Kategori:Debatt

Ikväll är det ALMA

zmtcnu5qkgqpzb9gi8ky

Idag delas Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) ut till den läsfrämjande organisationen PRAESA. Är du nyfiken och vill veta vad PRAESA är och gör, så sänder Kunskapskanalen ikväll ett samtal (från 26/5) från Kulturhuset med juryledamoten Mats Kempe och representanterna för årets pristagare Malusi Ntoyapi, Carole Bloch och Ntombizanele Mahobe.

Kika kl 17.45!

Läs för dina barn för sjutton!

Martin Widmark pratar om läsande familjer på  konferensen Readme Lund. På tio år har högläsningen hemma sjunkit från 70% till 30%! Hur är det möjligt? Vilken skillnad det blir på barnens förutsättningar när de börjar skolan! Jag är i chock. Tro tusan PISA var så nedslående. Läs för era ungar folk!

Barns rätt till kultur

Idag är det 24 år sedan FN:s generalförsamling antog Barnkonventionen. Jaja, det är väl bra tänker du – men varför skriver ni på Bokunge om sånt? Jo, för att barns rätt till kultur faktiskt lyfts fram i flera av konventionens artiklar.

Artikel 31 erkänner barns rätt att “till fullo” delta i det kulturella och konstnärliga livet. Barn och unga har rätt att ta del av det kulturutbud som skapas för vuxna, men ska också ges möjlighet att tillägna sig kultur särskilt skapat för barn. Artikel 13 anger barns rätt till yttrandefrihet. Barn har rätt att söka, sprida och motta tankar och information av alla slag – i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom vilket annat uttrycksmedel barnet så väljer. Vuxna ska lyssna och ta hänsyn till barns åsikter, för det står i artikel 12. Och vet ni, barnboken har faktiskt en egen punkt i Barnkonventionen! Artikel 17 betonar att konventionsstaterna, alla som skrivit på Barnkonventionen, ska främja produktion och spridning av barnböcker.

Det är väl fint som snus ändå, och viktigt.

Vi vuxna är skyldiga att respektera Barnkonventionen, och självklart inte bara de delar som gäller kultur. Här kan du läsa mer om barnens egen rapport till FN:s barnrättskommitté, vilken precis har överlämnats till regeringens barnrättighetsutredning. 

Breaking news från Bokmässan

Olika förlag slutar med tryckta böcker och satsar hela utgivningen på e-böcker. Modigt kan man tycka. RÄTTELSE! Olika förlag slutar inte alls med de tryckta böckerna utan satsar på att komplettera dem genom att också ge ut de flesta av dem i e-boksformat. Lite skillnad ju!

Det verkar ju som att många tror att den tryckta boken kommer att försvinna, inte om utan när och att det viktigaste för ungas läsning inte är verktyget utan innehållet. Och jag håller med till viss del, jag tycker också att innehållet är viktigast och jag tror också att e-boken har en plats och ett syfte i vårt samhälle, inte minst för unga läsare. Men jag vet inte om jag tror att den tryckta boken kommer att försvinna eller om jag vill att den ska göra det – någonsin? Ibland kan debatten kännas väldigt svartvit, precis som om det är så enkelt så man bara kan säga att innehållet är viktigare än verktyget. Det beror på verkyget det skulle jag säga! Jag har själv läst en massa böcker på min mobil och jag vet hur lättdistraherad jag blir av inkommande mail, kommentarer på fb, instagram, sms, wordfeud och spellistor på Spotify. Så e-boken kan bara bli bättre med slipade vektyg, men kommer den tryckta boken därmed försvinna? Jag tror och hoppas nej!

Vad tycker ni?

Vuxna måste också läsa!

“Tänk om man kunde börja vända på den här attityden att ”det är tjejigt att läsa”. Det är inte tjejigt. Det är livsviktigt.”

Sveriges nya läsambassadör Johanna Lindbäck (grattis!) skriver om mäns ansvar och pojkars läslust. Läs här.

PS! För barnkulturnördar!

Centrum för barnkulturforsknings (Stockholms universitet) årliga symposium går av stapeln den 20 – 22 mars och heter i år “Mycket väl godkänd? Vad är kvalitet i barnkulturen?”

Det är gratis att gå och öppet för alla som är intresserade! Passa exempelvis på att lyssna till ett panelsamtal om kvalitet och värderingar i och om barnlitteraturen med bland annat Per Gustavsson (som Bokunge har intervjuat här) och Behrang Miri!

Läs mer här.

Wirsén och Lilla hjärtat

Coypright foto: Ulrica Zwenger

Debatten om Stina Wirséns Lilla hjärtat fortsätter, och nu även i USA. John Jennings, docent i bildkonst vid universitetet i Buffalo, intervjuas för Kulturnyheterna i P1 och menar att Lilla hjärtat är en “mycket problematisk bild” och en pickaninny – en rasistisk stereotyp av mörkhyade barn.

Nu har Stina Wirsén själv beslutat att  både böcker och andra produkter där Lilla hjärtat förekommer ska sluta distribueras av förlaget. På Bonnier Carlséns hemsida skriver Wirsén hur Lilla hjärtat har “blivit tillskriven en rad egenskaper som har inneburit att hon – och jag – har blivit förknippad med åsikter och en människosyn som jag inte kan relatera till och definitivt inte vill associeras med.” 

Ett kattliv

Katter är ju något av ett litterärt älsklingsdjur, så även inom barnboksvärlden. Tänk bara på Findus, Snurran och Pelle Svanslös! Katten Don Fritjof besitter måhända inte samma naturliga charm som andra katter, men även katter som tycker om att ta sig en cigarr på kvällskvisten går ju att älska.

Don Fritjof är ingen mysig liten hårboll, utan snarare ett kattmonster av rang. Burdus och bortskämd skrämmer han slag på alla som kommer i hans väg, husse lever i skräck i sitt eget hem. Som i all barnlitteratur måste ett skräckvälde av detta mått självklart stoppas, Don Fritjof blir snopet nog upplurad i ett träd – och kan inte komma ner! Stadens fyrbenta invånare firar stort, och Don Fritjof blir bara räddare och räddare uppe på sin gren.

Don Fritjof är skriven på vers, språket är saftigt (“De skulle få stryk, han skulle ta hämnd”) och Aisatos illustrationer visar humorn i det råa. Jag tycker om den oborstade stadsmiljön, som ger små glimtar av värme. Med sin mustiga färgskala och uttryck är Aisatos illustrationer något annat än den naiva blicken som annars är barnbokvärldens älskling just nu. 

Don Fritjof var nominerad till det norska litteraturpriset Bragepriset 2010. Förmodligen var mina förväntningar lite väl högt ställda, för jag blev inte riktigt imponerad som jag ville bli – men en intressant katt, det är Don Fritjof absolut. Och, på tal om diskussionen om censur i barnböcker så både röker och festskrålar Don Fritjof och hans fyrbenta ovänner…

 

 

Don Fritjof är skriven av Anna Bache-Wiig och illustrerad av Lisa Aisato. B. Wahlströms ger ut boken.

Har Alfons drabbats av 40-årskris?

“Flitiga Alfonsläsare vet att han skyr all form av våld, en smocka från Alfons känns lika fel som om Joakim von Anka skulle tömma bingen och ge pengarna till Amnesty.”

Dagens nyheters Andreas Palmaer undrar om Alfons Åberg har drabbats av 40-årskris, läs artikeln här