:38:00 +0200

Efter två dagar på den årliga litteraturfestivalen Litteralund är jag fullproppad av intryck. Katti Hoflin inledde festivalen med att hålla ett brandtal om att vi i vårt arbete med att få barn och unga att bli kulturkonsumenter inte får glömma bort det fördjupade samtalet och leken. Likaså underströk hon att vi vuxna borde göra det till en vana att emellanåt lägga ner våra smarta telefoner, skruva ur tiden och glömma bort oss själva. Kanske är det bara jag och min förmåga att bli sentimental för mindre men när publiken applåderar Katti Hofflin gör den det med ögonen stinna av tårar och hjärtana fyllda av framtidshopp. Hela torsdagen går i samma tecken. Flera gånger blir jag påmind om hur viktigt det är ha sig själv som barn som referenspunkt när man arbetar med kultur och barn. Eller som Katti Hofflin sa: ”Liksom ringa upp sig själv som elvaåring och prata lite.”.

När Moni Nilsson och Greta Thurfjell från det nyligen nerlagda Palatset, pratar om barninflytande på riktigt och vad barn prioriterar för egenskaper hos oss vuxna, tillsammans med Henrik Bylund från TioTretton får vi veta att högt upp på listan står vuxna som har tid att prata och som inte beter sig som om de vet allting. Återigen blir vi påminda om att skruva ur tiden och glömma bort oss själva. När illustratören och författaren Sara Lundberg avslutar dagen med en personlig och fängslande timme om sitt konstnärskap känns det som om dagen är mättad. Det går omöjligen att bli mer inspirerad.

Så kommer fredagen på Litteralund och det är dags för samtalet mellan Gunilla Bergström och Lotta...

Sun, 22 Apr 2012 17:35:00 +0200

Så kommer fredagen på Litteralund och det är dags för samtalet mellan Gunilla Bergström och Lotta Olsson, DN:s redaktör för Barn&Ung. Förväntningarna är skyhöga och en försiktig tystnad märks i salen när Gunilla kliver upp på scenen. Alfons Åberg finns idag översatt till ett trettiotal språk och nyligen kom Alphonsus Bertoldi Amnimontanus, ut på latin. Det är egentligen först nu, på nära håll man inser vilket otroligt inflytelserikt författarskap Gunilla Bergström representerar. En kort stund in i samtalet förstår publiken att både intervjuare och intervjuperson har en hel del gemensamt. Det är tacksamt. Där en annan journalist skulle ha gjort en hel del klavertramp låter Lotta Olsson tryggt Gunilla Bergström brodera ut och prata om saker som andra skulle ha tyckt oväsentliga. Eller är det rentav Gunilla Bergström som låter Lotta Olsson brodera ut för flera gånger upprepar Gunilla: ”Nu kommer vi långt från ämnet”.

Hon berättar om sin mamma och pappa som gick skilda vägar under en tid då skilsmässor fortfarande var tabu. Hur hennes uppväxt med två, stora kärleksfulla familjer formade henne och hur hennes tidiga karriär som kvällstidningsjournalist har präglat hennes karaktäristiska sätt att inleda varje Alfonsbok. Hon berättar om hur ett misslyckat reportage om skilsmässor resulterade i hennes första bok Mias pappa flyttar, som beskrev barnets syn på en separation. Sedan kommer samtalet in på Gunillas egen familj och tiden då hon förstod att hennes dotter hade en utvecklingsstörning. Sorgen och kaoset som följde med det. En stund kommer det att handla om Bill och Bolla-böckerna och hur även dessa böcker har betytt otroligt mycket för många, inte minst för Handikapprörelsen. Sakta för Lotta Olsson in samtalet på Alfons pappa. Vem är han egentligen denne Bertil Åberg? Mer än den mest kände ensamstående pappan i barnlitteraturen? Gunilla skruvar på sig och Lotta Olsson garderar sig med att säga: ”Jag vet att du inte vill prata om honom, men det måste vi faktiskt göra nu”.

Och så får publiken veta att det var en slump att Alfons fick just en ensamstående pappa och inte en mamma. Att det Gunilla mest av allt ville åstadkomma med Alfonsböckerna var att få agera ut olika små och stora dilemman som hon själv gått och tänkt på. I början var det mest små vardagsdilemman som exempelvis i God natt Alfons Åberg där Alfons pappa till slut somnar efter att med alla medel ha försökt få sin son att somna. Här ville hon visa hur de vuxnas liv ofta ställs mot barnets och hur dessa två världar ibland kolliderar. Med tiden har Alfonsböckernas ämnen blivit alltmer komplexa, och kanske beror det på just detta, att det blir alltmer svårlösta dilemman. Vi som sitter i publiken förstår snart att vi aldrig kommer att få några svar på vem Alfons och hans pappa egentligen är. För Gunilla Bergström verkar de båda mer vara projektionsytor för tankeexperiment än personligheter. Personligheterna skapar vi läsare själva utifrån våra erfarenheter. Och kanske önskar vi att det vi har skapat skulle ha blivit bekräftat här under intervjun, kanske är det rentav hela anledningen till varför vi sitter här. Oavsett så har både Gunilla Bergström och Lotta Olsson låtit oss förstå att vissa saker inte är vad de ser ut att vara. Som i slutminuterna när Lotta Olsson frågar ”Kommer du att skriva något annat än bilderböcker, kanske en vuxenroman? Fantasy? För Alfons och Styrkesäcken är väl nästan är snudd på fantasy? Då skakar Gunilla Bergström demonstrativt på huvudet och säger:

”Nej, absolut inte. Det är en dröm. Det har med själen att göra.”

"Inget märkbart hot mot vardagsexistensens ordning"

Fri, 20 Apr 2012 11:00:00 +0200

Är Shaun Tans böcker barnböcker? Därom tvista de lärde. Personligen tycker jag att beskrivningen “allåldersböcker” passar bra. Nu finns äntligen Borttappad på svenska, en drömsk berättelse om saker inte alla ser. Innan jag och mitt sällskap ens öppnat boken träffas jag, den vuxna läsaren, av piken “En berättelse för dem som har viktigare saker att tänka på”.

Aj.

Borttappad utspelar sig i en groteskt total-industrialiserad miljö där den statligt sponsrade tanken för dagen lyder: “Låt marknaden styra”. Det oväntade, obekväma och “saker som helt enkelt inte passar in” tas omhand av Statliga departementet för udda rester. Mitt i all denna likformighet vandrar Pete omkring och letar kapsyler när han plötsligt stöter på en… ja, vad är det? En varelse som inte hör hemma någonstans? Stor och röd, otymplig och ensam - borttappad.

När Pete tar hem sin nya vän är det knappt så föräldrarna reagerar, strängt upptagna med att göra viktigare saker (som att se på tv). Borttappad är en svidande kritik mot en vuxenvärlden som tappat sin förmåga, eller vilja, att se bortom det givna. Där sånt, och såna, som knölar och skaver förpassas bort. Boken är även en drift med vår vilja att kontrollera både oss själva och vår omvärld, genomgående ser bokens sidorna ut att vara kollage av diverse urklipp ifrån instruktionsböcker om teknik, matematik och naturvetenskap.

Det kanske låter som en riktig deppfest? Misströsta inte - Borttappad är kul! Jag tycker verkligen, verkligen om den melankoliska och snustorra humor som Tan ger oss (“Idag är den morgondag du lovades igår”). Dessutom är boken skickligt översatt av Ulla Roseen.

Summa summarum: LÄS.

Borttappad är skriven och illustrerad av Shaun Tan och ges ut av Kabusa. Borttappad har även vunnit en Oscar för bästa animerade kortfilm, se trailern här!

Lästips!

Thu, 19 Apr 2012 11:00:00 +0200

Lästips!:

Cecilia Verdinelli om “bajsböcker och barnindoktrinering”, läs här.

Ren och skär fröjd!

Tue, 17 Apr 2012 08:50:00 +0200

Här kommer två riktigt heta boktips: Framför mitt hus och Djurens maskerad av Mariannde Dubuc. Alltså, det var länge sen jag blev så positivt överraskad av en bok! Det är ju så att bokomslagen är väldigt viktiga och jag hade ganska låga förväntningar på böckerna som inte ser mycket ut för världen. Utifrån alltså. Men på insidan! Herreminje vad trevliga de är! De innehåller allt man behöver, spänning, förväntan, humor, lite pedagogik och endel läskigheter. Det är tjocka böcker med en illustration och en kort mening på varje sida. I Djurens maskerad är alla djur bjudna på fest och de klär ut sig till olika djur. Krokodilen till dromedar, dromedaren till kamel (“Det var ju lätt!”), kamelen till isbjörn, isbjörnen till svan, svanen med sina svanungar till de tre små grisarna, de tre små grisarna till en ilsken noshörning, den ilskna noshörningen (“som egentligen inte alls är farlig”) till en gullig kyckling. Och så fortsätter det, med finurliga vändningar och väldigt fina illustrationer. Och till sist får vi se alla djur på kalaset, myllrande och tjusiga.

Framför mitt hus är inte sämre, här handlar det om prepositioner: “På en kulle, bakom ett staket, under en stor ek, ligger… mitt hus.” Och så seglar ett helt universum fram genom boken och i den världen finns allt: stora stygga vargen, pirater, bläckfiskar, stjärnfall, ankfamiljer och regnmoln. För att till sist åter zooma in på “mitt hus”.

Det går inte att göra böckerna rättvisa genom att enbart återge texten, deras storhet ligger definitivt i samspelet mellan text och illustration. Så gå och spana in dem i närmsta bokaffär och testa allra helst att läsa dem högt för någon liten lyssnare. Ren och skär läs- och upptäckarglädje! Avskräcks inte av att böckerna klassas som pekböcker, för de passar lika bra till en 4-åring som till en 1-åring.

Framför mitt hus och Djurens maskerad är skrivna och illustrerade av Marianne Dubuc och utges av Rabén&Sjögren. De är översatta av Susanne Hellsing.

Närkontakt av första graden.

Mon, 16 Apr 2012 14:29:00 +0200

Mary och mormor är skriven av Tine Mortier och illustrerad av den belgiska illustratören Kaatje Vermeire. Boken som ges ut av Turbine förlag är eventuellt den vackraste boken ni kommer läsa i år! Mary och mormor handlar om den lilla flickan Mary och hennes mormor som har en alldeles speciell relation. De båda står varandra mycket nära. En dag blir mormor sjuk och kan inte längre prata. De vuxna runt Marys mormor behandlar henne som om hon vore ett litet barn medan Mary förstår bättre. Så mitt i allt kaos går dessutom Marys morfar och dör vilket så klart inte gör det hela lättare.
Det här är en filosofisk bok som trots sitt ämne genomsyras av en enorm optimism och viljestyrka. Som läsare känner man med hela sitt hjärta den vanmakt Mary känner när de vuxna inte riktigt berättar sanningen om Marys mormors tillstånd. Läs den högt för en sex, sjuåring nära dig och prata om den. Eller varför inte - bara titta och njut av de helt underbara bilderna.

Intervju: Lisa Kleinschmidt

Mon, 16 Apr 2012 10:46:00 +0200

Lisa Kleinschmidt är grafisk formgivare och illustratör, aktuell med sin första bilderbok “Buster vill inte sova”.

– Det var fantastiskt spännande och kul att teckna Buster, och också en stor utmaning eftersom jag inte illustrerat någon barnbok tidigare.

Vad var det bästa med att göra en bilderbok?

– Det bästa var att det var så fritt. Jag kände mig inte styrd av förlaget eller av Marie Oskarsson, som skrivit texten. Jag fick fria händer att tolka berättelsen och det togs emot väl både av Marie och förläggaren på Rabén & Sjögren, vilket var otroligt roligt.

Och det svåraste?

– Det som var det bästa, var också en stor utmaning. Att få så fria händer att tolka en text gjorde att skissarbetet med att hitta fram till Busters karaktär och hans fantasivärld blev en ganska lång process. Sen att få Buster att behålla sitt utseende som pojke och ändå få honom att förvandlas till de här olika djuren utan att för den skull kännas utklädd var också en utmaning. Speciellt kycklingen tyckte jag var svår och den jobbade jag ganska länge med innan jag blev nöjd. Men så här efteråt har den blivit en av mina favoriter.

Hur samarbetade ni, du och Marie Oskarsson?

– Jag fick, den i stort sett färdiga texten, av förläggaren Suzanne på Rabén & Sjögren. Och det visade sig vara en text som Marie skrivit för länge sen när hennes son var liten. Min första uppgift var att skissa fram ett förslag och jag började med att arbeta med hur Buster och hans mamma skulle se ut och efter det gjorde jag ett uppslag på prov. Marie och Suzanne tyckte att det var bra och då träffades jag och Suzanne och jobbade fram en disposition på boken där vi bestämde vilken text som skulle höra till vilket uppslag. Sen arbetade jag uppslagsvis med boken och presentarede dem vartefter de blev klara för Marie och Suzanne.

Vad gör du annars, när du inte gör bilderböcker?

– Jag arbetar både som grafisk fromgivare och illustratör och gör allt från reklamtrycksaker, utställningsmaterial, faktaböcker och kokböcker till webb-illustrationer, tidningsillustrationer och läromedel. Nu håller jag på med en indisk kokbok där jag gör den grafiska formen och illustrerar parallellt med arbetet med att formge en psykologibok. Är också aktuell med en fågelbok som heter “Mata fåglar vid ditt fönster” där jag gjort vinjett-illustrationer och med webb-illustrationer av “Leila” på Leila Lindholm’s nya hemsida. Jag uppskattar bredden i mitt jobb och ser alltid till helheten. Grafisk form och illustration flätas ihop och mina illustrationer gränsar ofta till grafisk form eller mönster och när jag gör grafisk form jobbar jag ofta med handskrivna texter och handritade element.

Bilderna är hämtade ur bilderboken “Buster vill inte sova” som är skriven av Marie Oskarsson och illustrerad av Lisa Kleinschmidt. Den ges ut av Rabén & Sjögren. Fotot på Lisa är taget av Wolfgang Kleinschmidt.