Kategori:Priser och utmärkelser

Att gå mot strömmen.

Jag har en förkärlek för barnboksfigurer som inte riktigt passar in eller som helt enkelt inte vill passa in. Alf som är huvudpersonen i den Augustnominerade boken Jag tycker inte om vatten är en av dem som får min villkorslösa kärlek. Alf deklarerar redan på första sidan att han inte tycker om vatten. För mig är han en riktig känslomänniska som känner djupt i sitt hjärta hur han avskyr allt vad vatten heter. Man blir blöt, det är kallt och det får smörgåsar att svälla och bli bleka. Alf håller sig hela tiden vid sidan av när kompisarna plaskar, badar och geggar med vatten och grodyngel. Enda gången han tycker det är okej att vara med och leka är när vintern kommer och vattnet uppenbarar sig i en annan form. Då åker och åker och åker han pulka hela tiden. Som att han tar igen all lek han missat under resten av året.

Jag tycker otroligt mycket om Eva Lindströms pastelliga och lite drömska bilder i den här boken. De kontrasterar så fint till den mycket envise Alf. Jag tror att man kan ha många intressanta samtal kring den här boken, om hur en del känslor styr en fullständigt utan att man egentligen vet varför. Viktigt och faktiskt ganska svårt att prata om annars.

Jag tycker inte om vatten är skriven av Eva Lindström och ges ut av Alfabeta.

Augustnomineringarna!

För en timme sedan tillkännagavs det vilka titlar som är nominerade till Augustpriset i år. Två bilderböcker kunde man hitta på barn- och ungdomsbokslistan: Jag tycker inte om vatten, av Eva Lindström och Tänk om… av Lena Sjöberg.

De konkurrerar om priset med fyra böcker för äldre barn: Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring, Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, Det händer nu av Sofia Nordin och Jag finns av Maja-Maria Henriksson.

Den 22 november får vi veta vilken bok som får årets pris! Har ni någon favorit?

ALMA i Stockholm

Bokunge hade den stora äran att få närvara vid utdelningen av litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. I år, som ni vet, utdelat till bilderboksförfattaren och illustratören Kitty Crowther. Ceremonin var en timme lång och var superfin. För underhållningen stod bland annat Titiyo, Marit Bergman, Daniel Boyacioglu och en kör från Adolf Fredriks musikskola, kvaliten var på topp! Det var verkligen vackert att höra Marit Bergman sjunga Vargvisan uppbackad av en hel kör. Priset delades ut av drottning Silvia (och alla var tvungna att stå upp när hon kom in i salen!), det hölls tal av kulturministern, kulturrådets generaldirektör och inte minst av Kitty Crowther själv. Och trots en helt sönderintervjuad röst lyckades hon både tacka en massa människor och ge prov på sin otroliga berättarförmåga med en liten historia om vikten av att dra sitt strå till stacken. När ceremonin väl var över samlades alla (utom Silvia) för att skåla för pristagaren. Och sen minglades det så att det stod härliga till, det var snittar och filofaxar till höger och vänster och det var nog inte bara Kitty Crowther som hade en bra kväll. Enda missen med tillställningen var den påtagliga frånvaron av barn, medelåldern var verkligen skyhög. Det hade varit trevligt om åtminstone en skolklass hade blivit inbjuden. Kanske som ett pris genom att vara med och rösta i Bokjuryn? Men, i övrigt, en fantastisk kväll och hoppas vi blir bjudna igen!

Och hoppas också att Kitty Crowthers Annie du Lac och La visite de Petite Mort snart kommer på svenska!

Vill ni läsa mer om kvällen och kanske se lite bilder så gå in på ALMAs egen blogg.

Bokunge möter Kitty Crowther.

Igår fick Bokunge en stund med 2010 års ALMA-pristagare, den belgiska författaren och illustratören Kitty Crowther. Vi ställde några frågor om läsning och inspiration.


Vad har läsning betytt för dig?

Mycket. Jag har en hörselskada som gjorde att jag ofta kände mig utanför när jag var liten. Så böckerna fungerade länge för mig som en tillflykt och tröst. Det var så fantastiskt hur böckerna kunde ge en möjligheten att se in i andra människors världar.  

Du  har två söner, har du läst för dem?

Ja, mycket. Théodore är snart 13 och Elias är elva och det är framförallt Elias som älskar böcker. Nuförtiden är jag lite tröttare, eller trött är kanske inte rätt ord, men i alla fall blir det inte att vi läser i samma utsträckning. Dessutom är mina barn så olika som personer och när jag läser för dem båda så säger ofta den store: ”Kan du läsa den meningen en gång till mamma..” eller ”vad är det nu den mannen gör för något?”. Jag har mer och mer insett att vissa barn och tonåringar behöver en historia som börjar på en punkt och går rakt framåt mot en annan punkt. För om handlingen går fram och tillbaka med en massa förvecklingar så tappar de bort sig. Förra året när Théodore slutade skolan fick han en bok. En slags detektivroman för ungdomar som är ganska dåligt skriven men han tycker det är en fantastisk bok just för att den har en klar och tydlig handling och för att den följer en rak linje. Jag hade en vän som var författare och skrev fantasyböcker, Pierre Bottero. Han gick bort för inte så länge sedan och jag kände att jag ville läsa hans böcker igen för att jag saknade honom så. Så jag tog med mig en av böckerna på en bilresa och läste högt för Elias. Efter fyra kapitel höll jag på att tappa andan och då sa Elias ”Det är okej mamma, jag läser för dig istället.”. Så det gjorde han och han älskade boken. Elias läser mycket manga och jag läser hans böcker också. Manga är ett fantastiskt ämne att konversera över. Man kan tycka så mycket om personerna i böckerna, om stilen, om animationerna!

Hade ni några favoritbilderböcker när dina barn var små?

Helt klart. Boken Här är det lilla huset av Barbro Lindgren och Eva Eriksson läste vi om och om igen. Vi älskade den! Och sen den franska illustratören och författaren Nadjas bok Le chien bleu var en annan stor favorit.

Vad vill du berätta med dina böcker?

Ingenting! Jag vill bara berätta historier. Se det som att du är ute och vandrar på tundran. Om du vill kan du plocka upp några stenar och fortsätta gå eller så bara går du rakt fram hela tiden, utan att stanna.

Detta är alla skandinaviska bilderböcker som på olika sätt tar upp barns utsatthet. (Idiot! Den arge och Siv sover vilse). Våld i hemmet, barnamord och ren och skär ensamhet. Finns det någonting du tycker skulle vara för svårt att hantera i en barnbok?

Det är svårt för mig att säga för när jag gör böcker så vet jag aldrig vad som kommer att hända. Allt händer under arbetets gång. Men en sak som jag inte tror att jag skulle göra, men man kan ju aldrig veta, är att skriva en bok om en annan kultur än min egen. Det är för mig så främmande när författare och illustratörer gör det. Jag menar, man har ju inte levt i den kulturen..så vad kan man då bidra med?

När du började din karriär som illustratör och författare hade du några förebilder då? Har dessa förändrats över tid eller har du samma inspirationskällor än idag?

Jo visst hade jag förebilder. Bland annat Tomi Ungerer, Maurice Sendak och så förstås Beatrix Potter. Jag brukar kalla Beatrix Potter min ”spirit grandmother”. Jag beundrar hennes liv så mycket. Hon skrev kodad dagbok. Det måste ha varit en svår kamp att vara sig själv och leva ensam som kvinna under den Viktorianska tiden. Två andra inspirationskällor är den svenske konstnären Jockum Nordström och den otroliga illustratören Harriët van Reek. Hennes webbsida är underbar!

Slutligen, vilken av dina böcker är du mest stolt över?

Det var bra att du frågade så för om du hade frågat vilken av mina böcker som var min favorit, så hade det varit som att fråga vilket av mina barn som är min favorit. Mest stolt är jag över boken Moi et Rien. En bok som ännu inte finns på svenska.

Läs mer om Kitty Crowther här.

Se också Ulla Rhedins och Johanna Lindbäcks samtal med Kitty Crowther på Kunskapskanalen nu på måndag den 31/5 klockan 16.00.

Kitty Crowther till Litteralund på torsdag

Årets mottagare av ALMA-priset kommer på torsdag till Litteralund (i Lund) och håller en pristagarföreläsning. Är du i närheten och har tid tycker vi att du ska ta dig dit. Då får du samtidigt se Skissernas museum! Gå in på Litteralunds hemsida för mer information och anmälan.

Kitty Crowther till Litteralund på torsdag

Årets mottagare av ALMA-priset kommer på torsdag till Litteralund (i Lund) och håller en pristagarföreläsning. Är du i närheten och har tid tycker vi att du ska ta dig dit. Då får du samtidigt se Skissernas museum! Gå in på Litteralunds hemsida för mer information och anmälan.

Grattis Jan Lööf!

2010 verkar bli ett stort år för bilderboksmakaren Jan Lööf. Inte nog med att han fyller 70 år – han tilldelas dessutom årets Selma Lagerlöfpris och kammar hem både ära och 100 000 kronor i prispengar.

Så här säger juryn i sin motivering:

“Med sin magiska realism av ord och bild skapar Jan Lööf världar där alla åldrar och känslor får plats. Fantasins jättebin surrar i hans fall med en alldeles originell och egenartat trösterik ton.”

Selma Lagerlöfs litteraturpris delas ut vid en ceremoni i Sunne den 14 augusti, och tidigare pristagare är bland andra Per Olov Enquist, Kristina Lugn, Birgitta Stenberg, John Ajvide Lindqvist och Lars Gustafsson. Kul att en barnboksförfattare får priset i år!

Ny bok av Lööf kan vi förresten vänta oss i september. Då släpps hans nya bilderbok Pelle på planetfärd.

Jan Lööf ligger bakom en lång rad bilderböcker, bland annat Sagan om det röda äpplet, Morfar är en sjörövare, Skrotnisse, Ta fast Fabian, Födelsedagspresenten och en massa böcker om Pelle. De ges alla ut av Bonnier Carlsen. Foto Krister Broberg.