Kategori:Djur och natur

Isbjörnsungen som blev en pojke.

Isbjörnsungen som blev en pojke av Jackie Morris är inte sådär snygg. Den är väldigt vackert och skickligt illustrerad, men ni vet, det är inte modernt formgivet, coolt, spretigt och retrosnyggt, som många barnböcker är idag, kanske mest för att passa hipsterföräldrarna. Detta är kanske inte en bok som kommer att ligga framme i stringhyllan i barnrummet på bilderna på Hemnet. (Hoppas ni ursäktar mina snäva och inskränkta referenser, som jag skyller helt på ett omåttligt bostadsannonsknarkande.)

Men Isbjörnsungen som blev en pojke är en klassisk och tidlös saga, som följer i gamla inuitsagors tradition. När jag läste den slog det mig hur sällan bilderböcker innehåller sagor och handlar om andra kulturer eller tider än vår egen. Hur många bilderböcker om inuiter har ni läst?

Isbjörnsungen som blev en pojke handlar om en liten isbjörnsunge som blir norpad av en korp. En jägare hittar sedan en liten pojke i snön och tar hem honom till sin fru. Korpen dyker upp igen några år senare och lurar ut pojken på isen. Isbjörnshonan känner där igen honom som sin förlorade unge.

Det är en jättefin berättelse som suger in läsaren i en vacker och långsammare värld där kärleken till naturen och respekten för djuren har en självklar plats. Illustrationerna är mjuka akvareller som gör den gulskiftande isbjörnspälsen och det varma ljuset kring den inbäddade lille pojkens vagga rättvisa.

Isbjörnsungen som blev en pojke är skriven av Jackie Morris, översatt av Ulla Forsén och ges ut av Förlaget Hjulet. Den kom på orginalspråket engelska 2010 och i svensk översättning 2013.

Minimonster i naturen

Är du en sån som jag, som ställer dig lite ängslig till det här med insekter? Då kanske du inte ska fördjupa dig i Minimonster i naturen. Eller så kanske du ska det, i rent terapeutiskt syfte? Här bjuds det nämligen på härligt ludna, antenniga, guldgrönglänsande och mångfacetterade uppförstoringar på spindlar, spyflugor, fjärilar och myror. Det är otroligt vackert och lite läskigt på samma gång, bilderna suger en fast och det är svårt att sluta glo på maskens klor (ja, den har klor! vem visste?).

I boken ryms tio insekter och de har fått ett uppslag var. På ena sidan en uppförstoring och på den andra en kort text presenterad utifrån barnet Bruno som utforskar naturen omkring sig. Det är ett bra format och ett bra språk där det ibland smugit sig in svårare ord som tex spankulera och kolossal. Men de orden är få och lättförklarade och de förstärker texten snarare än stjälper den. Minimonster i naturen är en vacker fotobok som fungerar lika bra till högläsning, att bläddra i själv eller använda i skolan (på förlaget är boken klassad som bilderbok, men biblioteket sätter den på faktahyllan, uUgj om någon är intresserad).

Minimonster i naturen är skriven av Hanna Halmén och fotografierna är tagna av John Hallmén (Bruno i boken är såklart deras son). Den ges ut av Rabén & Sjögren.

Vem ÄR Vina Vina?

Hurra, Vina Vina är tillbaka! I Vina Vinas vän får vi läsa om hur Vina Vina blir kompis med vargen (eller hunden? jag tror det är en varg). Det är vår, snön håller på att smälta bort och överallt sticker små snödroppar upp sina huvuden och vintergäcken lyser gult. Vina Vina leker ute och gör spår i den sista snön med sin pinne, det blir Vina Vinaspår och pinnspår. Men så ser hen andra spår, vargspår. De måste följas! Vina Vina spanar och ser vargkiss och till sist hur spåren slutar under en gran. Där under viftar en vargsvans och nosar en vargnos. Precis som i Vina Vinas vargpinne slutar det med kasta pinnen och sen till husvagnen för att sova. Fast den här gången får vargen följa med in och sova i Vina Vinas säng. 

Han är farlig och stor med starka klor, men mot Vina Vina är han varm och go. -Nu är du min Varg, säger Vina Vina. – Voff, svarar Varg.

Redan i förra boken skapades mystiken kring Vina Vina. Vem är denna lilla filur i poncho och leopardmönstrad mössa? Är det ett troll eller ett barn? Är det som Margareta Sörenson undrar i Expressen ett inlägg i vargdebatten? Man kan fundera i en evighet, eller bara strunta i det och istället njuta av det underbara språket – det är en sådan bok som är en ren fröjd att läsa högt – och de mjuka illustrationerna. Det ser nästan ut som att Lotta Geffenblad arbetat med vaxkritor i filmjölk. Hur hon än har gjort är det något i bildernas rundhet som får en att känna sig helt trygg med ett barn och en varg ensamma i en skog.

Vina Vinas vän är skriven av Jujja Wieslander och illustrerad av Lotta Geffenblad. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Du kan till exempel köpa boken hos: Adlibris; Bokia eller Bokus

Det finns inget dålig väder..

Och inga ursäkter längre för att stanna inne om det regnar. Är du en inneråtta och en sånsom lätt hittar på anledningar att inte går om regnet öser ner (till exempel “det öser ner, vi stannar inne”)? Då ska du läsa Busvädersboken! Här finns fullt med roliga tips och idéer på saker man kan hitta på i regn, blåst, snö och iskyla. Vad sägs om att göra vindstrumpor, vindmusik, eller vindönskningar? Eller istavlor, isslott, islyktor och frusna knäckskultpurer? Förslagen är många och instruktionerna tydliga och enkla med punktlistor och fotografier.

Ut och lek!

Busvädersboken är skriven av Jo Schofield och Fiona Danks och ges ut av B Wahlströms

Köp boken hos
Adlibris
Bokia
Bokus

En sen favorit

Böckerna i adventsutlottningen är några av våra favoritböcker från 2013 års utgivning. Inläggen fungerar alltså lika bra som julklappstips för den som inte vill vara med och tävla. Tyvärr läste jag lite för sent Vina Vinas vargpinne. Annars skulle den ha varit med på en av listorna för den är utan tvivel en av de bästa böckerna jag läst i år (för de minsta, 0-3 år, passar perfekt till en 2-åring).

Historien kan verka enkel. Vina Vina har hittat en lång pinne. Den använder han till allt en pinne kan användas till: motorsåg, metspö och vägbom. Man kan också slå av gräs med den, rita och nå ända upp till taket, flaggstången och solen! Men så kommer en läskig varg och knycker pinnen. Vina Vina blir först arg och rädd men märker snart att vargen bara vill leka “kasta pinne till hunden” leken.

Jag älskar hur det lilla barnets destruktiva fascination för pinnar fångats i Vina Vinas svischande sjoffande i gräset, i motorsågens brummande och petandet i kaninens hål tills pinnen går sönder. Hur många gånger har jag inte som vuxen lite hukande iakttagit något för vilda pinnlekar på lekplatsen? Vina Vina kontrollerar djuren och naturen och kan bli vad han vill, det finns ingen ände på hans fantasi. I alla fall tills naturen ingriper i form av en varg (hund?) och leken tar en annan men lika rolig riktning. Sen blir det kväll och dags att dra sig tillbaka, Vina Vina med pinnen i sängen och vargen ylande utanför.

Vina Vina är en underbar liten figur som jag redan älskar. Han befinner sig på någon slags sommarcamping, men det är oklart om Vina Vina själv är campare eller en sagolik Pluppfigur? (tror inte jag vill veta). Hemma hos oss har vi i alla fall blivit väldigt förälskade och vill läsa Vina Vina varje dag! Tack och lov kommer Vina Vinas vän redan i januari 2014.

Smakprov här

Vina Vinas vargpinne är skriven av Jujja Wieslander och illustrerad av Lotta Geffenblad. Den ges ut av Rabén & Sjögren)

Köp hos:
Adlibris
Bokus

Pinniga vårlekar!

Nu när det äntligen verkar bli vår på riktigt kan det passa bra med en bok om utelek! I Pinnboken får vi tips på en mängd roliga saker man kan göra med pinnar som man hittar i skogen. Alltifrån det allra enklaste som att kasta pinne till en hund, till avancerade skapelser som kräver kniv och eld (och vuxen såklart, svårighetsgraderna på de olika tipsen markeras med pinnar i marginalen). Och där emellan det enklaste och svåraste får vi också tips om hur man gör tex en drömfångare, trollstavar, älvslott, käppdjur, lyktor, kransar, solur och massor massor mer. Det verkar inte finnas någon ände på hur mycket kul man kan göra med pinnar! I slutet av boken kommer lite handfasta råd kring hur man beter sig i naturen och med pinnar, allmäna säkerhetsråd och lite pinn-vett och etikett.

Även om vissa av tipsen i Pinnboken är enkla och vänder sig till barn har jag svårt att tro att barn själva skulle sitta och läsa vad de ska göra i skogen innan de kutar ut och leker. Barn brukar vara lite mer spontana än så. Förmodligen fungerar boken bättre som redskap för vuxna som vill ha uppslag till utelekar eller lite inspiration till skogsutflykter. Tänker lärare, fritidspedagoger, förskolepersonal, föräldrar osv. Då är boken en guldgruva!

Pinnboken är skriven av Jo Schofield och Fiona Danks. Den är översatt av Carina Jansson och ges ut av B Wahlströms.

Titta här!

Alltså jag fattar inte varför jag inte skrivit om den här boken tidigare? Många av er känner säkert till den vid det här laget, men hemma hos oss återupptäcktes den nyligen och har snabbt blivit en favorit. Pekböcker och djur i alla ära, rätt ofta är de bara uppradningar av söta djur på olika uppslag, men i den här boken sätts de i ett större sammanhang: först får vi se djuret, sen vad djuret gör och till sist var den gör det. Dessutom får vi på sista uppslaget se att alla djur finns på en och samma plats, på stranden runtomkring den lilla familj som sitter där och tittar på. (det är alltså sommar, bara det gör en ju gråtmild så här i februari). Med andra ord, en pekbok för de minsta där författare och illustratör tänkt till lite extra. Resultat: en extra bra bok!

Titta här är skriven av Anna Ribbing och illustrerad av Maria Nilsson Thore. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Bokjuryn – när barnen själva får välja

Vill du veta vilka böcker som barnen själva gillar bäst? Då vill jag tipsa om Bokjuryn, som faktiskt är en ovärderlig källa till information. Har du barn i din närhet så garanterar jag att de skulle tycka att det var roligt att vara med och rösta också!

Det pågår i skrivande stund ett omfattande och väldigt spännande juryarbete runt om i hela Sverige. Det är Bokjuryn som sammanträder, kan man säga. På skolor, bibliotek och hemma på kammaren läser barn och ungdomar massor av böcker, funderar och röstar. Förra året var det 31 000 personer som röstade, så vad Bokjuryn röstar fram, det säger en hel del, det. Alla som vill och som är upp till 19 år gamla får vara med och rösta. Det är gratis och Bokjuryn är statligt finansierad, alltså finns det inget vinstintresse bakom tävlingen.

Man får rösta på fem böcker var, och det ska vara böcker som har kommit ut under 2012 i Sverige. Sista röstningsdag är den 10 april. Därefter sammanställs rösterna och vinnande titlar koras i sex olika kategorier; bilderböcker, böcker för barn 6-9 år, böcker för barn 9-12 år, ungdomsböcker, serier och faktaböcker. 

På Världsbokdagen den 23 april så får vi alla på det viset veta vad barn och unga egentligen tycker, helt utan inblandning av kultursidornas (eller bokbloggarnas!) recensenter och andra vuxnas åsikter. 

Förra året var det en fantastiskt fint illustrerad dinosauriebok som vann i kategorin Bilderböcker. Den heter Talon – den modiga dinosaurien och handlar om en liten (nja, allt är ju relativt) dinosaurie som kommer bort från sin flock. Klicka på bilden om du vill veta mer.

Här kan du läsa en intervju med författaren och illustratören Paul Geraghty, som är en festlig typ. Du kan också se ett klipp där han illustrerar live samtidigt som han pratar både ganska fort och väldigt underhållande.

Talon – den modiga dinosaurien är skriven och illustrerad av Paul Geraghty, och utgiven på Berghs förlag 2011.

Mysig högläsning om hunden Puzzel


Ni vet den där mysiga känslan man kan få av att betrakta djur? Den har jag fått flera gånger den senaste tiden. Förra helgen hälsade jag på mina föräldrar, som just då var kattvakter. Min systers katt fick oss alla tre, vuxna människor utan särskilt djurintresse, att mysa runt och prata nåt slags hemmagjort kattspråk. Förundrat tittade vi på när den söta lilla tingesten drack vatten ur kranen, kröp in bakom böckerna i bokhyllan och puttade ut några band för sitt höga nöjes skull eller gömde sig i en papperskasse.

I ungefär samma veva läste jag Puzzel hittar ett spår, en vansinnigt charmig berättelse om den lilla Jack russell-terriern Puzzel som tack vare sin ovanligt välutvecklade nos hamnar i allsköns äventyr. Boken rekommenderas till barn från sex år, men det jag kände när jag läste den var att jag omedelbart ville läsa den högt och då funkar den även för yngre barn. Språket är så rytmiskt och puttrigt, och berättelsen så spännande, att jag tror att även en djurintresserad femåring skulle älska att höra den.

I den här boken, som är den tredje om Puzzel, får vi följa henne när hon råkar nosa upp en stulen sällsynt växt och på så sätt avslöjar tjuvarna och hamnar i lokaltidningen. Men det är minst lika spännande när hon jagar en spyfluga eller råkar reta upp ett vildsvin.

Författaren Isabelle Halvarsson, som också har skrivit böckerna om katten Fräs, lyckas fånga just den där värmen och humorn som ofta dyker upp när man betraktar djur. Det är Puzzels perspektiv, hennes berättelse, och på något sätt förstår man som läsare precis hur läckert det kan lukta med nystekta köttbullar i matskålen eller en bit leverpastej i en påse. För att inte tala om hundfödelsedagsbakelser gjorda på skinka, potatismos och korv. (Och jag äter inte ens kött längre.)
Illustrationerna av Margareta Nordqvist är enkla och söta, och väldigt lekfulla. Har man någon gång umgåtts med Jack russell-hundar så känner man igen den energiska svansen och de fladdriga, mjuka öronen.

Något jag också gillar med den här boken är att Isabelle Halvarsson vågar ta med enstaka “vuxna” ord, som när spyflugan lurpassar på Puzzel, eller när en katt beskrivs som väldigt överflödig, i Puzzels ögon. Orden lyfts fram och görs intressanta. Perfekt läge att förklara dem, om man är pedagogiskt lagd och gillar tanken på att vidga sina barns ordförråd. Det är troligt att frågan kommer. Annars går det precis lika bra att strunta i det och bara mysa och fnissa lite tillsammans åt Puzzel och hennes äventyr.

Läs en intervju med författaren Isabelle Halvarsson på barnensbibliotek.se

Puzzel hittar ett spår är skriven av Isabelle Halvarsson, illustrerad av Margareta Nordqvist och kom ut i höstas på Bonnier Carlsen.