Om du fick önska

En bok jag verkligen, verkligen gillar bland vårens böcker är bilderboken Önskedagen. Det är en rimmad berättelse om låtsaslek. Tänk om man kunde bli en annan, bara för en dag? Hur skulle livet se ut då? Barnen i den här berättelsen är sugna på att testa hur det är att vara olika djur.

“Jag skulle kunna bli en örn…

Nej, visst! En brun och bamsig …

BJÖRN!

Som lurar bakom närmsta hörn

- det skulle jag om jag blev björn

Och tänk att simma många mil

längs Nilen som en…

KROKODIL!

Med vässat smil och världsvan stil

- jag vore bra som krokodil.”

Det är Marc Boutavant som gjort bilderna (från Frankrike, mycket poppis där, men tämligen okänd här. Han gjorde Moki cyklar jorden runt för något år sedan, minns ni?), och jag gillar dem. Det är förmänskligade djur med stora huvuden, en färgprakt som är svår att stå emot, och roliga detaljer. Längst bak i boken finns dessutom en spegel, som sitter som en smäck som slutkläm. Vid det laget har barnen i boken testat i stort sett alla djur man kan komma på, och det är så fint, så fint att läsaren får möta sitt eget ansikte i spegelbilden till slut.

“Känns långa öron som jag tror?

Och hårig tass? Och att ha klor?

Och vassa tänder när jag ler?

En enda dag, men inte mer.

För annars, varje annan dag,

så vill jag bara vara…

JAG!”

Tänker att den här boken skulle kunna passa ganska många. Små barn för att det handlar om spännande djur och är festliga rim och tydliga färger. Större barn för att temat med låtsasleken och fantasin är lockande.

Önskedagen är skriven av Larua Leuck och illustrerad av Marc Boutavant. Den är översatt av Lotta Olsson och ges ut av Rabén & Sjögren.

Best of Bokrean 2010.

Roligaste djurljudboken

Favorit för ettåringen (och ettåringens föräldrar) just nu: Säjer hunden? av Pija Lindenbaum. Gigantiska djurmammor vrålar fram sina läten, och små yttepyttiga djurbarn svarar. Svårare än så behöver det inte vara. Ta i med de mest överdrivna rösterna bara, succé varje gång!

Bähäää brölar stora fåret. Bäää piper lilla. 

Och nedan, den absoluta favoriten, grisen.

Nöff-nöff grymtar stora grisen, och lilla studsande griskultingen svarar Iiiiii!

Säjer hunden? av Pija Lindenbaum, ges ut av Bonnier Carlsen.

Olika böcker

Olika förlag har som idé att enbart ge ut böcker med “genuskoll”, det vill säga de ska innehålla moderna könsroller och ifrågasätta ensidiga stereotyper. Med de senaste böckerna är det framförallt pojkarnas roll som ska vidgas. Det är ju så mycket lättare att låta en flicka klä sig i blått och leka med bilar än det är att låta en pojke bära rosa och leka med dockor, tyvärr.

“Det är märkligt, men det är fortfarande så”, säger Karin Salmson på Olika förlag. “Det finns en rädsla runt pojkar som vill ta hand om dockor eller dansa i klänningar. Samtidigt vet vi att böcker om pojkar som bryter könsrollsgränserna efterfrågas av allt fler föräldrar och pedagoger. De vill ge barnen möjlighet att utveckla många olika förmågor.” (ur ett pressemeddelande från Olika förlag)

I Allan och Mike på promenad börjar berättelsen med att Allan blir lämnad på förskolan av sin pappa. Allan blir alldeles ledsen och gråter. Mike tar sig an honom och är hans pappa istället. Mike kör runt Allan i en barnvagn och de hittar på en massa fantasifulla saker inne på förskolan. Och det fungerar bra det här. Faktum är att man inte tänker på att det är två pojkar som leker en klassisk flicklek, utan man ser bara två barn som tar hand om varandra och har en rätt bra dag på dagis. Och det är ju så det ska vara, böckerna ger oss en annan bild av hur pojkar kan leka UTAN att det görs en stor grej av det. Det är helt enkelt bara Allan och Mike på promenad. Utan en stor genuslogga på bokens omslag (så även vuxna som kanske tycker ordet genus är lite konstigt och läskigt kan råka läsa en av Olikas böcker) och det är ju bra.

Allan och Mike på promenad är skriven av Tora von Platen och illustrerad av Emili Svensson. Den ges ut av Olika förlag.

Bläddra sjunga dansa

Nu har det kommit ytterligare två böcker i serien Ellen och Olle sjunger. Prästens lilla kråka och Små grodorna är lika fina som de tidigare och formatet är ju gjutet. Sjunga och läsa samtidigt i pekboksformat fungerar perfekt. Mitt enda problem med just de här böckerna är att jag har i ryggmärgen att hoppa omkring när jag sjunger “ej svansar hava de”, eller att slänga Siri lite hit och dit när prästens lilla kråkan åker i diket. Och då blir det ganska svårt att bläddra samtidigt. Men det ska jag nog kunna öva upp tror jag.

Ni kan se hur böckerna ser ut inuti här och här!

Prästens lilla kråka och Små grodorna är illustrerade av Catarina Kruusval. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Lennart Hellsing ♥ Stig Lindberg

Jag är sen på det, jag vet, men jag måste ändå få skriva några rader om den fina boken Musikbussen. Boken kom ut 1948 första gången, och i nytryck 2006. Författaren Lennart Hellsing och formgivaren Stig Lindberg gjorde slag i saken och möttes i en bok. Och tro mig, det är faktiskt fråga om ett ovanligt lyckat möte. Boken handlar om en stor familj som bor tillsammans i Musikbussen Bravo. Familjen består av en mamma, en pappa och deras tio tvillingpar som alla spelar varsitt instrument. Över bokens vänstersidor får man berättat vilka instrument som vilket tvillingpar spelar, allt på rim och med bilder i färg. På bokens svartvita högersidor berättas en mer detaljerad historia om de yngsta tvillingarna Knips och Knops och alla deras upptåg. Det är en förvånansvärt modern text får jag säga, och den är härligt underhållande att läsa. Jag hör mig själv sitta och skrocka åt de sjövilda tvillingarna och föräldrarnas befriande låt-gå metod. Ett bra slut har boken också. Vilket är ytterligare ett plus för en bok som delvis är skriven på rim (verkar vara knepigt att åstadkomma i många fall).

Så mitt råd är: låna boken på ett bibliotek, läs högt och med inlevelse för en fyra- femåring som uppskattar rim och låt dig förföras av de underbara bilderna. Ren och skär njutning mina vänner!

Musikbussen är skriven av Lennart Hellsing och tecknad av Stig Lindberg. Boken ges ut av Rabén&Sjögren.

Fin vänskapsskildring

 Senaste bilderboksförälskelsen: Flyg Gonza, flyg! Så väldigt, väldigt fin skildring av vänskapen mellan en pojke och hans gosedjur! 

Så här: Ugglan är ensam. Alla hennes syskon som kom på samma gång från leksaksfabriken i Kina har gått åt, och nu sitter bara Ugglan kvar på hyllan i butiken. Det värker i bröstet. Men en dag står en pojke där. Han heter Rufus, och han stirrar på Ugglan tills hon blir alldeles generad. ”Jag vill köpa den här ugglan” säger Rufus. ”Hon heter Gonza Fågelholm.” Inne i ugglan ljuder ett glädjeskrik som ingen hör. Hon har fått ett namn! Och en pojke!

Tillsammans hjälper Gonza Fågelholm och Rufus varandra att övervinna sina svårigheter (mörkerrädsla, övergivenhet och våndan av att inte kunna prata rent, till exempel). Och de gör det så bra att man som läsare blir glad ända in i hjärteroten, som det så fint heter. Yej!

Flyg Gonza, flyg! är skriven av Ann-Luise Bertell och illustrerad av Terese Bast. Den ges ut av Söderströms.

Drakoxen

Är det någon som sett Drakoxens föreställningar? Det verkar ju jättebra! Och mycket fin musik. Klicka på bilden så får ni smakprov. Hoppas hoppas det blir fler föreställningar!

Kika på deras hemsida.

När alla andra sover

Lilla E har fått en resväska av Momma i julklapp. Hon blir sugen på att ge sig ut på resa bara av att titta på den. Alltså: När resten av familjen somnat packar Lilla E väskan full och ger sig iväg. Det är inte så att hon rymmer - hon vill bara ut och se sig om lite. Med knarrande snö under fötterna travar hon iväg i Stockholmsnatten, tar tunnelbanan in mot stan, och börjar sitt äventyr. Ganska snart träffar hon på Valdemar, en stor man med yvigt skägg och snowjoggers. Han berättar för Lilla E om en kokbok som stals från honom för länge sedan, och med hans historia får Lilla Es resa plötsligt en vidare mening. Hon ska hjälpa Valdemar att hitta kokboken!

Så himla mysig högläsning, det här! Jag menar, det hade ju rätt lätt kunnat kännas otäckt och ensamt med en liten flicka på vift i storstadsnatten, men det gör det verkligen aldrig. (Men så har också Lilla E en sällsam förmåga att bli kompis med varenda udda typ hon stöter på.) Det är alltigenom varmt och stillsamt och fint, med ett poetiskt språk som man gillar från första stund.

Värsta fina stadsskildringen, balanserande på gränsen mellan dröm och verklighet. Läs den högt i snöyran! Gör det!

Lilla E ger sig ut på resa är skriven av Charlotta Lannebo, illustrerad av Maria Nilsson Thore och den ges ut av Rabén & Sjögren.