Kategori:Emelie Ljungberg

Böcker i advent

Andra advent tipsar Emelie om några av 2012 års favoritböcker.

Titta här av Anna Ribbing och Maria Nilsson Thore. – En perfekt bok att läsa för det lilla barnet som nyss har börjat upptäcka världen. På samma sätt som de allra minsta delar in världen efter intryck har författarna lagt upp bokens struktur. En bok som gör vilken 0-1 åring som helst glad och mer nyfiken.

Veke och den röda baddräkten av Charlotta Lannebo och Emma Götner – En underbar bok om att följa sitt hjärta! Det lilla vildsvinet Veke hittar en dag en ljuvlig röd baddräkt som han inte på något vis tänker överge. Däremot får han lämna sin flock eftersom de anser honom vara en illröd risk i det annars så gröna skogslandskapet.  För barn mellan 2-3 år.  

Jag vill ha min hatt av Jon Klassen – Årets i särklass underfundigaste och kanske mest förbisedda bok. Om en björn som är beredd att mörda för att få tillbaka sin röda hatt. Lagom förbjudet och VÄLDIGT roligt. För 3-4 åringar.

Det är en gris på dagis av Johanna Thydell och Charlotte Ramel – En fin historia om viljan att höra till en grupp. Om grisen som wallraffar på dagis och lyckas charma varenda unge. 3-5 år.

Den otroliga historien om det jättestora päronet av Jakob Martin Strid – Den bästa piratsagan på flera år! En vindlande historia om radarparet Mitcho och Sebastian som hittar en mystisk flaskpost med ett frö i. Den enda godnattsagan som behövs för äventyrslystna 5-7 åringar.

Extra garn – kanske årets finaste bilderbok!

Jag är typen som av misstag sydde mig själv i fingret på syslöjden när jag var yngre. Handarbete har liksom aldrig legat för mig. Ändå så får jag en brinnande lust att sticka varje år såhär strax innan jul. Och när jag fick se den fina boken Extra Garn av Mac Barnett och Jon Klassen så var det såklart dags igen..

Boken handlar om Annabell som en dag hittar ett skrin med en oändlig massa fina garn i olika färger. I staden där Annabell bor är “allt bara vitt som snö eller svart som skorstenssot” så när Annabell använder det färgglada garnet till att sticka en tröja åt sig och sin hund blir hon nästintill en upprorsmakare. Magister Nilsson i skolan tycker att hon stör lektionerna eftersom de andra eleverna hela tiden vill vända sig om för att få en skymt av de ovanliga och glada färgerna på Annabells tröja. För att blidka honom erbjuder sig Annabell att sticka färgglada tröjor till alla i hela klassen inklusive magistern. Och så blir det. Snart är hela staden svept i garn (eftersom garnet i skrinet aldrig tycks ta slut). Men, inget gott som inte har nåt ont med sig – en ärkehertig får upp ögonen för Annabells fynd. Han erbjuder sig köpa skrinet men när han inte får det beslutar han sig kort och gott för att stjäla det.

Detta är en av årets allra bästa bilderböcker och oavsett om ni gillar att sticka eller ej så måste ni se till att läsa boken! Jon Klassens helt ljuvliga illustrationer går så himla fint ihop med Mac Barnetts text. Inte undra på att boken i år blev utnämnd till Bästa bilderbok! i Boston Globe-Horn Book Award. Kolla själva – smakprov får ni här.

Extra garn är skriven av Mac Barnett och illustrerad av Jon Klassen och ges ut av Andina förlag.

Astrid ♥ Kitty

Ja, somliga längtar efter jul och har redan tjuvsmakat på pepparkakorna! För den som dessutom försöker upprätthålla myten om Tomtens existens kommer det kanske som en glad överraskning att Raben&Sjögren ger ut en gammal tomtesaga på nytt. Tomten är vaken innehåller ett gammalt manus som Astrid Lindgren skrev till Harald Wibergs illustrationer på 60-talet eftersom utländska bokförlag eftersökte en mer tillgänglig text än den ursprungliga Viktor Rydberg texten. Så nyligen bad Raben&Sjögren i sin tur Kitty Crowther att göra nya illustrationer till Astrid Lindgrens text och vips så fick tomten en ny skepnad. Texten är rätt platt och jag kan förstå varför man inte tidigare har skyndat med en utgivning i Sverige. Däremot är jag väldigt förtjust i Kitty Crowthers tomte, visserligen liknar den Harald Wibergs tomte litegrann, men den har ändå fått en Crothersk prägel. Extra mycket tycker jag om det fina origamimönstret som finns på pärmens insida och på försättsbladet. Stämning!

Se intervjun med Kitty Crowther i söndagens Babel här (dra fram klippet till 29, 05 min).

Älskade Gruffalon!

Hemma räcker det att jag säger kodorden “Ormsufflé”, “Uggleglass” eller “Rävstek med sås” så vet samtliga i familjen vad vi pratar om. För oss är det rena lyckobeskedet att få höra att Julia Donaldson och Axel Schefflers klassiker Gruffalon har kommit i nytryck såhär en dryg månad innan jul. Stort tack för det Alfabeta! Och för alla er som inte har läst boken (eller för den delen sett den underbara animationen av filmen) – skaffa skaffa!

Snömannen

Som många av er kanske har märkt är illustratören Benjamin Chaud dubbelt aktuell i höst. Dels med boken Björnens sång, som Lisa B skrev om här och dels med den lilla fina historien om Snömannen.

Uno och Max är på väg ut för att åka snowboard i nysnön. I bergstrakterna där de bor är det lätt att åka vilse och det är precis vad de gör. Plötsligt dyker en jättelik snöman upp mellan de snötäckta träden. Han tar Uno och Max på sina axlar och traskar mot sin grotta. Med en blandning av skräck och förtjusning finner Max och Uno att Snömannens grotta är en ganska mysig plats. Dessutom får de träffa den Snömannens farfar som sitter i ett hörn och täljer träugglor, som vilken mysfarbror som helst. Uno och Max får en varsin uggla att ta med sig hem. Snart tröttnar Max på äventyret och längtar hem till pappa och hans utlovade pannkakor. Pojkarna oroar sig lite för hur de ska kunna förklara sitt äventyr. Väl hemma är det som om ingen tid alls har gått och dessutom upptäcker Max och Uno att pappa också har en täljd träuggla på spishyllan..

Det här är ännu ett suveränt samarbete av Eva Susso och Benjamin Chaud. Barnen älskar när man läser Snömannens påhittade ord “Yetin pletin plöjs”och de andas alla ut när Uno och Max är tillbaka hemma hos sin pappa igen. Precis som böckerna om Binta, Babo och Lalo är det här en rikt illusterad, varm, fantasifull historia som går hem hos varenda unge. LÄS!

Yakup – mitt i prick!

Både Sara Lundberg och Ulf Stark är stora konstnärer. Om någon skulle tvivla rekommenderar jag er att läsa deras gemensamma bok Yakup Tokstollen. Boken kom i augusti och är kanske det bästa jag haft i mina händer på riktigt länge. Tidigare i år var jag på en föreläsning där Sara Lundberg visade olika bilder ur just denna bok. Hon beskrev sitt arbete som illustratör och vådan av att välja mellan olika versioner av ett och samma motiv. Det var nog under den timmen som jag insåg vilken fantastisk illustratör hon är. Om man sedan tar Ulf Stark så räcker det kanske att säga att jag fortfarande sitter lika bänkad framför Dårfinkar och dönickar som jag gjorde i slutet av 80-talet. Detta plus att jag älskar hans sätt att konsekvent stå på barnens sida. Så kanske var jag partisk redan innan jag hade läst Yakup Tokstollen.

Yakup är en pojke som bor med sin stora brokiga familj i ett land som inte är Sverige. Hans dilemma är att han är fumligare och klantigare än andra barn i hans ålder. Men Yakup försöker så gott han kan att vända sin svaghet till styrka och blir istället byns tokstolle. Den rolige killen alla har för vana att skratta åt. En dag när Yakup är på väg hem hör han den jämnåriga flickan Ayla ropa från ett träd. Hon har blivit skrämd och har snabbt räddat sig upp i ett träd. Nu kan hon inte komma ner. Yakup hjälper Ayla ner och med möda och stort besvär hämtar han också ner hennes skolväska från trädet. Efteråt bjuder Ayla hem Yakup så att hennes mormor kan hjälpa honom plåstra sina sår. Efter att Yakup fått sina byxor lagade och sår plåstrade upptäcker han Aylas mormors glasögon. Genom dem förstår han att man kan se världen på ett helt annat sätt än på det vis han hittills sett den.

Yakup Tokstollen är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Sara Lundberg. Boken ges ut av Berghs förlag.

Ingen människa är en ö

Ljuvliga Bus och Frö! Båda sitter på en varsin ö nära varandra men ändå så väldigt långt ifrån. Ingen av de två har förmågan att ta sig över vattnet till den andre. De väntar och väntar och hoppas att just den andre ska hitta på något finurligt och dyka upp när som helst. Så blir det inte. Men så en dag händer något. Vattnet har blivit is. Och mellan de två öarna bildas en helt perfekt bro.

Det här är en helt underbar bok där både text och bild går rakt in i hjärtat. På samma vis som i författaren och illustratören Maria Nilsson Thores förra bok Petras prick (2011). Jag tycker särskilt mycket om hur Nilsson Thore lyckas illustrera huvudpersonernas sinnestämning (Petra när hon förlorat sin prick och Bus och Frö när de väntar på varandra). Bus och Frö på varsin ö är en bok som går hem hos både stora och små, en bok väl värd att läsas om och om igen. Årets julklapp helt enkelt.

Bus och Frö på varsin ö är skriven och illustrerad av Maria Nilsson Thore. Boken ges ut av Bonnier Carlsen.

Krifs krafs hoho plask

I Malmö har vi turen att kunna se godnatteater för 3-6 åringar från den 21 september på Teater 23. Josefine Andersson med ensemble gör föreställning av Kitty Crowthers Sov gott lilla groda. Skaffa biljett redan nu!

Rena rama succén!

I en veckas tid har jag nu varje dag, ibland fyra, fem gånger om dagen läst den här boken för olika barn i olika åldrar mellan 3-9 år. Samtliga tokgillar boken. Oavsett hur stökigt det än är innan vi väl har börjat läsa så blir det knäpptyst när vi kommer till sidan där lillebror Leo blir uppäten av en Glufsare. När Glufsaren sedan blir slukad av en Slukarius som i sin tur blir uppäten av en Vattenglup och mera…ja då är barnen så koncentrerade att man skulle kunna ta dem för hypnotiserade. Visst låter det fantastiskt?! Det bästa är att boken är precis så fantastisk som det låter.

När Leo blev uppäten är skriven och illustrerad av John Fardell. Boken ges ut av Bonnier Carlsen.