Kategori:Lisa Bjärbo (tidigare skribent)

Bästa bion för barnet

Nu finns åtta nya av Stina Wirséns Vem-böcker filmatiserade och samlade i biofilmen “Vem är var?” som hade filmpremiär nu i helgen. Så himla fin bioupplevelse för ett barn i typ… 2-4-årsåldern! Och för barnets föräldrar! (Fast de vuxna fnissar inte på samma ställen som barnen. Märker man tydligt.) 

Sticker ut hakan och korar den här till perfekt som första film om man vill göra biopremiär med sitt barn. Jag var med sonen på förra vändan Vem-filmer när han var knappt två år. Då var han på gränsen till för liten, tycker jag. Nu, som knapp tre-åring: Storögt såld och lyrisk.

Gittan for president

Vet ni, vet ni, veeeet ni vad jag gjort idag? Jag har läst Pija Lindenbaums nya Gittanbok, som precis kommit ut. Gittan gömmer bort sig. Och lyssnat på när Pija herself pratade om den! Det var på en bilderboksfrukost på Rabén och Sjögren som det inträffade, och gemene man kanske inte tycker att det här låter som en världsomvälvande händelse, men det tycker jag. Det finns nämligen nästan inte ord för hur mycket jag gillar Gittanböckerna.

Så här sa Pija bland mycket annat: “Jag tror det är bra om den vuxna personen som ska läsa bilderboken också gillar den. För då läser man mycket bättre.”

Och det är ju just det – jag är ett sådant himla högläsningsproffs när jag får läsa om Gittan! Eller om Kenta. Eller om Åke. Eller om Lill-Zlatan, för den delen. Men kanske mest om Gittan, faktiskt.

Hur som helst. Hann bara lystet bläddra igenom boken i frukosttumultet och har inte tänkt färdigt om den ännu. Men jag fick klump i halsen och tår i ögat, och det brukar båda gott.

Mer om Gittan gömmer bort sig här på Bokunge så småningom!

Gittan gömmer bort sig är skriven och illustrerad av Pija Lindenbaum. Den ges ut av Rabén & Sjögren.

Färg och formfest!

Det här gillar jag! Mycket färg och snygga grafiskt formgivna djur att peka på för små knoddar – utan alltför många jätteobskyra arter som ingen (okej, i alla fall inte jag) kan härma utan att först googla efter youtube-klipp och plugga djurläten i en halv dag. Här är det vanliga djur, tydliga bilder och snygga former. Precis det man vill ha!

Varje djur har en rimmad text också. Den hade jag ärligt talat hoppat över att läsa om den som lyssnade var riktigt liten, för då hade jag mer fokuserat på pekandet och ljudhärmandet, tror jag. Men med en drygt tvåårig lyssnare är rimmen roliga. Jag läser texten, han fyller i den rimmade slutklämmen. Fint så!

Min första bok om tama djur och Min första bok om vilda djur är skrivna och illustrerade av Fia Eliasson. De ges ut av Ordalaget. 

Prinsessan rockar loss

Prinsessan är tillbaka, och den här gången kommer hon levererad med cd-skiva och allt!

Det här är den sjätte boken om den tuffa prinsessan som inte nöjer sig med att sitta och vänta i något himla torn på att en prins ska komma och rädda henne. I föregående böcker har hon tacklats hårdast i hockeyrinken, jagat bort vilda hyenor från en picknick, lurat ett läskigt källartroll, fixat bästa kalaset och räddat födelsedagsgäster från att bli borttrollade av en arg trollkarl. I den här boken samlar hon ihop sina gamla rockbandskompisar och fixar en hejdundrande konsert (vars låtar man alltså också kan lyssna på i efterhand, på cd-skivan som följer med boken).

Både bok och cd-skiva har blivit flitigt lästa och lyssnade på här hemma de senaste dagarna. Sonen har lyriskt dansat, sjungit med, dragit fram sin egna maracas och diggat, och velat läsa boken både en och sjutton gånger på rad.

Kanske är det därför jag ändrat inställning själv? Har under helgen nämligen gått från ganska skeptisk (var hon inte bättre förr, Prinsessan? Innan hon blev ett… koncept?), via neutral (fast vadå, det är väl inget fel på koncept? Vad menar jag?), vidare till försiktigt positiv (musik är ju faktiskt ett roligt tema) till ganska peppad, faktiskt (så du vill lyssna på Prinsessans Rockband igen och dansa lite? KUL!).

Nu går jag omkring och nynnar på låtarna från cd-skivan, och skulle faktiskt gladeligen läsa boken för artonde gången om den väljs vid läggdags när det vankas kväll. 

Så kan det gå!

Prinsessans rockband är skriven och illustrerad av Per Gustavsson. Den ges ut av Natur & Kultur.

Prinsessan rockar loss

Prinsessan är tillbaka, och den här gången kommer hon levererad med cd-skiva och allt!

Det här är den sjätte boken om den tuffa prinsessan som inte nöjer sig med att sitta och vänta i något himla torn på att en prins ska komma och rädda henne. I föregående böcker har hon tacklats hårdast i hockeyrinken, jagat bort vilda hyenor från en picknick, lurat ett läskigt källartroll, fixat bästa kalaset och räddat födelsedagsgäster från att bli borttrollade av en arg trollkarl. I den här boken samlar hon ihop sina gamla rockbandskompisar och fixar en hejdundrande konsert (vars låtar man alltså också kan lyssna på i efterhand, på cd-skivan som följer med boken).

Både bok och cd-skiva har blivit flitigt lästa och lyssnade på här hemma de senaste dagarna. Sonen har lyriskt dansat, sjungit med, dragit fram sin egna maracas och diggat, och velat läsa boken både en och sjutton gånger på rad.

Kanske är det därför jag ändrat inställning själv? Har under helgen nämligen gått från ganska skeptisk (var hon inte bättre förr, Prinsessan? Innan hon blev ett… koncept?), via neutral (fast vadå, det är väl inget fel på koncept? Vad menar jag?), vidare till försiktigt positiv (musik är ju faktiskt ett roligt tema) till ganska peppad, faktiskt (så du vill lyssna på Prinsessans Rockband igen och dansa lite? KUL!).

Nu går jag omkring och nynnar på låtarna från cd-skivan, och skulle faktiskt gladeligen läsa boken för artonde gången om den väljs vid läggdags när det vankas kväll. 

Så kan det gå!

Prinsessans rockband är skriven och illustrerad av Per Gustavsson. Den ges ut av Natur & Kultur.

Färgfest bland dinosaurier

För några år sedan blev Sarah Sheppard Augustnominerad för sin första dinosauriebok Massor av dinosaurier. Sedan dess har också Varning för köttgänget getts ut, och nu: De här två!

Dino 1-2-3 är en räknesaga med twist på slutet. Det börjar med att det sitter fyra råttliknande djur och fruktar att dinosaurierna är på intåg. De vill ju inte så gärna bli dinosaurielunch, menar jag. Först är det 0 dinosaurier i sikte (bästa antalet!). Men sedan kommer 1, 2, 3, 4… 10 dinosaurier! THE HORROR! Som tur är för råttdjuren (dock inte för dinosaurierna) kommer det en stor meteorit också. Den utplånar varenda dinosaurie från jorden…

Dino A-B-C är en alfabetsbok med en dinosaurie för varje bokstav, plus rolig fakta om varje dino. Och den här boken är liksom verkligen allt i ett, känner jag. Antingen kan man använda boken för att lära sig alfabetet (tycker det känns rätt festligt med en Xenotarsosaurus på X istället för den klassiska Zebran…). Eller kan man ha den som ett dinosaurielexikon och lära sig allt om dinosaurier! Så himla klurigt.

Jag gillar Sarah Sheppards dinosaurieböcker mycket, och främst är det av två anledningar: Färgerna och humorn. Eftersom ingen ändå vet med säkerhet hur dinosaurierna såg ut har Sheppard tagit ut svängarna rejält och gjort sina dinosaurier röda, blå, prickiga och rosa. FINT! Dessutom uttrycker dinosarna sig i väldigt roliga pratbubblor genom hela böckerna. Mitt favoritcitat i de här två är nog “Intresseklubben antecknar!”.

Tror alldeles säkert att de här två böckerna kan falla väldigt många på läppen. Dels såklart genom sitt klassiska pedagogiska upplägg (att lära sig siffror och bokstäver är ju bra), men ännu mer för dinosauriernas skull. Det är liksom väldigt svårt att inte falla för dem…

Dino 1-2-3 och Dino A-B-C är skrivna och illustrerade av Sarah Sheppard. De ges ut av Bonnier Carlsen. 

Sötaste Sami och Vira!

Okej, det ska erkännas: Jag är mer än lovligt svag för 70-talsmönster. Så man skulle, utan att ljuga det minsta, kunna säga att de här böckerna had me at äppelmönstrade påslakan och brunrandiga örngott. Men de är faktiskt mer än bara fina att titta på, de här böckerna. Tycker nämligen också de lyckas med sin målsättning att pricka in 1,5-årsnivån med en exakthet som är nästan kuslig. I Sami somnar ska Sami gå och lägga sig. Mamma/pappa (Yej! Man får välja själv, för man ser bara armarna!) stoppar om och bäddar ner och säger godnatt, och känner att hoppet lever, för Sami ser väldigt sömnig ut. Men innan han somnar på allvar vill ha så klart läsa en saga. Och ha sin nalle. Och dricka lite välling. Och leka lite med sitt cyklop. Och gosa lite. Och… mon dieu, alla dessa vändor fram och tillbaka till sängen vid läggdags! Jag känner i alla fall igen både mig själv och ungen jag brukar försöka lägga. Och det gäller för Vira vaknar också. Där är det morgon (får man väl hoppas) och Vira har vaknat och är sugen på lek. Kanske några vändor TITTUT! skulle passa? Det finns många ställen att gömma sig på i sängen…

2-åringen i det här huset älskar de här böckerna minst lika mycket som jag gör. Speciellt Vira vaknar, och alldeles särskilt speciellt om den som läser skriker TITTUT! med rolig röst varje gång Vira tittar fram bakom sin kudde/sitt täcke/sin pyjamas. Det här är småbarnsböcker som träffar mitt i prick med sina fina skildringar av vardagssituationer som alla kan känna igen sig i. Ser verkligen fram emot de fyra kommande delarna i samma serie!

Sami somnar och Vira vaknar är gjorda av Annika Thore och Maria Thore. De ges ut av Bonnier Carlsen.

Så målar Lisen

Dagens tips: Här bloggar fina illustratören Lisen Adbåge om hur det går till när hon gör en bild. Mkt mkt intressant för en nyfiken. Har ni till exempel sett vilken smal, smal, smal pensel hon använder? Sjukt imponerande. Klicka!

Bibeln i pekboksformat

Var på barndop i helgen och gav bort den här boken till bebisen i fråga. Vilken bisarr bok det är egentligen! Bibeln som pekbok. Eller hur ska man beskriva den? Här kan bebisar i alla fall titta och peka på grafiska bilder av Jesus på korset (han ser förvånansvärt glad ut, får man ändå säga!) ormen i paradiset, Adam & Eva och lite andra härliga bibelgestalter. 22 bilder och ord allt som allt, i hård kartong.

Tycker det är rätt roligt, faktiskt. I själva verket har jag visserligen extremt svårt att se hur man ska få läsningen av den att funka i praktiken. (Okej att låta bebisen peka i en “vanlig” pekbok på vardagliga grejer som lampor, hundar och bollar. Men hur förklarar man bilden av Jesus på korset för en bebis?) Men jag faller ändå för konceptet och ger bort den till höger och vänster på barndop jag hamnar på. Passar ju!

Pekbibel har några år på nacken, men går fortfarande fint att få tag på. Den är gjord av Lars Steiner, och ges ut av Rabén & Sjögren.