Kategori:Böcker för vuxna

Mat till hungriga små rivjärn.

Alltså när man har ätit potatis i sex dagar i streck och utan att blinka plockar ut potatis ur kylen sjunde dagen på raken, då kanske det är dags för nån slags inspiration? Det kan jag lova att ni får om ni läser Husmorsorna – the ultimate köksalmanacka. Jag har hittat en hel massa fina och faktiskt ibland lite mer utmanande recept där mellan pärmarna. Och allt är liksom tänkt att täcka upp årets alla dagar OCH tillfredsställa matbegären hos våra minsta små. Visst låter det prima! Och mer därtill. Dessutom har Anette Rosvall och Emma Hamberg en blogg med recept. Bloggen heter så klart Husmorsorna.

Husmorsorna – the ultimate köksalmanacka ges ut av Bonnier Fakta och är gjord av Emma Hamberg & Anette Rosvall.

Fest! Fest! Kalas!

Japp, en ettårsdag stundar och jag och barnets pappa planerar för tårta och allehanda utsmyckningar. Enligt oss är födelsedagen enda dagen värd att riktigt ta på allvar. Det ska märkas att man fyller år, tycker vi. Och VAD hade väl kunnat passa bättre än att få Johanna Westmans nya bok Johanna fixar fest! Hela årets kalaskokbok mitt i allt detta? Ingenting. Det är bokstavligen en fest att läsa. Westman har delat in boken efter årets alla högtider. Stora som små. Exempel på dessa är Vinterfest, Det kinesiska nyåret, Våffeldagen, Morsdag och andra lyxfrukostar, Saftkalas, Halloween och Skåla in det nya året. Detta är som sagt bara några exempel. Allt är väldigt fint fixat utan att för den skull vara i överdåd. Menar, barn behöver piff men inte alls dyrt piff. De behöver inspiration, precis som vi! Johanna Westman kör lite Kajsa Warg, man tar vad man har och de flesta recept har oväntat få ingredienser. Ännu ett plus för då kan man rentav sätta de äldre barnen på att göra vissa saker och vips så känner sig alla involverade och duktiga. Inte bara mamma som det lätt kan bli ju. När vi ändå är där. Har ni några tips på böcker om kalas eller festligheter för våra yngre vänner? Alla förslag mottages tacksamt!

Johanna fixar fest! Hela årets kalaskokbok är gjord av Johanna Westman och ges ut av Rabén&Sjögren.

Dagens läsning

Verkar intressant. Jag har bara läst väldigt lite än så länge, men jag älskar sån här litteratur (precis som jag älskade Heliga familjen på p1) Någon som har läst? Vad tyckte ni? Spana in bloggen här.

Anna eller Jesper? Eller båda två?

I dessa babyboomdagar går man vilse i bibliotekets Dofa hyllor. Det finns så otroligt många människor som har en åsikt om hur man ska uppfostra sina barn. Två stycken som verkar vara särskilt tongivande är Anna Wahlgren och Jesper Juul. Anna Wahlgrens Barnaboken och Sova hela natten är både älskade och hatade. Jesper Juuls böcker har inte riktig hunnit bli hatade ännu men han är helt klart älskad av många för Ditt kompetenta barn och Nu ska vi äta. Nu undrar jag så klart vad ni därute tycker och tänker. Om ni inte helt sonika dissar den ena eller den andra, vad finns det för godbitar i dessa böcker? Berätta!

Finaste fylla-i-boken

Efter att ha scannat igenom marknaden och bläddrat i massor och åter massor av sådana här “fyll i fakta om den första tiden i ditt barns liv för att minnas det för evigt”-böcker kan jag nu med säkerhet (nåja) slå fast: Det här är den finaste. Älskade barn – de första åren är så vansinnigt snyggt formgiven och så fint illustrerad att man blir en smula lycklig i själen av att titta i den. Plus att den är skönt befriad från allt vad stereotyper heter – den här boken passar alla barn och föräldrar oavsett kön, etnicitet, ålder, trosuppfattning och familjekonstellation. Bra också att den räcker rätt långt upp i åldrarna, det är inte bara ”Första Tanden” eller ”Första Skrattet” som gäller. Här kan man också fylla i ”Typiskt mig när jag är 4 år” och ”Mina favoritböcker” och annan livsviktig information om barnet när det blivit lite äldre. Jag har egentligen lovat mig själv att inte falla i det här träsket, och köpa en fyll-i-bok som jag sedan ändå inte kommer att fylla i, men alltså… den här måste jag nog faktiskt ändå ha. Så är det.

Älskade barn – de första åren är gjord av Li Söderberg och Katy Kimbell, och ges ut av Normal förlag.

Att följa sin föräldraintuition

Dagens föräldraskap verkar präglat, eller mer sant uttryckt ÄR präglat av handledning till höger och vänster om hur du ska få ditt barn att sova, äta, inte skrika osv. Går man in på sidor som till exempel Familjeliv så kan man lätt storkna i forumen över vad som skrivs och vad föräldrar oroar sig över. Ska man plocka upp en skrikande bebis? Min bebis skriker av glädje, är det normalt? Kudde eller inte? Hicka hela dagen? Grönt bajs? Är det viktigt att krypa? Osv osv. Frågorna varar i det oändliga och svaren är lika många och varierade som det finns människor på forumet. Och jag är säkert inte bättre själv. Jag vete tusan vad denna osäkerhet beror på och det är en diskussion som inte hör hemma här (kanske på Familjeliv?). Men vad jag vet däremot är att jag är glad att Jonas och jag läste Mitt barn och jag av Anna Elheim innan vi fick Siri.

Det kan ju tyckas paradoxalt att jag förespråkar ännu en barnpsykologibok när jag precis ifrågasatt hela fenomenet. Men grejen är att Anna Elheim inte är någon auktoritet inom ämnet. Det utger hon sig inte för att vara heller. Istället går hennes bok ut på att uppmuntra föräldrar att följa sin egen intuition och inte lyssna så mycket på alla måsten. I förordet har hon den goda smaken att skriva så här: “Om er känsla går emot råden i denna bok, så välj att lyssna på känslan! Ni vet bättre vad som passar er än jag!”

Anna Elheim menar att barn i väst skriker betydligt mer än barn hos ursprungsfolk. Detta, tror hon, beror på att vi har slutat lita på att barnen själva vet vad de behöver och istället har vi tagit till olika metoder eller redskap (typ barnvagn/spjälsäng) för att hantera barnen. Om vi istället skulle lyssna mer på barnens behov och vågade lita på deras kompetens att själva avgöra vad de behöver och klarar av så skulle de bli tryggare och på sikt få en mycket bättre självkänsla. Så Elheim förespråkar bland annat fri amning så länge barnen vill och samsovning så länge barnen vill.

Man kan ta till sig vad man vill i boken, vilket är precis vad Anna skriver i början. Men huvudpoängen går tydligt fram, och jag gillar den, VÅGA lita på ditt barn och din inre känsla. Det är oftast din känsla som är den rätta, inte vad någon annan säger. Läs boken som ren avslappningslitteratur bredvid alla andra pekpinnar! Det går på några timmar och det är verkligen värt det.

Mitt barn & jag är skriven av Anna Elheim. Den ges ut av Röd Fågel.

Fredagstips!

Den här boken är inte direkt ny, men jag läste den först i förrgår av någon anledning och måste bara skriva om den. Jag gillar Joanna Rubin Drangers böcker som tusan! Hennes vuxengrejer i alla fall, det hon gjort för barn har jag inte så bra koll på. Alltid redo att dör för mitt barn! har extremt hög igenkänningsfaktor för mig som nybliven mamma. I och för sig har jag alltid väldigt lätt att känna igen mig i Rubin Drangers böcker, vilket såklart är anledningen till att jag gillar dem så mycket. De är liksom alltid prick på!

I Alltid redo att dör för mitt barn! får vi följa moderskapets alla kval. Från graviditet och ångestföräldraträffar på landstinget till att vara mamma och stå ut med besvärliga vänner med/utan barn och allt annat som kan drabba en intet ont anande. Jag gillar verkligen hur föräldrautbildningen beskrivs med den eviga hyllningen av amning mellan raderna. Eller privatföräldrautbildningen med en pinnsmal kvinna som beskriver profylax och att det är roligt att föda barn inför en bunta flåsande höggravida. Exakt en sån barnmorska hade jag på min gravidvattenjympa.

Har man inte tid att läsa så har man i alla fall tid för den här boken. Ta med den överallt, läs en sida då och då och jag lovar, den kommer ta slut snabbare än jordnötssmör i vårt skafferi! Spana in Joanna Rubin Drangers hemsida.

Alltid redo att dö för mitt barn är skriven av Joanna Rubin Dranger. Den ges ut av Albert Bonniers Förlag.

Respekt!

Det säljs en ohygglig massa föräldrahandböcker nu för tiden, om jag förstått det hela rätt. Behovet av att läsa handböcker om föräldraskap verkar ha blivit större än förr, och jag vet inte, betyder det att dagens föräldrar (hej hatuttryck!) inte vågar lita på vår egna förmåga längre, eller vad? Jag har ingen aning, men själv har jag i alla fall insett att jag mår mycket bättre av att INTE läsa föräldrahandböcker. Alls. Jag får bara dåligt samvete av dem, och så springer jag in till sonen som sover lugnt och bara: Förlåt! Jag har visst gjort det här och det här fel inser jag nu, shit, tänk om du är förstörd! Ungefär.

Men med det sagt – så gillar jag faktiskt ändå den här föräldrahandboken. Helena Harrysson (sexbarnsmamma och pedagog) delar på ett personligt och (bäst av allt) inte ett dugg dömande sätt med sig av sina erfarenheter när det gäller att leva med barn. Väldigt kort går boken ut på att man måste försöka se varje barn som en individ, ge det massor av tid och närvaro, respektera det, lyssna på det och behandla det som en medmänniska. Samtidigt måste man själv våga vara vuxen, ta ansvar och sätta rimliga gränser. Jag köper hennes resonemang rakt av. Hon verkar klok! Och boken är varm och lätt att ta till sig, och absolut värd att läsas.

(Fast det dåliga samvetet slipper jag ändå inte undan. SÅ KLART! För det förstår man ju, att det säkert kommer att komma dagar då sonen kommer klivandes i tyllkjol och silversandaler mitt i vinterstormen och istället för att jag SER att det är viktigt för honom att ha de där kläderna på sig just då och kommer på ett klyftigt sätt att KOMPROMISSA, kommer jag givetvis bara otåligt be honom att gå och byta om. Buhu!)

Våga vara vuxen – bli en bättre förälder, är skriven av Helena Harrysson, och ges ut av Alfabeta.

Om det här med mat

Upptäckte häromdagen att jag samlat på mig inte mindre än tre olika böcker om mat för barn, och tänkte: 1. Rätt onödigt gjort av mig och 2. Fast då kan man ju göra en jämförelse, och det är ju kul! Så, håll i hatten – här kommer den!

Matlust är den mest heltäckande boken av de tre. På de 250 sidorna hinner författaren avhandla en hel del – här finns kapitel om amning, om smakens utveckling, om att laga egen barnmat, om allergier, om  runda barn, om matmyter och om näringslära. Det finns recept också – men tonvikten i den här boken ligger på faktadelen. Med jämna mellanrum finns också inslag av “röster från verkligheten” eller vad man nu ska kalla dem – föräldrar som berättar i korta stycken hur det ser ut kring matsituationen i deras hem. Boken riktar sig till föräldrar med barn i åldern 0-6 år, och den känns ambitiös, vettig och väldigt späckad med information. Om man letar efter en heltäckande faktabaserad bok om mat för barn känns den här som det bästa alternativet.

Mat för barn och deras föräldrar är också ambitiös och vettig, och dessutom praktisk på ett ganska roligt sätt. Faktadelen är mycket kortare än den i Matlust, istället har man lagt vikten vid recept och guider som ska ge inspiration i köket. Här finns till exempel ett schema med råvaror ordnade i tre staplar, där tanken är att man ska plocka en råvara från varje stapel och på så sätt få ihop nya näringsriktiga kombinationer till middagen. Jag gillar den mycket för att den är förhållandevis fri från pekpinnar – här står inte saker i stil med UNDVIK SALTET ELLER DÖ! eller SPÄDBARN SKA AMMAS!, tonen här är mer förlåtande och lockar till egna experiment snarare än att tala om exakt hur man ska göra. Av de här tre böckerna tycker jag den här är den mest inspirerande (och minst irriterande). 

Smakstart i sin tur är, till skillnad från de andra två, mer lustläsning än något man läser för att hämta information. Den bygger mycket på intervjuer, dels med experter, men främst med vanliga familjer. I “Hemma hos”-texter får man möta olika familjer och läsa om hur de tänker kring maten. Dessutom finns en “dagbok” som återkommande inslag, där en mamma skriver om sin sons utveckling från första smakportionen fram till första förskolemåltiden. Smakstart är väldigt trevlig och snygg – men i jämförelse med de andra två känns den mer som ett tidsfördriv än en bok man har speciellt mycket nytta av.  

Och förresten! Om man (som jag) råkar vara extra mycket på jakt efter fakta om vegetarisk kost för små barn – då är Matlust det bästa valet. Men ingen av böckerna är egentligen så väldigt bra i det avseendet, det finns några pliktskyldiga sidor bara, och så är resten kött, kött, kött. Alltså: Sitter ni inne på tips om böcker där det finns bra info om vegomat för barn – kommentera por favor!

Matlust är skriven av Mia Coull i samarbete med barndietisten Sara Ask, och ges ut av Prisma. Mat för barn och deras föräldrar är skriven av Latifa Lindberg, och ges ut av Prisma. Smakstart är skriven av Lena Jordebo och Karin Alfredsson, och ges ut av Alfabeta.