För ibland är det skönt med något enkelt, ordnat och liksom rakt. Som en kö. I bilderboken Ställ dig i kö! av Tomoko Ohmura får vi följa en kö, en mycket prydlig sådan, från början till slut. Eller snarare från slut till början. Längst bak står de minsta djuren, som grodan, ödlan och musen, ordentligt numrerade med 50, 49 och 48, och längst fram de största, giraffen och elefanten på plats 2 och 1. Tävlingar och småsnack får tiden att gå. Mårdhunden tävlar med räven om vem som kan hoppa högst, hyenan leker tittut med känguru-ungen, Pandan leker bokstavslekar med kossan och rådjuret. 

Det har kommit två minibokungar i maj månad. En Stina (Tove) och en Joyce (Emelie). Därför har det ibland varit svårt att hinna med den här bokungen. Men inget dåligt som inte har något bra med sig - snart kommer det bli  fler recensioner av pekböcker och småbarnsböcker här på bloggen - en genre som lätt glöms bort.

Det har trots alla bebisbestyr blivit en del bilderböcker på sistone och jag tänkte flagga för en riktig favoritduo bland bilderbokskaraktärerna. Lisen Adbåges böcker om Koko och Bosse, nu senast med Koko och Bosse - Törs inte! Bara så alla vet, jag älskar den här boken förbehållslöst! Koko och Bosse får faktiskt Alfons Åberg och hans pappa att verka omoderna och stela, något jag aldrig trodde var möjligt. Bosse har en känslighet, en nerv som är så himla fin och ovanlig hos pappor i böcker. Koko är både underbar och odräglig på en och samma gång, mest underbar så klart! Samspelet mellan Koko och Bosse är det riktigt fina. Vuxenrollen och barnrollen som hela tiden växlar mellan dem. Ibland är det Bosse som trotsar och Koko som tar ansvar och viceversa. Sedan tycker jag så mycket om bifigurerna som ofta påminner om karaktärerna i Gunna Grähs Hej-hej böcker. Vanliga, dödliga människor som alkistanten på bänken eller den rödkindade och lite för angelägna Lydia Bertilsson i lägenheten bredvid. Ja ni hör ju själva, det är bara till att skaffa boken genast. Någon tre- fyra- femåring kan ni säkert hitta att läsa den för!

Idag skulle Maurice Sendak fyllt 85 år. Google firar, värt att spana in!

Hej Stockholm! Du myllrande, nyfikna stad - här är en bok om dig!

Över fem uppslag skildrar Berlinbaserade illustratören Judith Drews (delar av) Stockholms karaktär. Det är Gamla Stan, Södermalm, City, Djurgården och ett urval museer som tecknas detaljerat i klara färger. Istället för text är det du och jag, bokens läsare, som får berätta - vad är det egentligen som händer vid Mariatorget? Vad gör Selma Lagerlöf i Gamla Stan? Bokens karaktärer, både kända och okända, återkommer på varje uppslag, vilket gör att man själv kan skapa sin röda tråd. Ja, nog känns det lite ovant först - men efter en andra läsning så rullar fantasin på bättre… 

Vi är vana vid att se Per Gustavssons illustrationer ganska grafiska, med skarpa konturer och fylliga färger, som i böckerna om Kompisen, eller Prinsess- och Prinsböckerna. Men nu har det kommit några böcker med lite mjukare utformning.

I augusti förra året skrev Bokunge om barnboksdebutanten Klara Perssons Molly & Sus, ett finurligt tvillingdrama. Boken kom att bli en riktig succe, och Persson tilldelades både debutantpriset Slangbellan och Snöbollen för årets bästa bilderbok!

I sin nya bok Maximilian och minimilian fortsätter Persson att utforska relationen mellan två. Där Molly och Sus brottades med att vara lika, där funderar Maximilian och Minimilian över sin olikhet. Den ena är lång, den andra kort. Ja, Maximilian är faktiskt så lång att boken inte ens räcker till.

Står på Glyptoteket i Köpenhamn och kärar ner mig i den här, Let’s make some great fingerprint art. För oss Tummen-fans så är det ju svårt att säga nej, en hel bok som visar hur du kan skapa di mest storslagna konstverk utifrån fingeravtryck.

Men oj, vad Lilla monster ångrar sig! Och han får ont i magen när han tänker på allt dumt han kallade Stora monster. Tjockskalle och pruttmonster och allt vad det var…

Äntligen en ny bok om den underbara familjen Kanin! I den här berättelsen har Lillebror Kanin följt med Storasyster och Storebror till Djupsjön. Inte för att han gillar att bada, nej tvärtom, han avskyr det! Men han tycker om att hänga med sina syskon (förutom när de retas och hotar med Sjöodjuret). Efter en klassisk syskonincident sitter Lillebror och surar inne i ett tält. Så han ser inte när syskonen blir tagna av det stora Sjöodjuret! Han hör det såklart, men utgår från att de retas med honom som vanligt. Fast när han tittar ut ur tältet efter att det varit märkligt tyst lite för länge så förstår han att något nog faktiskt hänt. Och att han själv måste vara obehagligt modig och hoppa i sjön för att leta efter sina syskon. Vad som händer under vattenytan tänker jag inte avslöja, men det är oväntat, fyndigt och med en viss sensmoral som insektssamlande småbarn kan behöva ta till sig…

Jag har älskat Jonna Björnstjernas böcker om Sagoskogen sen dag ett. De är humoristiska, listiga och underhållande. Och alla slutar på något sätt med budskapet att var snäll, så försvinner det otäcka. På så sätt blir en bok som egentligen borde vara lite för läskig för en fyraåring alldeles perfekt, för det läskiga kan få finnas där bredvid det välbekanta utan att blir för skrämmande. Precis som det ska vara.

Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet är skriven och illustrerad av Jonna Björnstjerna. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Ahh, såg den här finfina samlingen på Lisen Adbåges blogg ikväll och genast fick mina fingrar spatt och beställde hem ett exemplar. Jag anser mig vara i stort behov av en samling över några av Sveriges allra finaste illustratörer. Gör du/ni det också gå in på Kulturrådets webbplats och klicka.. Billigt, tycker jag!

(Bilden är lånad från Lisen Adbåges blogg - hoppas okej?!)