Kategori:Känslor

Tim och Pico flyttar

I baksätet sitter en pojke, han ser tyst ut genom fönstret och kramar sitt gosedjur hårt. Nu är de på väg mot det nya. “Det kommer bli spännande” säger pojkens föräldrar, “Det kommer bli spännande” säger pojken till gosedjuret. I Anke Wagner och Eva Erikssons nya bok Tim och Pico flyttar kan alla som flyttat känna igen sig. Glädjen inför det nya, osäkerheten inför det nya. 

Gosedjuret Pico är inte alls så säker på flyttens förträfflighet, Pico vill inte alls flytta. Tim får försöka locka med spännande klätterträd och massor av nya kompisar. I fantasileken kan Tim bearbeta sina känslor inför flytten, hans övertalningskampanj låter som ett eko av en snusförnuftig vuxenhet. Tänk så tydlig vuxnas makt över barn blir vid en flytt, det är bara att hänga med och försöka anpassa sig så bra det går. Det gäller även för oroliga gosedjur. 

Tims föräldrar skymtar förbi som hastigast, avbildade två gånger upptagna med att packa och bära. Inte heller på nya förskolan möter läsaren några vuxna, Tim och Pico ser istället ut över ett myller av barn som verkar rå om sig själva rätt fint. Jag tycker det finns en lojalitet med barns vardag, uttryckt exempelvis i hur blicken växlar till att se med “lekögon” där träklossar växer till hus, som är otroligt sympatisk. Tim och Pico flyttar har ett konsekvent barnperspektiv jag önskar fler böcker hade!

 

Tim och Pico flyttar är skriven av Anke Wagner och illustrerad av Eva Eriksson. Den ges ut på Opal bokförlag och utgivningsdatum är 12 mars. 

Varför gråter pappan?

Men… varför gråter pappan? Hamsa och Alvis spanar på en man som ser minst sagt moloken ut.

Har han en bebis hemma som håller honom vaken om nätterna? Finns det ingen mat i kylskåpet? Har han blivit slagen? 

Men, nej. Pappan gråter av lycka, för så kan det ju också vara! 

Varför gråter pappan? är en känslodeckare från 3 år och upp. Varje gråt-fundering är även en inblick i Hamsa och Alvis värld där man kan sakna sin älskade gose-dinosaur, gråta över borttjuvade armband och sörja en död bebis. Speciellt för barn som upplevt död kan kanske det här med döda bebisar och morföräldrar väcka tankar, förhoppningsvis finns det en närvarande vuxen i närheten som kan fånga upp alla funderingar när boken raskt går vidare. En liten parentes bara.

Varför gråter pappan? ges ut på Olika förlag vars motto är Ut med stereotyper – in med möjligheter. Barnen i boken är exempelvis varken “han” eller “hon”, barnens familjer ser ut på olika vis och Alvis mamma meckar med bilar. Karaktärernas blandade ursprung, vilket varken problematiseras eller kommenteras, tycker jag är bokens stora förtjänst. Det vimlar inte direkt av utomeuropeiska barnboksbarn, så det är välkommet! Sen kan man hävda att den “meckande mamman” och “gråtande pappan” är två rätt slitna normbrytare, precis som motsatsen också kan vara urtrist att läsa om.

 

Varför gråter pappan? är skriven av Kristina Murray Brodin, illustrerad av Bettina Johansson. Ges ut av Olika förlag och finns att provläsa här.

Varför gråter pappan?

Men… varför gråter pappan? Hamsa och Alvis spanar på en man som ser minst sagt moloken ut.

Har han en bebis hemma som håller honom vaken om nätterna? Finns det ingen mat i kylskåpet? Har han blivit slagen? 

Men, nej. Pappan gråter av lycka, för så kan det ju också vara! 

Varför gråter pappan? är en känslodeckare från 3 år och upp. Varje gråt-fundering är även en inblick i Hamsa och Alvis värld där man kan sakna sin älskade gose-dinosaur, gråta över borttjuvade armband och sörja en död bebis. Speciellt för barn som upplevt död kan kanske det här med döda bebisar och morföräldrar väcka tankar, förhoppningsvis finns det en närvarande vuxen i närheten som kan fånga upp alla funderingar när boken raskt går vidare. En liten parentes bara.

Varför gråter pappan? ges ut på Olika förlag vars motto är Ut med stereotyper – in med möjligheter. Barnen i boken är exempelvis varken “han” eller “hon”, barnens familjer ser ut på olika vis och Alvis mamma meckar med bilar. Karaktärernas blandade ursprung, vilket varken problematiseras eller kommenteras, tycker jag är bokens stora förtjänst. Det vimlar inte direkt av utomeuropeiska barnboksbarn, så det är välkommet! Sen kan man hävda att den “meckande mamman” och “gråtande pappan” är två rätt slitna normbrytare, precis som motsatsen också kan vara urtrist att läsa om.

 

Varför gråter pappan? är skriven av Kristina Murray Brodin, illustrerad av Bettina Johansson. Ges ut av Olika förlag och finns att provläsa här.

Kompisen blir arg!

Moni Nilsson och Per Gustavsson har kommit med en ny bok om Kompisen. I den här tredje boken om den känslosamma nallen är det rosenrasande ilska och svartsjuka som behandlas. Och det är så bra! Helt otroligt bra tycker jag. Kompisen får följa med Olivia till dagis och hans bästis Dockan blir avundsjuk och arg för hon vill också hemskt gärna följa med. När Kompisen kommer hem igen på eftermiddagen har Dockan blivit bästis med Räven istället och de kan inte leka tre med Kompisen. Istället viskar de hemliga hemligheter och fnittrar. Kompisen försöker komma till på en massa olika sätt, med egna hemligheter och tjusiga kullerbyttor. Till sist måste han putta och sparka Räven. Och  när inte ens det hjälper kommer det stora raseriet:

En argeld brinner i honom. Brinner och brinner. Allt blir rött. Och svart. Han vill riva sönder. Han vill bita! Han vill kasta! Och förstöra. DUMMA, DUMMA ALLA!

En äldre krigargubbe kommer till sist till undsättning och kramar Kompis igen tills han blir lugn. Som en liten askhög blir han. Och sen kan försoningen börja. Det är bara Räven som inte kan säga förlåt, för det är inte alla som kan det. Styrkan i böckerna om Kompisen är att de stora känslorna får ta så stor plats. Både i text och bild, de vräker ut sig över hela sidor och är helt skoningslösa. Vilket gör att det är superlätt att läsa böckerna högt för ett barn, de läser nästan sig själva.

Kompisen blir arg är skriven av Moni Nilsson och illusterad av Per Gustavsson. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Kompisen blir arg!

Moni Nilsson och Per Gustavsson har kommit med en ny bok om Kompisen. I den här tredje boken om den känslosamma nallen är det rosenrasande ilska och svartsjuka som behandlas. Och det är så bra! Helt otroligt bra tycker jag. Kompisen får följa med Olivia till dagis och hans bästis Dockan blir avundsjuk och arg för hon vill också hemskt gärna följa med. När Kompisen kommer hem igen på eftermiddagen har Dockan blivit bästis med Räven istället och de kan inte leka tre med Kompisen. Istället viskar de hemliga hemligheter och fnittrar. Kompisen försöker komma till på en massa olika sätt, med egna hemligheter och tjusiga kullerbyttor. Till sist måste han putta och sparka Räven. Och  när inte ens det hjälper kommer det stora raseriet:

En argeld brinner i honom. Brinner och brinner. Allt blir rött. Och svart. Han vill riva sönder. Han vill bita! Han vill kasta! Och förstöra. DUMMA, DUMMA ALLA!

En äldre krigargubbe kommer till sist till undsättning och kramar Kompis igen tills han blir lugn. Som en liten askhög blir han. Och sen kan försoningen börja. Det är bara Räven som inte kan säga förlåt, för det är inte alla som kan det. Styrkan i böckerna om Kompisen är att de stora känslorna får ta så stor plats. Både i text och bild, de vräker ut sig över hela sidor och är helt skoningslösa. Vilket gör att det är superlätt att läsa böckerna högt för ett barn, de läser nästan sig själva.

Kompisen blir arg är skriven av Moni Nilsson och illusterad av Per Gustavsson. Den ges ut av Rabén&Sjögren.