unnamed22

Stora stökiga känslor

Två nya titlar i Stina Wirséns Vem-serie är här, och som den sucker jag nu en gång är för de här böckena studsar jag i stort sett på stället av förväntningar redan innan jag fått dem i min hand. Men jag blir faktiskt liiiite, liiiite besviken den här gången.

Inte på Vem är bäst?, den köper jag rakt av. Jag smälter redan när Nallen snörar på sig sina snabbaste skor och utmanar Katten på springtävling. Nallen är supersnabb. Bäst på springning! Katten är inte alls lika vass. Han är dålig, tycker Nallen. “På springning, kanske…” säger Katten. Men vilka kullerbyttor han kan göra! På några få sidor hinner sedan de båda kompisarna glänsa, bråka, fuska, försonas och slutligen förnedras en smula när Fågeln kommer och tar över showen för att stila med sina flygkunskaper. Älskart! Det är Vem sover inte? jag har lite invändningar mot. “En bok för de minsta små” står det på baksidan, och så handlar det om att Kanin ska sova över hos Nallen, men inte riktigt vågar. Sover man verkligen över hos sina kompisar när man faller in i kategorin “de minsta små”? Jag gjorde inte det i alla fall.

Stina Wirséns Vem-böcker tar hur som helst ut svängarna en del om man jämför med andra småbarnsböcker. Den här gången gissar jag att både en och annan vuxen läsare kommer att reagera på uppslaget i Vem sover inte? där Kanin och Nallen går in till Nallens föräldrar på natten när de inte kan sova. För vad GÖR Nallens mamma och pappa där inne i sängen egentligen? Det kan väl inte vara så att de… LIGGER med varandra, mitt i blanka barnboken? Jo, ta mig tusan! Jag tror det! (Svårt att säga helt säkert, Wirséns nallar är ganska diffusa i kroppsformen.) Rätt roligt, tycker jag (efter att ha svalt förvånat några gånger), att Stina Wirsén vågar utmana en smula…

Vem sover inte? och Vem är bäst? är skrivna och illustrerade av Stina Wirsén. De ges ut av Bonnier Carlsen.

Chico Bom Bom

Chico Bom Bom är verktygsapan med det grymmaste verktygsbältet! Han har fantastiska verkyg, till exempel en morrmaskin, klädhammare, käftapparat och en töjbar hammare. Chico älskar att uppfinna och upptäcka saker. En dag blir han lurad av en märkligt placerad banana split och rövas bort av en positivhalare till en cirkus. Det ser tufft ut för Chico, men han är smartare än McGyver så lösningen är inte långt borta. Det behövs bara ett måttband, en spiralförlängare och en borrmaskin med backspegel. Temat i boken är helt klart det uppfinningsrika. Språket bubblar och nya ord ploppar hela tiden fram och bilderna går från de enklaste bilderboksteckningarna till serieliknande rutor och myllrande heluppslag. Kanske är det på grund av detta som jag får lite svårt att bestämma mig för vilken ålder Verktygsapan skulle passa för, eventuellt lite äldre barn som kan hantera mångfalden i boken. Men de mindre kan säkert också uppskatta den för alla detaljer och för att Chico är en så söt apa. Nicke Nyfiken har fått konkurrens!

Verktygsapan är skriven och illustrerad av Chris Monroe. och översatt av Lotta Olsson. Den ges ut av Rabén & Sjögren.

Genuskrux i vardagen

Detta är handboken, eller kanske den ska kallas ”tänk på och komihågboken”, som hjälper den vuxne att lotsa barn till ett liv bortom de typiska tjej- och killfällorna. Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 visar oss vägar att se bortom barnets kön och låter oss istället se personen i barnet. Varje kapitel i boken tar upp ett perspektiv på o/jämställdhet i vardagen. Det handlar om hur barn leker, deras självkänsla, deras språk, vänskap, känslor, kroppen och vad som händer på förskolan. I varje kapitel ges också konkreta tips på hur man kan undvika fällorna och kruxen.


Jag har själv precis fått en flicka och tänker mycket på hur jag ska kunna hjälpa henne att bli en stark person i sig själv. Problemet är bara att det är svårt att se sig själv i vardagen utifrån. Det är här Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 är som starkast. Den lyfter fram situationer jag inte ens anade var problematiska. Ett exempel: när man uppmanar en pojke att göra något sker detta oftast i korta befallningar som ”ta på mössan”, men när man säger till flickan låter det istället så här ”ta på mössan, det är kallt ute och du kan bli förkyld”. Är det verkligen så att pojkar har mindre tid att lyssna för att de är så vilda och fartfyllda? Och är alltid flickor lugna och mer mottagliga för längre resonemang? Oavsett så har flickor generellt ett mycket bättre ordförråd när de kommer till skolan och får ett tidigt försprång gentemot pojkarna.


 Boken är full av liknande ögonöppnare. Men jag började efter ett tag bli ganska mättad på alla tips och började fundera på om jag inte redan läst detta? 255 sidor är väl tilltaget för att få mig att orka läsa igenom allt. Kanske hade boken tjänat på ett mer koncentrerat innehåll? Men, det här är bara en liten baksida, annars är jag övertygad, det här är något som behöver läsas och diskuteras av alla. Boken fungerar definitivt som tankeväckare och diskussionsunderlag. Det räcker med att ta till sig det som känns relevant och vettigt. Veckor efter att jag läst den diskuterar jag och min man jämställd barnuppfostran på ett sätt som vi inte gjort tidigare. Och allt förpackat i en bok med lätthanterligt format och väldigt fina illustrationer!

 

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 är skriven av Kristina Henkel och Marie Tomicic. Den ges ut av Olika förlag.

Klappa klappa..

Klappa Djuren är en ny taktil, bilderbok om alla tänkbara djur som kan finnas på en bondgård. På de flesta sidor finns något element som barnen kan känna på. Kycklingen är fluffig. Grisen sträv, kaninen mjuk och getens skägg är spretigt (och mycket lockande att dra i).  Den gröna texten på framsidan är gjord i en slags grön filt (typ minigolfbanefilt) som är inbjudande. Roligast för de allra minsta verkar kycklingen vara. Den är så mjuk att man bara måste pilla på den flera gånger om.

Om jag ska invända mot något så är det texten. Den känns lite tillrättalagd och onödig och hade lätt kunnat tas bort med tanke på att läsarna som uppskattar denna typ av bok antagligen inte kommer bry sig ett dugg om något annat än just de saker man kan känna på och öppna. Som vanligt med just taktila böcker lämpar sig boken inte att ha på bibliotek, men den är garanterat en finfin present till de flesta barn mellan 0 och 2 år.

Klappa djuren är skriven och illustrerad av Xavier Deneux, och översatt av Meta Ekberg. Den ges ut av Rabén & Sjögren.

Fint om ensamhet och syskon

Huvudpersonen i När vi var ensamma i världen har precis lärt sig klockan. Klockan nio, klockan tio, klockan ett, klockan två. När han tycker att klockan är så mycket att pappa borde hämta honom från dagis går han ut och ställer sig vid vägen. Men pappa kommer inte. Kanske har han dött? Kanske har han och mamma blivit överkörda av en röd lastbil? Ja, så är det förmodligen.

Pojken gråter. Nu måste han ta hand om sig själv och sin lillebror i resten av livet! Bygga ett hus de kan bo i av några gamla ruttna plankor, fixa en tv av en kartong, se till så att lillebror får sin dagliga kaka. Och värst av allt – han får aldrig, aldrig visa hur sorgligt allt är, för då kommer lillebror att bryta ihop på direkten.

Ulf Nilsson och Eva Erikssons berättelse planterar en klump i halsen på mig direkt. Det är kanske för att jag är väldigt svag för alla syskonskildringar där storasyskonet måste spela tapper och ta hand om ett eller flera yngre syskon i nöd. (Hela min storasystermentalitet går liksom i spinn direkt.) Eller så är det bara för att det är en väldigt fin skildring av syskonskap, av fantasi som skenar och av hur ensam man kan känna sig i världen ibland. Blir bara lite, lite besviken på det något snöpliga slutet. (Jaha, så mamma och pappa var inte döda. Konstigt! Vad är förresten på teve?) Men ändå – lätt en av höstens finaste bilderböcker!   

När vi var ensamma i världen är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Eva Eriksson. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Så funkar det

Gosse, vad jag har lärt mig grejer idag alltså!

Johanna von Horn och Jonas Burmans Staden – så funkar den riktar sig visserligen till mycket yngre människor än jag (6-8 åringar, närmare bestämt), men hur vuxen jag än är skulle jag i alla fall inte kunna förklara hur ett trafikljus fungerar, hur glasåtervinning går till, hur lyftkranar kan byggas så höga eller vad som finns under de olika brunnslocken på gatan. Förrän nu! Nu fattar jag! Staden – så funkar den är en konkret, lättförståelig och vardagsnära faktabok som förklarar uppfinningar vi använder oss av ofta. Jubel och fanfarer!

Både den här boken och Johanna von Horns tre år gamla debut Kom in i huset – så funkar det, är verkligen, verkligen bra. För sexåringar som har tusen frågor om hur saker och ting fungerar – och för deras arma föräldrar som måste kunna svara.

Staden – så funkar den är skriven av Johanna von Horn och illustrerad av Jonas Burman. Den ges ut av Natur & Kultur.

hosting information

Min Bibel!

 

Av en slump råkade jag läsa om den här boken när jag febrilt googlade runt efter “bebisars utveckling det första året”. Ingenstans på nätet fanns det något om vad som egentligen försiggår i spädisarnas huvud de första månaderna. Trots att det uppenbarligen händer en hel massa. Men så hittade jag Växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij. Och faktiskt. Det mesta står där. Men om det råkar vara så att just ens egen bebis inte följer utvecklingen (utan ibland framstår som en väääldigt onormal bebis) så är boken i alla fall ett enormt stöd när man inte förstår varför ens glada unge plötsligt blivit jättegnällig och klängig på mindre än en natt.

Jag har hört andra föräldrar som avskyr boken. Som nästintill vill förbjuda den. Elda. Så kanske passar den inte alla. Oavsett så finns den för en spottstyver i de flesta välsorterade bokaffärer. (Köp säger jag!)

Växa och upptäcka världen är skriven av Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij. Den ges ut av Bonnier pocket.