Kategori:Böcker som behövs

Stopp! ingen får passera!

stoppingenfarpassera

Stopp! ingen får passera! utgiven av Lilla Piratförlaget är ett unikt tillskott till 2016 års bilderboksutgivning i Sverige. I den här boken utnyttjar de portugisiska upphovsmakarna Isabel Minhós Martins och Bernardo P. Carvalho bilderboken som medium för sina postmodernistiska lekar och politiska satir. Resultatet är minst sagt lekfullt och uppseendeväckande.

Läs mer

Din tur, Adrian.

image image

Adrian är tio år och varje dag går han till skolan med oro inuti. Han känner sig annorlunda och de andra barnen låter honom tro att det är hans eget fel. När fröken ber Adrian läsa högt inför klassen är det som om huvudet fylls av bomull och tiden stannar. Hemma går mamma och pappa i skift till sina jobb och ingen av dem verkar vilja förstå hur Adrian har det. En dag när Adrian kommer ut från en affär möter han varghunden Hejdi. De delar på Adrians glass sen följer hon honom hem. Hejdi får Adrian att bli trygg och i hennes sällskap läser han tills hon somnar. Men Adrians tur vänder igen en dag när Hejdi möter en gammal dam som visar sig vara hennes matte..

Det här är en fantastisk bilderbok för mellanåldern. Boken låter sig läsas helt utan att läsaren behöver behärska språket. Det blir visserligen endel frågetecken men de kan nog rätas ut med hjälp av fantasin.  Läshunden som har varit aktuell i media de senaste åren får sig också ett uppsving. Sällan har det gestaltats så tydligt att trygghet är grunden i all inlärning. Det är ett fint samarbete mellan illustratören och författaren där förstås bilderna dominerar men texten bidrar med ytterligare en dimension. Den här boken fyller helt klart ett tomrum i den svenska utgivningen och blir ett viktigt bidrag. Jag hoppas den når ut trots att Mirando Bok är ett relativt litet och nytt förlag. En Augustnominering hade helt klart hjälp till.

Din tur, Adrian är illustrerad av Kristin Lidström och författare är Helena Öberg. Boken ges ut av Mirando Bok.

Missa inte! Den blå traktorn

denblatraktorn

När jag får en sån här bok i min hand älskar jag bilderboken. När någon, eller några, går in i det som finns men som vi sällan pratar om.

Fängelse. Finns i barns lekar, för tjuveri och annat förbjudet. Och Pippis pappa sitter där, i fängelsehåla! Lite luddigt, men ändå en plats som många barn känner till på ett ungefär. Men det finns också barn där fängelse är något annat, något verkligt. Där mamma eller pappa finns.

Läs mer

Marie Lafrance, en ny favorit?

koftan1

Det är kul med nya bekantskaper, som illustratören Marie Lafrance. Jag fastnade genast för hennes uttryck när jag fick Den gröna koftan i min hand. Nu när jag forskat (dvs googlat) lite i saken vet jag att hon bor i Kanada och är en väletablerat barnboksillustratör där, men i Sverige finns hon bara att beundra i Den gröna koftan så vitt jag vet.

Ingrid Chabbert heter författaren till Den gröna koftan, som för att vara en bilderbok är en rätt ovanlig berättelse om skilsmässa. Långt ifrån lyckliga slut där barnet får två nya fina hem och glada föräldrar.

Läs mer

Prinsessan Victoria

“En dag finns hon bara där. Hon sitter på bänken utanför vårt hus.” Hon heter Victoria och har trasiga tänder fast världens snällaste ögon. När kylan kommer sitter hon kvar där och fryser. Då bestämmer barnet sig för att hjälpa: först vantar, sen mössa och långkalsonger och till sist en liten sten i dörren till huset så Victoria kan smyga upp till vinden och sova som en prinsessa. Dessutom kanske Victoria vill lyssna på lite kompisproblem under tiden? Trots att hon mest säger “Du lilla” hela tiden.

Strax efter Tilly som trodde att… kommer boken Prinsessan Victoria som ytterligare en kommentar till samtidens alltfler hemlösa. Med alla diskussioner i vuxenvärlden och hårresande berättelser om tält som sätts i brand och människor som får vatten slängt över sig – känns barnperspektivet som det enda vettiga och självklara. Författaren Kristina Murray Brodin berättar i ett pressutskick att idén till boken kom när hon såg ett barn lämna över sin godisklubba till en av de hemlösa i Stockholm. Kanske är det så enkelt i all sin komplexitet, medan vi vuxna bråkar om vad som borde göras eller inte göras, ser ett barn ett akut behov och ger bort sina vantar eller sitt godis. Prinsessan Victoria är berättelsen om ett ytterst angeläget mänskligt möte, enkel och fördomsfri, varm och fin. Precis som det borde vara.

Prinsessan Victoria är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Kajsa Lind. Den ges ut av Olika förlag.

Kära döden och Mammas liv

Vi får ibland frågor om böcker som handlar om svårare ämnen, som döden eller sjukdom. Här kommer två nyare tips:

Mammas liv av Mi Tyler och Malin Ahlin

Mammas liv skildrar ur ett barnperspektiv hur det blir och känns när en förälder får cancer. Det är en ömsint berättelse om barnets upplevelse, om hur det känns när mamma inte längre orkar sitta med och äta middag vid bordet. Om längtan och rädsla, men också lek och fantasi. Illustrationerna fångar på ett pricksäkert vis barnets oro, och texten lyckas vara både enkel och tydlig utan att bli pedagogiskt tråkig.

Här kan du läsa mer om boken.

Kära döden av Patty Pajak Zowczak och Anna Pajak

När en pappa plötsligt går bort blir tre systrar och en mamma ensamma kvar. Sorgen bedövar, mellansystern berättar: “Oroliga fiskar simmar runt, runt inuti mig och det känns som om någon satt en stor fiskskål på mitt huvud.”

Familjemedlemmarna går som in i sin egen sorg och det blir svårt att se varandra. Men berättelsen lämnar oss med hopp, för även dimma kan lätta. Mamman börjar höra och se igen. Det tunga finns kvar, kanske alltid, men det blir lite lättare att andas emellanåt.

Här kan du läsa mer om Kära döden

Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta

För ett tag sen skrev Johanna Palm om bilderböcker som behandlar ämnet döden – ett svårt men viktigt ämne att prata med barn om. Bara några dagar senare fick jag Grethe Rottböll och Emma Virkes Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta till min ena skola.

Det är en helt fantastisk bok som inte väjer för känslolivet inne i kroppen på Jon som förlorat sin pappa. Man kan som läsare känna Jons sorg och den stora frånvaron av pappan. Jon tillåts sörja hela boken genom utan att det görs gulligt eller barnsligt utan bara får vara så som sorgen är: ett stort svart hål i hjärtat. Pappans frånvaro är påtaglig överallt, skor och väska som väntar i hallen, den röda fåtöljen vid Jons säng där ingen pappa sitter och säger “Godnatt och sov som allra jättegodast!” och ingen pappa som bygger klart den där flygmaskinen. Men Jon har något som inte ens det svarta hålet kan ta ifrån honom – alla minnen av pappan som bevisar att pappa fortfarande är hans och att Jon är pappas:

För vem var det pappa vände upp och ner på ängen? Och vem var det han byggde kojan åt i skogen? Och vem var det han räddade den där dagen när Amandas pappa blev galen av ilska?
Jo, det var JON. Och det kommer alltid att vara Jon vad som än händer!

Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta är skriven av Grethe Rottböll och illustrerad av Emma Virke. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Den stora smällen

Båten Lyckan går mitt itu när kaptenerna Mamma och Pappa inte kan samsas om rodret. Man behöver inte vara barnpsykolog för att förstå vad Den stora smällen av Mats Wänblad och Per Gustavsson handlar om. Men trots att symboliken är övertydlig för en vuxen, finns här ändå en enkel, fin och spännande berättelse för barnet.

Efter skeppsbrottet hamnar Pojken med sin vän Apan på en öde ö, där de ångerfulla föräldrarna hittar honom. Genom tidvis ganska läskiga, men vackra, illustrationer av Per Gustavsson får vi följa Pojken från ensamhetens långa, jagande skuggor till en ljusare tillvaro med pelargoner och småfåglar. Färgerna förändras betydligt när föräldrarna pratar i sansad ton och enas om att bygga varsitt hus bredvid varandra, där Pojken kan komma och sova som han vill.

Det känns fortfarande lite sorgligt på nåt sätt, men sånt är väl livet. Och då är det ju bra att det finns böcker om det.

Den stora smällen av Mats Wänblad och Per Gustavsson kommer ut i april på Lilla Piratförlaget.

Yakup – mitt i prick!

Både Sara Lundberg och Ulf Stark är stora konstnärer. Om någon skulle tvivla rekommenderar jag er att läsa deras gemensamma bok Yakup Tokstollen. Boken kom i augusti och är kanske det bästa jag haft i mina händer på riktigt länge. Tidigare i år var jag på en föreläsning där Sara Lundberg visade olika bilder ur just denna bok. Hon beskrev sitt arbete som illustratör och vådan av att välja mellan olika versioner av ett och samma motiv. Det var nog under den timmen som jag insåg vilken fantastisk illustratör hon är. Om man sedan tar Ulf Stark så räcker det kanske att säga att jag fortfarande sitter lika bänkad framför Dårfinkar och dönickar som jag gjorde i slutet av 80-talet. Detta plus att jag älskar hans sätt att konsekvent stå på barnens sida. Så kanske var jag partisk redan innan jag hade läst Yakup Tokstollen.

Yakup är en pojke som bor med sin stora brokiga familj i ett land som inte är Sverige. Hans dilemma är att han är fumligare och klantigare än andra barn i hans ålder. Men Yakup försöker så gott han kan att vända sin svaghet till styrka och blir istället byns tokstolle. Den rolige killen alla har för vana att skratta åt. En dag när Yakup är på väg hem hör han den jämnåriga flickan Ayla ropa från ett träd. Hon har blivit skrämd och har snabbt räddat sig upp i ett träd. Nu kan hon inte komma ner. Yakup hjälper Ayla ner och med möda och stort besvär hämtar han också ner hennes skolväska från trädet. Efteråt bjuder Ayla hem Yakup så att hennes mormor kan hjälpa honom plåstra sina sår. Efter att Yakup fått sina byxor lagade och sår plåstrade upptäcker han Aylas mormors glasögon. Genom dem förstår han att man kan se världen på ett helt annat sätt än på det vis han hittills sett den.

Yakup Tokstollen är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Sara Lundberg. Boken ges ut av Berghs förlag.