Bokunge

Kategori:Vi skriver också om

Publicerad av

Är du mitt barnbarn fastän jag glömmer?

idagvetjag

Jag minns inte det där. Det låter så härligt. Men jag måste ha glömt det. Är du mitt barnbarn fastän jag glömmer? Jag känner igen dig men jag vet inte vem du är.

En främmande kropp, ett ansikte du inte känner igen – vem är du då? Idag vet jag inte vem jag är, så vaknar morfar i boken med samma namn. En bilderbok om demens, men också närhet och nyfikenhet. Livet blir ett ständigt nu när minnet inte finns och det som ligger framför känns främmande. Rollerna får växla, barnbarnet blir morfars guide. I den stora trädgården finns det vackra växthuset, morfars katt och båten de rodde igår när måsarna skrek efter mat. Av vilket morfar inte minns någonting, inte heller sitt barnbarn.

Läs mer

Publicerad av

Mamma Medusa!

29698176_O_1En natt när det blåser hårt ska den skygga Medusa föda sitt första barn. Två kvinnor skyndar genom mörkret för att hjälpa henne. När de kommer till huset där förlossningen stundar ligger Medusa redo omgiven av sitt långa hår. Håret, som är lite av en egen organism, skymmer hennes ansikte och kropp och fungerar som Medusas förlängda armar. När barnet, som får namnet Iris, har fötts föser håret vänligt ut de två doulorna från huset. Håret omsluter Iris och nu börjar hennes och Mamma Medusas historia. Mamma Medusa och håret lär Iris att äta, gå och leka. I Mamma Medusas vård är Iris trygg och allt är fröjd tills dagen då Iris får se några barn leka på stranden.

Läs mer

Publicerad av

Vårkänslor med mullvaden

mullvaden1

Ni som vet, ni vet att jag är svag för Zdeněk Miler. Den tjeckiske filmskaparen, illustratören och animatören bakom den lilla mullvaden. Inte jättekänd i Sverige, men en stor barnfavorit i exempelvis Tyskland och vissa delar av Östeuropa. Miler, som beundrade Walt Disneys arbete, ville gärna skapa sin egen djurfigur – men det var knepigt att komma på ett djur som Disney inte redan gjort till sitt. När Miler under en skogspromenad snavade i ett mullvadshål hade han äntligen hittat sin Krtek, den lilla mullvaden.

Läs mer

Publicerad av

Data-ABC: Curly Bracket och Ruby

databocker

Data, data, data. Ska barn ha dataprogrammering på schemat? Det är en fråga som diskuteras en hel del inom skolan. Förespråkarna, exempelvis initiativtagarna bakom Teacherhack, vill lyfta in dataprogrammering i läroplanen som ett språk bland andra språk.

Jag tänker såhär. Att förstå teknik och vad som hände bakom data- och mobilskärmen är viktigt, och kommer förmodligen inte att bli mindre viktigt.

Läs mer

Publicerad av

Bloggstafett om medmänsklighet

12289631_10153126559207047_7590342093154678893_n

”Vår önskan är att tankar om värme och medmänsklighet ska vandra från blogg till blogg under 24 timmar, tills Lucia tar över med sina ljus. Att vi med kulturens hjälp ska försöka visa att det finns hopp trots att det den här hösten inte alltid har känts så.”

Den här veckan har bloggkollektivet Kulturkollo tema värme, trygghet och medmänsklighet. Under lördagen har en rad bloggare skrivit och tänkt om ämnet, och nu är det Bokunges tur. Här kan du se vad andra skrivit, och här finns Kulturkollos inlägg.

Men vad tänker jag?

Jo, att jag är så trött på gränser. Hur vi delar upp landytor, människor och liv. Kan vi verkligen inte bättre? Så känns det efter att höstens solidaritet snabbt förvandlades till volymer, tillfällig asyl och systemkollaps. Vi pratar om människor som om de vore mindre mänskliga, som om bara vi förtjänar bättre.

Så löjligt. Systemkollaps? I år är en självgående dammsugare årets julklapp.

Läs mer

Publicerad av

Över hav bär det av mot en skatt någonstans

Tidigare i veckan lämnade Lennart Hellsing oss, men hans ord och viktiga arbete för barnkulturen lever kvar. Den här intervjun från tidigare i år tycker jag är fin, och är inte tanken på Hellsing, Stig Dagerman och Rune Ericson i en liten eka rätt svindlande ändå? Tre personer som lämnat stora avtryck. Här kan du läsa om det.

Har ni några Hellsing-favoriter? Själv gillar jag Gabriel Gräslök, som skriver så gräsligt illa… eller den unga arga bananen i Bananbok som vågar sticka ”huvut ur klasen” och gormar ”O vilken menlös mildhet! Vi göds som svin och förs sen till klasen.”

Eller varför inte Bagare Bengtsson? Här en snutt från Lennart Hellsings ABC, B som i Bagare Bengtsson.

Läs också Hellsings debattbok Tankar om barnlitteraturen från 1963 (gavs ut på nytt 1999).

Man hör ofta upprepas att vi måste försöka få barnen att nå fram till de goda böckerna, men är det inte snarare tvärtom? Det är böckerna som ska nå fram till barnen?

Tack för allt!

Publicerad av

Trött på sköna snubbar? Läs Pappa, inte barnvakt

Pappa-inte-barnvakt2-300x467

Ett boktips i all enkelhet för att väga upp  ”sköna snubbar” som garvar åt våldtäktsskämt (länk här), läs Freddot Carlsson-Anderssons bok Pappa, inte barnvakt! En bok som ska diskutera män och föräldraskap, men som gör så mycket mer än så. Genom personliga reflektioner, forskning och populärkultur ställs dagens manlighet (och pappor) mot väggen, på ett väldigt uppfriskande vis. Kompromisslöst. Om en kvinna hade skrivit boken skulle hennes inbox sprängas av hat, hennes mobil börja ringa om nätterna, osv.

Läs mer

Publicerad av

Augustprisnominerade: Alla går iväg

11Eva Lindström är tillfälligheternas och kaosets mästare. Hennes karaktärer går inte att tolka entydigt, ibland liknar de djur och ibland människor. Antingen är det kaos i det yttre händelseförloppet i hennes böcker (Sonja, Boris och tjuven) eller så är det kaos inuti någon av huvudpersonerna som i hennes senaste Augustnominerade bok Alla går iväg. I Alla går iväg är det Frank som bär på en sorg eftersom alla går iväg från honom. Boken inleds med raderna ”Det här är när alla går iväg.” och på nästa sida kan vi se och läsa att Frank är ensam kvar. Efter en stund råkar Frank på de andra igen men så plötsligt vänder han sig om och går iväg. Är det en tillfällighet?

Läs mer

Publicerad av

Augustprisnominerade: Nu är det sent!

29695601_O_2

Emma Adbåges Nu är det sent! är nominerad till Augustpriset i år. Berättelsen rör sig i igenkänningens tecken, med sovdags som tema. Eller ja, sova är väl det sista som bokens barn vill eller gör. Det börjar som vanligt, med vuxna befallningar om slutlekt, tandborstning och  ”en kort bok bara”. Men när mörkret har lagt sig i hemmet så börjar barnets andra liv, mer fritt.  Tillslut blir det till och med för sent att sova. En anarkistisk gå och lägg dig-bok, i motsats till den idag så tröttsamt populära boken om kaninen som vill sova. Bra!

Läs mer