Kategori:Lisa Bjärbo (tidigare skribent)

Bibeln i pekboksformat

Var på barndop i helgen och gav bort den här boken till bebisen i fråga. Vilken bisarr bok det är egentligen! Bibeln som pekbok. Eller hur ska man beskriva den? Här kan bebisar i alla fall titta och peka på grafiska bilder av Jesus på korset (han ser förvånansvärt glad ut, får man ändå säga!) ormen i paradiset, Adam & Eva och lite andra härliga bibelgestalter. 22 bilder och ord allt som allt, i hård kartong.

Tycker det är rätt roligt, faktiskt. I själva verket har jag visserligen extremt svårt att se hur man ska få läsningen av den att funka i praktiken. (Okej att låta bebisen peka i en “vanlig” pekbok på vardagliga grejer som lampor, hundar och bollar. Men hur förklarar man bilden av Jesus på korset för en bebis?) Men jag faller ändå för konceptet och ger bort den till höger och vänster på barndop jag hamnar på. Passar ju!

Pekbibel har några år på nacken, men går fortfarande fint att få tag på. Den är gjord av Lars Steiner, och ges ut av Rabén & Sjögren.

Megakillen har gått och blivit app!

Megakillen är en populär och charmig superhjältekaraktär med en hel bokserie bakom sig vid det här laget. I lättlästa kapitelböcker löser Melker (som han heter egentligen) vardagliga mysterier i Småtorp tillsammans med sin lillasyster Molly. Nu tar han dessutom klivet från böckernas värld och går och blir en app för iPad också. Och han gör det snyggt, Megakillen! Det får man verkligen ge honom.

Den här appen är en av de första svenska apparna som baseras på en barnbokskaraktär, och bara det blir man ju som tämligen prylgalen barnboksjunkie ganska förtjust i. Här finns tre olika huvudkategorier av aktiviteter att göra: Provläsa, spela eller pyssla. Väljer man att provläsa presenteras man för alla böckerna om Megakillen, och kan bläddra i dem och läsa ungefär 20 sidor ur varje bok (med schyssta blädderljud när man vänder blad). Det är så klart rolig läsning, men ganska frustrerande också. Precis när man läst inledningen till ett mysterium avbryts man och uppmanas att söka upp de tryckta böckerna om Megakillen istället. Doh! Samtidigt är det ett rätt snyggt sätt att behålla en stark koppling till böckerna, och boktipsa i en ny kanal. Och det är ju inte huvudsakligen för provläsningens skull man väljer att köpa appen, antar jag. (För är det så tycker jag det är klyftigare att gå direkt på ett köp av själva böckerna).

Speldelen, däremot! Det kan man inte komma åt i tryckt form. Spelet heter “Beata Brattelberg och ballongerna” och där gäller det för Megakillen att skjuta ärtrör mot ballongerna som håller Beata i luften, och få ner så många som möjligt på kortast möjliga tid. Spelaren siktar med ärtröret, avlossar det och styr kråkan Zeppelins flygriktning genom att vinkla iPaden åt höger och vänster. Det är lätt att förstå hur man gör i teorin, men inte helt enkelt att bli proffs på det i praktiken. Men man har kul under tiden man försöker!

Väljer man att pyssla så finns det fem olika pyssel att välja mellan. En frågesport, ett korsord, en labyrint, och två deckargåtor. Lite lagom kluriga för 6-8-åringar.

Kan inte påstå att jag hunnit bli så där oerhört bevandrad bland barnappar hittills, speciellt inte svenskproducerade. Dålig på att jämföra är jag således – men imponerad blir jag! Tycker det här är en snygg, genomarbetad och fyllig app, som borde räcka som underhållning rätt länge för den som köper den. Vare sig de är bekanta med Megakillen sedan tidigare eller ej. Gillart!

Megakillen-appen är en iPad-app (funkar alltså inte på en iPhone) som är gjord av Rabén & Sjögren. Borde passa barn från 5 år och uppåt.

Vemvemvemvemvem?

Psst, har ni sett? Stina Wirséns Vem-filmer går på SVT nu. Och finns på SVT Play! Bästa kombon med febersjukt barn i två-årsåldern. Eller ja, febersjukan är förresten inte alls nödvändig för att konceptet ska bli lyckat. Det räcker långt med filmerna och barnet! Eller bara filmerna? Jag gillar dem rätt mycket själv också.

Söthet som snart släpps

 Fick syn på de här två när jag tittade igenom listor över kommande böcker, och alltså: Å! Ser det inte sjukt lovande ut ändå? På 1,5-årsnivå sådär, med randiga barn i blöjrumpor som leker tittut och ska somna. Jag tror bara genom att titta på omslagen att jag kommer gilla. Släpps i mars!

Prisbelönt barnmatsbok

Jag har hunnit kolla igenom både en och annan barnmatsbok sedan jag blev förälder, och den här – Josses barnmat – är definitivt min favorit hittills. Delvis för att den är sjukt snygg (INUTI! Omslaget ger jag inte jättemycket för) och har spiralrygg (mkt praktiskt when it comes to kokböcker). Men också för att innehållet är väldigt bra. Jag pallade visserligen inte laga min egen barnmat ens hälften av måltiderna som bebisförälder, men NÄR jag orkade så var den här boken perfekt som guide.

Den riktar sig främst till föräldrar med riktigt små barn, och innehåller recept och tips kring de första smakportionerna, den mosade första maten och hur man kan göra “vuxnare” smak på recepten så att de passar flera i familjen. Ett axplock bland recepten: Potatis & Purjogratäng, Krämig risotto, Laxfilé med koriander och ingefära, Indisk kycklinggryta… Jag tycker det mesta låter gott, och det tycker jag sannerligen inte alltid när det kommer till bebismat. Gillar dessutom att det finns gott om vegetariska recept, ett ekotänk (som inte blir jobbigt präktigt) och goda efterrättstips.

Författaren har tidigare skrivit “Annas och Hugos barnmatsbok” och hållit barnmatskurser för nyblivna föräldrar runt om i landet. Jag tycker det märks att det ligger väldigt mycket erfarenhet bakom tipsen i den här boken, och köper det mesta hon tipsar om rakt av. Läste också precis att den fått pris: Årets Svenska Måltidslitteratur 2010 för bästa bok i kategorin “Barn och mat”. Yej för det, säger jag! Det här är en riktigt bra barnmatsbok.

Josses barnmat är skriven av Josefine Haamer von Hofsten och ges ut av Jure förlag.

Prisbelönt barnmatsbok

Jag har hunnit kolla igenom både en och annan barnmatsbok sedan jag blev förälder, och den här – Josses barnmat – är definitivt min favorit hittills. Delvis för att den är sjukt snygg (INUTI! Omslaget ger jag inte jättemycket för) och har spiralrygg (mkt praktiskt when it comes to kokböcker). Men också för att innehållet är väldigt bra. Jag pallade visserligen inte laga min egen barnmat ens hälften av måltiderna som bebisförälder, men NÄR jag orkade så var den här boken perfekt som guide.

Den riktar sig främst till föräldrar med riktigt små barn, och innehåller recept och tips kring de första smakportionerna, den mosade första maten och hur man kan göra “vuxnare” smak på recepten så att de passar flera i familjen. Ett axplock bland recepten: Potatis & Purjogratäng, Krämig risotto, Laxfilé med koriander och ingefära, Indisk kycklinggryta… Jag tycker det mesta låter gott, och det tycker jag sannerligen inte alltid när det kommer till bebismat. Gillar dessutom att det finns gott om vegetariska recept, ett ekotänk (som inte blir jobbigt präktigt) och goda efterrättstips.

Författaren har tidigare skrivit “Annas och Hugos barnmatsbok” och hållit barnmatskurser för nyblivna föräldrar runt om i landet. Jag tycker det märks att det ligger väldigt mycket erfarenhet bakom tipsen i den här boken, och köper det mesta hon tipsar om rakt av. Läste också precis att den fått pris: Årets Svenska Måltidslitteratur 2010 för bästa bok i kategorin “Barn och mat”. Yej för det, säger jag! Det här är en riktigt bra barnmatsbok.

Josses barnmat är skriven av Josefine Haamer von Hofsten och ges ut av Jure förlag.

Älgen som scrapbookar

Älgar är verkligen väldigt stora djur, har ni tänkt på det? Jag har tänkt på det. En gång cyklade jag in i en älgs bakben mitt i natten, och fast det är typ femton år sedan har jag fortfarande inte riktigt hämtat mig från chocken. Har således ett lite smått problematiskt förhållande till älgar. Men älgen Ernst gillar jag ändå!

 

Han är visserligen stor – skitstor. Så stor att han inte får plats i sin egen bok. Ibland får benen plats, men då syns inte hornen. Och ibland får magen plats, men då ryms inte de långa benen. What to do? Ernst löser det med lite scrapbook-skills, och klipper och klistrar så det står härliga till. På sista sidan kan man veckla upp hans verk – en ganska stor plansch där hela den härliga älgen verkligen får plats.

 

Det är rätt hisnande faktiskt – han ÄR verkligen stor. Sa jag det? Men han kommer undan med det, för han är ganska gullig samtidigt (speciellt den gigantiska mulen vill man klappa på). Jag gillar illustrationerna, den gigantiska och klumpiga älgen mot skira bakgrunder av rutigt scrapbook-papper. Och det är kul med en älg som huvudperson, inte ofta man ser det!

 

Älgen Ernst är skriven av Catherine Rayner och ges ut av Turbine förlag.

Augustnomineringarna!

För en timme sedan tillkännagavs det vilka titlar som är nominerade till Augustpriset i år. Två bilderböcker kunde man hitta på barn- och ungdomsbokslistan: Jag tycker inte om vatten, av Eva Lindström och Tänk om… av Lena Sjöberg.

De konkurrerar om priset med fyra böcker för äldre barn: Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring, Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, Det händer nu av Sofia Nordin och Jag finns av Maja-Maria Henriksson.

Den 22 november får vi veta vilken bok som får årets pris! Har ni någon favorit?

Snygga monster

En pekbok som verkligen gått hem både hos de vuxna och hos barnet i det här hemmet på sistone är Kenneth Anderssons Lilla Monsterboken. Snygg som tusan (tycker de vuxna, som verkligen gillar de grafiska monstrena till utseendet) och extremt rolig (tycker barnet). På sida efter sida får man se olika slags monster: Kramismonstret, Tittutmonstret, Pussmonstret, Minimonstret, Glassmonstret, Vrålmonstret, Blygismonstret, Sprattelmonstret och Kladdmonstret. Inte särskilt skräckinjagande, som ni hör.

Pussmonstret, Sprattelmonstret och Vrålmonstret är klart roligast, för de är så lätta att demonstrera och härma. Mon dieu, vad vrålmonstret vrålar, alltså! Och gosse, vad mycket pussar det delas ut av det där pussmonstret! Glassmonstret däremot – mycket svårare. Och Blygismonstret också, hur visar man att man är blyg så att en ettochetthalvtåring inte tolkar det som rädd? Vet inte, men det gör heller ingenting. De andra monstrena väger liksom upp.

Lilla monsterboken är gjord av Kenneth Andersson, och ges ut av Alfabeta. Den är i hård kartong.