Kategori:Lisa Hamfors (tidigare skribent)

Det finns inget dålig väder..

Och inga ursäkter längre för att stanna inne om det regnar. Är du en inneråtta och en sånsom lätt hittar på anledningar att inte går om regnet öser ner (till exempel “det öser ner, vi stannar inne”)? Då ska du läsa Busvädersboken! Här finns fullt med roliga tips och idéer på saker man kan hitta på i regn, blåst, snö och iskyla. Vad sägs om att göra vindstrumpor, vindmusik, eller vindönskningar? Eller istavlor, isslott, islyktor och frusna knäckskultpurer? Förslagen är många och instruktionerna tydliga och enkla med punktlistor och fotografier.

Ut och lek!

Busvädersboken är skriven av Jo Schofield och Fiona Danks och ges ut av B Wahlströms

Köp boken hos
Adlibris
Bokia
Bokus

Skuggbarnen

I Skuggbarnen möter vi Skaparen. Hen har i flera dagar skapat solar och planeter med hav och fiskar och nu är Hen trött och vill sova. Resten får blir till av sig självt. Och det blir det, fiskarna blir ödlor, ödlorna människor och människorna byggde hus och berättade sagor för varandra.

Vi får också möta Pojken och Flickan. Varje kväll plingar Flickan i en liten klocka och ur skuggorna på väggen berättar hon sagor för Pojken. Men så småningom vaknar Skaparen och upprörs när Hen ser fula fläckar i sin skapelse. Det är skuggorna som Skaparen sopar bort till natten med en kvast. Skaparen vill bara ha ljus och alla människor ska vara lyckliga. Så blir det också, människorna slutar oroa sig och alla sorger försvinner. Men Flickan och Pojken saknar sina skuggor. För utan skuggor kan de inte drömma och utan drömmar blir det inga sagor.

Det här är en fantastiskt vacker berättelse. Om den nödvändiga balansen mellan sorg och lycka, ljus och mörker. Om människans behov av drömmar och om barn som är klokare än både vuxna och Skapare. Och framförallt är det berättelsen om kärleken mellan två syskon.  

Skuggbarnen skrevs ursprungligen för teatern och har uppförts på Stockholms Stadsteater. I boken har Anna Höglund  arbetat i en collageteknik med fotografier på dockorna från teatern som grund och man kan nästan se hur vissa uppslags bakgrunder ser ut som kulisser. Hennes illustrationer tillsammans med Ulf Starks text skapar en berättelser lyfter över det vanliga.

“Plingeling, nu börjar det!”

 

Skuggbarnen är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Anna Höglund. Den ges ut av Bonnier Carlsen. Lyssna på intervju med Ulf Stark och Anna Höglund i Kulturnytt, Sveriges radio 

Köp boken hos
Adlibris
Bokia

Bokus

Böcker med godis

 

Barns fascination för godis är gamla nyheter sen länge. Att äta godis, prata godis, titta på godis och läsa om godis är ren och skär fröjd! Det finns väl ingen som inte vill hoppa in i tv-rutan när Pippi går bananas i godisaffären med Tommy och Annika? Men varför finns det så få bilderböcker som handlar om godis, vava? När jag kollade vår bibliotekskatalog fanns det ett fåtal, varav hälften handlar om tandtroll och tandläkarbesök. Eller har jag fel? (Och ja, jag VET att godis inte är bra för tänderna). 

Tack och lov att vettigt folk som Caroline Bruce och Helena Willis (och Jonna Björnstjerna med Godistrollet) jobbar på att förbättra utbudet.

I boken med den underbara titeln Vi går till Lördag har syskonen Cissi, Malte och Py fått låna mammas portmonnä med 30 kronor för att gå till affären och handla godis. Såklart är det LÖRDAG (det vet ju alla vad som händer om man äter godis på andra dagar) och affären heter Jerkos tobak, men alla kallar den LÖRDAG. Barnen får köpa vad de vill, men absolut inte tuggummi. Fast vad händer om man bara handlar godis för en tjuga och har en tia kvar? Kanske att det slinker med en påse tuggummin ändå? Då gäller det att tugga upp det på promenaden hem så att mamma inte märker. Om det går. 

Vi går till Lördag är skriven av Caroline Bruce och illustrerad av Helena Willis och ges ut av Alfabeta.

Enda skivan som snurrar hemma hos oss:

Hemma hos oss finns det ett fåtal gamla LP-skivor sparade från min barndom. Några Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump, Karlsson på taket, Pelle Svanslös bland annat. Alla populära men ingen så älskad som Toffe och Andrea av Marita Lindquist, uppläst av Birgitta Andersson. Jag vet inte om det är den tidlösa berättelsen om de två finska syskonen, den väldigt fina musiken eller Birgittas berättarröst som gör det, men mina barn vill lyssna på skivan lika många gånger som jag själv som liten. Så skulle ni springa över den här juvelen i en butik någonstans, tveka inte! Det finns fortfarande LP-spelare där ute.

En sen favorit

Böckerna i adventsutlottningen är några av våra favoritböcker från 2013 års utgivning. Inläggen fungerar alltså lika bra som julklappstips för den som inte vill vara med och tävla. Tyvärr läste jag lite för sent Vina Vinas vargpinne. Annars skulle den ha varit med på en av listorna för den är utan tvivel en av de bästa böckerna jag läst i år (för de minsta, 0-3 år, passar perfekt till en 2-åring).

Historien kan verka enkel. Vina Vina har hittat en lång pinne. Den använder han till allt en pinne kan användas till: motorsåg, metspö och vägbom. Man kan också slå av gräs med den, rita och nå ända upp till taket, flaggstången och solen! Men så kommer en läskig varg och knycker pinnen. Vina Vina blir först arg och rädd men märker snart att vargen bara vill leka “kasta pinne till hunden” leken.

Jag älskar hur det lilla barnets destruktiva fascination för pinnar fångats i Vina Vinas svischande sjoffande i gräset, i motorsågens brummande och petandet i kaninens hål tills pinnen går sönder. Hur många gånger har jag inte som vuxen lite hukande iakttagit något för vilda pinnlekar på lekplatsen? Vina Vina kontrollerar djuren och naturen och kan bli vad han vill, det finns ingen ände på hans fantasi. I alla fall tills naturen ingriper i form av en varg (hund?) och leken tar en annan men lika rolig riktning. Sen blir det kväll och dags att dra sig tillbaka, Vina Vina med pinnen i sängen och vargen ylande utanför.

Vina Vina är en underbar liten figur som jag redan älskar. Han befinner sig på någon slags sommarcamping, men det är oklart om Vina Vina själv är campare eller en sagolik Pluppfigur? (tror inte jag vill veta). Hemma hos oss har vi i alla fall blivit väldigt förälskade och vill läsa Vina Vina varje dag! Tack och lov kommer Vina Vinas vän redan i januari 2014.

Smakprov här

Vina Vinas vargpinne är skriven av Jujja Wieslander och illustrerad av Lotta Geffenblad. Den ges ut av Rabén & Sjögren)

Köp hos:
Adlibris
Bokus

Lekfullt ABC

För den som är nyfiken på ord och bokstäver kan varmt rekommenderas Stora bildordboken. I ett lekfullt format presenterar Anna Ribbing hela alfabetet tillsammans med Mia Nilssons genomsnygga illustrationer. Varje bokstav får ett eget uppslag och presenteras på olika festliga sätt. K presenteras till exempel så här, ett långt ord: Kriminalkommissarie, ett kort ord: Kö, fågelljud på K: Ko-ko, Kra-kra, Krax-krax, ett ord från förr: Kafferep och roligt att säga på K: Knirra, Knarra, Knorra, Knäppa, Knattra och Krafsa. Jag gillar särskilt mycket blandningen av ord, och de oväntade inslagen av bildgåtor, sammanslagna ord, ord från förr och olika ords historia. Det är som att allt mellan himmel och jord får vara med och ta plats samtidigt som boken är väldigt överblickbar och tydlig (bra illustratör).

Sammantaget ger boken en känsla av spontanitet och av att vad som helst kan hända när man leker med bokstäver och ord. Och det är mycket riktigt vad författaren bjuder in läsaren till, bara fantasin sätter gränser för vilka ord som kan skapas av små och stora snillen!

 Och om några timmar får vi:

Stora bildordboken är skriven av Anna Ribbing och illustrerad av Mia Nilsson. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Saga i guld

En av mina franska favoritillustratörer – Charlotte Gastaut – har några svenska utgivningar bakom sig: Fannys fantastiska resa, Tummelisa, Den lilla sjöjungfrun och nu senast Askungen.

Det är det klassiska berättelsen om Askungen vi får berättad för oss, i en väldigt snäll version. I slutet hugger inte styvsystrarna av sina hälar och tår för att få den attans glasskon att passa (en version jag älskade som liten) utan de ödmjukar sig inför sin styvsyster. Askungen i sin tur tar i sin godhet systrarna till sig i slottet och gifter bort dem med två förnäma herrar. Slutet gott, allting gott.

Den stora behållningen i den här boken är definitivt Gastauts lek med illustrationerna och med olika tekniker. Det märks att hon är grafisk formgivare i grunden. I Fannys fantastiska resa använde hon sig av transparanta sidor och flourescerande rosa. I Askungen är det guld som dominerar och det är väldigt effektfullt och vackert. Jag gillar hur bokens framsida får det att se ut som att Askungen ser ut att stå i ett eldhav av guld. En symbolik för resan ur askan in i elden kanske?

Askungen är skriven av Charles Perrault och illustrerad av Charlotte Gastaut. Den ges ut av Rabén & Sjögren.

Givande möte mellan Kina och Sverige

Den svenska LasseMaja-duon Martin Widmark och Helena Willis har slagit sig samman med en kinesisk författare och en illustratör, Cao Wenxuan och Yanling Gong och gett ut en dubbelbok: Den sovande Guden och Koppen som försvann.

Båda berättelserna har sagans magiska prägel och handlar om barn som letar efter försvunna bägare. I Den sovande Guden (Widmark/Gong) bor barnen Sami och Lea vid en flod i ett land där det regnat i åratal och alla fiskar försvunnit. När barnen en dag hittar en bägare får de veta att den tillhör Flodguden som en gång använde bägaren för att måla världen i färger och ljud. Men bägaren försvann och himlen täcktes av moln, fåglarna tystnade och Flodguden försvann. Nu måste Sami och Lea hitta honom, men vägen dit är svår och kantad av hinder.

I Koppen som försvann (Wenxuan/Willis) får vi träffa en familj som har en vacker teservis. Allra mest älskar dottern servisen, hon leker med den och genom ett barns fantasi blir kannan mamma och kopparna hennes barn. Koppen som ser yngst ut får heta Tingting och blir flickans speciella favorit. En dag ringer en försäljare på och när han ser servisen ute i trädgården kan han inte låta bli att lägga vantarna på Tingting. Familjen blir alldeles förkrossad över försvinnandet och letar överallt efter koppen. Även den här bägaren är magisk, den får försäljaren att bränna sig på tungan och vinet att smaka kloak.

Det är ett spännande projekt att låta författare och illustratörer från olika kulturer skapa berättelser tillsammans. Resultatet är fängslande, och jag hade nog inte utan hjälp kunnat avgöra vilken av berättelserna som kom från Kina eller Sverige. Det blir tydligt vilken avgörande roll illustrationer kan spela för att rikta berättelsen och fördjupa känslor och kontext. Yanling Gongs bilder är svävande vackra som kinesisk konst ofta är, mörkt och skirt på samma gång. Helena Willis använder alla färger utom svart i sina illustrationer och bilderna blomstrar. En ren fröjd helt enkelt och jag hade kunnat skriva en spaltmeter till om böckerna, men det tänker jag inte. Läs själva!

Koppen som försvann är skriven av Cao Wenxuan och illustrerad av Helena Willis. Den sovande Guden är skriven av Martin Widmark och illustrerad av Yanling Gong. De ges ut som en dubbelbok av Bonnier Carlsen.

När pappas farmor dog

Böcker med fotografier är sällsynta i bilderboksutgivningen. Att barn skulle uppskatta att titta i vackra fotoböcker är inget orimligt antagande och därför är i alla fall jag tacksam för att Farzad Farzaneh (känd från bla Bomibompa) och Viktor Gårdsäter i höst gett ut boken När pappas farmor dog.

I berättelsen har pappas farmor dött och Frank är på väg med sin pappa till hennes lägenhet. Vägen dit är lång och de cyklar men får punka och tvingas gå istället. Det blir en tur via pappas barndomsplatser: den gamla skogen, klätterberget och utsiktsplatsen. När de till slut når lägenheten är det ett klassiskt farmorshem, ombonat med tavlor, mjuk matta och soffgrupp. Uppkrupen i soffan tittar Frank på en glänsande liten porslinsask, den får han ta med sig som ett fint minne.

Det är en väldigt behaglig ton genom hela berättelsen. Det är lågmält och farmoderns död – som är grunden till berättelsen – leder såklart Frank och hans pappa till samtal om död och sorg och åldrande, men också till lek, bus och picknick och diskussioner om favoritfärger. Bilderna och texten samspelar i sin enkelhet och lämnar läsaren till betraktande, särskilt fastnar både jag och de barn jag läst boken för framför den fina asken som Frank hittar. Den kan man titta länge på och det är inte konstigt att Frank fortfarande har den i sin hand när han i bokens sista bild, utmattad efter dagens utflykt, somnat med sin pappa i sängen.

Att det är fotografier och inte tecknade bilder i berättelsen skapar en dokumentär känsla. De barn som känner Farzad från tv kommer nog vara helt övertygade om att hans farmor har dött och att allt i boken är sant. Och kanske har det funnits en medvetenhet kring detta för på de flesta bilder är Farzad bortvänd, med huvan uppfälld eller ur fokus. Och dessutom med ett stort skägg som vi inte sett på tv tror jag (fast VAR är skägget på cykelpunkabilden?).

Hoppas på fler böcker av det här slaget! Fotografier öppnar för en helt annan sorts läsning och jag älskar att Gårdsäter och Farzaneh lagt ribban högt för både bilder och berättelse!

Provläs.

När pappas farmor dog är skriven av Farzad Farzaneh och fotografierna är tagna av Viktor Gårdsäter. Boken ges ut av Rabén&Sjögren