Kategori:Internationellt

Just nu råder det New York-feber i Bokungeredaktionen! 

Först ut en observation från Barnes & Noble:

En liten litteraturkanon för unga från en stor bokhandel. Intressant att de inte tycker att det räcker att varje student borde känna till ovanstående böcker, nej helst ska varje student äga böckerna! (inte så konstigt de tycker det så såklart, men man är kanske van vid att få det lite mer inlindat…)

(The Little Prince av Antoine de Saint-Exupery, The Lion, the Witch and the Wardrobe av C.S. Lewis, (och så en liten bok som jag inte minns vad den hette och inte kan se namnet på) Little House in the Big Woods av Laura Ingalls Wilder, Julie Andrews’ Collection of Poems, Songs and Lullabies, Fairy Tales and Fables av Gyo Fujikawa, The Chronicles of Harris Burdick: Fourteen Amazing Authors Tell the Tales, Treasury of Greek Mythology: Classic Stories of Gods, Goddesses, Heroes & Monsters av Donna Jo Napoli, Mythical Creatures av Maurice Pledger.)

Sandrine Thommen

Jag var i Frankrike nyligen och fick upp ögonen för en fantastiskt fin bok: L’arbre av Sandrine Thommen. Det är ett konstverk till bok med sitt stora format i kartongpärm, fylld med illustrationer som är grafiskt vackra och med tydliga asiatiska influenser (vilket man ser mer av i Thommens portfölj).

Berättelsen har ingen text utan återges bara i bilder. Historien går ändå inte att ta miste på: en grupp gubbar i hattar kommer flygande i luftballong. De får syn på ett vackert stort träd som de bestämmer sig för att bygga ett hus av. Inte vet de att trädets rotsystem är ett levande väsen; enorm och drakliknande ligger den och sover under jord. Men vid övergreppet på dess delar ovanför mark vaknar rotdraken (som vi kallar den) och reser sig högt upp i luften. Den ser de små människorna och deras verk och ilsknar till och blåser hela rasket tillbaka till trädet igen. Fast med en gåva till människorna: deras hus behåller sin form och de kan flytta in i det igen, uppe i trädet. Och nu kan huset börja växa, precis i den takt som trädet växer. Människorna blir fler och förutom att vattna rötterna lite ibland kan de göra vad de vill, stå på händer, läsa bok eller diskutera världsproblem.
Det går inte att ta miste på bokens budskap, även om en berättelse utan text lämnar fritt för omtolkningar. Vi får väl se om L’arbre hittar till Sverige!

L’arbre är illustrerad av Sandrine Thommen och ges ut av Autrement Jeunesse. I Frankrike rekommenderas boken från 6 år, men den fungerar absolut för yngre barn. Bilderna är hämtade från Thommens hemsida.

Kort om två böcker jag väntar på…

Bara utgår ifrån att denna PÄRLA till bok är på väg ut på svenska. Om en väldigt artig björn som tappat bort sin hatt. En bok som låter läsaren fylla ut och fylla i, tänka eget och högt. Helt otidsenligt lågmäld.


Med en sko? En båt? En orangutang? Ja, frågan är alltså hur man bäst får ner en drake som fastnat i ett träd… Stuck presenteras som en berättelse om att försöka lösa problem genom att kasta saker på’t. Konstruktiv problemlösning, befriande! 

I want my hat back är skriven av Jon Klassen, Stuck av Oliver Jeffers. Båda böckerna kom ut under 2011 och bör forslas hit och översättas på stört! 

Kort om två böcker jag väntar på…

Bara utgår ifrån att denna PÄRLA till bok är på väg ut på svenska. Om en väldigt artig björn som tappat bort sin hatt. En bok som låter läsaren fylla ut och fylla i, tänka eget och högt. Helt otidsenligt lågmäld.


Med en sko? En båt? En orangutang? Ja, frågan är alltså hur man bäst får ner en drake som fastnat i ett träd… Stuck presenteras som en berättelse om att försöka lösa problem genom att kasta saker på’t. Konstruktiv problemlösning, befriande! 

I want my hat back är skriven av Jon Klassen, Stuck av Oliver Jeffers. Båda böckerna kom ut under 2011 och bör forslas hit och översättas på stört! 

”What will become of that bad child?”

Vårt avlånga land rymmer flera fina författare vars böcker letat sig utanför landets gränser. I Ulla Rhedins Bilderbokens hemligheter beskrivs bland annat vad som hänt Barbro Lindgrens Max och Vilda bebin när de styrt kosan utomlands…

Exempelvis berövas alla stackars franska barn på chans till fniss när översättaren sätter ord på allt istället för att lita på att barn kan förstå när texten säger en sak, bilden något annat. När Max i Max boll knuffar katten över stenmuren läser vi “Ramlar kissen” och skrattar, i den franska översättningen konstateras torrt “Han puttar katten”. Ack, en sån tråkmåns! Franska barn riskerar dessutom att bli en smula förvirrade då Max och Vilda bebin får dela på samma namn, Mini Bill, trots att de är två helt skilda karaktärer. I de senare versionerna av Max har han dock fått byta namn till Tom. Mindre förvirrande.

På tal om Vilda bebin, i både den franska och den engelska versionen blir bebin “elak” istället för “arg” när han upptäcker att den efterlängtade hunden blott är av tyg. I danska Mors vilde unge ifrån 1992 är bebin dessutom så “fräck” att han borde ha “smäck” (dask, smäll)!

Jag är nog inte ensam om att protestera mot den behandlingen av Lindgrens barnperspektiv (och av bebin!). Är det skillnader i barnsyn eller nödrim som spökar?

 

Bilderbokens hemligheter är skriven av Ulla Rhedin. Ges ut av Alfabeta förlag. Barbro Lindgrens böcker om Max och Vilda bebin ges ut av Rabén & Sjögren.

”What will become of that bad child?”

Vårt avlånga land rymmer flera fina författare vars böcker letat sig utanför landets gränser. I Ulla Rhedins Bilderbokens hemligheter beskrivs bland annat vad som hänt Barbro Lindgrens Max och Vilda bebin när de styrt kosan utomlands…

Exempelvis berövas alla stackars franska barn på chans till fniss när översättaren sätter ord på allt istället för att lita på att barn kan förstå när texten säger en sak, bilden något annat. När Max i Max boll knuffar katten över stenmuren läser vi “Ramlar kissen” och skrattar, i den franska översättningen konstateras torrt “Han puttar katten”. Ack, en sån tråkmåns! Franska barn riskerar dessutom att bli en smula förvirrade då Max och Vilda bebin får dela på samma namn, Mini Bill, trots att de är två helt skilda karaktärer. I de senare versionerna av Max har han dock fått byta namn till Tom. Mindre förvirrande. 

På tal om Vilda bebin, i både den franska och den engelska versionen blir bebin “elak” istället för “arg” när han upptäcker att den efterlängtade hunden blott är av tyg. I danska Mors vilde unge ifrån 1992 är bebin dessutom så “fräck” att han borde ha “smäck” (dask, smäll)!

Jag är nog inte ensam om att protestera mot den behandlingen av Lindgrens barnperspektiv (och av bebin!). Är det skillnader i barnsyn eller nödrim som spökar?

 

Bilderbokens hemligheter är skriven av Ulla Rhedin. Ges ut av Alfabeta förlag. Barbro Lindgrens böcker om Max och Vilda bebin ges ut av Rabén & Sjögren.

Om sakernas tillstånd.

Svein Nyhus bok Sånt som är kom nyss på svenska. En bok som enligt honom blev något helt annat än vad han först hade tänkt.

Nyhus skriver på sin blogg att hans och Åshild Kanstad Johnsens bok Kubbes museum (som kom i våras) liknade varandra så pass mycket att han bestämde sig för att ge sin egen bok en tydligare särprägel, vilket så klart medförde att han fick ändra en hel del i det tänkta innehållet.

Vi flaggade för Kubbes museum i somras här på Bokunge. Jag tänkte skriva lite om båda böckerna eftersom de faktiskt fortfarande har vissa beröringspunkter.

Sånt som är av Svein Nyhus handlar om Eli som inte har någon att leka med. Eli har däremot en enastående fantasi och en tom resväska redo att fyllas med “sånt som är”. På vänstersidorna i boken ställer Eli existentiella frågor om hur olika saker förhåller sig och på högersidorna ges en hel massa förslag på det han just har frågat om. Berättelsen om Eli är en helt annan än den om Kubbe. Det här är en slags alternativ skapelseberättelse där Eli skapar med hjälp av sin fantasi och sin blick. I slutet av boken skapar han en helhet med det han har samlat i sin väska. Först skapar han ett annat “jag” och sist lägger Eli och “jaget” sig för att vila – för att nästa dag eventuellt skapa en hel värld. Det är en mycket vacker bok som Nyhus har gjort och jag tror att den passar de mindre barnen såväl som den intresserade vuxne läsaren. Illustrationerna är detaljerade och drömska och ackompanjerar väl texten. Många av objekten som Eli tänker fram skiljer sig från det gängse. Även i den här boken finns svärtan som man återfinner i många av Nyhus böcker nära till hands och man kan aldrig vara riktigt säker på när den ska överrumpla en.

Kubbe är en liten stubbliknande figur som bor långt in i skogen och som älskar att samla på allsköns pryttlar. Och desto mer han samlar på sig ju svårare får han att rymma sina saker. Kubbe frågar därför sin kära farmor om råd. Farmor föreslår att Kubbe ska ordna ett eget museum. En idé som Kubbe genast nappar på.   Jag tycker mycket om Åshild Kanstad Johnsens illustrationer och jag gillar verkligen färgskalan hon använder sig av här (brunt/grönt med detaljer som bryter av i helt andra färger). Och historien om den prylgalne Kubbe kan jag också relatera till. Den här historien kommer troligen att fängsla många små och halvstora barn som tycker om att organisera och sortera. Det enda jag har svårt för med den här boken är att den är aningens för lång. Jag tror att historien hade mått bra av att kortas ned några uppslag med tanke på hur detaljerad den är. Kanske är det också därför (boken är lite för lång för högläsning) det är svårt avgöra vilken målgrupp som den lämpar sig bäst för.

Kubbes museum är skriven och tecknad av Åshild Kanstad Johnsen och ges ut Rabén&Sjögren. Sånt som är är skriven och illustrerad av Svein Nyhus och ges ut av Daidalos.

Bokunge ♥ Kubbe

I höst är den norska illustratören och författaren Åshild Kanstad Johnsen aktuell flera gånger om här i Sverige. I augusti och september ger Rabén&Sjögren ut pysselboken Kubbes pyssel och bilderboken Kubbes museum. Boken handlar om Kubbe som samlar på sig ett smärre museum. (Kuriosa är att Åshild också samlar till ett litet museum. Kolla här!) Åshild kommer att medverka på årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg, där hon på torsdagen syns tillsammans med Emma Adbåge i ett samtal om Kubbe och Leni. På det stora hela är Åshild en riktig kändis. Hennes nya Kubbe-bok, Kubbe lager spetakkel ges ut i både Norge och Frankrike i höst. Kubbes museum finns redan på norska och franska och kommer snart ut på både svenska, koreanska och japanska. Dessutom är filmrättigheterna för animation sålda och planen är att Kubbe ska bli en japansk teveserie. Fantastiskt eller hur? Läs intervjun med henne här under.*

Alma-priset till Shaun Tan

Nu är det klart vem som tilldelas årets ALMA-pris, och Bokunge säger HURRA HURRA för den australiensiske illustratören och författaren Shaun Tan! Förutom att han gjort en skitsnygg hemsida (kolla länken), har han gjort skitsnygga böcker också. Förra året kom till exempel Ankomsten ut här i Sverige, en historia som helt bygger på bild och inte innehåller ett enda ord.

“Hans bildvärldar utgör ett eget kosmos där inget är självklart och allt är möjligt” säger juryn.

Vi säger: Hatten av för Tan!