Kategori:Lisa Bjärbo (tidigare skribent)

Dagens hjälte: Eloise

Helt apropå ingenting: VAD OERHÖRT SKÖNT ODRÄGLIG HON ÄR, ELOISE! Ursäkta versalerna, men jag känner det väldigt starkt.

Johanna P skrev om boken redan här, och nu finns 50-talsklassikern “Eloise” av Kay Thompson och Hilary Knight alltså snart, snart, snart att få tag i på nytt. (Snart = nästa vecka). Missa inte. Barnboksvärldens skönaste tjej, jag svär.

Lyckolipa lite?

För några dagar sedan roade jag mig på Twitter med att lista barnböcker som får mig att lyckolipa när jag läser högt. (Till skillnad från barnböcker som får mig att lipa pga sorgligheter i största allmänhet, så skulle det här alltså skulle vara böcker med lyckliga skildringar som gav mig klumpar i halsen.) Så här blev hela listan:

Bröderna Lejonhjärta (pga scenen där Skorpan äntligen kommer till Nangijala och får syn på Jonatan nere vid vattnet och springer mot honom och ropar JONATAN!). Edward Tulanes fantastiska resa (pga hela sista kapitlet). Tonje och det hemliga brevet (pga mycket, men framför allt pga cirka allt med gubben Gunnvald). Sagan om den lilla farbrorn (pga så himla lyckligt när ensamma farbrorn får en hundkompis). Och Nils Karlsson Pyssling (pga lyckligt att utsvultna lilla pysslingen får mat och kläder och säger: “Om du kan det. Om du kan ordna mat åt mig så ska jag tycka om dig så länge jag lever.”)

Fick också tips på “Titta, Madicken, det snöar!” som ett säkert lyckoliparkort.

Har ni fler?

Jag känner mig blödig, och vill läsa något lyckligt.



Känner du trollet?

Jag fick en fråga på Twitter: “Vet du vilken barnbok som handlar om ett litet troll i luden mössa? Som åker på ett blad. I en sjö. Och har lång näsa?”

Det visste jag inte. Vet ni?

Ni ser trollet på bild här ovanför.

Bokunge möter: Lisa Kleinschmidt

Lisa Kleinschmidt är grafisk formgivare och illustratör, aktuell med sin första bilderbok “Buster vill inte sova”.

– Det var fantastiskt spännande och kul att teckna Buster, och också en stor utmaning eftersom jag inte illustrerat någon barnbok tidigare.

Vad var det bästa med att göra en bilderbok?

– Det bästa var att det var så fritt. Jag kände mig inte styrd av förlaget eller av Marie Oskarsson, som skrivit texten. Jag fick fria händer att tolka berättelsen och det togs emot väl både av Marie och förläggaren på Rabén & Sjögren, vilket var otroligt roligt.

Och det svåraste?

– Det som var det bästa, var också en stor utmaning. Att få så fria händer att tolka en text gjorde att skissarbetet med att hitta fram till Busters karaktär och hans fantasivärld blev en ganska lång process. Sen att få Buster att behålla sitt utseende som pojke och ändå få honom att förvandlas till de här olika djuren utan att för den skull kännas utklädd var också en utmaning. Speciellt kycklingen tyckte jag var svår och den jobbade jag ganska länge med innan jag blev nöjd. Men så här efteråt har den blivit en av mina favoriter.

Hur samarbetade ni, du och Marie Oskarsson?

– Jag fick, den i stort sett färdiga texten, av förläggaren Suzanne på Rabén & Sjögren. Och det visade sig vara en text som Marie skrivit för länge sen när hennes son var liten. Min första uppgift var att skissa fram ett förslag och jag började med att arbeta med hur Buster och hans mamma skulle se ut och efter det gjorde jag ett uppslag på prov. Marie och Suzanne tyckte att det var bra och då träffades jag och Suzanne och jobbade fram en disposition på boken där vi bestämde vilken text som skulle höra till vilket uppslag. Sen arbetade jag uppslagsvis med boken och presentarede dem vartefter de blev klara för Marie och Suzanne.

Vad gör du annars, när du inte gör bilderböcker?

– Jag arbetar både som grafisk fromgivare och illustratör och gör allt från reklamtrycksaker, utställningsmaterial, faktaböcker och kokböcker till webb-illustrationer, tidningsillustrationer och läromedel. Nu håller jag på med en indisk kokbok där jag gör den grafiska formen och illustrerar parallellt med arbetet med att formge en psykologibok. Är också aktuell med en fågelbok som heter “Mata fåglar vid ditt fönster” där jag gjort vinjett-illustrationer och med webb-illustrationer av “Leila” på Leila Lindholm’s nya hemsida. Jag uppskattar bredden i mitt jobb och ser alltid till helheten. Grafisk form och illustration flätas ihop och mina illustrationer gränsar ofta till grafisk form eller mönster och när jag gör grafisk form jobbar jag ofta med handskrivna texter och handritade element.

Bilderna är hämtade ur bilderboken “Buster vill inte sova” som är skriven av Marie Oskarsson och illustrerad av Lisa Kleinschmidt. Den ges ut av Rabén & Sjögren. Fotot på Lisa är taget av Wolfgang Kleinschmidt.

Kul med Kurt & Kio

I helgen var jag på den mysiga bokhandeln Bokslukaren i Stockholm och lyssnade på när Lisen Adbåge läste sin senaste bok om Kurt och Kio högt för en liten publik. Himla fint! Eller: “Gillart!” som Kurt och Kio själva skulle ha sagt.

(Bra tips för övrigt för alla som bor i Stockholm eller åker dit på besök och vill ha en lagom lång, mysig bokrelaterad aktivitet att sysselsätta sig med! Bokslukaren har ofta små sagostunder eller författaruppläsningar eller annat kul där. Här kan man teckna sig för prenumeration på nyhetsbrev, så missar man inget.)

Jag tänker inte recensera Kurt och Kio vill ha kul (än), eftersom jag bara hört den en gång och enkom sett bilderna på avstånd. Men så mycket kan jag säga att den här gången vill Kurt och Kio ha kul. Vad gör man då? Åker skateboard, kanske? Nä, hjälmen passar ju inte över deras korvmössor. Går på konstutställning? Spelar basket? Motionerar i grupp? De testar lite alla möjliga grejer, men inget passar riktigt. De får aldrig speciellt kul. Men läsaren har desto roligare!

Passade förresten på att fråga Lisen varför Kurt och Kio hade knasiga korvmössor.

– För att det är snyggt, sa hon.

Och det har hon ju rätt i.

Konst för små barn

Lena Sjöbergs senaste småbarnsbilderbok “Vad har du bakom ryggen” är så snygg att jag nästan dör. Varenda bild är som ett konstverk, med massor av humor i grunden.Så här är upplägget: På ena sidan ser man en figur (till exempel en robot, ett dagisbarn, en pirat eller en bläckfisk) med händerna/armarna bakom ryggen. Sedan ska man gissa. “Vad har du bakom ryggen, robot?” Och när man vänder blad får man svaret. “En nalle!”

Jag blir glad när det görs sådana här fina, stora, konstnärliga böcker också för de riktigt små läsarna. Det känns lyxigt. Den här idén hade lika gärna kunnat förpackas som vanlig liten pekbok, med hårda kartongsidor och pluttiga bilder. Men icke! Den här boken är stor (i ovanligt snyggt långsmalt bilderboksformat), med “vanliga” sidor, och bilder som verkligen får sträcka ut sig. Så himla fin.

Gillar speciellt bilden av tonårstjejen (som gömmer en tårta bakom ryggen), skalbaggen (som håller i inte mindre än tio varma korvar med bröd) och det klotformade dagisbarnet som måste ha åtminstone åtta lager kläder under galonbyxorna.

Vad har du bakom ryggen är skriven och illustrerad av Lena Sjöberg. Den ges ut av Rabén & Sjögren.



Kul med Kurt och Kio

I helgen var jag på den mysiga bokhandeln Bokslukaren i Stockholm och lyssnade på när Lisen Adbåge läste sin senaste bok om Kurt och Kio högt för en liten publik. Himla fint! Eller: “Gillart!” som Kurt och Kio själva skulle ha sagt. 

(Bra tips för övrigt för alla som bor i Stockholm eller åker dit på besök och vill ha en lagom lång, mysig bokrelaterad aktivitet att sysselsätta sig med! Bokslukaren har ofta små sagostunder eller författaruppläsningar eller annat kul där. Här kan man teckna sig för prenumeration på nyhetsbrev, så missar man inget.)

Jag tänker inte recensera Kurt och Kio vill ha kul (än), eftersom jag bara hört den en gång och enkom sett bilderna på avstånd. Men så mycket kan jag säga att den här gången vill Kurt och Kio ha kul. Vad gör man då? Åker skateboard, kanske? Nä, hjälmen passar ju inte över deras korvmössor. Går på konstutställning? Spelar basket? Motionerar i grupp? De testar lite alla möjliga grejer, men inget passar riktigt. De får aldrig speciellt kul. Men läsaren har desto roligare!

Passade förresten på att fråga Lisen varför Kurt och Kio hade knasiga korvmössor.

– För att det är snyggt, sa hon.

Och det har hon ju rätt i.

Ulf Starks berättelser i Barnradion

Dagens tips! Med start idag (26/3) sänds Ulf Starks berättelser Mirakelpojken, Krutpojken och Detektivpojken i Barnradion i P4 klockan 17.45. Och så finns de på webben också, så klart. Kan vara väl värt en lyssning, för de som gillar roliga och vardagliga små äventyr. Skulle säga att de passar från fyra, fem år ungefär.

Thydell skriver bilderbok

Jag tycker det här är spännande: Johanna Thydell (författaren bakom de tre hyllade ungdomsromanerna “I taket lyser stjärnorna”, “Det fattas en tärning” och “Ursäkta om jag vill bli lite älskad”) håller på med en bilderbokstext. I höst kommer “Det är en gris på dagis” ut på Alfabeta. Det är Charlotte Ramel (ni vet hon som tecknar Kanel och Kanin, till exempel) som gör bilderna.

Mina förväntningar: Väldigt höga.

Man måste absolut inte nödvändigtvis vara bra på att skriva bilderböcker för att man är bra på att skriva andra typer av böcker, men jag kan ändå inte låta bli att tänka mig att det här skulle kunna bli väldigt bra.

Åtminstone är det fullt tillräckligt för att jag ska se fram emot läsningen rätt så väldigt mycket.