Kategori:Tove Eriksson (tidigare skribent)

Fint om att ljuga litegrann

Det är så lätt hänt att det far en liten lögn ur munnen. Men sen kan det bli jobbigt, när den ena lögnen leder till den andra. Och vips har man snurrat in sig. Om den, för både barn och vuxna, bekanta känslan handlar boken Jag har visst ett djur! av Anton Bergman och Mia Maria Güettler.
Lill råkar säga på dagis att hon har en piraya i badkaret. Alla andra pratar om sina husdjur, och Lill vill också ha något att berätta. Så hon berättar om Filibabba i badkaret. Som äter korv och tacos ibland. När sedan Melissa följer med hem för att leka, så riskerar dock lögnen att avslöjas. Som tur är har Lill en väldigt snäll storasyster som fattar grejen. Och nån storasyster, det har inte Melissa.

Väldigt söt och rak berättelse om hur det kan bli ibland, och att det inte behöver bli så farligt fast man har gjort nåt lite dumt. Skönt. Fina illustrationer som går i turkosgrönt allihop. Dock tycker jag inte att omslaget gör boken rättvisa.

 Jag har visst ett djur! av Anton Bergman och Mia Maria Güettler ges ut på Hippo Bokförlag

Vi blåste bort ibland

Vi blåste bort ibland, är det inte en helt fantastisk titel? Denna nya bilderbok av Viveka Sjögren är en poetisk och ganska munter historia. I centrum står ett träd. Det är samma träd på varje uppslag, men årstiden, aktiviteterna och attiraljerna kring trädet varierar. Vad sägs om den vackra formuleringen: och när kvällen kom slog stjärnor ut på grenarna i vårat träd. (Språkpolisen i mig invänder i och för sig mot vårat).

Det är minimalt med text i den här boken, bara en mening per uppslag. Handlingen är enkel. Två barn bygger en koja, ibland med stor möda, som när när hösten kommer och de….ja, blåser bort ibland. Eller när havet faller ner från himlen. Den är som en lek, en dikt eller en sång, luftig och lite drömlik. Samtidigt är de korta textraderna väldigt konkreta och liksom rakt på sak. Det var dags för oss att börja bygga, eller det behövdes mycket vatten.

Illustrationerna som fyller varje uppslag helt med färg, är även de luftiga och lätta och visar årstidernas och dygnets variationer i ett träds liv på ett väldigt fantasifullt och varmt sätt.

Vi blåste bort ibland är skriven av Viveka Sjögren och ges ut av Kabusa Böcker.

Ja, visst undrar man!

Man undrar av Jostein Gaardner (som också har skrivit filosofiromanen Sofies värld som jag älskade som barn) och Akin Düzakin är en väldigt söt liten blå bok med sån där fin tygrygg. Även inuti är den fin. På varje uppslag finns en eller flera frågor, som alla var och en för sig skulle kunna vara frågeställningen i en riktigt fet doktorsavhandling i filosofi, men som går precis lika bra att diskutera med säg en femåring på sängkanten vid läggdags. Istället för saga, en fråga i söta blå boken varje kväll! 

Frågorna är enkelt och rakt på sak-igt formulerade. Här finns klassiska dilemman, som “Skulle alla stjärnor och planeter finnas utan att någon visste om dem?”.
Frågorna är också kluriga, som “Finns det någon som kan veta vad jag tänker?” Existentiella, som “Är det tillåtet att bara finnas i världen utan att tänka på någonting alls?” Roliga, som “Hur kan mina fötter flytta sig dit jag vill fast jag tänker på något helt annat?” och viktiga, som “Är det tillåtet att vara rädd utan att veta vad jag är rädd för?”.

De vackra och liksom melankoliskt suddiga illustrationerna av Düzakin berättar en egen historia, som inte nödvändigtvis har en direkt koppling till frågorna på uppslaget. 

Det här är en jättefin bok. Ett extra plus för titeln som är ovanligt anspråkslöst rar. Tanken på att få ställa de här frågorna till ett barn och lyssna på svaret gör mig alldeles lycklig.

Man undrar är skriven av Jostein Gaardner och Akin Düzakin och ges ut av Kabusa Böcker.

Rimmen regerar i ABC-världen

Min brorsdotter Majken, sex år, är rätt så upptagen av bokstäver för tillfället. Hon funderar mycket på hur ord stavas och skriver gärna när tillfälle ges – födelsedagskort, namnlappar och inträdesbiljetter till disco i hennes brors rum och sånt.

Vi tillbringade nyligen en ganska molnig vecka tillsammans i mina föräldrars sommarstuga, och det fanns gott om tid för bokstavsfunderande. När Majken kom hem efter en utflykt till Åmåls bibliotek där hon på egen hand hade botaniserat i lådorna, så hade hon lånat fem böcker. Tre av dem var Abc-böcker, och det blev en liten resa i tiden med tre olika läsupplevelser. Klassikern Abc-resan av Elsa Beskow från 1945, Abcd-boken av Mati Lepp från 1987, en bok där illustrationerna är hela grejen, samt roliga och finurliga Abc med Rut och Knut av Stina och Carin Wirsén från 2003. 

Vi läste allihopa flera gånger och alla tre var trevliga böcker. Men bland dessa Majkens kandidater så måste jag säga att Abc med Rut och Knut stack ut (ofrivilligt rim). De rimmande små texterna är så välskrivna och roliga att de är en fröjd att läsa högt. Bilderna är fulla av små figurer och detaljer som sysselsätter den lilla läsaren även när texten är färdigläst. Bland annat kan man leta upp bokstäver som är gömda eller kamouflerade till föremål i bilderna. Rut och Knut går runt i olika butiker och shoppar bokstäver – letar O hos optikern, käkar G i godisaffären och provar H-hattar i hattbutiken. När jag frågade Majken vilken bok som var bäst av de tre, så svarade hon Rut och Knut. När jag frågade varför svarade hon: – Det bara är så.

Ytterligare en som verkade gilla rim var min lilla Stina, då drygt två månader, som somnade fortast till Rut och Knut. Jag väljer att se det som ett gott betyg till textens rytm. Rim rules!

 Abc med Rut och Knut är skriven av Carin Wirsén, illustrerad av Stina Wirsén och ges ut av Rabén&Sjögren.

Ställ dig i kö!

 

Ja, här är det liten ny bebis för hela slanten, och bloggandet har fått ställa sig i kö, så att säga. Det för oss osökt in på titeln för detta blogginlägg.

För ibland är det skönt med något enkelt, ordnat och liksom rakt. Som en kö. I bilderboken Ställ dig i kö! av Tomoko Ohmura får vi följa en kö, en mycket prydlig sådan, från början till slut. Eller snarare från slut till början. Längst bak står de minsta djuren, som grodan, ödlan och musen, ordentligt numrerade med 50, 49 och 48, och längst fram de största, giraffen och elefanten på plats 2 och 1. Tävlingar och småsnack får tiden att gå. Mårdhunden tävlar med räven om vem som kan hoppa högst, hyenan leker tittut med känguru-ungen, Pandan leker bokstavslekar med kossan och rådjuret. 

Det är småtrevligt, men också lite spännande. För ingenstans avslöjas vad djuren egentligen köar till! Elefanten börjar till och med kliva ombord på detta mystiska,  innan det avslöjas på ett utviksuppslag vad det är. Då ser man plötsligt alla djuren, i storleksordning, på ryggen av det största djuret av dem alla, blåvalen. En sjudundrande åktur senare är de överens om att det var värt köandet!

Här finns många små detaljer att prata om med en 3-6-åring, inte minst om denne har sinne för ordning och reda. Dessutom finns här ju några bra tips om lekar som kan få tiden att gå i verkliga livets köer.

Ställ dig i kö! är skriven av Tomoko Ohmura och ges ut på Lilla Piratförlaget.

 

Din näsa är en möglig korv!

Har ni nånsin hört en bättre förolämpning än den i rubriken ovan?
Boken Monsterbråk av Calle Güettler, Rakel Helmsdal och Áslaug Jónsdóttir innehåller flera riktigt bra liknande tillmälen. De flyger genom luften när Stora monster och Lilla monster bråkar. Det börjar med att de har lite tråkigt, och rätt vad det är så är den verbala konflikten ett faktum. Det hela blir lite hetsigt, och slutar med att Lilla monsters ord tar slut. Rätt vad det är har han istället slagit till Stora monster, som springer hem storgråtande.

Men oj, vad Lilla monster ångrar sig! Och han får ont i magen när han tänker på allt dumt han kallade Stora monster. Tjockskalle och pruttmonster och allt vad det var…

Men Stora monster kommer tillbaka, är ganska stolt över sin blåtira och så blir de vänner igen.

En fantastiskt rolig bok om hur det kan vara när man bråkar, hur fel det kan bli när man blir arg och hur det dåliga samvetet kan kännas, både i magen och huvudet. Vissa ord är stora, svarta och taggiga i den här boken, precis som de kan vara i verkligheten. Dessutom är de två monstren väldigt roligt tecknade. Stora monsters näsa är faktiskt inte helt olik en möglig korv…

Monsterbråk av Calle Güettler, Rakel Helmsdal och Áslaug Jónsdóttir ges ut av Kabusa Böcker och kom i april 2013.

Nu avgörs Bokjuryn

Imorgon, tisdagen den 23 april, är det Världsbokdagen. I Sverige innebär det bland annat att resultatet i Bokjuryn offentliggörs. Alla som vill kan följa den spännande presskonferensen från Göteborg klockan 11.00 via Bokjurns hemsida, www.bokjuryn.se. Ryktet säger att det blir en och annan spännande gäst!

Tiotusentals barn och ungdomar i hela landet har röstat fram de böcker som de tycker var 2012 års bästa i Bokjuryn. Vinnare koras i sex olika kategorier från bilderböcker till ungdomsböcker. Vi på Bokunge är förstås extra nyfikna på vinnaren i bilderbokskategorin.

Vi kommer att sitta klistrade vid skärmen – titta ni också så får ni riktigt bra boktips från de verkliga experterna, Sveriges barn och ungdomar.

Den stora smällen

Båten Lyckan går mitt itu när kaptenerna Mamma och Pappa inte kan samsas om rodret. Man behöver inte vara barnpsykolog för att förstå vad Den stora smällen av Mats Wänblad och Per Gustavsson handlar om. Men trots att symboliken är övertydlig för en vuxen, finns här ändå en enkel, fin och spännande berättelse för barnet.

Efter skeppsbrottet hamnar Pojken med sin vän Apan på en öde ö, där de ångerfulla föräldrarna hittar honom. Genom tidvis ganska läskiga, men vackra, illustrationer av Per Gustavsson får vi följa Pojken från ensamhetens långa, jagande skuggor till en ljusare tillvaro med pelargoner och småfåglar. Färgerna förändras betydligt när föräldrarna pratar i sansad ton och enas om att bygga varsitt hus bredvid varandra, där Pojken kan komma och sova som han vill.

Det känns fortfarande lite sorgligt på nåt sätt, men sånt är väl livet. Och då är det ju bra att det finns böcker om det.

Den stora smällen av Mats Wänblad och Per Gustavsson kommer ut i april på Lilla Piratförlaget.