Mormors sjal
februari 18, 2013 
Två kusiner vill inget hellre än att få tänka ifred, fast tillsammans. Men hemma hos mormor har hela släkten och grannarna samlats, och det är svårt att ens höra vad man tänker i allt stök.
De smiter ut på balkongen, men där är för kallt. De gömmer sig i badrummet, men dit kommer de vuxna och undrar misstänksamt vad de gör. Slutligen hittar de sin tillflyktsort i ett tält som de bygger av mormors blommiga sjal, med självaste mormor som vakt vid ingången. Hon till och med förklarar för de andra oförstående vuxna att det är klart att barnen måste få vara ifred och tänka på vad de vill, där under sjalen.
Där sitter kusinerna och tänker “som ett pussel” och funderar över ett liv utan mormor och på en mormor utan liv, kanske för att grannarna gråter och för att mormor just kommit hem från sjukhuset och är ganska blek och trött.
Mormors sjal är en varm, vacker och poetisk bok som lyfter fram tänkandet som en aktivitet, lika viktig som andra. Minnet av hur skönt det kunde vara att få gå undan i lugn och ro när man var liten kommer tillbaka när jag läser den. Att kunna smita iväg sådär, krypa upp i ett skåp eller gå upp på vinden och bara fundera, kanske särskilt när huset var fullt av folk och känslor - det skulle allt vara gött att göra som vuxen också ibland.
Det var också intressant att jag inte funderade över vilket kön barnen i berättelsen har, förrän jag skulle skriva denna text. Då upptäckte jag att det inte nämns alls i boken.
Mormors sjal är skriven av Åsa Lind och illustrerad av Joanna Hellgren. Den ges ut av Rabén&Sjögren.
