Kategori:Lisa Hamfors (tidigare skribent)

Julklappstips: 3-6 år

Ok, här kommer några julklappstips i bilderboksformat till 3-6 åringen. Håll till godo!

Prinsessan Victoria av Kristina Murray Brodin och Kajsa Lind.

“En dag finns hon bara där. Hon sitter på bänken utanför vårt hus”. Hur ser vi egentligen på de hemlösa runtomkring oss? En svår fråga. I Prinsessan Victoria får vi ett enkelt och självklart svar genom det lilla barnets generositet och självklarhet. En passande bok i juletider som ju faktiskt handlar mer om att ge än att få.

Sam och David gräver grop ihop av Mac Barnett och Jon Klassen.

Sam och David börjar gräva en grop för att hitta något häftigt. De gräver och gräver men hittar ingenting. Men vi som tittar på bilderna ser att de hela tiden missar superhäftiga grejer. Frustrerande och väldigt underhållande. Och snyggt.

Alla tittar på Alfred av Johan Unenge och Maria Nilsson Thore.

En fin berättelse om hur läskigt det kan vara när alla tittar på en. Alfred tycker inte om det och krymper lite varje gång. Ända tills den gången han råkar rapa på en släktträff och alla skrattar. Då börjar Alfred växa istället.

Bockarna Bruse kommer igen av Gry Moursund och Bjørn F. Rørvik

Böckerna om Bockarna Bruse är hysteriskt roliga. Har du inte dem så se till att läs dem. Köp dem i julklapp eller låna på bibblan, bara läs! Det är den klassiska sagan med supertwist på fler än ett ställe och uppföljaren twistar så mycket så att till och med trollet protesterar!

Prinsessan Victoria

“En dag finns hon bara där. Hon sitter på bänken utanför vårt hus.” Hon heter Victoria och har trasiga tänder fast världens snällaste ögon. När kylan kommer sitter hon kvar där och fryser. Då bestämmer barnet sig för att hjälpa: först vantar, sen mössa och långkalsonger och till sist en liten sten i dörren till huset så Victoria kan smyga upp till vinden och sova som en prinsessa. Dessutom kanske Victoria vill lyssna på lite kompisproblem under tiden? Trots att hon mest säger “Du lilla” hela tiden.

Strax efter Tilly som trodde att… kommer boken Prinsessan Victoria som ytterligare en kommentar till samtidens alltfler hemlösa. Med alla diskussioner i vuxenvärlden och hårresande berättelser om tält som sätts i brand och människor som får vatten slängt över sig – känns barnperspektivet som det enda vettiga och självklara. Författaren Kristina Murray Brodin berättar i ett pressutskick att idén till boken kom när hon såg ett barn lämna över sin godisklubba till en av de hemlösa i Stockholm. Kanske är det så enkelt i all sin komplexitet, medan vi vuxna bråkar om vad som borde göras eller inte göras, ser ett barn ett akut behov och ger bort sina vantar eller sitt godis. Prinsessan Victoria är berättelsen om ett ytterst angeläget mänskligt möte, enkel och fördomsfri, varm och fin. Precis som det borde vara.

Prinsessan Victoria är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Kajsa Lind. Den ges ut av Olika förlag.

Vad säger räven?

Ni har hört låten va? Den där hysteriska låten som jag trodde var alla barns ursäkt att få svära lite (se videon på youtube). Nu har Svein Nyhus gjort illustrationer till “The Fox (What Does The Fox Say?”) och resultatet är en psykedelisk, fantasifull och väldigt vacker bilderbok. Nyhus är en fantastisk konstnär och det är hans illustrationer som bär den här boken. För att texten ska fungera får den som läser högt vara beredd på att ge järnet, det funkar liskom inte att läsa “Hati-hati-hati-ho! Hati-hati-hati-ho! Hati-hati-hati-ho! Eller kanske … Joff-tjoff-tjoff-tjoff-tjoffo-tjoffo-tjoff!” hur som helst. För bästa resultat krävs en högläsare med mod och riktigt höga toner. Det kan bli hur kul som helst! Känns det inte helt bekvämt (vilket är fullt förståeligt) kan en ju alltid lyssna på låten tillsammans med barnen och sno ljuden därifrån. Eller varför inte lyssna samtidigt som ni läser? Jag lovar, snart vet ALLA hur räven låter.

Bild lånad av Svein Nyhus.

Vad säger räven? är skriven av Bård Ylvisåker, Vegard Ylvisåker och Christian Löchstöer. Den är illustrerad av Svein Nyhus och ges ut av Notfabriken.

Om drömmar

“Sindre är ingen fotbollsspelare. Ändå står han där. Mitt på planen. Men när de andra spelarna ser en fotboll ser Sindre en … måne.”

Så börjar berättelsen om Sindre och hans dröm om månen. Många är vi som befinner oss i en situation men som samtidigt drömmer om något annat. Inte alla gör något åt saken, men Sindre tänker förverkliga sin dröm, han ska ta sig till månen. Men hur? I vuxenvärlden finns inget stöd att hämta, astronauten förklarar att man måste kunna aerodynamik, fysik, hydraulik, teknik, matematik och en massa andra saker som slutar på ik. Byggmästaren menar att ett torn till månen skulle kräva alldeles för många bultar och stålbalkar. De vuxna svarar och skojar bort. Men ingen dröm är för stor eller svår! Sindre bygger ett eget torn av pinnar och lyckas klättra högre än molnen.

Det är en blåtonad, fin berättelse om att gå sin egen väg och följa sina egna drömmar. Den som försöker hittar alltid något, kanske en ny vän att dela drömmarna med?

Så här skriver Per Gustavsson själv om Måntornet

Måntornet är skriven och illustrerad av Per Gustavsson och ges ut av Natur&Kultur.

Mera vego åt folket!

Det må vara väldigt partiskt att skriva om Lisa Bjärbos böcker med tanke på att hon är gammal (och vilande, jodå Lisa) skribent här på Bokunge. Men det tänker jag helt strunta i. 

Mera vego är en kokbok som vänder sig till hela familjen. Särskilt kanske till den vuxne med för lite tid, dålig matfantasi och konstant dåligt samvete över för lite serverade vegetariska rätter hemma. Den här kokboken löser alla de där problemen. Här kommer varför: 

  1. Det bjuds på en mängd recept, indelade i kapitel efter hur lång tid rätterna tar att laga. Rätterna som ska ta 15 minuter tar faktiskt bara 15 minuter. Supersmart! 
  2. Man får lov att ha i färdiga saker i rätterna, som tex paprika/majs/ärtmix eller creme fraiche med smak. Tack.
  3. Av de hittills lagade recepten i vårt hushåll har vi haft ALLA ingredienser hemma. Har nog aldrig hänt innan.
  4. Rätterna är goda! Barnen har varit ganska nöjda, trots nya recept och nästan ätit allt.
  5. Jag skulle kunna lära mig flera recept utantill.

Skaffa boken och sätt igång och laga vegetariskt åt dig och dina barn!

Mera vego är skriven av Sara Ask och Lisa Bjärbo. Den ges ut av Ordfront förlag.

17 skäl

En lista som aldrig blir inaktuell! Klicka på bilden för att komma till Svenska Barnboksakademin och resten av de utmärkta skälen för barnboken.

Dom som är kvar

I Dom som är kvar får vi följa pappa, lillebror och storebror tiden efter att mamman har gått bort. Det är en stillsam och enkel med väldigt gripande berättelse om hur svårt det är att fortsätta att leva med en förlamande sorg. Vi får se dem i vardagliga situationer som helt plötsligt blivit absurda och vi får se hur de handskas med sin sorg på olika sätt. Så här tyckte Emelie Ljungberg och Lisa Hamfors i en chattrecension:

Lisa: Boken är så gripande att det nästan är nervöst att skriva om den. Första gången läste jag till sidan där pappan slagit sönder en tallrik, sen var jag tvungen att sluta för att det blev för känslosamt.

Emelie: Jag läste den högt för förberedelseklassen, 4-9. Det var nog tyst i fem minuter efteråt. Den går djupt in. Jag älskar hur boken bygger på en slags korta understatements. Om man tänker på dimensioner och hur oändlig deras sorg måste vara.

Lisa: Ja, det är fantastiskt att få med alla personers smärta på så få sidor, med så enkla illustrationer och så kort text. Pappa som stannar upp och gråter, storebror som pratar, pratar, pratar maniskt och lillebror som bara bråkar tills pappa får nog och dänger tallriken i bordet.

Emelie: Barn följer inte de vuxnas beteende oavsett var de kommer ifrån. De har sina egna uttryck.

Lisa: Ja, och så blir det extra sorgligt med pappan som inte alltid orkar med barnen utan blir rasande. Bilden när storebror ringer mormor är helt otrolig, man kan ta på tystnaden och det känns som att en sorgematta vilar över hela uppslaget. Det var där jag fick en klump i halsen: pappans blick, hans känsla av otillräcklighet och sonen som ringer mormor. Tänk en förälders känsla av att kämpa hela tiden, men så kommer man ändå alltid till det där ögonblicket när allt brister. Det dåliga samvetet efter det … hur mycket värre blir det när en tung sorg dessutom vilar över familjen och man VET varför ungen gör som den gör?

Emelie: Ja, den bilden är faktiskt en bok i sig. “Brister”, det är nog det ord som är mest slående här. Inte alls bra. Jag tänker på den där Pluralåten “Nånting måste gå sönder”. Hoppas verkligen att vuxna läser den här boken för barn. Om vuxna tycker att ämnet är svårt så undviker de kanske den här boken. Det är en bok som behöver läsas, inte bara hamna på temalistor om döden och sorg.

Emelie: Vad tycker du om slutet?

Lisa: Jag gillar slutet enormt, igen: med bara två uppslag får vi en långsam avslutning på berättelsen. Eller, avslutning är kanske fel ord. Det är snarare en långsam fortsättning in i livet utan mamman.

Emelie: Och SÅ himla viktigt. Att inte glömma bort att de som lever – faktiskt lever

Lisa: Ja, kolla insidan av pärmarna, på första får vi se en fotovägg med bilder på mamman, på sista pärminsidan är det samma bilder, men också nya och positiva foton på familjen efter mammans död. Så himla fint det också.

Emelie: Åh! Hade inte sett det. Bara: Den lilla noten som kommer ur fågelns näbb där på sista uppslaget. Ljus i sikte. Med tanke på hur världen ser ut just nu idag så måste något av allt detta mörka ju avspeglas i bilderböckerna. Även om det är på en annan nivå. Men jag ÄLSKAR hur bilderböckerna och faktiskt alla böcker även för de äldre barnen följer den där heliga oskrivna regeln att inte lämna barn i sticket i en berättelse. Att aldrig lämna dem med något mörkt.

Lisa: Verkligen. Några kloka människor sa någon gång (bla Gunna Grähs) att när text och bild i en bilderbok samspelar lyfter berättelsen och blir något mer, ett stycke konst. Så är det med Dom som är kvar tycker jag.

Emelie: Faktiskt. Och vad jag förstår så är det Karin Salers debut! Hon och Siri Ahmed Backström verkar vara bra människor. Såna som besitter förmågan att skapa magi.

Dom som är kvar är skriven av Karin Saler och illustrerad av Siri Ahmed Backström. Den ges ut av Urax förlag.

Back in business!

Hur liten kan man bli egentligen? Alfred verkar kunna bli hur liten som helst, och mindre blir han för varje gång någon tittar på honom. “Titta inte på mig” säger han och krymper. På en släktträff råkar Alfred rapa högt och alla tittar på honom, hur ska det gå nu? Men så börjar alla skratta och Alfred växer! På dagis pruttar han och växer ännu mer. När han tjongar till hyllan och får småbarnen att gråta så blir han ännu större. Till slut är han så stor att han inte får plats i sin egen säng och när mörkret kommer är det inte så kul.

Boken handlar såklart om känslan och skräcken inför att stå i centrum. Många barn kan säkert känna igen sig i Alfred som helst vill vara i fred och lika många kan relatera till clownen Alfred som växer när han får andra att skratta eller gråta. För hur ska man förhålla sig till andras blickar? Johan Unenges text tar temat på allvar utan att det blir tungt och Maria Nilsson Thore lyfter berättelsen ytterligare ett snäpp med färgstarka och vardagsnära bilder. Det är nästan som att hon fotograferat en riktig Alfred i olika situationer och sen teckat av det med ett Thore-filter. Med ett strålande resultat!

Alla tittar på Alfred är skriven av Johan Unenge och illustrerad av Maria Nilsson Thore. Den ges ut av Bonnier Carlsen.