Kategori:Pekböcker

Vad säger tigern?

Kolla! Två nya “tryck på knappen så låter boken”-pekisar! Känner mig vanligtvis ganska skeptisk till den här typen av böcker. Lite av ganska gammelmodiga skäl (måste boken verkligen vara en leksak också? Vart är världen på väg?), men mest för att de brukar vara ruskigt fula och låta helt förskräckligt, så att man som vuxen vill stampa på dem och utplåna dem från jordens yta efter en halvtimmes lek. Men… (det kommer så klart ett men) de här kan jag ändå inte ogilla. Speciellt inte när jag ser hur populära de är hos ungen i hushållet. Han älskar dem!

Så mycket förklaring behövs inte egentligen – den ena har exotiska djur i sig, den andra bondgårdsdjur. Och för att vara “tryck på knappen så låter boken”-pekisar så är det faktiskt väldigt fina, de här, och ljuden liknar åtminstone ganska mycket de djurläten de ska likna. Jag har inte ens fått lust att stampa på dem en endaste gång hittills! Minus bara för lite tröga knappar, sonen (18 månader) får ta i för kung och fosterland för att få djuren att låta själv.

Grrr och Muuu är skrivna av Ronne Randall, illustrerade av Emma Dodd och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Vad säger tigern?

Kolla! Två nya “tryck på knappen så låter boken”-pekisar! Känner mig vanligtvis ganska skeptisk till den här typen av böcker. Lite av ganska gammelmodiga skäl (måste boken verkligen vara en leksak också? Vart är världen på väg?), men mest för att de brukar vara ruskigt fula och låta helt förskräckligt, så att man som vuxen vill stampa på dem och utplåna dem från jordens yta efter en halvtimmes lek. Men… (det kommer så klart ett men) de här kan jag ändå inte ogilla. Speciellt inte när jag ser hur populära de är hos ungen i hushållet. Han älskar dem!

Så mycket förklaring behövs inte egentligen – den ena har exotiska djur i sig, den andra bondgårdsdjur. Och för att vara “tryck på knappen så låter boken”-pekisar så är det faktiskt väldigt fina, de här, och ljuden liknar åtminstone ganska mycket de djurläten de ska likna. Jag har inte ens fått lust att stampa på dem en endaste gång hittills! Minus bara för lite tröga knappar, sonen (18 månader) får ta i för kung och fosterland för att få djuren att låta själv.

Grrr och Muuu är skrivna av Ronne Randall, illustrerade av Emma Dodd och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Sommarlektyr för minstingen.

Som många av er säkert har märkt njuter även vi på Bokunge av semester, sol och andra ljuvligheter. Vi slappar på stränder, i trädgårdar och på balkonger. En sak som kan vara lite frustrerande i dessa tider är när minstingarna inte alls verkar vilja ha lugn och ro utan snarare ännu mer action och underhållning när de märker att föräldrarna försöker varva ner. I det läget kan en muta vara på sin plats. Några ganska nyttiga mutor som inte innehåller socker eller annat onyttigt är pekböckerna ovan. Jag har upptäckt att de kan sysselsätta även den mest rastlösa i alla fall en liten stund. Badböcker är oslagbart, dem kan man leka med precis var man vill. B Wahlströms har gett ut två nya badböcker i år till exempel. Böcker med ljudeffekter är, som vi skrivit tidigare, en annan bra sysselsättning. Franska förlaget Gallimard Jeunesse har kommit med två nya titlar i serien Mes petits imagiers sonores. En bok med endast fågelljud och en annan med ljuden från våra vanligaste husdjur. Fotoböckerna om Liten (Litens bästa saker, Litens många ansikten) är nya för i år och ges ut av Alfabeta. De ger en ordentlig dos igenkänning för ettåringen. Sist men inte minst har vi den UNDERBARA boken Sommar  som med sina färgstarka och ljuvliga illustrationer sätter vilket sommarhjärta som helst i brand. 

Svensktryckta pekböcker – finns de?

”Vilket bullshit! Det kan väl ändå inte vara sant?”

Det var min första tanke när jag såg att Alvina förlag skrivit att Sommar (som vi skrev om här) var ”Sveriges första miljömärkta pekbok”. Men det kanske det visst kan vara, visade det sig. I alla fall om man menar pekbok som i småbarnsbok med hårda kartongsidor.

Efter en snabb koll bland de sexton hårda kartongpekisar (från olika svenska förlag) jag hittar i bokhyllan hemma kan jag konstatera att 100% av dem har tryckts i Kina, och inte är miljömärkta. Och det är ju inget statistiskt underlag att skriva hem om egentligen, men ändå en fingervisning om vart det lutar. Varför böckerna trycks i Kina är inte så konstigt egentligen. Dels kan de kinesiska tryckerierna trycka de hårda kartongböckerna (till skillnad från många svenska tryckerier), dels är det också mycket billigare för förlagen.  Men så speciellt miljösnällt är det inte, om man jämför med att trycka böckerna i Sverige.

Alvina förlag själva säger att de fick kontakta ungefär 25 svenska (Svanen och FSC-certifierade) tryckerier innan de hittade något som vågade försöka sig på att trycka en pekbok med hårda kartongsidor. ”Ett tryckeri sa till och med att det troligen inte har tryckts någon pekbok i Sverige sedan 70-talet” säger Kristina Hoas på Alvina.

Och igen smyger sig den där skeptiska känslan på. Kan det verkligen vara så länge sedan? PÅ RIKTIGT? Om du som läser Bokunge vet mer (eller vill tycka till) i den här frågan – speak up!  Kanske sitter du rent av med en hel rad exempel på svensktryckta pekböcker med hårda kartongsidor? Kommentera!

Finaste pekboken på länge

Här: Ett knippe koncentrerad svensk sommarkänsla förpackat som en pekbok med hårda kartongsidor – Sara Lundbergs bilder i den här boken är så fina att man känner sommarlovskänslan i hela kroppen, trots att det kyliga regnet som smattrar mot fönstret gör sitt bästa för att protestera. 

Den här (svanmärkta och miljösnälla) pekboken är det finaste jag sett i pekboksväg på mycket länge. Jag vill flytta in i den, och sitta och meta i den där sjön jag också. Eller å! Äta frukost på den där verandan där barnen sitter med sina skrapade sommarknän och käkar prickiga korv-mackor bredvid prästkragar och rosor. Så himla, himla, himla fint.

Bläddra och tjuvtitta i boken här!

Sommar är gjord av Sara Lundberg, och den ges ut av Alvina förlag.

Mumin för bebisar

I samband med att Mumin firar födelsedag ger Alfabeta ut en hela rad med nya Muminböcker och pysselhäften – bland annat de här två, Mumins lilla bok om siffror och Mumins lilla bok om ord. Det är småbarnsböcker båda två, pekböcker i hård kartong. I sifferboken räknar man från 1-10 med Mumin, 1 mumintroll, 2 träd, 3 paraplyer och ja, ni fattar. I ordboken får man lära sig ord som äpple, mugg, snäcka och målarfärg. “En chans att introducera Muminvärlden redan på bebisstadiet” heter det när det talas om de här böckerna. Och det är det ju verkligen! En fin sådan, faktiskt. Ändå kan jag inte låta bli att någonstans tänka FUSK! när jag ser dem. Tove Jansson är ju liksom… död. Svårt att göra nya böcker då.

Det händer titt som tätt det här, att det ges ut nya böcker “i upphovsmannens goda anda”, fast upphovsmännen själva sedan länge gått ur tiden. Nya Nicke Nyfikenböcker. Nya Grodanböcker. Nya Nalle Puhböcker. Jag fattar ju varför, och jag fattar ju att de går hem (ofta ser man ju faktiskt inte ens skillnad på originalet och “kopiorna”), men lovebomba det här fenomenet – det tänker jag ändå inte göra. Kultursnobbigt – oh yes. Må så vara. Jag väntar i alla fall hellre tills barnet är äldre och köper den helt äkta muminvaran Vem ska trösta knyttet och Hur gick det sen?

Mumins lilla bok om siffror och Mumins lilla bok om ord ges ut av Alfabeta. Muminfigurerna i böckerna är original av Tove Jansson, men de är satta i helt nya miljöer (skapade i Tove Janssons anda).

Mumin för bebisar

I samband med att Mumin firar födelsedag ger Alfabeta ut en hela rad med nya Muminböcker och pysselhäften – bland annat de här två, Mumins lilla bok om siffror och Mumins lilla bok om ord. Det är småbarnsböcker båda två, pekböcker i hård kartong. I sifferboken räknar man från 1-10 med Mumin, 1 mumintroll, 2 träd, 3 paraplyer och ja, ni fattar. I ordboken får man lära sig ord som äpple, mugg, snäcka och målarfärg. “En chans att introducera Muminvärlden redan på bebisstadiet” heter det när det talas om de här böckerna. Och det är det ju verkligen! En fin sådan, faktiskt. Ändå kan jag inte låta bli att någonstans tänka FUSK! när jag ser dem. Tove Jansson är ju liksom… död. Svårt att göra nya böcker då.

Det händer titt som tätt det här, att det ges ut nya böcker “i upphovsmannens goda anda”, fast upphovsmännen själva sedan länge gått ur tiden. Nya Nicke Nyfikenböcker. Nya Grodanböcker. Nya Nalle Puhböcker. Jag fattar ju varför, och jag fattar ju att de går hem (ofta ser man ju faktiskt inte ens skillnad på originalet och “kopiorna”), men lovebomba det här fenomenet – det tänker jag ändå inte göra. Kultursnobbigt – oh yes. Må så vara. Jag väntar i alla fall hellre tills barnet är äldre och köper den helt äkta muminvaran Vem ska trösta knyttet och Hur gick det sen?

Mumins lilla bok om siffror och Mumins lilla bok om ord ges ut av Alfabeta. Muminfigurerna i böckerna är original av Tove Jansson, men de är satta i helt nya miljöer (skapade i Tove Janssons anda).

Souvenirer.

En liten del av Bokunge har roat sig kungligt i New York i en månad. Nu börjar tiden rinna ut och det är dags att tänka Sverige och vardag igen. Som jag skrev tidigare har det varit oväntat svårt att hitta guldklimpar i bilderboksgyttret här. Jag har verkligen letat, frågat och botaniserat. Men jag antar att jag är van/borskämd med en viss typ av bilderböcker (som inte innehåller Paul Franks lilla apa eller Cheerios flingor) så det var faktiskt svårare än väntat. Men här kommer i alla fall några fina undantag.

Sow and Grow av Tina Davis. En helt ljuvlig bok som i mina ögon är så nära perfektion man kan komma. Innehållet kan bäst jämföras med den gamla fina boken Linnea planterar kärnor, frön och annat av Christina Björk och Lena Anderson. Tänk er den med en hel uppsjö gamla fina husmorsbilder från femtiotalet. Samma författare har även gjort See and Sew och Look and Cook men då börjar femtiotalets ideal märkas även i texten tyvärr.

Nästa bok är Not a Box av Antoinette Portis. En bok som jag tror kommer funka ypperligt för en halvtrotsig tvååring. En kanin leker med en låda och på varannan sida kommer kaninen på nåt nytt som den kan hitta på med lådan. Varje gång kaninen fantiserar att lådan är ett rymdskepp eller något annat fantastiskt frågar en vuxen röst plumpt “Vad gör du i lådan?” Varpå kaninen svarar: “Det är ingen låda! Det är ett rymdskepp.” Ja ni fattar. En enkel idé mycket fint utförd. Författarinnan och tillika illustratören har gjort två andra böcker som verkar minst lika inbjudande. Hör henne berätta om dem här.

Sen har vi den gamla klassikern This is New York av Miroslav Sasek (finns även “This is..” böcker om andra städer men den här är finast, tro mig! Kolla in Saseks webbsida så förstår ni lite vilken stil han kör på. Jag kan stirra på illustrationerna i den här boken i timmar, utan att överdriva.

Sista boken ut är den enda min son vet att uppskatta just nu. Det är den skojige illustratören Simms Tabacks bok Animals. Det är en pekbok men den liknar verkligen inte de pekböcker jag är van vid. Illustrationerna är helflummiga! Kolla in Tabacks sida. Webbsidan gör visserligen inte boken riktigt rättvisa men ni får nog allt en hum om hans charm.

Souvenirer.

En liten del av Bokunge har roat sig kungligt i New York i en månad. Nu börjar tiden rinna ut och det är dags att tänka Sverige och vardag igen. Som jag skrev tidigare har det varit oväntat svårt att hitta guldklimpar i bilderboksgyttret här. Jag har verkligen letat, frågat och botaniserat. Men jag antar att jag är van/borskämd med en viss typ av bilderböcker (som inte innehåller Paul Franks lilla apa eller Cheerios flingor) så det var faktiskt svårare än väntat. Men här kommer i alla fall några fina undantag.

Sow and Grow av Tina Davis. En helt ljuvlig bok som i mina ögon är så nära perfektion man kan komma. Innehållet kan bäst jämföras med den gamla fina boken Linnea planterar kärnor, frön och annat av Christina Björk och Lena Anderson. Tänk er den med en hel uppsjö gamla fina husmorsbilder från femtiotalet. Samma författare har även gjort See and Sew och Look and Cook men då börjar femtiotalets ideal märkas även i texten tyvärr.

Nästa bok är Not a Box av Antoinette Portis. En bok som jag tror kommer funka ypperligt för en halvtrotsig tvååring. En kanin leker med en låda och på varannan sida kommer kaninen på nåt nytt som den kan hitta på med lådan. Varje gång kaninen fantiserar att lådan är ett rymdskepp eller något annat fantastiskt frågar en vuxen röst plumpt “Vad gör du i lådan?” Varpå kaninen svarar: “Det är ingen låda! Det är ett rymdskepp.” Ja ni fattar. En enkel idé mycket fint utförd. Författarinnan och tillika illustratören har gjort två andra böcker som verkar minst lika inbjudande. Hör henne berätta om dem här.

Sen har vi den gamla klassikern This is New York av Miroslav Sasek (finns även “This is..” böcker om andra städer men den här är finast, tro mig! Kolla in Saseks webbsida så förstår ni lite vilken stil han kör på. Jag kan stirra på illustrationerna i den här boken i timmar, utan att överdriva.

Sista boken ut är den enda min son vet att uppskatta just nu. Det är den skojige illustratören Simms Tabacks bok Animals. Det är en pekbok men den liknar verkligen inte de pekböcker jag är van vid. Illustrationerna är helflummiga! Kolla in Tabacks sida. Webbsidan gör visserligen inte boken riktigt rättvisa men ni får nog allt en hum om hans charm.