unnamed22

Förr i tiden del 2

Jag fortsätter på temat förr i tiden med en tid som förvisso inte är jätteförr, men ändå en bit ifrån oss. Speciellt om man råkar vara barn.

Böckerna om Gitta är baserade på Annika Huetts mammas egen dagbok. Dagboksskrivande Gitta växer upp i 30-talets Stockholm (eller Huddinge om man ska vara petig), och i Åkerbo – sju syskon, fyra våningar och Gittas dagbok får vi följa hennes vardag. Gitta bor i ett stort rött trähus tillsammans med syskon, föräldrar och hembiträdet Svea. Varje dagboksanteckning är som en liten berättelse i sig, en inblick i 30-talets olika vardagssysslor och göranden sedda genom ett barns ögon.

Läs mer

2017-års ALMA-pristagare Wolf Erlbruch

”Wolf Erlbruch gör viktiga livsfrågor tillgängliga och hanterbara för läsare i alla åldrar. Med humor och värme djupt rotad i en humanistisk grundsyn visar hans verk det lilla i det stora. Han behärskar mästerligt sin teckningskonst och bottnar i en lång tradition samtidigt som han öppnar nya kreativa fönster. Wolf Erlbruch är en omsorgsfull visionär.”

2017-års ALMA pristagare Wolf Erlbruch, född 1948, är en tysk bilderboksskapare samt professor i arkitektur, design och konst. I Sverige är han mest känd för illustrationerna till Det var det fräckaste (Berghs), boken om den lille mullvaden som går till botten med vem som har bajsat på hans huvud. Wolf Erlbruch är en av Tysklands mer kända illustratörer och hans produktion av barnböcker är omfattande. Han är flerfaldigt prisbelönt och har två gånger mottagit både Deutscher Jugendliteraturpreis och Bologna Ragazzi Award.

Läs mer

Hästspaning

Är hästbokens status på väg upp? Gör en liten spaning här. Anna Nygren, litteraturvetare, och författarna Malin Eriksson och Katja Timgren skriver om hästböcker på nya bloggen Bara hästböcker.

Ur deras manifest:

”Få litterära genrer är så lästa och så älskade. Generationer av tjejer och kvinnor har vuxit och växer upp med hästböckerna. Hästböckerna lär oss saker om livet, om litteraturen, om språket och världen.

Ändå har hästboken omgetts av tystnad. Om man pratar om hästboken i offentligheten och vuxenvärlden gör man det ofta för att avfärda den.

Det är bara en hästbok. Det är bara hästböcker.”

Det är ett väldigt mäktigt manifest, in och läs.

I senaste avsnittet av podcasten Bladen brinner pratas det häst, Malin och Katja intervjuas om just hästbokens status. Här listar Bladen brinner-Lisa böcker och serier i stallmiljö. För några veckor sen skrev jag om Klara-böckerna som nu kommer i lättläst bearbetning, i det inlägget finns också några bra lästips!

Så okej, det pratas om hästboken just nu, kanske nåt är på väg att hända? Hur det blir med statusen återstår väl att se.

Chattrecension: Tre

Emelie och Johanna chattar om bilderboken Tre. En berättelse om Jonatan som har tre ögon, tre rumpor och tre leksaker… eller?

Johanna: Ska vi prata om boken? Tyckte den var toppen! Klart slut.

Emelie: Jag blir alltid lika glad när Lisen Adbåge har gjort något nytt. Önskar att jag kunde vara lite mer kritisk. Men hon gör mig inte besviken.

Johanna: Nilsson och Adbåge, ett drömlag! Jättekul att Nilsson gör bilderböcker nu.

Emelie: Det är en bedrift. Att ständigt förnya sig, som jag tycker att hon gör. Och Nilsson är oförutsägbar när han gör både Tvåan med Emelie Östergren (Kul med 2:an) och nu då Tre (3). Två bilderböcker efter trettio år som ungdomsboksförfattare! Kanske har han fått barnbarn?

Johanna: Undrar hur deras samarbete har sett ut? Det undrar jag alltid när det är fler än en inblandad.

Emelie: Ja, spännande och undrar lite över vilken förläggare som parade ihop dem eller om de kom på’t själva.

Johanna: Finns säkert nån klubb för genier där de träffats.

Läs mer

Förr i tiden del 1

Förr i tiden i skogen berättar genom pojken Natan hur det var att börja skolan i 1840-talets Sverige. Boken gavs ut första gången 1993 och blev då Augustprisnominerad, lagom till att vi firar införandet av allmän folkskola 175 år nu i år ges boken ut på nytt! Väldigt kul, för det är en viktig berättelse.

Natan lever tillsammans med sin pappa, tant Emmi och två lata morbröderna i ett litet hus i skogen. En dag kommer en gubbe i fin hatt ridandes förbi och berättar att alla barn måste gå i skolan. Natans pappa blir arg för han vill att hans son ska arbeta i skogen, men Natan vill gå i skolan.

Läs mer

Nu är det vår?

Känner ni också för ett vårskrik? Ett litet ett i alla fall.

Jag och minstingen läser en vårpekis som heter Titta skogen. Mjuka naturbilder där ett barn leker och upptäcker i skogen. Gosar med mossa, tittar på myror och provsmakar en kotte (”BLÄ!”). Plötsligt, en lila stövel mitt i skogen – det är pappa! Han får en puss! Berättelsen byggs upp genom ett roligt växelspel mellan titta (”humla”) och göra (”lyssna humlan”). Det är verkligen en pekbok som visar att det lilla egentligen är det stora. Text av Åsa Mendel-Hartvig och bilder av Maija Hurme.

Fin skildring av närhet mellan pappa och barn också! Om jag förstått saken rätt så kommer det bli en serie med fyra pekböcker som utspelar sig i naturen, alla i varsin årstid.

Titta skogen ges ut av Olika förlag. Köp t.ex. på Bokus och Adlibris.

Brev till en nybliven förälder

Ibland händer det att vi skriver om böcker för vuxna här på Bokunge, kika i kategorin Vuxna så får du se. Så, här kommer ett tips om en bok jag hädanefter alltid kommer ge bort till nyblivna föräldrar, Chimamanda Ngozi Adichies Brev till en nybliven förälder – Ett feministiskt manifest i femton punkter.

Läs mer

Oändligt är vårt stora äventyr

I berättelsen om Alice i underlandet sitter Alice uttråkad under ett träd när en vit kanin dyker upp, plockar upp sin klocka ur västfickan och utbrister ”Kära nån, jag är sen!”. Precis lika bedrövligt tråkigt har barnet i Beatrice Alemagnas nya bilderbok Dagen när inget hände under sitt träd då fyra talande sniglar glider förbi. Likt Alice skapar barnet därifrån sitt eget äventyr där allting, bokstavligen, kan hamna på ända.

Läs mer

”Jag går till stallet istället”

Vi är många som gråtit, pirrat och LEVT oss igenom böcker som utspelat sig i och runt ett stall. Kanske hade du tur och fick stryka med handen över en varm mule i verkligheten också, eller så älskade du (precis som jag) hästböcker precis lika mycket som du var allergisk mot hästar, dvs jättemycket.

Men hästboken ja, det är ju en riktig litterär lågstatusgenre. Givetvis, eftersom det är flickor som främst läser. Lisa Bjärbo skriver jättebra på sin blogg om hur inte ens vi, hästbokslovers, alltid vågar stå upp för den läsupplevelse som var så intensiv och viktig för oss. Så därför, för att locka ännu fler in i stallet och för att få skriva lite om hästböcker, så måste jag tipsa om att Pia Hagmars bokserie om hästtjejen Klara nu finns i lättläst bearbetning. Kul!

Läs mer