Kategori:Bryta normer

Nej!

nej2

Nej! är ett superstarkt litet ord, det vet alla som har haft att göra med en nej-sägare. Speciellt envisa kan nej-sägare av den yngre generationen vara, som nöjt upptäcker ”nejet” som ett utmärkt sätt att utmana makten.

Hur ologiskt eller knasigt det verkar i vuxenögon står vi där och försöker förhandla oss förbi ”nej, jag vägrar ha på mig vinterskor trots att det är minus tjugo” eller ”nej, jag tänker inte sitta i vagnen trots att jag vägrar att gå”. Ja, ni vet.

Läs mer

Du ska få gröt och en lillasyster

9789150116472

Det är många barn i Sverige som får syskon varje år och därför är tematiken “att få syskon” i bilderböcker väldigt tacksam ur ett marknadsperspektiv. Många av dessa böcker flimrar dock förbi i utgivningen utan att lämna något bestående intryck. Men i år har det äntligen kommit ett intressant tillskott till denna utgivning, nämligen Du ska få gröt och en lillasyster av Solja Krapu-Kallio och Anna Bengtsson utgiven av Alfabeta förlag.

Läs mer

Riktiga fotbollsstjärnor!

fotboll2

Om någon råkat ha missat det så pågår fotbolls-EM för herrar just nu. Sverige har åkt ut och vi har alla blivit islänningar. Men egentligen är det inte förrän nästa år det händer, för då spelar damerna EM! För Zlatan, Källström och Berg i all ära, men vi vet ju alla att de riktiga stjärnorna heter Asllani, Fischer och Schelin – eller hur?

Värsta målet, Kosse! är inspirerad av just landslagsstjärnan Kosovare Asllanis barndom. En kapitelbok med korta kapitel och lagom text, för högläsning eller för nybörjarläsaren att läsa själv. Varför inte för den som vill testa något annat än Lassemaja-böckerna, om man nu vågar föreslå något så vågat…

Läs mer

Vem är kär i Abel Svensson?

Abel vet vilka han är kär i, Mina, Sixten och Lilly. Men det som får honom att fundera tills han blir yr är frågan: VEM är egentligen kär i honom? Hur ska han i så fall få veta det? Storasyster Sonja har inga svar, mamma ger bara mammasvar och när han ropar så högt han kan från balkongen “VEM ÄR KÄR I ABEL SVENSSON?” är det bara en hund som hörs skälla till svar.

Till sist kommer han på det. Han ska skriva lappar och lägga i alla klasskompisars jackfickor. “Är du kär i Abel Svensson” ska det stå, med två rutor för JA eller NEJ längst ner.

Hur kan man egentligen ta reda på om någon är kär i en? Det är ju en otroligt intressant fråga, både när man är liten och stor. Kan man vara kär i flera samtidigt? Eller kanske till och med i någon som bara är på en affisch på väggen i ens rum? Vem är kär i Abels Svensson ställer de rätta frågorna på ett öppet och fördomsfritt sätt och öppnar för nya spännande diskussioner efter varje sida. En bok som fungerar lika bra till högläsning som till den som vill träna på att läsa själv. Läs den!
(Har läst den högt för f-klass och åk 1 och det var otroligt kul och givande, barnen älskade den.)

Vem är kär i Abel Svensson? är skriven av Ebba Berg och illustrerad av Carl Flint. Den ges ut av Olika förlag.

Blompojken

Barndomens romantiska skimmer är förljuget, det vet alla som varit barn. Speciellt om du uppfattas avvika ifrån trånga normer.

Blompojkens text är fåordig, rytmiskt. 

 

“Liten pojke

Gillar blommor

Gillar fina

Fina saker”.

 

Orden påminner om en bön, en vädjan om att få vara sig själv. Berättelsen står helt på blompojkens sida. Plågoandarna illustreras i mörka färger, arga ansikten. Bara blompojken strålar i färg. Kanske kan det upplevas som förenklat, men å andra sidan ger det läsaren möjlighet att helt liera sig med blompojken.

Ibland tränger röster från världen utanför in, frökens “säg ifrån” eller killgängets “mespojken, fjollpojken”. Det låter mörkt, men samtidigt är berättelsen hoppfull. Blompojken illustrerar det ljusa, trots hårda ord så blir han kvar i det som är sant och riktigt för just honom.

Att boken ens finns inger också hopp, och den kan säkert fungera som tröst och styrka. För att inte tala om tankeställare och samtal för världens alla killgäng, av alla åldrar och kön.

En bilderbok för lite äldre barn, 5 år och uppåt. Och vuxna!

Blompojken är skriven och illustrerad av Elias S. Ericson. Boken ges ut av Kabusa.

Hur görs bebisar?

Blir det bebisar när vuxna pussar? Eller hur funkar det egentligen? Alla barn undrar förr eller senare och många är de böcker som har försökt svara. I Hur görs bebisar? får vi ett riktigt bra svar. Det är ett brett och allinkluderande svar som borde kunna gå hem i alla läger, från pryd och konservativ till regnbågsfamilj. Författarna har uteslutit sexet och hoppat till det som verkligen behövs: ett ägg och en spermie som möts. En livmoder i en kropp som bebisen kan växa i. Någon som är nervös och längtar och väntar efter att träffa det där lilla livet som växer.

Vill den som läser fylla i exakt vilka vuxna det är som möts och hur det går till mer detaljerat eller i vems kropp bebisen växer så är det fritt fram! Både texten och illustrationerna uppmuntrar till att forma berättelsen just kring det barnet som för tillfället lyssnar. Helt genialiskt tycker jag! Är man ritkigt djärv kan man till och med ta en penna och rita i boken, sätta sitt eget födelsemärke på någon av de stiliserade färgglada figurerna för att göra berättelsen till sin egen. (bibliotekariens anm. OBS inte i lånebok!) Det är en sprudlande och glad faktabok om livets tillkomst och illustrationerna i sina starka färger tar berättelsen ett steg vidare in i vår mångfacetterade värld.

Hur görs bebisar? (What makes a baby) är skriven av Cory Silverberg och illustrerad av Fiona Smyth. Den ges ut av Olika förlag.

Köp boken hos Adlibris; Bokus

Sagotravesti i mangamiljö bryter mot heteronorm

Trots att prinsen äger allt man kan önska sig så är han inte lycklig. För alla de flickor som prinsens föräldrar låter sända upp till slottet känner han “inget i sitt hjärta”. Prinsen söker en hjärtevän, men bryter mot den förväntade Disneyromansen och söker en pojke som kärlek, inte en flicka. Ensam på sitt rum skriver prinsen ett brev som han viker till ett pappersflygplan och låter flyga över landet.

Så kan man ungefär presentera Prinsen och pojken, en mangainspirerad bilderbok med hbtq-tema.

Pappersflygplanet landar tillslut hemma hos Pojken, som bestämmer sig för att söka rätt på den ensamma prinsen. I sitt sökandet efter slottet möter Pojken såväl flygande guldfiskar som mäktiga hjältinnor. Även om jag förstår Pojkens vandring som metafor för inre sökande – som ju sällan är kort eller enkelt – så saknar jag tempo i läsningen. Vandringen går för långsamt och vissa möten upplevs som omotiverade. Kanske att boken hade tjänat på ett raskare berättande? Pojken får helt enkelt gå snabbare.

Berättelsen är i grunden den traditionella sagan, som genom att ifrågasätta vem prinsar kan älska också bryter mot bilderbokens heteronorm, vilket är välkommet. I pressutskicket så beskrivs bokens målgrupp som 6 år och uppåt. Vad tror ni om det, fungerar bilderböcker för 6-åringar och äldre barn, som kanske mer börjar söka sig mot kapitelböcker? Det mangainspirerade tilltalet kan förvisso locka till läsning, i och med mangakulturens popularitet.

Själv läste jag boken tillsammans med två 4-åringar. En tanke som slog mig då var: Varför har man valt att låta prinsen oroa sig för vad hans föräldrar ska tycka om Pojken? Vad hade hänt med berättelsens känsla om denna oro inte funnits där, om det hade varit självklart att man får älska vem man vill. För vad vill berättelsen lära oss? Jo, att kärlek inte har något kön – så varför då plantera detta frö av oro? Nu vet jag att boken är skriven för äldre barn, som tydligare känner till och förhåller sig till en heteronorm – men frågan kanske kan vara relevant ändå. Och obs! att jag inte påstår att alla 4-åringar lever omedvetna om samhällets heteronorm, men för just de barn jag läste tillsammans med var Prinsen och pojken en berättelse om kärlek, prinsens oro var inte relevant.

Bokens illustrationer kan beskrivas som västerländsk tolkning av manga. I en tid där japansk kultur (manga/anime) är så lättillgängligt ställs det höga krav på illustratörer som inspireras av denna stil. Jag tycker att bokens illustrationer är ojämna, tänk om man valt att använda mangans detaljerade och händelserika estetik fullt ut istället! Bokens karaktärer är exempelvis tydligt inspirerade av manga, men berättartekniken är mer avskalad och västerländsk – en blandning som inte alltid är bra.

Sammanfattningsvis tycker jag att Prinsen och pojken är en bok vars kärleksbudskap är viktigt, välkommet och efterlängtat, men där utförandet inte riktigt når ända fram.

Recension av Johanna Palm

 

Prinsen och pojken är skriven av Isak Fearon och illustrerad av Roberth Gearon, boken ges ut av Vombat förlag.

Mor! Mor! O, mor! Orm!

Elsa Beskow förtjänar ett roligare öde än som sagotant. Inget ont om snäll-sagan, men det finns även annat att se i Beskow! Tänk bara på Blomsterfesten i täppan som 1914 kommenterade tidens klassamhälle, och hur farbror Blå ironiskt porträtteras som så upptagen av sin egen (manliga) förträfflighet att han kör över Lotta och Petter. 

, nu har jag sagt det och kan gå vidare till varje far- och morförälders våta dröm, en Beskow-samling!

I Vill du läsa? – Elsa Beskows sagoskatt samlas ett urval berättelser, sånger och illustrationer som tidigare varit del av den klassiska läsebokserien med samma namn. Inledningsvis fungerar boken som en lära-läsa-bok där “mormor är rar” och “farfars bil är fin” men drar sen åt högläsningshållet med längre berättelser. Barnen Hans, Lisa och lillebror Toto går som tre röda trådar genom boken där de rör sig mellan främst hemmet och skolan. Även andra karaktärer och platser dyker upp.

På baksidan av Vill du läsa? bjuds in till en “lärorik resa till en svunnen tid”. Och, ja – nog är det många gånger en svunnen tid. Ideal och föreställningar om vad exempelvis pojkar och flickor kan bli och drömmer om är många gånger förlegade. Likt alla böcker är även Beskows berättelser produkter av sin tid. Men, Beskows värld är också influerad av pedagogen Ellen Keys tankar om barnet med rätt till fantasi, lek och egna tankar!

Vill du läsa? är en tjock bok, det är många sidor att bläddra sig igenom vilket kan kännas rörigt. Positivt är att det stora och varierande innehållet gör att du kan plocka fram och välja bort*.

 

* Själv väljer jag nog bort Lisas framtidsplaner där “Flickorna ska få var sin docka, och gossarna får hästar och bilar och båtar.” nästa gång…

 

Vill du läsa? – Elsa Beskows sagoskatt är skriven och illustrerad av Elsa Beskow, boken ges ut av Bonnier Carlsen.