Kategori:Djur och natur

Hajfrossa

Sitter här och frossar i hajar. Visste ni att Amhajarna är en riktiga latmaskar som mest bara sover om dagarna, vilande mot varandra på havets botten? Låter trevligt. Cigarrhajen däremot är lite obehaglig, hen äter genom att bita tag i större djur (kanske en annan haj eller en val), vrida runt och slita ut ett stycke kött. Kul kompis.

Läs mer

Vänner till havs

”Det Caio ville helst av allt i hela världen, det var att ha en blåval till vän.”

Caio stå i hallen och dra på sig stövlarna, hon ska ut. Nere på stranden försöker hon bli kompis med en stor val. Caio bestämmer sig för att bege sig ut till valen som inte verkar höra hennes rop, men båten välter och Caio kan inte simma. Dör hon nu?

Augustprisvinnarna Ylva Karlsson och Eva Lindström jobbar tillsammans i Den stora vännen, en berättelse om en ovanlig vänskap. Vi befinner oss i Lindströms omisskännliga bilderboksvärld, som alltid egensinnigt och med full tillit till att barn vill och klarar mer än vi vuxna tror – både gällande bild och innehåll. Karlssons text är ett direkt drama, de korta meningarna är fyllda med spänning och charm. Jag njuter alltid av att läsa en berättelse där orden är få och vackra, det är så sällsynt. Den stora vännen är ljuvligt hoppingivande dramatik, stor konst i både ord och bild.

Läs mer

Hästspaning

Är hästbokens status på väg upp? Gör en liten spaning här. Anna Nygren, litteraturvetare, och författarna Malin Eriksson och Katja Timgren skriver om hästböcker på nya bloggen Bara hästböcker.

Ur deras manifest:

”Få litterära genrer är så lästa och så älskade. Generationer av tjejer och kvinnor har vuxit och växer upp med hästböckerna. Hästböckerna lär oss saker om livet, om litteraturen, om språket och världen.

Ändå har hästboken omgetts av tystnad. Om man pratar om hästboken i offentligheten och vuxenvärlden gör man det ofta för att avfärda den.

Det är bara en hästbok. Det är bara hästböcker.”

Det är ett väldigt mäktigt manifest, in och läs.

I senaste avsnittet av podcasten Bladen brinner pratas det häst, Malin och Katja intervjuas om just hästbokens status. Här listar Bladen brinner-Lisa böcker och serier i stallmiljö. För några veckor sen skrev jag om Klara-böckerna som nu kommer i lättläst bearbetning, i det inlägget finns också några bra lästips!

Så okej, det pratas om hästboken just nu, kanske nåt är på väg att hända? Hur det blir med statusen återstår väl att se.

Nu är det vår?

Känner ni också för ett vårskrik? Ett litet ett i alla fall.

Jag och minstingen läser en vårpekis som heter Titta skogen. Mjuka naturbilder där ett barn leker och upptäcker i skogen. Gosar med mossa, tittar på myror och provsmakar en kotte (”BLÄ!”). Plötsligt, en lila stövel mitt i skogen – det är pappa! Han får en puss! Berättelsen byggs upp genom ett roligt växelspel mellan titta (”humla”) och göra (”lyssna humlan”). Det är verkligen en pekbok som visar att det lilla egentligen är det stora. Text av Åsa Mendel-Hartvig och bilder av Maija Hurme.

Fin skildring av närhet mellan pappa och barn också! Om jag förstått saken rätt så kommer det bli en serie med fyra pekböcker som utspelar sig i naturen, alla i varsin årstid.

Titta skogen ges ut av Olika förlag. Köp t.ex. på Bokus och Adlibris.

”Jag går till stallet istället”

Vi är många som gråtit, pirrat och LEVT oss igenom böcker som utspelat sig i och runt ett stall. Kanske hade du tur och fick stryka med handen över en varm mule i verkligheten också, eller så älskade du (precis som jag) hästböcker precis lika mycket som du var allergisk mot hästar, dvs jättemycket.

Men hästboken ja, det är ju en riktig litterär lågstatusgenre. Givetvis, eftersom det är flickor som främst läser. Lisa Bjärbo skriver jättebra på sin blogg om hur inte ens vi, hästbokslovers, alltid vågar stå upp för den läsupplevelse som var så intensiv och viktig för oss. Så därför, för att locka ännu fler in i stallet och för att få skriva lite om hästböcker, så måste jag tipsa om att Pia Hagmars bokserie om hästtjejen Klara nu finns i lättläst bearbetning. Kul!

Läs mer

För sockersött om rädsla?

humla

En dag framåt vårkanten hittar de förmänskligade igelkottarna Bodil och Siv en avsvimmad humla på fönsterbrädan. Upptäckten blir början till en faktabetonad saga om humlors liv och nytta, och om rädsla. Siv fascineras av humlornas liv, men Bodil känner sig mer tveksam. En närmast fobisk rädsla håller Bodil inomhus, långt ifrån humlor som vill nosa på en. Rädslan bryts när Siv, förkrossad över en humlas plötsliga död, behöver tröstas. Begravning och kalas ordnas. Rädslan försvunnen, slutet gott. Samtidigt har läsaren lärt sig en del om humlors liv, exempelvis att bär och frukt tar slut i affären om humlorna försvinner.

På bokens baksida förklaras nyttan och nöjet med boken både energiskt och säljande. Boken är en ”Läs och gör-bok”, vilket ska vara en bok som fortsätter när sagan tar slut. Berättelse, faktadel och recept, ”en bok i tre delar”. Jag tror att många vuxna gillar att köpa eller låna den här typen av nyttobetonade böcker till sina barn. Lite saga, lite pedagogisk fakta och lite nytta.

Berättelsen är genomgående tecknad i glada färger och med ett tämligen odramatiskt uttryck, trots att den rymmer dramatiska tillstånd som rädsla. Att låta känslorna återspeglas även i färg och uttryck hade kanske varit ett intressantare val. Det sockersöta riskerar att bli ointressant. Bilderboken är en konstform med utrymme för konstnärlig frihet och mod, men fastnar tyvärr lätt i en platt föreställning om vad barn vill ha. Som Aase Berg skriver i en recension om Stian Holes Hermans Hemlighet:

”Barn tror att de måste gilla nalleformen, eftersom de får nallegillarförväntningarna upptryckta i nyllet från dag ett.” (Expressen, 23/5 2011)

Läs mer

Insekt = monster?

livet som minimonster2

Det är något väldigt fascinerande med insekter. Vissa tycker att de är superläskiga, irriterande, oförutsägbara och myllrande. Vissa bryr sig inte om dem, de bara finns där. Och vissa är nyfikna och älskar de små krypen. Bruno och hans föräldrar (och många fler) hör till den senare sorten och tillsammans har de nu gjort två böcker om insekter: Minimonster i naturen och Livet som minimonster.

Med Brunos nyfikenhet, naturens artrikedom och en riktigt bra kamera har de fångat dem på bild i extremt uppförstorat format. Eftersom jag själv hör till den första kategorin så är det med skräckblandad förtjusning jag läser de här böckerna. Det går liksom inte att undgå att försjunka i det storartat vackra och nästan perfekta guldstekelhuvudet som glänser i olika metallicfärger. Eller att i evighet stirra på myggans fasettögon och fjälliga snabel med en lätt äcklad och samtidigt förtrollad känsla. Och det går definitivt inte att låta bli att jämföra de olika insekterna med diverse monster i tex Star Wars, se bara på fjärilspuppan här under!

Frågan är vad det här gör med min insektsrädsla? Kanske inte botar, men åtminstone ger lite insikt och kunskap om en värld som är lika viktig som min. Och förresten skulle jag inte vilja skärskåda mig själv under lupp.

livet som minimonster puppa mfl

Livet som minimonster är skriven av Hanna Hallmén och fotografierna är tagna av John Hallmén. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Titta en …

Sommaren har varit full av kryp. Det var nyckelpigeinvasion nere vid havet. Nån liten piga blev rädd och kissade sånt där gult illaluktande på Stinas finger. Konstigt och spännande. En annan dag när vi badade vid bryggan så täcktes kroppen snabbt av små svarta rapsvivlar, eller vad de hette. I lägenheten dök det upp vackra spindelnät på lampor och fönster, regerade av snabba, svarta bestar. Det surrar och flyger och bits lite här och var. Kanske är det därför som den fina boken Titta en av Jenny Wik har seglat upp som en av sommarens favoriter hemma hos oss.

I denna bok, som har styva kartongsidor som en pekbok, avbildas sexton olika små kryp på ett naturtroget och vackert sätt. Omslaget pryds av en söt nyckelpiga. Jag skriver pekbok, men den känns lika intressant för lite äldre barn som av någon anledning blivit nyfikna på insekter. Boken påminner om gamla tiders faunor på nåt sätt. Det är ganska avskalat, men ändå varmt och omsorgsfullt illustrerat. Ingen action precis, bara bilder rakt upp och ner. Detaljerat och noggrannt färglagt. Man ser minsta ben och känselspröt. Längst ner på sidan finns en liten skuggbild också, där man ser insekten i naturlig storlek. 

Inga könstigheter, informativt, vackert och ganska tidlöst.

Titta en av Jenny Wik ges ut av Kabusa böcker.

 

 

1000 djur

Det kom en faktabok om djur i brevlådan. En fin bok, med kartongblad och inte mindre än 1000 djur presenterade på de olika uppslagen. Djuren är uppdelade i en mängd olika kategorier, allt från “Arktiska djur” och “I bergen” till “Prickar och ränder” och “Nattdjur”. Djuren presenteras med en liten bild och sitt namn under och jag gillar bokens grundupplägg. För barn som fascineras av djur är detta myller en skatt att gräva ner sig i och boken ger en försmak för världens faunas artrikedom. Illustrationerna är fina och detaljerade i naturtrogna färger.

Men något stör mig när jag tittar i boken. Först kunde jag inte sätta fingret på vad, men sen blev det uppenbart: alla djur har fått likadana ögon och många har leende munnar. Till och med den lilla silverfisken har fått ett öga att glo med. Varför det undrar jag? Det här hade kunnat vara en seriös faktabok som ingång till vidare läsning om djur, men blir istället en gullig tolkning av hur någon tror att barn vill se på djur. Barns intresse för naturen blir inte större för att djuren ges drag som bara människan har (ögonvita och leende), jag tror vi kan våga ta barnens nyfikenhet på sin omvärld på större allvar än så. 

 

 

1000 djur är illustrerad av Nikki Dyson och ges ut av Rabén&Sjögren