Kategori:Vuxna

Brev till en nybliven förälder

Ibland händer det att vi skriver om böcker för vuxna här på Bokunge, kika i kategorin Vuxna så får du se. Så, här kommer ett tips om en bok jag hädanefter alltid kommer ge bort till nyblivna föräldrar, Chimamanda Ngozi Adichies Brev till en nybliven förälder – Ett feministiskt manifest i femton punkter.

Läs mer

Hallå Koja Agency – vilka är ni?

index

För ett tag sedan läste jag i Svensk Bokhandels tidning om en ny agentur med inriktning på barn- och ungdomsböcker. Koja Agency. Agenturen som startade i januari 2016 är den enda med en tydlig barnboksprofil i Norden och drivs av Catharina Lantz och Carin Bacho. Catharina Lantz kommer närmast från Natur & Kultur där hon jobbat som utlandsagent för barn- och ungdomslitteratur i fem år. Carin Bacho har tidigare arbetat med licens- och bokförsäljning i olika former i Italien och Sverige, och driver för närvarande onlinegalleriet Ba.bo.ko. Jag hörde av mig till Koja för att höra mer:

Hej Koja Agency – vilka är ni och vad gör ni?
Vi vänder oss till utländska barn- och ungdomsbokförlag, säljer utländska rättigheter åt en rad svenska (och utländska) oberoende förlag (samt en del författare direkt som till exempel Sofia Nordin, Madeleine Bäck, Kajsa Gordan och Anna Höglund).

Varför behövs en agentur som Koja i Sverige 2016?
Det finns många bra barn- och ungdomsböcker som ligger på mindre förlag som inte har resurserna att sälja rättigheter aktivt utomlands. Det krävs mycket tid, ett stort inarbetat nätverk och en del resande. Vi ställer ut på flera mässor varje år: naturligtvis Bologna Children’s Book Fair men också Frankfurt, Göteborg, och kanske inte varje år men regelbundet även Turin, London, Guadalajara i Mexico, Shanghai.. Vi hoppas att kunna sprida svensk barnbokslitteratur ytterligare ut i världen och se flera svenska verk översatta till flera språk, inte bara titlar och författare som ligger på de stora förlagen.

Har ni en särskild profil och hur beskriver ni den i så fall?
Vi brukar säga kvalitet, böcker som väcker läslust och sticker ut på något sett. Men det är svårt att definiera kvalitet, alla tycker så klart att det de sysslar med är kvalitativt. Det är en viss känsla som vi är ute efter som är svår att förklara – men vi är nästan alltid överens om vilka böcker, författare och förlag vi vill (eller inte vill) representera! Våra utländska kollegor säger att de ser en viss ’linje’ i vad vi gör – trots att vi representerar titlar från flera olika förlag.

Vilken typ av bilderböcker efterfrågas på den internationella marknaden  2016-2017?
Det beror mycket på förlag och land. Vi märker till exempel att kinesiska förlag letar ofta efter längre serier, tittar gärna på klassiker och faktaböcker för barn. Generellt så vill de förläggare som vi träffar ha originella, gärna konstnärliga böcker men ändå med säljpotential. Svårt eftersom hur man ser på bilder kan variera så oerhört mycket från land till land. Illustrerade faktaböcker och allåldersböcker verkar flera vilja titta på.

Tack Carin och Catharina och lycka till!

Läs mer om Koja Agencys verksamhet här.

Våga lita på barnet och på böckerna!

yeskron

Alltför ofta hamnar jag i diskussion både privat och professionellt med trevliga människor med en annorlunda syn på läsning än min egen. Inte helt sällan är de pedagoger av något slag. Välmenande förskole- eller grundskolepedagoger eller rentav bara pedagogiska föräldrar. Oftast föranleds diskussionen av att den vuxne önskar en bok som ska hjälpa dem att lösa något slags problem. Skilsmässa, datorspelsberoende, löss. Det finns en stark tro på att litteraturen kan läka och lösa. Det kan den säkert göra på sina håll men är det verkligen litteraturens uppgift? Jag har lärt mig under åren att barn klarar och ofta vill ha långt mer utmanande böcker än de deras föräldrar och pedagoger väljer åt dem. Men ändå är det beklämmande så lika och så icke-utmanande böcker vuxna väljer åt sina nära barn. Och även om barnen själva väljer böcker ibland så görs det ofta ett andra urval i klassrummen eller i hemmen. Kanske finns det en rädsla att stöta på något som man själv inte kan förklara, att man för en sekund inte ska ha kontroll över barnets sätt att förstå?

Så vad händer då när den där konstiga boken ändå dyker upp? Den där boken som den vuxne inte vet hur han eller hon ska angripa, boken som kräver något tillbaka? Jo, alldeles för ofta händer detta. Den vuxne  börjar läsa pedagogiskt, gör avbrott för att se om barnen hänger med, byter ut ord eller hela meningar för att liksom dämpa läsningen. Och ibland händer det faktiskt att den vuxne helt sonika slutar läsa och lite lätt forcerat börjar småprata om bilderna istället. Just där och då skulle jag vilja vända mig till den vuxne läsaren som en slags bibliotekarie från ovan och fråga: Vad hade du hade tänkt om någon hade bytt ut ord, eller hela meningar eller rent av RYCKT UT SIDOR i den där deckaren som du lånade i förra veckan? Och sedan efter en kort minuts eftertanke skulle jag vilja säga lite lätt syrligt: Barn läser visst mindre nuförtiden, undrar vad det beror på?

Trött på sköna snubbar? Läs Pappa, inte barnvakt

Pappa-inte-barnvakt2-300x467

Ett boktips i all enkelhet för att väga upp  ”sköna snubbar” som garvar åt våldtäktsskämt (länk här), läs Freddot Carlsson-Anderssons bok Pappa, inte barnvakt! En bok som ska diskutera män och föräldraskap, men som gör så mycket mer än så. Genom personliga reflektioner, forskning och populärkultur ställs dagens manlighet (och pappor) mot väggen, på ett väldigt uppfriskande vis. Kompromisslöst. Om en kvinna hade skrivit boken skulle hennes inbox sprängas av hat, hennes mobil börja ringa om nätterna, osv.

Läs mer

Cecilia Torudd strikes again.

en_dag_med_morfar_sova_borta-torudd_cecilia-30364164-2585549952-frntl en_dag_med_mormor_taget_hem-torudd_cecilia-30364107-137345254-frntl

Cecilia Torudd är en gammal favoritillustratör som de flesta därute säkert känner till. Hon står bland annat bakom serien Den ensamma mamman som blev enormt stor i slutet av 80-talet samt serien Familjeliv som har gått att läsa i Kamratposten under många år. Nyss kom Torudd ut med två bilderböcker som ska ingå i en ny serie som kallas ”Barnbarnsböckerna” (Bonnier Carlsen). Temat är den förnyade roll mor- och farföräldrar runtom i landet har fått i  sina barnbarns liv de senaste åren. För i tider av evinnerligt livspusslande och (ibland  lite tvångsmässigt) självförverkligande hos föräldrarna är en mormor/farmor eller en morfar/farfar ofta en förutsättning för att få det hela att gå ihop. Just detta sätter Cecilia Torudd fingret på i dessa två böcker. En morfar som för första gången ska ha sitt barnbarn över natten (när mamman ska på klassåterträff) och en mormor som (rycker in och) ska hämta barnbarnet på dagis. Det är så pricksäkert fångat att det är svårt att överträffa. Skaffa böckerna och läs tillsammans nu!

 

90441.jpg.resize Torudd_sova_borta

Astrid.

Just nu märks Astrid Lindgren lite här och var i media, trots att hon snart varit död i tretton år. På löpsedlarna i julruschen (när Sverige liksom står still) står det något om “Astrids hemliga liv”. Sannolikt har de hungriga journalisterna saxat ur Denna dagen, ett liv: en biografi över Astrid Lindgren av Jens Andersen som kom nu i december. Eller har de fått se något intressant i förväg från den dokumentär som kommer att visas i SVT under julen, Astrid, av Kristina Lindström.

Läs mer

Bara ett litet tips..

 

Den här boken var ett av Bokunges allra första tips. Växa och upptäcka världen. Kort därefter var den slut i lager och gick bara att hitta på andrahandsmarknaden. Boken är en av få som beskriver olika utvecklingssteg och vad som rör sig i huvudet hos barn det allra första året. Jag tyckte mycket om boken och med första barnet var det en fröjd och en trygghet att kunna luta sig mot de olika utvecklingsfaserna när barnet krisade rejält. I efterhand har jag förstått att en del ogillade boken eftersom den så detaljrikt beskrev barnets utveckling, i princip vecka för vecka. Detta kan självklart skapa oro när ett barn utvecklas i en annan takt. Oavsett så är mitt råd att ta utvecklingsläror likt denna med en nypa salt och helt enkelt välja den information man själv önskar ta till sig. Boken finns nu återigen att köpa, i nyutgåva av Human publishing. Den nyare upplagan är berikad med ytterligare 8 månader. Läs utdrag ur boken här. Ett litet tips kanske om man söker en present till en liten nyfödings föräldrar.

Jag törs inte men gör det ändå

Ibland skriver vi också om böcker som vi här kallar pedagogik för föräldrar. Boken ovan är en sådan bok. Författaren Martin Forster är legitimerad psykolog med KBT-inriktning, han har arbetat med föräldrastöd i olika former och han forskar vid Uppsala universitet om hur man kan hjälpa vuxna att hantera konflikter med barn. Boken Jag törs inte men gör det ändå handlar om hur viktigt det är att inte låta oro och rädsla få för stort utrymme i barns liv. Jag tycker verkligen det kan behövas handfasta råd kring hur man stärker barns självkänsla (boken handlar om barn mellan 2 och 15 år). Jag har ännu inte läst mer än halva boken, men upplägget är enkelt, boken är befriad från teoretiska resonemang och är istället uppbyggd på korta faktarutor och olika exempel från verkliga livet. Så här långt är jag väldigt positiv – jag gillar att det både handlar om att våga synas och höras och att våga misslyckas. I UR:s finfina program En bok, en författare kommer Martin Forster dyka upp den 23:e september. Jag förväntar mig en djupdykning i ämnet barn och självkänsla. Ni ser programmet efter den 23:e här. 

Jag törs inte men gör det ändå – åtta berättelser om att stärka barns självkänsla av Martin Forster ges ut av Natur&Kultur.

Att gå i ettan

Jag ska erkänna att när jag först hörde talas om Att gå i ettan – föräldrahandbok om skolan kände jag mig skeptisk. Mm, jaha… en självhjälpsbok för curlingpäronet? Samtidigt blev jag intresserad, tänk att det finns handböcker om att gå i skolan – vilket intressant samtidsfenomen!

Att gå i ettan inleds med fyra kapitel som utifrån barnet, föräldern, skolan och hemmet beskriver hur det är att börja skolan. Boken avslutas med ett kapitel som presenterar skolans olika ämnen och vad som är bra att kunna i slutet av årskurs 1. Och ja, det är här man (jag) inser att man (fortfarande jag) befinner sig på en ettagluttares mattenivå (Algebra? Vem är det?!).

Mycket av det som skrivs och tipsas om är egentligen självklarheter. Sunt förnuft. Barn ska använda reflexer, klä sig efter väder och föräldrar bör intressera sig för vad ens teling sysslar med i skolan. Boken är dock inte sträng, tonen är snäll och humoristisk. Trevlig. Men samtidigt, även då jag tycker om bokens tilltal så är det svårare att “värja sig” mot pekpinnar vilka levereras med ett leende. Lite i smyg vill man ju ändå vara den där perfekta föräldern, även fast till och med författarna får oss att lova att inte följa alla tips i boken.

Det gäller att komma ihåg att det är författarnas tips utifrån deras skolperspektiv, det behöver inte vara mina (och inte heller alla lärares). Ett problem (om det nu är det) för handböcker i allmänhet är att de sprids hos de redan invigda, i detta fall – föräldrar som redan är intresserade, kunniga och engagerade i sina barns skolgång. Det är egentligen ingen kritik, bara ett konstaterande. Något man däremot kan fundera över när det gäller Att gå i ettan är den normalisering som boken skapar. Främst i de kapitel som handlar om att vara förälder och hemmet. Vad sägs inte och hur ska avvikelser förstås, i relation till vad och vem? Den hegemoniska vita medelklassnormen gör sig påmind.

Vad jag verkligen uppskattar med Att gå i ettan är de konkreta övningarna man kan göra tillsammans med sitt barn, exempelvis läsloppar och konversationskort som man kan klippa ut (eller skriva ut från hemsidan, smart!). För en som mest bara minns att vi studsade studsmatta det första året i skolan så är kapitlet med de olika skolämnena bra kom ihåg. Där fick jag mig faktiskt en tankeställare, det är mycket en 7-åring ska lära sig och som förälder (eller annan målsman, skulle jag vilja lägga till) har du en viktig uppgift i att hjälpa ditt barn.

Att gå i ettan känns påkostad både i format och sidantal, boken är mjukt illustrerad av Caroline Röstlund. För föräldrar kan boken fungera som ett uppslagsverk att läsa i då och då, för att få tips om specifika ämnen eller övningar att göra hemma. På ett annat plan är Att gå i ettan också ett intressant samtidsfenomen i relation till tider av “skräckpropaganda” om vikande resultat i skolan, hårdare konkurrens och individualisering i och av elevers vardag.

 

Att gå i ettan är skriven av Katarina Hedensjö (huvudförfattare), Annika Mårtensson och Ellinor Lundsten. Boken ges ut av Majema.