Kategori:Johanna Kuha Palm

Trött på sköna snubbar? Läs Pappa, inte barnvakt

Pappa-inte-barnvakt2-300x467

Ett boktips i all enkelhet för att väga upp  ”sköna snubbar” som garvar åt våldtäktsskämt (länk här), läs Freddot Carlsson-Anderssons bok Pappa, inte barnvakt! En bok som ska diskutera män och föräldraskap, men som gör så mycket mer än så. Genom personliga reflektioner, forskning och populärkultur ställs dagens manlighet (och pappor) mot väggen, på ett väldigt uppfriskande vis. Kompromisslöst. Om en kvinna hade skrivit boken skulle hennes inbox sprängas av hat, hennes mobil börja ringa om nätterna, osv.

Läs mer

Augustprisnominerade: Nu är det sent!

29695601_O_2

Emma Adbåges Nu är det sent! är nominerad till Augustpriset i år. Berättelsen rör sig i igenkänningens tecken, med sovdags som tema. Eller ja, sova är väl det sista som bokens barn vill eller gör. Det börjar som vanligt, med vuxna befallningar om slutlekt, tandborstning och  ”en kort bok bara”. Men när mörkret har lagt sig i hemmet så börjar barnets andra liv, mer fritt.  Tillslut blir det till och med för sent att sova. En anarkistisk gå och lägg dig-bok, i motsats till den idag så tröttsamt populära boken om kaninen som vill sova. Bra!

Läs mer

Bildberättandet tar plats – några ord om Augustpriset

STOCKHOLM 151019 Augustpriset. Foto: Sören Andersson COPYRIGHT SÖREN ANDERSSON

Foto: Sören Andersson

Igår var det så dags att få veta vilka som nominerats till årets Augustpris. En spaning i barn- och ungdomsklassen är att bilden får ta plats, med såväl serieromanen Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson som bildberättelsen Din tur, Adrian av Kristin Lidström och Helena ÖbergI linje med bildberättandets möjligheter är det också kul att Emma Adbåges bilderbok Nu är det sent! nomineras, eftersom hon i den experimenterat med sin tidigare vedertagna stil mot en formmässigt enklare. Ytterligare en bilderbok är nominerad, Eva Lindströms Alla går iväg. Också en avskalad berättelse, om ensamhet och avstånd.

Idag har serieromanen för vuxna en stark ställning, med flera populära serieskapare som Liv Strömquist och Åsa Grennvall. Nu märks det att seriernas (allt högre) status även kommer barnen till del, men satsningar från bokförlag och nu en nominering i Augustpriset. Roligt att det är barn- och ungdomskategorin som går före här, ska bli kul att se när serieromanen får sin första nominering i vuxenkategorin…

Förutom de fyra nämnda är även När hundarna kommer av Jessica Schiefauer (ungdomsroman, som jag läser just nu – väldigt gripande!) och äventyrsberättelsen Ishavspiraterna av Frida Nilsson, som vi kommer skriva mer om, nominerade. Här kan du läsa juryns egna ord.

Din tur, Adrian skrev Emelie hon för några dagar sen, och hoppades på nominering, läs här.

Ainu betyder mänsklighet

mytjapan

Blev helt tagen av de vackra bilderna i Harguden Isopo. Keizaburo Tejima heter konstnären som skapat detta underbara. I träsnitt! Otroligt skickligt. Boken finns på bibblan och i bokhandel, kom ut nu i augusti, och är en myt från ainufolket. Ainufolket är Japans urinvånare, vilket jag inte kände till ett dugg om. Så nu lärde jag mig det också. Berättelsen handlar om hur en hare förstår att han blivit gammal.

Harguden Isopo – En ainumyt från Japan (2015) är återberättad av Yae Shitaku för Hisakazu Fujimura, bilder av Keizaburo Tejima. Boken ges ut av förlaget Hjulet.

Augustpriset, intressanta titlar del två

augubild

Här kommer ett till inlägg om Augustpriset, nu med fokus på kapitelböcker för lågstadieläsaren.

Jag håller med Emelie om att vi har riktigt fin bilderboksutgivning i det här landet (läs här), men hur ser det ur för 6-9 åringen? Här ska rymmas böcker som nybörjarläsaren kan ta sig igenom på egen hand, men även längre kapitelböcker som kräver en vuxen högläsare. Här finns också ett fåtal totalt dominerande författare och bokserier, som böckerna om Jack och Lasse-Majas detektivbyrå. Dessutom mer av populära översatta serier, som Adam Blades Beast Quest-böcker. Men jag tänkte lyfta fram några egna favoriter, som kan vara intressanta såhär inför Augustprisnomineringar på måndag.

Läs mer

Some girls are bigger than others

rufsi

Ni vet, vissa böcker är större än andra. Man öppnar upp en bok och plötsligt… en ny värld! En nytt universum får plats bredvid bokvärldar som Richard Scarrys detaljerade städer eller gömda gångar och skrymslen på Hogwarts. Ni vet såna som fastnat och skvalpar omkring nånstans inom en. Allt blir lite roligare, mer magiskt, fantastiskare.

Läs mer

Missa inte! Den blå traktorn

denblatraktorn

När jag får en sån här bok i min hand älskar jag bilderboken. När någon, eller några, går in i det som finns men som vi sällan pratar om.

Fängelse. Finns i barns lekar, för tjuveri och annat förbjudet. Och Pippis pappa sitter där, i fängelsehåla! Lite luddigt, men ändå en plats som många barn känner till på ett ungefär. Men det finns också barn där fängelse är något annat, något verkligt. Där mamma eller pappa finns.

Läs mer

En ny tysk bekantskap

herrbrum

Jag ska erkänna att jag inte kände till Daniel Napp sen tidigare. Hittade den här boken när jag strosade runt på Jakobsbergs bibliotek och fastnade för Brums tomma/förvirrade blick på framsidan. Napp är en tysk författare och illustratör som mest är känd för sina böcker om Herr Brum (Dr Brumm på tyska). Herr Brum tittar på fotboll var, om jag förstår saken rätt, Napps examensarbete och kom ut 2004 i Tyskland, men i år här i Sverige.

Berättelsen börjar framför herr Brums lilla stuga på en bergssluttning i höstskrud. Napp använder sig av akvarell och blyerts när han skapar, där tunna blyertsstreck skapar fart och små detaljer i bilderna. Inne i stugan tittar Brum på fotboll när strömmen plötsligt går och allt blir mörkt. Förvånad ger sig björnen genast i kast med att lokalisera felet. Bakom tv:n går en sladd, hur kan hela fotbollsplanen får plats i det lilla hålet? Och om man drar i sladden, vad händer då? Berättelsen är rak och snabb, varje uppslag följer Brum och sladden upp och ner för tak, ut på vägen och fram till generatorn som tre bävrar febrilt försöker laga. Det blir till ett bläddrandets dramatik när läsaren följer Brums väg.

brumm2

Historien avslutas som den började, med Brum framför sin tv. Lyckligtvis har ”Sportlördag” inte slutat, trollbunden stirrar han in i tv-apparatens blåa sken igen. Ordning återställd! Napp använder en av bilderbokens stora fördelar, bläddrandet framåt, på ett väldigt fint vis för att skapa fart i berättelsen. Även större eller mindre storlek på texten används för att lyfta fram höga ljud (Zap! Tuut! Vroom!) eller upprörda vrål (när Brum skäller ut en koltrast).

Herr Brum är en småkorkad och högst ofarlig björn, vilket ofta verkar vara björnens lott i barnböcker. Kanske är det den snälla och oskyldiga nallebjörnen som ställt till det? Just det här med varifrån ljuset i lampan, bilden i tv:n eller värmen i ugnen kommer ifrån kan man ju få diskutera till döddagar med en vetgirig 4-åring. Perfekt ämne för en bok, med andra ord.

 

Herr Brum tittar på fotboll är skriven och illustrerad av Daniel Napp. Bokens ges ut av Lamberths förlag.

För sockersött om rädsla?

humla

En dag framåt vårkanten hittar de förmänskligade igelkottarna Bodil och Siv en avsvimmad humla på fönsterbrädan. Upptäckten blir början till en faktabetonad saga om humlors liv och nytta, och om rädsla. Siv fascineras av humlornas liv, men Bodil känner sig mer tveksam. En närmast fobisk rädsla håller Bodil inomhus, långt ifrån humlor som vill nosa på en. Rädslan bryts när Siv, förkrossad över en humlas plötsliga död, behöver tröstas. Begravning och kalas ordnas. Rädslan försvunnen, slutet gott. Samtidigt har läsaren lärt sig en del om humlors liv, exempelvis att bär och frukt tar slut i affären om humlorna försvinner.

På bokens baksida förklaras nyttan och nöjet med boken både energiskt och säljande. Boken är en ”Läs och gör-bok”, vilket ska vara en bok som fortsätter när sagan tar slut. Berättelse, faktadel och recept, ”en bok i tre delar”. Jag tror att många vuxna gillar att köpa eller låna den här typen av nyttobetonade böcker till sina barn. Lite saga, lite pedagogisk fakta och lite nytta.

Berättelsen är genomgående tecknad i glada färger och med ett tämligen odramatiskt uttryck, trots att den rymmer dramatiska tillstånd som rädsla. Att låta känslorna återspeglas även i färg och uttryck hade kanske varit ett intressantare val. Det sockersöta riskerar att bli ointressant. Bilderboken är en konstform med utrymme för konstnärlig frihet och mod, men fastnar tyvärr lätt i en platt föreställning om vad barn vill ha. Som Aase Berg skriver i en recension om Stian Holes Hermans Hemlighet:

”Barn tror att de måste gilla nalleformen, eftersom de får nallegillarförväntningarna upptryckta i nyllet från dag ett.” (Expressen, 23/5 2011)

Läs mer