Kategori:Nostalgi

Ambrosius går under jorden 1979

imageambrounder

Det verkar inte jättekul att vara potatis. Finns det någon modern diet där man ens få titta åt en potatis? Inte heller som litterär gestalt har potatisen det överdrivet roligt. Möjligtvis får den ligga på ett fat med nån salt och ynklig sill i en torparstuga. Eller som Astrid Lindgren inleder berättelsen om Rasmus på luffen:

”Rasmus satt i sin vanliga klyka upp i linden och tänkte på saker, som inte borde få finnas. Potatis, det var det första! Jo, potatis skulle finnas, när den var kokt och man fick ‘sås och potatis’ till söndagsmiddag. Men när den höll på att växa i Guds välsignelse borta på potatisåkern och skulle kupas – det var då den inte borde få finnas.”

Tur då att Ambrosius finns. Ambrosius, Ambe, är en förmänskligad potatis tillika spänningssökare som driver runt under jorden på jakt efter nya vänner och världar.

Läs mer

Det underbara dagishemmet 1987

image

underbar1

”Det är mycket man lär sig på dagis. Sånger och svärord och Bellmanhistorier och att vika loppor.”

Minns ni den här? Det underbara dagishemmet av Gun-Britt Sundström och Gunna Grähs från 1987. Victoria bor ensam med sin mamma, och längtar efter lek och kompisar. Hon vill börja på dagis! Det blir en ljuvligt fin berättelse om Victoria och hennes kärlek till daghemmet. Lek, Samling (med stort S), att turas om, sitta på potta i långa rader och borsta tänderna innan vilan. Och föräldrar som hämtar för tidigt…

”Gå din väg! skrek hon. Gå tillbaks till jobbet! Jag vill inte gå hem!  Då gick mamma bakom husknuten och rökte en cigarett medan Victoria la pussel.”

Den här borde förlaget trycka på nytt! Fast det kanske man inte vill, eftersom mamman röker. Det finns väl inga föräldrar som röker i bilderböcker idag? Kanske Victorias mamma kan testa sluta röka-hypnos, eller bli beroende av Candy Crush istället?

Läs mer

AB Riv & Bygg möter trädkramaren Äskil

husargott

Herregud, varför vill hen bara äta kalla makaroner när jag svettats fram vegetariska dumplings! Är det något FEL på mitt barn?

… kanske du tänker när du sitter där med en ointresserad 4-åring vid bordet. Många småbarnsföräldrar har nog funderat över sin älskade avkommas något begränsade kulinariska önskemål. Så även Oskar och Äskils föräldrar.

Hus är gott, sa Oskar är en favorit från förr. En humoristisk berättelse om Oskar, en vanlig pojke med en fäbless för tegelstenar, småspik och annat trevligt byggmaterial. Till middag. Jag älskade Larserik Erikssons finurliga berättelse som barn, så när jag såg Åsa Lind och Per Gustavssons nya bok Äskil äter träd blev jag genast glad.

Läs mer

Barnboksnostalgi, för vem?

Alain Grée är en fransk barnboksillustratör och författare, främst verksam under 1960- och 70-talet, med 300 böcker på sitt samvete enligt fransmannens officiella hemsida. Grées böcker finns översatta till över 20 språk, men den här ABC-boken är faktiskt den första på svenska. 

Stora ABC-boken är en snäll och nostalgisk alfabetsbok. Illustrationerna andas lekfull retro med färgrika 50-talsbilder där varje bokstav visas med flera ord. Säkert en bok som många kommer gilla i rådande retrotrend! Ja, kanske riskerar den att bli en bok mer för nostalgiska vuxna än dagens barn? En presentbok som passar in i barnrummet, rent stilmässigt i alla fall. 

Det vänliga tilltalet i bilderna är charmigt, men jag tycker det är tråkigt att pojkarna (eller männen) porträtteras mer aktiva än flickorna. En Astrid kör förvisso ambulansen, men sen är det mest vad jag uppfattar vara pojkar som kastar lasso, kör flygplan och spelar fotboll. Problamatiskt är också att det inte finns några barn med hudfärg annan än vit som bara “är”. Dessa barn, två till antalet, finns till för att representera en viss etnicitet – Ian som är inuit och en namnlös mörkhyad pojke som rider på en elefant.

Gudarna ska veta att det är svårt att inte charmas av Alain Grées illustrationer. Samtidigt så lämnar den nostalgiska känslan mig som så ofta fundersam. Tänk att en ABC-bok kan skapa så mycket tankar.

Illustrationer från diverse andra böcker! 

Stora ABC-boken är skriven och illustrerad av Alain Grée och ges ut av Ordalaget bokförlag.

Enda skivan som snurrar hemma hos oss:

Hemma hos oss finns det ett fåtal gamla LP-skivor sparade från min barndom. Några Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump, Karlsson på taket, Pelle Svanslös bland annat. Alla populära men ingen så älskad som Toffe och Andrea av Marita Lindquist, uppläst av Birgitta Andersson. Jag vet inte om det är den tidlösa berättelsen om de två finska syskonen, den väldigt fina musiken eller Birgittas berättarröst som gör det, men mina barn vill lyssna på skivan lika många gånger som jag själv som liten. Så skulle ni springa över den här juvelen i en butik någonstans, tveka inte! Det finns fortfarande LP-spelare där ute.

Astrid ♥ Kitty

Ja, somliga längtar efter jul och har redan tjuvsmakat på pepparkakorna! För den som dessutom försöker upprätthålla myten om Tomtens existens kommer det kanske som en glad överraskning att Raben&Sjögren ger ut en gammal tomtesaga på nytt. Tomten är vaken innehåller ett gammalt manus som Astrid Lindgren skrev till Harald Wibergs illustrationer på 60-talet eftersom utländska bokförlag eftersökte en mer tillgänglig text än den ursprungliga Viktor Rydberg texten. Så nyligen bad Raben&Sjögren i sin tur Kitty Crowther att göra nya illustrationer till Astrid Lindgrens text och vips så fick tomten en ny skepnad. Texten är rätt platt och jag kan förstå varför man inte tidigare har skyndat med en utgivning i Sverige. Däremot är jag väldigt förtjust i Kitty Crowthers tomte, visserligen liknar den Harald Wibergs tomte litegrann, men den har ändå fått en Crothersk prägel. Extra mycket tycker jag om det fina origamimönstret som finns på pärmens insida och på försättsbladet. Stämning!

Se intervjun med Kitty Crowther i söndagens Babel här (dra fram klippet till 29, 05 min).

Mor! Mor! O, mor! Orm!

Elsa Beskow förtjänar ett roligare öde än som sagotant. Inget ont om snäll-sagan, men det finns även annat att se i Beskow! Tänk bara på Blomsterfesten i täppan som 1914 kommenterade tidens klassamhälle, och hur farbror Blå ironiskt porträtteras som så upptagen av sin egen (manliga) förträfflighet att han kör över Lotta och Petter. 

, nu har jag sagt det och kan gå vidare till varje far- och morförälders våta dröm, en Beskow-samling!

I Vill du läsa? – Elsa Beskows sagoskatt samlas ett urval berättelser, sånger och illustrationer som tidigare varit del av den klassiska läsebokserien med samma namn. Inledningsvis fungerar boken som en lära-läsa-bok där “mormor är rar” och “farfars bil är fin” men drar sen åt högläsningshållet med längre berättelser. Barnen Hans, Lisa och lillebror Toto går som tre röda trådar genom boken där de rör sig mellan främst hemmet och skolan. Även andra karaktärer och platser dyker upp.

På baksidan av Vill du läsa? bjuds in till en “lärorik resa till en svunnen tid”. Och, ja – nog är det många gånger en svunnen tid. Ideal och föreställningar om vad exempelvis pojkar och flickor kan bli och drömmer om är många gånger förlegade. Likt alla böcker är även Beskows berättelser produkter av sin tid. Men, Beskows värld är också influerad av pedagogen Ellen Keys tankar om barnet med rätt till fantasi, lek och egna tankar!

Vill du läsa? är en tjock bok, det är många sidor att bläddra sig igenom vilket kan kännas rörigt. Positivt är att det stora och varierande innehållet gör att du kan plocka fram och välja bort*.

 

* Själv väljer jag nog bort Lisas framtidsplaner där “Flickorna ska få var sin docka, och gossarna får hästar och bilar och båtar.” nästa gång…

 

Vill du läsa? – Elsa Beskows sagoskatt är skriven och illustrerad av Elsa Beskow, boken ges ut av Bonnier Carlsen.

”Gissa var han varit? Madrid! Gissa var jag varit? I pannrummet!”


Äntligen! Eloise i nyutgåva. 

Eloise är orädd och en smula gränslös. Beställer rostbiff och russin till frukost, spanar på hotelldetektiver och leker hittebarn. Åh Eloise, som jag insöp hennes storstadsmanér under min inte-så-glamourösa uppväxt i den sörmländska leran. Hon var som allt jag inte var…

Lyxhotellet Plaza är Eloises värld, här finns eleganta gäster och stressad personal att hänga i hälarna på. På Plaza finns också tryggheten Dadda, barnsköterskan, som håller ett vakande öga och räddar både flickor och djur om natten. Eloise är Pippi och Emil blandat med glitter och en knippe It girls, hon är ett barn bland vuxna och har alltid har en väska packad om mamma ringer ifrån Miami. Enligt författaren själv är Eloise “alla små flickor hon någonsin träffat i en person!”.

Den rosa Plazavärld bebos även av städerskan Johanna som vill åka hem till Bayern om pengarna räcker (“men det gör dom nog inte”), kypare som jobbar på kvällen för att kunna gå i skolan på dagen och skoputsare i “Herrummet”. Klassmarkörer jag inte uppfattade som barn, men som gör läsningen idag ännu bättre. En riktig allåldersbok!

Den svenska översättningen är otroligt välgjord, signerad Marianne Höök. Detta kära vänner är inget annat än ren och skär POESI. Eloise är skriven av Kay Thompson, illustrerad av Hilary Knight och ges ut av Rabén & Sjögren.

(Eloise finns även som tv-serie har jag sett, får återkomma om det – har bara lyckats se ett enda avsnitt och det var en otroligt blek kopia av den riktiga Eloise.)

Dagens hjälte: Eloise

Helt apropå ingenting: VAD OERHÖRT SKÖNT ODRÄGLIG HON ÄR, ELOISE! Ursäkta versalerna, men jag känner det väldigt starkt.

Johanna P skrev om boken redan här, och nu finns 50-talsklassikern “Eloise” av Kay Thompson och Hilary Knight alltså snart, snart, snart att få tag i på nytt. (Snart = nästa vecka). Missa inte. Barnboksvärldens skönaste tjej, jag svär.