Kategori:Nyheter i barnboksvärlden

Goda nyheter.

Det blir en lovande vinter minsann. Gro Dahle och Svein Nyhus kommer med boken God natt, natt. Dessutom blir det ännu en ny bok av Oscar K och Dorte Karrebæk. Lägret, en allegori över barndomen. Boken som i år utsågs till bästa danska bilderbok av Statens Kunstråd belönades med 100 000 danska kronor. I boken skildras barndomen som ett läger, mycket likt de läger vi känner från andra världskriget. Lägret beräknas komma ut i januari 2011 i Danmark på Høst & Søn och ungefär samtidigt i Sverige på Daidalos.

Bilden är hämtad ur boken Lägret av Oscar K och Dorte Karrebæk.
God natt, natt är skriven av Gro Dahle och illustrerad av Svein Nyhus. Lägret är skriven av Oscar K och illustrerad av Dorte Karrebæk. Båda titlarna kommer att ges ut av Daidalos under vintern 2010-11.

Grattis Jan Lööf!

2010 verkar bli ett stort år för bilderboksmakaren Jan Lööf. Inte nog med att han fyller 70 år – han tilldelas dessutom årets Selma Lagerlöfpris och kammar hem både ära och 100 000 kronor i prispengar.

Så här säger juryn i sin motivering:

“Med sin magiska realism av ord och bild skapar Jan Lööf världar där alla åldrar och känslor får plats. Fantasins jättebin surrar i hans fall med en alldeles originell och egenartat trösterik ton.”

Selma Lagerlöfs litteraturpris delas ut vid en ceremoni i Sunne den 14 augusti, och tidigare pristagare är bland andra Per Olov Enquist, Kristina Lugn, Birgitta Stenberg, John Ajvide Lindqvist och Lars Gustafsson. Kul att en barnboksförfattare får priset i år!

Ny bok av Lööf kan vi förresten vänta oss i september. Då släpps hans nya bilderbok Pelle på planetfärd.

Jan Lööf ligger bakom en lång rad bilderböcker, bland annat Sagan om det röda äpplet, Morfar är en sjörövare, Skrotnisse, Ta fast Fabian, Födelsedagspresenten och en massa böcker om Pelle. De ges alla ut av Bonnier Carlsen. Foto Krister Broberg.

I valet och kvalet

Måste säga att jag inte vet vad jag egentligen tycker om Adlibris nya barnsatsning. Visst, bra att de separerar barnlitteraturen från det övriga gyttret men ändå. Det är nåt som skaver i mina ögon. Kanske är jag en  sån som tycker det är jobbigt med all sorts marknadsföring som riktas mot barn och deras välvilliga föräldrar? Nä, det tror jag faktiskt inte. Jag tror mer att det handlar om min rädsla för att Adlibris bara ska tänka sälja sälja sälja och mest fronta de där böckerna som jag skrev om här. Flams-tramset. Som att de vore de enda böckerna som fanns. Men det är ju en delikat fråga så klart för om det är dessa böcker som mest efterfrågas så måste det väl vara så? Eller måste det det? Om man som förälder och konsument inte har tid att sätta sig in i barnboksvärlden är det då inte rätt självklart att man köper det som barnen verkar vilja ha, det som finns på dagis, det som kompisarna har eller då det som Adlibris erbjuder? Hade man gjort annorlunda köp/val om man hade fått fler alternativ presenterade för sig? Jag vet faktiskt inte. Kanske biter jag mig själv i svansen nu, men vi på Bokunge är ju faktiskt inget vinstdrivande företag, vi är bara tre personer som råkar älska barnböcker. Och vi försöööker så in i Norden, trots att det ibland är svårt med tanke på de stora förlagens mycket bredare utgivning, att skriva om så många böcker från så många förlag vi bara kan hitta.

Mumintrollet 65 år

I år fyller Mumintrollet 65 år, och igår var jag bjuden på födelsedagskalas på Alfabeta bokförlag som ger ut muminböckerna i Sverige. Fint som snus! Men egentligen, egentligen är det lite lustigt att jag blir bjuden när Mumin ska ha fest. Vi går nämligen inte alls så speciellt way back, Mumin och jag. Jag fick aldrig bilderböckerna lästa för mig som liten. Missade hela mumingrejen på tv. Hittade aldrig till kapitelböckerna. Och även om jag nu, som vuxen, läst ikapp åtminstone lite på området så känner jag ändå att mumin liksom inte är min, riktigt. För mig är Mumin den där snygga, coola personen med hög status som man inte riktigt vågar närma sig på skolgården, för att alla andra redan paxat honom. Han älskas så mycket och innerligt av så många att jag lika gärna kan ge upp, liksom. Och jag ser ju att han är fantastisk, det är inte det. Han är bara inte min.

Hur känner du? Är du och Mumin tajta?

Oavsett – om du vill veta mer om hur Mumintrollet firar jubileum under året så tycker jag att du ska kolla in den här sajten. Fin!

Dagens scoop

Blogg-Alex Schulman verkar ha skrivit en barnbok. Och Proffs-Emma Adbåge verkar ha gjort bilderna.

Man blir faktiskt lite nyfiken, det kan man inte komma ifrån.

Bajsfesten ska ges ut av Rabén & Sjögren, men det är oklart när.

Barnboksoverload i Bologna

Ni vet det där med att jag sa att jag INTE skulle fastna som en dreglande hund i de franska montrarna på årets barnboksmässa i Bologna? Det gick sådär. Men alltså, vad kan jag säga? Det finns ju så mycket fint att dregla över där! Speciellt nöjd blev jag när jag hittade uppföljarna till “Klappa djuren”, och fick klappa savanndjur, dinosaurier, fordon och rymdfarkoster. Savanndjuren och dinosaurierna var finast, och jag tror mig veta att det finns stora chanser att vi får se åtminstone savanndjuren på den svenska barnboksmarknaden snart. VÅGEN!

Annars tycker jag:

1. Att det låg en viss trötthet i luften bland alla fina montrar. Böcker som jag sett på mässan i flera år i rad står fortfarande på förlagens hyllor, och ja, jag kan ju inbilla mig, men det kändes inte som om det var så hemskt mycket nyskapande och spännande att OOOa och AAAa över i år. (Speciellt inte på ungdomsbokssidan, för där är det ta mig tusan nästan BARA paranormala förmågor i twilightanda vart man än kollar. Bilderböckerna är i alla fall inte riktigt lika enspåriga.)

och

2. Att koalor har stor potential att bli nästa favoritdjur efter alla ugglor och pingviner i bilderböckerna. Sjukt sött med koalor! Och ändå inte uttjatat.

och

3. Att Kitty Crowther, som får årets ALMA-pris, verkar sympatisk och ödmjuk. Jag satt nästan prick bredvid henne när hon fick veta att hon vann. Det kändes stort.

 

ALMA 2010

Kitty Crowther

Kitty Crowther är linjens mästare, men också stämningens. Hon förvaltar, förvandlar och förnyar bilderboksberättandet. I hennes värld står dörren mellan fantasi och verklighet vidöppen. Tilltalet är varligt och personligt men verkningarna starka och i sin djupa inlevelse med dem som har det svårt visar hon på vägar där svaghet kan vändas till styrka. Humanism och medkänsla genomsyrar och binder samman hennes konstnärskap.

Fantastiskt kul att en bilderboksillustratör (och författare för den delen) kammar hem priset i år! Det är viktigt med bra litteratur för små barn och den litteraturen finns. Visst är det kul med taktila böcker och lättsmälta böcker, men det finns också författare och illustratörer som inte väjer för svåra och tunga ämnen, fastän de vänder sig till väldigt unga läsare. Och Kitty Crowther är en av dem. När en bilderbok lyckas föra samman en intressant berättelse med illustrationer som lyfter och för historien vidare – ja, då är det i sanning konst!

Här är Crowthers utgivning i svensk översättning:

Är det dags? (Alors?), Berghs, 2008

Ivo & Vera på bio (Poka & Mine, Au cinéma), Eriksson & Lindgren, 2007

Vakna Ivo! (Poka & Mine, Le réveil), Eriksson & Lindgren, 2005

Sov gott, lilla groda (Scritch scratch dip clapote), Eriksson & Lindgren, 2005

Ekorrens födelsedag (L’anniversaire de l’écureuil: et autres fêtes des animau), Författare: Toon Tellegen, Alfabeta, 2003

Min vän Jim (Mon ami Jim), Eriksson & Lindgren, 1998

Ingen jätteutgivning ännu, men det finns rätt mycket att ta av, så nu kanske det blir fler?

Foto: Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Läs mer om Kitty Crowthers utgivningar på ALMAS hemsida. Och läs här vad DN:s Lotta Olsson tycker. 

Barnboksmässa i Bologna

Dags för åtminstone en tredjedel av Bokunge att snöra på sig bekvämaste skorna, packa ner passet och åka mot barnboksmässan i Bologna. Ni skulle följa med, hörni! Över 20000 kvm utställningsyta med bara, bara barnböcker från hela världen. Sådant måste man ju bara gilla! Mitt mål i år är att försöka låta bli att fastna som en dreglande hund i de franska montrarna (alltså, fransmän! De kan verkligen det här med att göra snygga barnböcker!) och försöka vidga mina vyer åtminstone lite. Vi får se hur det går. Rapport utlovas inom kort.

Apropå..

Ulla Rhedin skriver om ”Sockrade siffror. Mer flams-trams i barnlitteraturen” under Idé&Kritik i dagens DN (9/3-10). Rhedin skriver i och med publiceringen av Svenska Barnboksinstitutets årliga statistik att statistiken visar upp ”blinda” vilseledande siffror när den säger att fler bilderböcker gavs ut 2009 än under 2008. Det hon menar är att det under 2009 visserligen gavs ut fler bilderböcker men att statistiken inte säger något om böckernas kvalitet. Och visst har hon en poäng. Vi på Bokunge har redan frågat oss flera gånger i år var alla intressanta bilderböcker har tagit vägen. Att bläddra igenom Vårens böcker var dyster läsning, det går inte att förneka, men att läsa Svenska Barnboksinstitutets statistik över fjolårets samlade utgivning var nog ännu dystrare, skulle jag säga. Helt plötsligt blir det glasklart varför det finns och har funnits så lite intressant att skriva om. Och jag förstår precis varför jag aldrig har hört talas om ens hälften av de 508 titlarna som gavs ut under 2009. Svaret är skrattretande enkelt. En stor del av utgivningen var helt enkelt översättningar av engelska eller amerikanska böcker som exempelvis de om Rorri Racerbil eller Molly mus. Då frågar sig Ulla Rhedin hur det kan komma sig att Sverige ”storknar under den utländska subkulturen” när andra nordiska länder inte gör det? Personligen har jag för lite erfarenhet av de andra ländernas utgivning för att kunna ställa den frågan. Men jag undrar om det verkligen kan vara lönsamt i det långa loppet för förlagen att satsa så hårt på denna typ av masskultur. För oavsett hur lätt det än kan vara att rucka på sitt kvalitetsbegrepp i dessa tider bör man vara smärtsamt medveten om att det tar tid att vinna tillbaka sitt anseende som ett kvalitativt förlag.

(Jag instämmer i kritiken mot flams-tramset men vilka böcker som kan betraktas som flams-tramsiga kan diskuteras. Jag gillar ju till exempel detta och detta. Vilket antagligen är rena supertramset i någon annans ögon.)