Kategori:Tove Eriksson (tidigare skribent)

Vem får ALMA-priset?

Idag, klockan 13.00, delas Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA-priset, ut i Vimmerby, Småland. Det går att titta på tillkännagivandet av pristagaren direkt via webben.

I priset, som delas ut varje år, ingår en prissumma på fem miljoner kronor. Det gör ALMA-priset till världens största internationella barn- och ungdomslitteraturutmärkelse.

Såväl författare och illustratörer som människor som jobbar med läsfrämjande kan bli ALMA-pristagare. Över 200 personer och organisationer är i år nominerade till priset. Bland de svenska kandidaterna finns Lennart Hellsing, Gunna Grähs och Ilon Wikland.
Tidigare pristagare är bland andra Kitty Crowther, Shaun Tan och Guus Kuijer.

Själva prisutdelningen hålls i Stockholm i maj.

Spännande!

Internationell barnlitteratur på Littfest i Umeå

Umeås internationella litteraturfestival Littfest pågår den 14-16 mars, och här kan man hitta några programpunkter som tar upp barnlitteratur. Intressanta, om än inte så många. Något som sticker ut är ett seminarium och en tillhörande utställning om en estländsk sagobok, Förvandlingar – sagor från andra sidan havet av Andry Ervalds. Den har just kommit ut på svenska och det är översättaren Christo Burman som berättar om sagorna och om författaren Andry Ervalds, som tydligen var 2,15 meter lång och en riktig sagoberättare. 

Boken är annorlunda, olik det mesta som ges ut för barn i Sverige idag, med ordrika, vindlande och fantasifulla, moderna men ändå klassiska sagor från ett land som jag tror att de flesta svenska barn vet ganska lite om. Det handlar om så vitt skilda saker som en tvål som är kär i en shampoflaska, en dominant valmamma som får det att regna och en säng som ger sig ut i världen, hamnar på en djurpark och blir säng åt apungarna.

Förvandlingar – sagor från andra sidan havet är skriven av Andry Ervalds och ges ut på Atrium förlag.

Basfödan banan i ny bilderbok

Jag kommer att bli en mycket bättre bokbloggare om något år sådär, när jag själv har ett litet bokkonsumerande barn hemma. För vissa saker är lite svåra att bedöma helt själv. Pekböcker till exempel. Men den här tar jag mig, mycket kaxigt, rätten att säga att jag gillar ändå.

Med tanke på att bananen är stapelvara för det lilla barnet som just börjat med fast föda – vad kan vara mer vardagsnära som tema för en pekbok, än just denna gula favorit? I Bananbok får vi följa en grön banan på dess obarmhärtiga men nödvändiga väg via mognad och skalning till mos.

Illustrationerna är något mer nyanserade än de närmast symbolliknande teckningar som ofta pryder pekböcker. Den gröna bananen skiftar i gult, den gula har sina svarta fläckar. Färgerna är mjuka och texten en blandning av handstil och liksom tecknade bokstäver. 

Jag tror detta kan bli min lilla bebis första pekbok minsann.

Bananbok är skriven och illustrerad av debutanten Alice Eklund och ges ut på Gilla böcker.

Hugo och Holger går i skolan

Oj, vad jag skrattade! Började läsa boken på väg upp i hissen efter att ha hämtat den i brevlådan, och skrattade så att jag nästan inte fick upp nycklarna till ytterdörren.

Hugo och Holger går i skolan är en bok för den som just har börjat läsa själv, men fungerar förstås lika bra att läsa högt. Den handlar om Hugo, en liten kille som ser väldigt dåligt. Så dåligt att han inte vet att den hund han fick från Glömda djur egentligen är en elefant. Holger heter den. Det faktum att Holger är just en elefant kommenteras heller inte i boken, men bilderna talar sitt tydliga språk. Holger är både snabelförsedd och rätt så stor. Även relativt pälsfri.

Holger är jättesnäll och bryr sig om sin husse. Därför oroas han lite över att Hugo uppenbarligen inte går i skolan, och samlar till slut mod nog att fråga. Då berättar Hugo att han har blivit utkastad från skolan, för att han hade skolkat i två års tid. Men i själva verket hade han bara gått fel. Tagit fel på dörrarna. Lätt hänt när man ser dåligt.

“Det var mycket lugnt, men jag lärde mig ingenting, även om jag gick dit varje dag.”

säger Hugo och på bilden ser man hur han sitter inne på skolans WC.

Så det kan gå. 

Som tur är så blir det ett lyckligt slut på historien och både Hugo och Holger hamnar i skolbänken. 

Den här lilla berättelsen är så full av underbara detaljer, både i bild och text, och de båda samspelar på ett briljant sätt. En lätt lakonisk och absurd, men rar ton präglar texten och bilderna liksom kommenterar berättelsen och tillför ny information.

Hugo har ett par enorma colabottnar till glasögon, och det känns väl lite sådär att skratta åt barn med en synnedsättning på typ -34, men det finns nåt varmt och icke-problematiserande i skildringen som kan betraktas som en förmildrande omständighet.

Boken är skriven av den danske författaren Oscar K, en pseudonym för Ole Dalgaard. Eller om det är tvärtom. Tittar man på hans hemsida är det mesta ganska oklart på ett uppfriskande danskt sätt. 

Det finns två tidigare böcker i serien om Hugo och Holger, och det kommer flera. Det ser jag fram emot.

Här är en liten film om Hugo och Holger också. Notera bajspåsen.

Hugo och Holger går i skolan är skriven av Oscar K, illustrerad av Teddy Kristiansen och ges ut på Hegas förlag. 

 

 

 

 

Mormors sjal

Två kusiner vill inget hellre än att få tänka ifred, fast tillsammans. Men hemma hos mormor har hela släkten och grannarna samlats, och det är svårt att ens höra vad man tänker i allt stök.

De smiter ut på balkongen, men där är för kallt. De gömmer sig i badrummet, men dit kommer de vuxna och undrar misstänksamt vad de gör. Slutligen hittar de sin tillflyktsort i ett tält som de bygger av mormors blommiga sjal, med självaste mormor som vakt vid ingången. Hon till och med förklarar för de andra oförstående vuxna att det är klart att barnen måste få vara ifred och tänka på vad de vill, där under sjalen.

Där sitter kusinerna och tänker “som ett pussel” och funderar över ett liv utan mormor och på en mormor utan liv, kanske för att grannarna gråter och för att mormor just kommit hem från sjukhuset och är ganska blek och trött.

Mormors sjal är en varm, vacker och poetisk bok som lyfter fram tänkandet som en aktivitet, lika viktig som andra. Minnet av hur skönt det kunde vara att få gå undan i lugn och ro när man var liten kommer tillbaka när jag läser den. Att kunna smita iväg sådär, krypa upp i ett skåp eller gå upp på vinden och bara fundera, kanske särskilt när huset var fullt av folk och känslor – det skulle allt vara gött att göra som vuxen också ibland.

Det var också intressant att jag inte funderade över vilket kön barnen i berättelsen har, förrän jag skulle skriva denna text. Då upptäckte jag att det inte nämns alls i boken.

Mormors sjal är skriven av Åsa Lind och illustrerad av Joanna Hellgren. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Bokjuryn – när barnen själva får välja

Vill du veta vilka böcker som barnen själva gillar bäst? Då vill jag tipsa om Bokjuryn, som faktiskt är en ovärderlig källa till information. Har du barn i din närhet så garanterar jag att de skulle tycka att det var roligt att vara med och rösta också!

Det pågår i skrivande stund ett omfattande och väldigt spännande juryarbete runt om i hela Sverige. Det är Bokjuryn som sammanträder, kan man säga. På skolor, bibliotek och hemma på kammaren läser barn och ungdomar massor av böcker, funderar och röstar. Förra året var det 31 000 personer som röstade, så vad Bokjuryn röstar fram, det säger en hel del, det. Alla som vill och som är upp till 19 år gamla får vara med och rösta. Det är gratis och Bokjuryn är statligt finansierad, alltså finns det inget vinstintresse bakom tävlingen.

Man får rösta på fem böcker var, och det ska vara böcker som har kommit ut under 2012 i Sverige. Sista röstningsdag är den 10 april. Därefter sammanställs rösterna och vinnande titlar koras i sex olika kategorier; bilderböcker, böcker för barn 6-9 år, böcker för barn 9-12 år, ungdomsböcker, serier och faktaböcker. 

På Världsbokdagen den 23 april så får vi alla på det viset veta vad barn och unga egentligen tycker, helt utan inblandning av kultursidornas (eller bokbloggarnas!) recensenter och andra vuxnas åsikter. 

Förra året var det en fantastiskt fint illustrerad dinosauriebok som vann i kategorin Bilderböcker. Den heter Talon – den modiga dinosaurien och handlar om en liten (nja, allt är ju relativt) dinosaurie som kommer bort från sin flock. Klicka på bilden om du vill veta mer.

Här kan du läsa en intervju med författaren och illustratören Paul Geraghty, som är en festlig typ. Du kan också se ett klipp där han illustrerar live samtidigt som han pratar både ganska fort och väldigt underhållande.

Talon – den modiga dinosaurien är skriven och illustrerad av Paul Geraghty, och utgiven på Berghs förlag 2011.

Mysig högläsning om hunden Puzzel


Ni vet den där mysiga känslan man kan få av att betrakta djur? Den har jag fått flera gånger den senaste tiden. Förra helgen hälsade jag på mina föräldrar, som just då var kattvakter. Min systers katt fick oss alla tre, vuxna människor utan särskilt djurintresse, att mysa runt och prata nåt slags hemmagjort kattspråk. Förundrat tittade vi på när den söta lilla tingesten drack vatten ur kranen, kröp in bakom böckerna i bokhyllan och puttade ut några band för sitt höga nöjes skull eller gömde sig i en papperskasse.

I ungefär samma veva läste jag Puzzel hittar ett spår, en vansinnigt charmig berättelse om den lilla Jack russell-terriern Puzzel som tack vare sin ovanligt välutvecklade nos hamnar i allsköns äventyr. Boken rekommenderas till barn från sex år, men det jag kände när jag läste den var att jag omedelbart ville läsa den högt och då funkar den även för yngre barn. Språket är så rytmiskt och puttrigt, och berättelsen så spännande, att jag tror att även en djurintresserad femåring skulle älska att höra den.

I den här boken, som är den tredje om Puzzel, får vi följa henne när hon råkar nosa upp en stulen sällsynt växt och på så sätt avslöjar tjuvarna och hamnar i lokaltidningen. Men det är minst lika spännande när hon jagar en spyfluga eller råkar reta upp ett vildsvin.

Författaren Isabelle Halvarsson, som också har skrivit böckerna om katten Fräs, lyckas fånga just den där värmen och humorn som ofta dyker upp när man betraktar djur. Det är Puzzels perspektiv, hennes berättelse, och på något sätt förstår man som läsare precis hur läckert det kan lukta med nystekta köttbullar i matskålen eller en bit leverpastej i en påse. För att inte tala om hundfödelsedagsbakelser gjorda på skinka, potatismos och korv. (Och jag äter inte ens kött längre.)
Illustrationerna av Margareta Nordqvist är enkla och söta, och väldigt lekfulla. Har man någon gång umgåtts med Jack russell-hundar så känner man igen den energiska svansen och de fladdriga, mjuka öronen.

Något jag också gillar med den här boken är att Isabelle Halvarsson vågar ta med enstaka “vuxna” ord, som när spyflugan lurpassar på Puzzel, eller när en katt beskrivs som väldigt överflödig, i Puzzels ögon. Orden lyfts fram och görs intressanta. Perfekt läge att förklara dem, om man är pedagogiskt lagd och gillar tanken på att vidga sina barns ordförråd. Det är troligt att frågan kommer. Annars går det precis lika bra att strunta i det och bara mysa och fnissa lite tillsammans åt Puzzel och hennes äventyr.

Läs en intervju med författaren Isabelle Halvarsson på barnensbibliotek.se

Puzzel hittar ett spår är skriven av Isabelle Halvarsson, illustrerad av Margareta Nordqvist och kom ut i höstas på Bonnier Carlsen. 

Ny skribent på Bokunge!

Vi på Bokunge är himla glada över att få presentera en ny medarbetare till världens bästa bokblogg (vem som har sagt att det är världens bästa? Typ Gud. Eller kungen.)

Vem är du?
– Jag heter Tove Eriksson och är en gammal bokmal som är i full färd med att glatt återupptäcka barnböckernas charmerande värld. I mitt jobb som journalist och informatör har jag skrivit mycket om bibliotek och jobbat med tävlingen Bokjuryn, och därigenom blivit lite kär i barnlitteratur (igen). Även i alla duktiga människor som jobbar med barnlitteratur. Barnbibliotekarier och läsivrande lärare är mina idoler.

Hur känns det här då?
– Väldigt roligt och lite nervöst.

Har du någon speciell hang-up du kommer att blogga om på Bokunge?
– Humor tror jag. Det är fantastiskt när en författare lyckas få små barn att kvillra av skratt och den vuxne högläsaren att skrocka lite samtidigt.

Hur ska en barnbok vara för att falla dig på läppen?
– Jag gillar allt som är absurt, intelligent, varmt och underfundigt och får mig att skratta. Nyligen höll jag på att skratta ihjäl mig när jag läste Jag vill ha min hatt av Jon Klassen. (Tidigare nämnd här på bloggen.) Kaninens väldigt skuldmedvetna ögon under björnens stulna hatt är fantastiska.
Vackra och roliga illustrationer är ett måste.

Läs mer om Tove

Du når Tove på tove.eriksson@bokunge.se