Kategori:Lisa Bjärbo (tidigare skribent)

När man läser för flera barn samtidigt

I förra veckan var jag i Sandviken och pratade om högläsning för små barn (0-3) år inför en massa föräldrar. Det var kul. Men det grämer mig att jag inte lyckades svara så bra på en av frågorna som dök upp. Nämligen: “Jaha, men om jag har en 2-åring och en 6-åring och vill läsa samma bok för dem på kvällen – vilken bok ska jag välja då?”

SÅ HIMLA SVÅRT!

Man fattar ju att 6-åringen har passerat 2-årsböckerna för länge sen och vill ha något mer avancerat. Men man fattar ju också att 2-åringen inte kommer att hänga med på en alltför avancerad bok. Och hen (UPPSPELT! PREMIÄRANVÄNDER HEN!) ska ju heller helst inte bli skrämd till mardrömmar av boken, bara för att 6-åringen kanske vill ha lite action och äventyr.

Vad läser man i det här läget?

Jag tänker spontant på Pija Lindenbaums alla böcker. (Kanske med undantag för “Gittan och Gråvargarna” som skrämt slag på åtminstone tre tvååringar jag känner.) På “Prinsessor och Drakar” av Christina Björk och Eva Eriksson. Kanske de fantastiska böckerna om Bella och Gustav, av Eva Eriksson, som Johanna L pratade om här nyss? Sedan finns det ju en del böcker som inte är så mycket läsning, utan mer “titta på bilderna och prata om dem och hitta på själv”. “Var är min syster” av Sven Nordqvist är en sådan, och den borde kunna tilltala vilka åldrar som helst, till exempel. Och titlarna i antologiserien “Titta och peka” är också väldigt bra för olika åldrar. Kolla till exempel in “Titta och Peka – Fordon och Farkoster”. (Det låter inte så allålders, nej, det låter pekbok. Men det finns kluriga små uppgifter på varje sida som säkert kan tilltala ett äldre barn!)

Men mer då? Har ni tips?

Konst för små barn

Lena Sjöbergs senaste småbarnsbilderbok “Vad har du bakom ryggen” är så snygg att jag nästan dör. Varenda bild är som ett konstverk, med massor av humor i grunden. Så här är upplägget: På ena sidan ser man en figur (till exempel en robot, ett dagisbarn, en pirat eller en bläckfisk) med händerna/armarna bakom ryggen. Sedan ska man gissa. “Vad har du bakom ryggen, robot?” Och när man vänder blad får man svaret. “En nalle!”

Jag blir glad när det görs sådana här fina, stora, konstnärliga böcker också för de riktigt små läsarna. Det känns lyxigt. Den här idén hade lika gärna kunnat förpackas som vanlig liten pekbok, med hårda kartongsidor och pluttiga bilder. Men icke! Den här boken är stor (i ovanligt snyggt långsmalt bilderboksformat), med “vanliga” sidor, och bilder som verkligen får sträcka ut sig. Så himla fin.

Gillar speciellt bilden av tonårstjejen (som gömmer en tårta bakom ryggen), skalbaggen (som håller i inte mindre än tio varma korvar med bröd) och det klotformade dagisbarnet som måste ha åtminstone åtta lager kläder under galonbyxorna.

 

Vad har du bakom ryggen är skriven och illustrerad av Lena Sjöberg. Den ges ut av Rabén & Sjögren.

Så skriver du en bilderbok

Dagens lästips: Det här blogginlägget, av författaren Amanda Hellberg. 10 enkla (hehe) steg för att bli bilderboksförfattare. Förvisso inget nytt inlägg, men tycker det är mycket bra tips!

(Och när vi ändå pratar om att skriva barnböcker, hörni. Vi kan väl komma överens om att vi aldrig, aldrig höhöhö:ar en barnboksförfattare upp i ansiktet på en fest eller så och säger saker i stil med: “Skriva böcker för barn? Vad kul! Du typ… ritar en boll och skriver “boll” under bilden och sedan är du klar? Höhöhö. GLASSIGT JOBB!” och lägger huvudet på sned? Bra. Fint. Tack. Hej!)

Illustratören: Amanda Eriksson

I serien “Illustratörer vi gillar” har turen nu kommit till Amanda Eriksson. Här beskriver hon själv sin illustrationsstil!

Namn: Amanda Eriksson

Bor: Stockholm

Har bland annat illustrerat: Mitt rosa liv, Mitt vilda liv och Min bok om husdjur (som hon också skrivit texten till). Dessutom har hon gjort bilderna i bland annat Vyssa lulla litet barn, Jakten på fader spader, Att vara Flisan och Boken om änglar. Och många fler!

Teknik: Ritar och målar för hand. Allting. Och sen gör hon om det. “Otroligt tidsödande!” Amanda använder både blyerts, akvarell, gouache och foto-retuschfärg (“nyupptäckta, väldigt starka roliga färger som säkert är miljögiftiga, tyvärr.”) Ofta har hon en ganska mörk ton i bilderna, som gör förlagen nervösa ibland. “Kan du ljusa upp lite och göra lite glatt den här gången…?”.

Så beskriver Amanda själv sin illustrationsstil: “Direkta rakt-på bilder, okonstlade och sceniska. Ibland försöker jag ta en vinkel uppifrån, mer filmisk, för att överraska mig själv. Men jag ser nog boken som en teaterscen.”

Bilderna i inlägget har vi fått låna av Amanda. Den översta är från Mitt andra liv (där Amanda också står för texten), Natur & Kultur. Bilden i mitten är från Min bok om prinsessor (som Amanda också skrivit själv), Natur & Kultur. Den understa bilden är från Boken om änglar (med text av Andreas Palmaer), Alfabeta.

Om att smussla undan böcker

Idag har jag gjort det. Gömt undan min första bok för sonen, för att jag “inte tycker att han borde läsa den”. Känner mig mycket kluven inför tilltaget. Å ena sidan – vill verkligen inte vara en sådan där förälder med moralpanik som vill bädda in sina barn i bomull och servera pasteller och snällhet till alla måltider, och därmed inte låta dem läsa något som kan anses vara det minsta olämpligt/läskigt/chockerande. Å andra sidan – han är bara tre år. Och när han pekar på en bild av en tecknad hand som håller i ett vapen och konstaterar att “Nu skjuter Alfons pappa på Alfons så han blir död!”. Då fegar jag ändå ur och väljer den enkla vägen*.

Alfons och soldatpappan förpassas härmed högt upp i min bokhylla i något år till. Inte alls för att jag tycker att den är dålig, eller för att jag inte tycker att den bör läsas för barn. Den bör absolut läsas för barn! Men kanske snarare för en fem, sex, sjuåring?

Eller?

VA?

Åååå, jag kanske bara är fånig?

Fast också: Jag gör det lite för bokens skull också, faktiskt. Den är uppenbart riktad till äldre barn/mer avancerade läsare än så här. För även om treåringen tycker att det är spännande att höra om Alfons och hans kompis Hamdi, så märker jag ju att 80% av berättelsen går rakt förbi honom. Och det är ju synd på en bra berättelse.

Eller?

VA?

Åååå, jag kanske bara är fånig?

Hur gör ni när det gäller sådant här? Finns det något facit? Om era barn släpar med sig en alldeles för avancerad och lite halvläskig bok hem från biblioteket, till exempel – läser ni den då, eller smusslar ni undan? Skulle verkligen vilja veta!

*Och nej, Alfons pappa skjuter givetvis inte på Alfons så att “han blir död” i Alfons och soldatpappan. Bilden i fråga föreställer Alfons och Hamdi som leker med låtsaskrig, och Hamdi som siktar på Alfons med en leksakslaserpistol. Men det fattar inte min treåring. Obviously.

De första kapitelböckerna

Det kom en fråga till redaktionen, om kapitelböcker för barn som fortfarande är ganska små (4-5 år sådär). Kanske kan vi hjälpas åt att svara? Jag börjar, och ni fyller på med tips i kommentarerna? JA!

Hej! Jag har en 4-åring som om några veckor blir 5 år. Vi läser alltid ett uppslag ur Stora Uppslagsboken under nattningen och sen en sagobok. Nu funderar jag på att börja läsa någon kapitelbok. Några tips på bra kapitelböcker att börja med? Böcker med ‘läskiga’ inslag gillas inte av barnet. 🙂 Tack!

Spontant kommer jag att tänka på böckerna på bilden ovan, med Ville och Vilda kanin av Ylva-Li och Lennart Gustafsson som favorit. En alldeles lagom snäll och mysig berättelse om den tama kaninen Ville som lämnar den trygga bondgården och ger sig ut i skogen och friheten. Där träffar han vildkaninen Vilda, och hon visar honom hur spännande och roligt det kan vara i skogen. Nästan helt fri från otäcka inslag! Eller ja, det är en kråka som är rätt dryg, och en rovfågel som vid ett tillfälle nästan fångar Vilda, men annars så! Tror inte den framkallar mardrömmar.

Övriga böcker som kan vara värda att kollas upp: Lillebror och Nalle av Jujja och Tomas Wieslander (eller någon av de andra böckerna om Lillebror). Lilla E ger sig ut på resa av Charlotta Lannebo (eller Lilla E i Karibien som är nästa bok om Lilla E). Mamma Mu och Kråkan av Jujja Wieslander och Sven Nordquist (eller någon av de andra kapitelböckerna om Mamma Mu). Måns och Mari om våren, av Kaj Beckman (finns en bok om vardera årstid), Prinsessor och Drakar av Christina Björk och Eva Eriksson, och Piggor och Suggor och Lena och Olof Landström.

Fler tips, någon?

Prick och Fläck på TV

Upptäckte till min stora förtjusning i morse att kortfilmerna om Prick och Fläck sänds på SVT nu, och därmed ligger uppe på SVTPlay. Hade missat! I filmversionen är Prick och Fläck dockor, och kanske är det bara jag, men vill man inte omedelbart ta hem dem och krama dem när man ser dem? Jo, man vill ju det.

“Prick och Fläck på pricken!” är den andra filmen i Folkets Bios serie Knattefilm (Stina Wirsén-filmen “Vem är var?” var den första). Den består av sex avsnitt/kortfilmer, alla baserade på olika Prick och Fläck-bilderböcker, och nu sänds alltså kortfilm för kortfilm på tv. Det är Lotta Geffenblad själv som gjort filmerna, tillsammans med sin man Uzi. Tycker de är himla fina! Helt oläskiga, i långsamt tempo, med bra berättarröst, och fina miljöer runt dockorna. En hit i tv-tablån just nu, faktiskt!

Lotta Geffenblad har gjort rätt många böcker om de charmiga kaninerna Prick och Fläck vid det här laget, jag tror det finns åtminstone åtta. De ges ut av Bonnier Carlsen.

Bilderböcker för äldre barn

Läste ett inlägg på bokbloggen Bläddra! Bläddra! idag som fick igång min lilla hjärna en stund. Janina (som skriver bloggen) har en son hemma som vägrar läsa kapitelböcker. Han vill ha bilderböcker – men inte för barnsliga. Finns det inte ett hål i utgivningen där, undrar Janina. Bilderböcker för lite äldre barn?

Hål och hål, jag vet inte. Jag kommer på en hel del böcker jag skulle kunna tänka mig att läsa för en fem, sex-åring (några stycken syns på bilden ovan). Men kanske ändå att det är färre titlar i den här kategorin än för övriga bilderboksåldrar? Det är det nog.

Däremot finns det ju massor av bra faktaböcker när kidsen börjar komma upp i femårsåldern. Om kroppen, rymden, dinosaurier, uppfinningar, djur, natur, what have you. Det är lätt att man glömmer dem när man boktipsar, har jag märkt.

Men med utgångspunkt ändå i de skönlitterära berättelserna: Vilka bilderböcker tycker ni passar för lite äldre barn (säg från fem)? Har ni några favoriter?

Jag vet! Vi läser en dinosauriebok!

Vad vi läser hemma just nu? Nämen, jomen, Sarah Sheppards alla dinosaurieböcker, bara. Och med “just nu” menar jag egentligen “hela, hela, HELA tiden”. Skämtar inte, vi snittar tre gånger om dagen. Alla fyra (“Massor av dinosaurier”, “Varning för köttgänget”, “Dino ABC” och “Dino 123”) titlarna. Och när vi läst färdigt pusslar vi pusslet. Och övar oss på att uttala de krångliga namnen. Och leker att vi hittar en Triceratops bakom soffan. Etc, etc, etc. Kan så sjukt mycket om dinosaurier plötsligt, va! Det är helt och hållet orimligt.

Men, men. Även om besattheten hos sonen börjar göra mig en liiiten aning matt så är det ju tacksamt att han åtminstone snöat in på bra böcker. Jag har skrivit det förut, och jag skriver det gärna igen – ska man läsa böcker om dinosaurier för sina barn så ska man läsa någon av de här fyra. Det är faktaspäckade böcker MED (och det hör ju inte till vanligheterna, direkt) massor av humor. Och färg!

Inte konstigt att de går hem.