Kategori:Djur och natur

Älgen som scrapbookar

Älgar är verkligen väldigt stora djur, har ni tänkt på det? Jag har tänkt på det. En gång cyklade jag in i en älgs bakben mitt i natten, och fast det är typ femton år sedan har jag fortfarande inte riktigt hämtat mig från chocken. Har således ett lite smått problematiskt förhållande till älgar. Men älgen Ernst gillar jag ändå!

 

Han är visserligen stor – skitstor. Så stor att han inte får plats i sin egen bok. Ibland får benen plats, men då syns inte hornen. Och ibland får magen plats, men då ryms inte de långa benen. What to do? Ernst löser det med lite scrapbook-skills, och klipper och klistrar så det står härliga till. På sista sidan kan man veckla upp hans verk – en ganska stor plansch där hela den härliga älgen verkligen får plats.

 

Det är rätt hisnande faktiskt – han ÄR verkligen stor. Sa jag det? Men han kommer undan med det, för han är ganska gullig samtidigt (speciellt den gigantiska mulen vill man klappa på). Jag gillar illustrationerna, den gigantiska och klumpiga älgen mot skira bakgrunder av rutigt scrapbook-papper. Och det är kul med en älg som huvudperson, inte ofta man ser det!

 

Älgen Ernst är skriven av Catherine Rayner och ges ut av Turbine förlag.

I väntan på förskolan

Snart, bara om två knappa månader, börjar Siri på förskolan. Det vet ju inte hon något om och jag tror dessutom att hon kommer att älska det från dag ett. Men jag blir nervös av det hela.  Det känns så stort, plötsligt är bebisen borta och in kommer ett barn. Eller en “dagisflicka” som kusin Ines säger. Som tur var finns det böcker att trösta sig med. Kjelle börjar på hunddagis till exempel. Kjelle bor tillsammans med Bettan och de har ett väldigt lugnt och mysigt liv. Men en dag får Bettan ett jobb och Kjelle måste börja på hunddagis. Det är jättekul säger Bettan, men hon ser inte så övertygande ut. Och Kjelle vill inte. Hur kommer de andra hundarna vara? Säkert stora, arga och dumma.

Det är en fin och enkel historia av Kajsa Gordan (som har skrivit en serie kapitelböcker som är fantastiskt bra) och Mia Maria Güettlers illustrationer är lika fina de. Det är en blåaktig ton över hela boken och det är tecknat med svaga konturer. Det blir liksom lite drömskt och lågmält. Jag tror boken fungerar för alla som ska börja dagis (eller deras föräldrar), men lika bra för alla andra som älskar hundar eller som bara vill läsa en bra bok!

Kjelle börjar på hunddagis är skriven av Kajsa Gordan och illustrerad av Mia Maria Güettler. Den ges ut av Berghs förlag. 

I väntan på förskolan

Snart, bara om två knappa månader, börjar Siri på förskolan. Det vet ju inte hon något om och jag tror dessutom att hon kommer att älska det från dag ett. Men jag blir nervös av det hela.  Det känns så stort, plötsligt är bebisen borta och in kommer ett barn. Eller en “dagisflicka” som kusin Ines säger. Som tur var finns det böcker att trösta sig med. Kjelle börjar på hunddagis till exempel. Kjelle bor tillsammans med Bettan och de har ett väldigt lugnt och mysigt liv. Men en dag får Bettan ett jobb och Kjelle måste börja på hunddagis. Det är jättekul säger Bettan, men hon ser inte så övertygande ut. Och Kjelle vill inte. Hur kommer de andra hundarna vara? Säkert stora, arga och dumma.

Det är en fin och enkel historia av Kajsa Gordan (som har skrivit en serie kapitelböcker som är fantastiskt bra) och Mia Maria Güettlers illustrationer är lika fina de. Det är en blåaktig ton över hela boken och det är tecknat med svaga konturer. Det blir liksom lite drömskt och lågmält. Jag tror boken fungerar för alla som ska börja dagis (eller deras föräldrar), men lika bra för alla andra som älskar hundar eller som bara vill läsa en bra bok!

Kjelle börjar på hunddagis är skriven av Kajsa Gordan och illustrerad av Mia Maria Güettler. Den ges ut av Berghs förlag. 

Stora djurboken

Det ges inte ut så där jättemånga faktaböcker för barn. Förmodligen för att det är för dyrt och därför inte lönsamt. Och de som väl ges ut handlar oftast om dinosaurier, rymden eller om djur. Med det sagt så menar jag såklart inte att det som väl ges ut alltid är dåligt, det finns absolut guldklimpar i den magra utgivningen. Stora djurboken till exempel (som är utgiven i samma serie som vi skrivit om här och här) är väldigt bra. Boken är indelad i tio kapitel som alla handlar om olika miljöer över hela jordklotet: savannen, öknen, havet, sjö och å, bergen, skogen, regnskogen, Australien och Snö och is. I varje kapitel får vi läsa om typiska djur för det området och olika beteenden och förhållanden som fötts ur den speciella omgivningen. Med korta stycken och lättläst text så är det en oväntat faktaspäckad bok om djur och natur. Och det är jätteintressant! Jag kan verkligen tänka att detta är en bok vetgiriga barn (och vuxna, jag sträckläste) kan sitta och bläddra i och diskutera kring i evigheter. Inte minst för att bilderna och upplägget i boken väldigt inbjudande. Varje kapitel har fått en egen illustratör och de gör ett mycket bra jobb. Det är snyggt, överskådligt och ofta humoristiskt med roliga detaljer i både text och bild. Enda nackdelen är att vissa spännande faktabitar lämnas oavslutade, till exempel kan man på ett ställe läsa att:

Bladlössen sitter tätt och suger saft ur växter. De blir saftiga och är mums för nyckelpigan. Det kan bli krig med myrorna som håller bladlössen som husdjur.

Va? Vadå, har myrorna husdjur? Det vill man ju veta mer om, men inte ett ord till om detta intressanta fenomen. Men å andra sidan är ju det en öppning till att leta mer fakta om just myrorna och lära sig ännu mer. Därmed sagt att det här helt klart är en bok som fungerar både hemma och i skolan!

Stora djurboken är översatt av Niels Halkjær och ges ut av Rabén&Sjögren.

Vad säger tigern?

Kolla! Två nya “tryck på knappen så låter boken”-pekisar! Känner mig vanligtvis ganska skeptisk till den här typen av böcker. Lite av ganska gammelmodiga skäl (måste boken verkligen vara en leksak också? Vart är världen på väg?), men mest för att de brukar vara ruskigt fula och låta helt förskräckligt, så att man som vuxen vill stampa på dem och utplåna dem från jordens yta efter en halvtimmes lek. Men… (det kommer så klart ett men) de här kan jag ändå inte ogilla. Speciellt inte när jag ser hur populära de är hos ungen i hushållet. Han älskar dem!

Så mycket förklaring behövs inte egentligen – den ena har exotiska djur i sig, den andra bondgårdsdjur. Och för att vara “tryck på knappen så låter boken”-pekisar så är det faktiskt väldigt fina, de här, och ljuden liknar åtminstone ganska mycket de djurläten de ska likna. Jag har inte ens fått lust att stampa på dem en endaste gång hittills! Minus bara för lite tröga knappar, sonen (18 månader) får ta i för kung och fosterland för att få djuren att låta själv.

Grrr och Muuu är skrivna av Ronne Randall, illustrerade av Emma Dodd och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Vad säger tigern?

Kolla! Två nya “tryck på knappen så låter boken”-pekisar! Känner mig vanligtvis ganska skeptisk till den här typen av böcker. Lite av ganska gammelmodiga skäl (måste boken verkligen vara en leksak också? Vart är världen på väg?), men mest för att de brukar vara ruskigt fula och låta helt förskräckligt, så att man som vuxen vill stampa på dem och utplåna dem från jordens yta efter en halvtimmes lek. Men… (det kommer så klart ett men) de här kan jag ändå inte ogilla. Speciellt inte när jag ser hur populära de är hos ungen i hushållet. Han älskar dem!

Så mycket förklaring behövs inte egentligen – den ena har exotiska djur i sig, den andra bondgårdsdjur. Och för att vara “tryck på knappen så låter boken”-pekisar så är det faktiskt väldigt fina, de här, och ljuden liknar åtminstone ganska mycket de djurläten de ska likna. Jag har inte ens fått lust att stampa på dem en endaste gång hittills! Minus bara för lite tröga knappar, sonen (18 månader) får ta i för kung och fosterland för att få djuren att låta själv.

Grrr och Muuu är skrivna av Ronne Randall, illustrerade av Emma Dodd och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Största semestersuccén

Hittade den här några år gamla boken i bokhyllan igår och tryckte in filmen som medföljer i dvd-spelaren. Sedan satte jag två ungar i mellan 1,5 och 2 år framför skärmen, och jajemän, det var kanske den här semesterns största bokrelaterade succé hittills.

Berättelsen om den tama kaninen Ville och den vilda kaninen Vilda är lite lagom spännande (Kommer Ville hitta hem igen, eller är han fast i den stora skogen för evigt? Är den kraxande kråkan så ond som han låter? Kan man dö av giftsvamp? Och ska Vilda klara sig undan den där hotande rovfågeln?), väldigt gullig (de blir ju liksom bästa, bästa kompisar, Ville och Vilda) och lite lagom stillsam och trygg. Desstuom innehåller den hur många djur som helst, och djur är, som vi alla vet, galet poppis hos de flesta små barn.

Det är samma story i både bok och film, och jag kan absolut tänka mig att det här är en perfekt första kapitelbok att läsa högt för en 3,4,5-åring. Fast filmen känns nästan ännu ett strå vassare än boken. Den kommer gå varm i datorn här i alla fall, det vågar jag lova redan nu.

Ville och Vilda kanin är skriven och gjord av Ylva-Li och Lennart Gustafsson. Den ges ut av Bonnier Carlsen.