Kategori:Poesi

Jag blev din mamma

Du är en diktresa om att vänta, få och växa med ett barn. Mjukt och kärleksfullt levandegörs livet tillsammans med barn. Nosa i mjuk nacke, lyckobubblan i det första skrattet, den förlamande insikten att precis allt är farligt och hej då-vink till ett storbarn på väg ut i livet. Med akvarell och en svart tuschlinje fångar Wirsén ömhet, glädje, frustration och 2-åringens kärlek till en sten. Jag tror att de allra flesta föräldrar kan hitta något (eller allt) att känna igen sig i, oavsett om ditt barn fortfarande bor i dig eller hundra mil bort med egen familj.

Läs mer

Tänk om… – The Movie

Såhär tänker jag beskriva filmen: LJUVLIG.

Nu har jag sett filmen jag skrev om här, och kan konstatera att Tänk om… gör sig minst lika bra på bioduken som i bokform. Vilsamt och poetiskt bläddrar vi oss fram genom bokens sidor och mötena mellan liten och stor. En mygga och ett litet knott, haren och palten, spindeln och spindelbarnet. Lena Sjöbergs illustrationer är lekfulla och detaljrika, allt ifrån spindlarnas härligt färgstarka badrum till valarnas dova havsdjup.

Filmens olika känslor byggs skickligt upp av musiken, ger publiken en snabb vink om vad som kommer hända i nästa möte. Allt ifrån det glada när myggan och hens knott badar bubbelbad i någons spott till det deppigt otacksamma livet för getingar, som ju ingen tycker om. Just ja, det är Nina Persson som sjunger Sjöbergs verser. Jag upprepar, det är Nina Persson som sjunger! Nu inledde jag texten med LJUVLIG, och det innefattar i allra högsta grad sången också.

Dessutom är filmens längd, 30 minuter, precis lagom. Varken barn eller vuxen började skruva på sig i biofåtöljen, inte ens den småstressade mobiljunkien (läs jag) kände behov av sin elektroniska snuttefilt. Allt gott!

 

PS! Här, Kino i P1, pratar Nina Persson om Tänk om…

Jag är ett litet liv

Mårten Melin skriver (bland mycket annat) poesi för barn. Om jag inte räknat helt fel så har det blivit sex stycken diktsamlingar, där Jag är ett litet liv är den senaste. “Dikter mest om vänskap” är bokens undertitel, men Melins ordkonst rymmer faktiskt det mesta i ett liv. Både det fina som bubblar och sånt som skaver i magen.  

Dikterna är korta och kärnfulla. Frågar, ifrågasätter och tröstar. Och kanske framför allt, tillåter det oväntade – ger läsaren nya perspektiv. Ta tillexempel dikten Förlåt där “någon” som “sa något dumt till dig” visar sig vara diktens jag. Melin tar sin läsare på allvar och arbetar utifrån ett tydligt barnperspektiv. Här får du fundera. Plötsligt befinner du dig i rymden, eller promenerar igenom en ljus vårdag som ändå känns mörk. Ja, orden öppnar upp för nya världar.

Dikter kan också vara en inbjudande form för att skriva själv! Här kan Jag är ett litet liv verkligen fungera som inspiration, att dikta om upplevelser inom (och utanför) dig är något annat än de “vårdikter” om tulpaner som i alla fall jag pliktskyldigt präntade ihop varje april under låg- och mellanstadiet.

Bokens svartvita illustrationer av Malin Ahlin fungerar bra tillsammans med texten. Bilderna beskriver diktens handling, men ger också utrymme för läsarens egen tolkning.

 

Jag är ett litet liv är skriven av Mårten Melin och illustrerad av Malin Ahlin. Boken ges ut av Hegas.

Vi blåste bort ibland

Vi blåste bort ibland, är det inte en helt fantastisk titel? Denna nya bilderbok av Viveka Sjögren är en poetisk och ganska munter historia. I centrum står ett träd. Det är samma träd på varje uppslag, men årstiden, aktiviteterna och attiraljerna kring trädet varierar. Vad sägs om den vackra formuleringen: och när kvällen kom slog stjärnor ut på grenarna i vårat träd. (Språkpolisen i mig invänder i och för sig mot vårat).

Det är minimalt med text i den här boken, bara en mening per uppslag. Handlingen är enkel. Två barn bygger en koja, ibland med stor möda, som när när hösten kommer och de….ja, blåser bort ibland. Eller när havet faller ner från himlen. Den är som en lek, en dikt eller en sång, luftig och lite drömlik. Samtidigt är de korta textraderna väldigt konkreta och liksom rakt på sak. Det var dags för oss att börja bygga, eller det behövdes mycket vatten.

Illustrationerna som fyller varje uppslag helt med färg, är även de luftiga och lätta och visar årstidernas och dygnets variationer i ett träds liv på ett väldigt fantasifullt och varmt sätt.

Vi blåste bort ibland är skriven av Viveka Sjögren och ges ut av Kabusa Böcker.

Den vindlande vägen och lilla grodan

Funderingar finns. Osynliga flickor och blygsamma bananer finns, berg av maränger likaså. Ja, allt finns!

Den vindlande vägen och lilla grodan är en eftertänksam och samtidigt underfundig berättelse. En poetisk vandring längst en stig där allt kan hända, vi slår följe med en liten groda som både ställer frågor och leder oss rätt. Bokens författare och illustratör har gett berättelsen en drömsk och lekfull inramning, både i text och bild. Det oväntade får ske. Visst har vår väg genom äventyret även en ton av Lennart Hellsings fantasivärld? Jag läser polkagrisklubborna i djungelskogen och den blyga bananen som en vänlig blinkning.

Som högläsare kan det ibland vara knepigt att få ett bra flyt i texter som lutar åt dikten. I Den vindlande vägen och lilla grodan fungerar läsningen bra, texterna är korta och rytmiska. Ibland ställs vi inför frågor att prata om med alla som lyssnar. Frågor och undringar som inte alltid har, eller vill ha, svar. Jag tycker verkligen om att ramla över barnböcker som vågar gå en vindlande väg. Fridh och Falkengren levererar inte bara en fängslande fantasivärld, utan även en filosofisk handbok för de yngsta.

 

Den vindlande vägen och lilla grodan och Linda Fridh och Jutta Falkengren. Boken ges ut av Willa holma förlag.

Barbros bästa

 

Killinggänget skämtade en gång om att Barbro Lindgren skulle vara bitter över att hennes namn börjar på B, för hon hamnar alltid efter Astrid i hyllorna på biblioteken (underförstått: är inte Astrid dessutom en bättre barnboksförfattare?). Lite kul skämt, men ack så orättvist! Som om det går att jämföra?! Båda är helt genialiska, men på olika sätt och i antologin Barbros bästa får vi beviset för det serverat på ett fat. I boken ingår ett antal klassiker, som Loranga, Masarin och Dartanjang, Den vilda bebin, Titta Max grav! och en massa andra, bla den tidigare outgivna bilderbokstexten Vi leker att vi är pippifåglar och dessutom ett flertal dikter (jag skulle gärna citera hela bunten här och nu på plats). Alla berättelser är illustrerade av några av de kändaste bilderboksillustratörerna som finns i Sverige idag (såklart massor av favvisen Eva Eriksson). Go get/låna! 

Barbos bästa är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Emma Adbåge, Camilla Engman, Eva Eriksson, Anna & Isadora Höglund, Olof Landström, Barbro Lindgren, Sara Olausson, Charlotte Ramel, Sarah Sheppard, Lena Sjöberg, Pernilla Stalfelt och Tyra von Zweigbergk. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Plocka bumling-baluns

För alla poesiälskande barn och vuxna måste Bladslottets utgivning vara en guldgruva. Förlaget har inte funnits länge och har ändå redan hunnit ge ut riktiga pärlor till böcker, fyllda med poesi och prosa. Förra året kom Plocka bumling-baluns av Lisa Schmidt. Det är en diktsamling för barn spunnen kring temat att plocka och undersöka i naturen, precis allt går att fundera över och inte minsta barkflis kommer undan! Även om jag är en ovan poesiläsare kan jag ändå ryckas med och få känslan av barr under tårna en varm sommardag:

Barränglar fallersnurrar och fastnar i håret
som små småhår
som igelkottstaggar.

Magen är mjuk under taggtrassel,
markbarren kittlar mjukmagen.

Jag är snabb,
jag springer forftarefortast,
jag spänner mina barrtaggar,
jag är stilla.

Då kommer magkittel från markbarren, hör
knarrbarken
skalbaggesnarken.

Jag är stilla
men kroppen rör sig när jag andas.

Boken är väldigt vackert formgiven och illustrerad och med följer dessutom en skiva där alla dikterna är tongivna av Drakoxen (Bladslottets husband).

Plocka bumling-baluns är skriven och illustrerad av Lisa Schmidt och ges ut av Bladslottet.

Poesi för barn = poesi för alla

Igår var jag ute och gick och lyssnade på radio i lurarna. Klockan 12.01 kom Dagens dikt och jag tyckte att jag hört raderna förut! Det brukar ju aldrig någonsin hända. Jag kände igen texten från Joar Tibergs barnbok Vad säger fågeln? Som vi recenserade i Bokunge här. Vad glad jag blev när en barnbokstext användes som dagens dikt i p1! Det fungerade utmärkt och vårtemat med fågelkvitter kändes passande. Men sen när verket och författaren presenterades sades inget alls om att det var en bok för barn (klassad som sådan både i bokhandlar och på bibliotek), Joar Tiberg presenterades som poeten som läst dikter ur hans diktverk Vad säger fågeln?, utgiven 2010. Jag vet inte, men något kändes fel med att det inte alls nämndes att det är tänkt som en barnbok? Fint att den fick vara med som Dagens dikt, men lite skämmigt att den egentligen vänder sig till barn? Eller vad säger ni? Kanske helt ointressant bara?

Men att det är poesi, det går inte att förneka:

“Tji-tjue tji-tjue tji-tjue vioddlar Koltrasten”, “PO DO, PO DO, PO DO stånkar Jordugglan”, “sing sing si sing sing siasi tvillrar Flugsnapparen”

Poesi för små och lite större

Jag grät tre gånger förra veckan. Samtliga var Tranströmer-relaterade. För äntligen fick han sitt pris, en fin stund för Tomas och uppenbarligen även för mina tårkanaler. För att inspirera till nya stordåd inom poesin tipsar Bokunge idag om två diktböcker som rör sig i dygnets mörka timmar…

 

Barnboksparet Nyhus och Dahles God natt, natt är en bok för alla mellan 2 och 299 år om att säga “God natt”. En uppgörelse i kvällstimmen mot lismande grisar, dörrar som smäller, mössor som gömmer sig för att luras och kråkor som inte håller löften. Men även en lovsång till hundar, hjärtan som slår, cyklar och bröd som ligger på bordet och är bröd. Allt fult och allt fint – som ju finns kvar när man vaknar.

Illustrationerna går i dova nattfärger. Varje sida börjar med ett “God natt…”, vilket gör läsningen närmast meditativ. Som små böner. Bokunge har tidigare pratat med Nyhus och Dahle om deras samarbete och konstnärskap, går att läsa här.

God natt, natt (2010) är skriven och illustrerad av av Gro Dahle och Svein Nyhus. Ges ut av Daidalos.


 

Mårten Melins Varm tass i mörkret utspelar sig under en fullmåne. Ett jag släcker lampan och ska sova, men tankarna vandrar. Ut på gården där varulven gömmer sig bakom gungorna och funderar på om han ens finns, ut i rymden där man kan yla så det känns i hela kroppen – “Karlavagnen kan köra själv. Vi sätter oss i baksätet och tittar ut.”

Varm tass i mörkret visar hur få men väl valda ord kan få en hel värld att vakna till liv. En rysar-favorit att läsa själv eller som högläsning, helt klart en spännande introduktion till poesins värld. Läsålder? Tänk mellanstadiet, men vilken tröttmössa som helst känner nog igen sig i rader som…

“Ibland tycker jag

att det alltid borde vara natt.

På dagarna är det så mycket

man måste göra.”

 Varm tass i mörkret (2007) är skriven av Mårten Melin. Ges ut av Hegas, på deras hemsida kan man ladda ner läsprov och elevmaterial.