Kategori:Lisa Hamfors (tidigare skribent)

Sluta med napp

Nejlika och gosankan är den andra boken om Nejlika av Hanna Zetterberg Struwe och Anna-Karin Garhamn. Det är en väldigt söt berättelse om hur svårt det kan vara att sluta med nappen. Nejlika ser i början av boken stora barn på lekplatsen. De har inte napp. Nejlika vill också vara stor så hennes pappa tar med henne till en butik där man kan byta bort sina nappar mot en leksak. Nejlika väljer en gosanka som är mycket fin, men hur går det när hon ska sova? Det går inte att suga på gosankan dessvärre. Hemma hos oss har vi ganska nyligen introducerat nappen, men jag tänker redan på dagen den ska hamna på hyllan och då kommer jag säkert använda den här boken som inspiration. Det är ju en strålande idé med en affär där man kan köpa leksaker för nappar! Bytt är bytt liksom. Bilderna i boken är färgglada och snygga, helt i min smak. Och det känns ju väldigt modernt att det är pappan som hjälper Nejlika med nappdilemmat.

Nejlika och gosankan är skriven av Hanna Zetterberg Struve och illustrerad av Anna-Karin Garhamn. Den ges ut av Rabén & Sjögren.

En dag på stranden

Emma Adbåge är en av mina favvisillustratörer. Jag köper vilken bok som helst som hon lagt sin hand vid till mina bibliotek, utan tvekan. Det är liksom snygga teckningar i böckerna.  Kanske är det det konstnärliga i bilderna jag dras till, eller de snygga detaljerna som kaklet i köket eller 50-talsprylarna som stoltserar uppe på kylskåpet. Det känns därför extra kul med böcker som hon både har skrivit och illustrerat.

 

Vi hittar Smulbert handlar om en vanlig sommardag i två barns liv. De ska åka till stranden med sin mamma. På parkeringen ser de en död igelkott, det är lite sorgligt, men allt känns bättre efter att de lagt några blommor på igelkotten. Efter bad och den obligatoriska fikan hittar de en skalbagge, den får heta Smulbert. Barnen gör det så bra de kan för Smulbert, de bygger en bassäng så han får bada, de ger honom ett stort blad som badhandduk och de bygger värsta fina sandslottet som han ska bo i. Men fastän barnen är så snälla så dör Smulbert. Allt är väldigt ledsamt till de kommer på att Smulbert kan få ligga bredvid igelkotten, de blir dödskompisar tycker Bert och det känns fint.

Berättartonen och dialogen mellan barnen i Vi hittar Smulbert känns lekfull och trovärdig, så här låter det tillexempel när huvudpersonen och hennes lillebror Bert leker i havet:

Vi kastar oss i vattnet nästan samtidigt.

– Kolla, jag är en delfin! ropar Bert.

Han nosar mig hårt på benen, det känns nästan som en riktig!

Sen leker vi att vi simmar i dom djupa haven och blir jagade av dödshajar. Då skriker vi så högt det bara går.

– HJÄÄÄÄÄÄLP! ropar Bert.

– HJÄÄÄLP! ropar jag.

Historien är berättad genom huvudpersonen och jag tycker att Emma Adbåge lyckas bra i att hitta den där tonen barn använder när de pratar, leker eller funderar. Det lär ju inte vara det lättaste när man skriver en barnbok!

Vi hittar Smulbert är skriven Av Emma Adbåge, och ges ut av Eriksson & Lindgren (Rabénförlagen).

Chico Bom Bom

Chico Bom Bom är verktygsapan med det grymmaste verktygsbältet! Han har fantastiska verkyg, till exempel en morrmaskin, klädhammare, käftapparat och en töjbar hammare. Chico älskar att uppfinna och upptäcka saker. En dag blir han lurad av en märkligt placerad banana split och rövas bort av en positivhalare till en cirkus. Det ser tufft ut för Chico, men han är smartare än McGyver så lösningen är inte långt borta. Det behövs bara ett måttband, en spiralförlängare och en borrmaskin med backspegel. Temat i boken är helt klart det uppfinningsrika. Språket bubblar och nya ord ploppar hela tiden fram och bilderna går från de enklaste bilderboksteckningarna till serieliknande rutor och myllrande heluppslag. Kanske är det på grund av detta som jag får lite svårt att bestämma mig för vilken ålder Verktygsapan skulle passa för, eventuellt lite äldre barn som kan hantera mångfalden i boken. Men de mindre kan säkert också uppskatta den för alla detaljer och för att Chico är en så söt apa. Nicke Nyfiken har fått konkurrens!

Verktygsapan är skriven och illustrerad av Chris Monroe. och översatt av Lotta Olsson. Den ges ut av Rabén & Sjögren.

Genuskrux i vardagen

Detta är handboken, eller kanske den ska kallas ”tänk på och komihågboken”, som hjälper den vuxne att lotsa barn till ett liv bortom de typiska tjej- och killfällorna. Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 visar oss vägar att se bortom barnets kön och låter oss istället se personen i barnet. Varje kapitel i boken tar upp ett perspektiv på o/jämställdhet i vardagen. Det handlar om hur barn leker, deras självkänsla, deras språk, vänskap, känslor, kroppen och vad som händer på förskolan. I varje kapitel ges också konkreta tips på hur man kan undvika fällorna och kruxen.


Jag har själv precis fått en flicka och tänker mycket på hur jag ska kunna hjälpa henne att bli en stark person i sig själv. Problemet är bara att det är svårt att se sig själv i vardagen utifrån. Det är här Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 är som starkast. Den lyfter fram situationer jag inte ens anade var problematiska. Ett exempel: när man uppmanar en pojke att göra något sker detta oftast i korta befallningar som ”ta på mössan”, men när man säger till flickan låter det istället så här ”ta på mössan, det är kallt ute och du kan bli förkyld”. Är det verkligen så att pojkar har mindre tid att lyssna för att de är så vilda och fartfyllda? Och är alltid flickor lugna och mer mottagliga för längre resonemang? Oavsett så har flickor generellt ett mycket bättre ordförråd när de kommer till skolan och får ett tidigt försprång gentemot pojkarna.


 Boken är full av liknande ögonöppnare. Men jag började efter ett tag bli ganska mättad på alla tips och började fundera på om jag inte redan läst detta? 255 sidor är väl tilltaget för att få mig att orka läsa igenom allt. Kanske hade boken tjänat på ett mer koncentrerat innehåll? Men, det här är bara en liten baksida, annars är jag övertygad, det här är något som behöver läsas och diskuteras av alla. Boken fungerar definitivt som tankeväckare och diskussionsunderlag. Det räcker med att ta till sig det som känns relevant och vettigt. Veckor efter att jag läst den diskuterar jag och min man jämställd barnuppfostran på ett sätt som vi inte gjort tidigare. Och allt förpackat i en bok med lätthanterligt format och väldigt fina illustrationer!

 

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 är skriven av Kristina Henkel och Marie Tomicic. Den ges ut av Olika förlag.