Kategori:Pekböcker

Bibeln i pekboksformat

Var på barndop i helgen och gav bort den här boken till bebisen i fråga. Vilken bisarr bok det är egentligen! Bibeln som pekbok. Eller hur ska man beskriva den? Här kan bebisar i alla fall titta och peka på grafiska bilder av Jesus på korset (han ser förvånansvärt glad ut, får man ändå säga!) ormen i paradiset, Adam & Eva och lite andra härliga bibelgestalter. 22 bilder och ord allt som allt, i hård kartong.

Tycker det är rätt roligt, faktiskt. I själva verket har jag visserligen extremt svårt att se hur man ska få läsningen av den att funka i praktiken. (Okej att låta bebisen peka i en “vanlig” pekbok på vardagliga grejer som lampor, hundar och bollar. Men hur förklarar man bilden av Jesus på korset för en bebis?) Men jag faller ändå för konceptet och ger bort den till höger och vänster på barndop jag hamnar på. Passar ju!

Pekbibel har några år på nacken, men går fortfarande fint att få tag på. Den är gjord av Lars Steiner, och ges ut av Rabén & Sjögren.

Söthet som snart släpps

 Fick syn på de här två när jag tittade igenom listor över kommande böcker, och alltså: Å! Ser det inte sjukt lovande ut ändå? På 1,5-årsnivå sådär, med randiga barn i blöjrumpor som leker tittut och ska somna. Jag tror bara genom att titta på omslagen att jag kommer gilla. Släpps i mars!

Vilma säger titta och hejdå.

Det gömmer sig någonting under en filt, vi får syn på en fot och sen kommer hela Vilma fram. Sen ser vi ett tryne, det är en gris! Vilma säger titta är ganska spännande, men bara en liten stund. Vilma säger hejdå är roligare. Här ska Vilma till dagis på morgonen och säger hejdå till allt och alla hon går förbi: apan, grisen, huset, bussen, mamma och vagnen. Och till sist får vi som läser säga hejdå till Vilma på förskolan. Fast vi har såklart hjälpt Vilma att säga hejdå under hela boken. Inte det mest spännande vi läst på sista tiden men liksom trevligt ändå, vardagligt och inbjudande. Skön slöläsning helt enkelt.

Vilma säger titta och Vilma säger hejdå är skriven av Anna Ribbing och illustrerad av Lisa Gunnarsson. De ges ut av Rabén&Sjögren.

Vilma säger titta och hejdå.

Det gömmer sig någonting under en filt, vi får syn på en fot och sen kommer hela Vilma fram. Sen ser vi ett tryne, det är en gris! Vilma säger titta är ganska spännande, men bara en liten stund. Vilma säger hejdå är roligare. Här ska Vilma till dagis på morgonen och säger hejdå till allt och alla hon går förbi: apan, grisen, huset, bussen, mamma och vagnen. Och till sist får vi som läser säga hejdå till Vilma på förskolan. Fast vi har såklart hjälpt Vilma att säga hejdå under hela boken. Inte det mest spännande vi läst på sista tiden men liksom trevligt ändå, vardagligt och inbjudande. Skön slöläsning helt enkelt.

Vilma säger titta och Vilma säger hejdå är skriven av Anna Ribbing och illustrerad av Lisa Gunnarsson. De ges ut av Rabén&Sjögren.

Snygga monster

En pekbok som verkligen gått hem både hos de vuxna och hos barnet i det här hemmet på sistone är Kenneth Anderssons Lilla Monsterboken. Snygg som tusan (tycker de vuxna, som verkligen gillar de grafiska monstrena till utseendet) och extremt rolig (tycker barnet). På sida efter sida får man se olika slags monster: Kramismonstret, Tittutmonstret, Pussmonstret, Minimonstret, Glassmonstret, Vrålmonstret, Blygismonstret, Sprattelmonstret och Kladdmonstret. Inte särskilt skräckinjagande, som ni hör.

Pussmonstret, Sprattelmonstret och Vrålmonstret är klart roligast, för de är så lätta att demonstrera och härma. Mon dieu, vad vrålmonstret vrålar, alltså! Och gosse, vad mycket pussar det delas ut av det där pussmonstret! Glassmonstret däremot – mycket svårare. Och Blygismonstret också, hur visar man att man är blyg så att en ettochetthalvtåring inte tolkar det som rädd? Vet inte, men det gör heller ingenting. De andra monstrena väger liksom upp.

Lilla monsterboken är gjord av Kenneth Andersson, och ges ut av Alfabeta. Den är i hård kartong.

En av favoriterna just nu

Det här är boken vi älskar hemma hos oss just nu (en av dem i alla fall). Säger jag “Pippi” säger Siri “pappi” och hämtar den här boken och börjar dansa med huvudet. Och sätter vi på Pippilåten på stereon hämtar hon också boken och dansar ännu mer. Det är en ren fröjd! Konceptet “titta och sjung” fungerar bra för min del när jag inte har känslan av att behöva göra en massa rörelser samtidigt (som till den här boken tex). Här behöver man bara titta och sjunga för att det ska gå som smort!

Här kommer Pippi Långstrump är skriven av Astrid Lindgren (såklart) och illustrerad av Ingrid Vang Nyman (såklart). Den ges ut av Rabén&Sjögren.

En av favoriterna just nu

Det här är boken vi älskar hemma hos oss just nu (en av dem i alla fall). Säger jag “Pippi” säger Siri “pappi” och hämtar den här boken och börjar dansa med huvudet. Och sätter vi på Pippilåten på stereon hämtar hon också boken och dansar ännu mer. Det är en ren fröjd! Konceptet “titta och sjung” fungerar bra för min del när jag inte har känslan av att behöva göra en massa rörelser samtidigt (som till den här boken tex). Här behöver man bara titta och sjunga för att det ska gå som smort!

Här kommer Pippi Långstrump är skriven av Astrid Lindgren (såklart) och illustrerad av Ingrid Vang Nyman (såklart). Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Första pekboken – en chattrecension.

Emelie:  Alors...vassejs om den Den första pekboken?
Lisa B:  Lite kluven, tror jag.
Emelie:  Jag också. Några uppslag är SÅ himla estetiska och snygga och sen är där några som inte tilltalar oss alls.
Lisa B:  Mmm. Jag tycker EGENTLIGEN att fotopekisar är rätt fula och… billiga på något sätt. Föredrar pekisar med illustrationer. Men jag kan ändå inte låta bli att vara rätt förtjust i delar av den här.
Emelie:  Gillar till exempel det där med skrivbordslampan och gerberan så himla mycket.
Har du nåt favvouppslag?
Lisa B: Gillar också det bäst. Sonen däremot, han älskar det med nappen på mest. Skriker av lycka när han ser det. Men så har han ett mycket kärleksfullt förhållande till nappar också…
Får förresten lite epilepsi av alla prickarna på “mat”uppslaget.
Emelie:  Här är uppslaget med majskrokarna och bananen mycket poppis. Och ja, vi bläddrar förbi det där prickiga uppslaget hela tiden utan att förstå varför. Det är förstås väldigt prickigt. Precis som du säger kan fotpekisar bli rätt fula, 70-tals fula, men jag tycker de har lyckats gå runt det här, som du skriver.
Lisa B:  Gillar verkligen att de har med majskrokarna! Känns väldigt rätt i tiden. Vet tamejfan ingen förälder som inte använder sig av de där majskrokarna.
Emelie:  Nä, det visar helt klart att de på förlaget är nere med blöjbarnen. En sak som jag starkt ogillar är att de har använt sin egen pekbok på bilden inuti.

Lisa B: Ja, det fattar dessutom inte min son någonting av heller. Jag pekar på bilden av pekboken och säger “bok”, och han skakar på huvudet och säger “nalle”. Han ser liksom inte att det är en bok, han ser bara nallen på omslaget.

Emelie:  Barn ser inte sånt.
Lisa B:  Gillar inte heller det där ganska vanliga greppet, att karaktärer i en bok som läser på bild nödvändigtvis måste läsa samma bok som den man själv läser. Du fattar? Smygreklamen som inte är i smyg. Gillar inte.
Emelie:  Ja smygreklamen. Inte alls charmig. Men nappflaskan är snygg. Undra om den är fri från bisphenol?
Lisa B:  Det finns faktiskt ett behov av sådana här böcker – fotopekisar som INTE är skitfula och massmarknad rakt igenom. Folk frågar efter sådant till sina bebisar. Så det är kul att det kommit en nu!
Emelie:  Ja, det är behövligt. Och jag önskar att ALLA barn fick boken med en medföljande påse majskrokar till.
Lisa B:  Ha ha! Ja, det var ohyggligt poppis.
Emelie:  Som biogodis, fast pekboksgodis.
 Lisa B: Det är ju ett koncept man måste gilla ohämmat.
Emelie: Ja men jag kan inte låta bli att undra hur man tänker runt ett sånt här projekt. När man får idén att man vill göra en pekbok, hur tänker man då liksom? Tänker man: Första uppslaget: gult/rött Andra uppslaget: randigt Tredje uppslaget: minimalistiskt
FÖRRESTEN såg du att boken är tryckt i Tyskland? Inte Kina!
Lisa B:  Tänkte jag inte på! Kul.
 Emelie: Jo det är ju en ny struktur i bakgrundsmaterialet på varje uppslag förutom på de två sista..
Lisa B:  Undrar också lite över idén bakom. Vissa bilder känns så klockrena just NU (majskrokarna) men andra känns ganska omoderna (vanlig tvål). Vem använder vanlig tvål nu för tiden? Gör ni det? Jag trodde alla körde med pumpflaskor.
Emelie:  Vi använder faktiskt vanlig tvål. Det gör man här i södra Sverige.
Lisa B:  HA! Inte i hufvudstaden.
Emelie:  Nä kunde just tro det. Och du..bilen och bollen?
Lisa B:  Ja?
Emelie:  Varför just en bil och en boll? Och inte något mer neutralt. Väldigt laddat med fälgar i det här hushållet till exempel..
Lisa B: Hmm. Tror jag upplever den där typen av bil (klumpig plastbil utan nörddetaljer) och en boll som ganska neutrala. För vi snackar pojk- och flickneutrala nu va?
Emelie: Okejdå den kanske var lite långsökt.
Lisa B Inte HELT långsökt. Hade säkert reagerat om det hade varit en docka och en leksaksspis på första uppslaget. Liksom allmänt mer godkänt för tjejer att leka med bollar och bilar än för killar att leka med dockor och spisar.
Emelie:  En av varje hade varit najs. En spis och en boll kanske..
Lisa B: Tycker förresten att omslaget nog är den sämsta bilden av alla. Det är ju väldigt synd.
Emelie: Ja, jag hade gillat majskrokarna där!
Men som helhet. Ska vi sammanfatta..?
Lisa B:  Föredrar egentligen illustrerade pekisar, men tycker den är är ovanligt snygg och bra i genren. Men lite svajig! En del uppslag är supersnygga (speciellt det med lampan och gerberan), andra rätt fula (ogillar starkt bilden på pekboken). Gillar verkligen att de har med majskrokarna! De känns modernt och mitt i prick. Och min son Rufus gillar verkligen boken, vi övar på att säga ord med den. Väldigt pedagogiskt, med tydliga bilder på föremål han känner igen.
Emelie:  Det där var en riktigt bra sammanfattning!

Första pekboken ges ut av Gilla Böcker. Kolla in hela boken här!

Första pekboken – en chattrecension.

Emelie:  Alors...vassejs om den Den första pekboken?
Lisa B:  Lite kluven, tror jag.
Emelie:  Jag också. Några uppslag är SÅ himla estetiska och snygga och sen är där några som inte tilltalar oss alls.
Lisa B:  Mmm. Jag tycker EGENTLIGEN att fotopekisar är rätt fula och… billiga på något sätt. Föredrar pekisar med illustrationer. Men jag kan ändå inte låta bli att vara rätt förtjust i delar av den här.
Emelie:  Gillar till exempel det där med skrivbordslampan och gerberan så himla mycket.
Har du nåt favvouppslag?
Lisa B: Gillar också det bäst. Sonen däremot, han älskar det med nappen på mest. Skriker av lycka när han ser det. Men så har han ett mycket kärleksfullt förhållande till nappar också…
Får förresten lite epilepsi av alla prickarna på “mat”uppslaget.
Emelie:  Här är uppslaget med majskrokarna och bananen mycket poppis. Och ja, vi bläddrar förbi det där prickiga uppslaget hela tiden utan att förstå varför. Det är förstås väldigt prickigt. Precis som du säger kan fotpekisar bli rätt fula, 70-tals fula, men jag tycker de har lyckats gå runt det här, som du skriver.
Lisa B:  Gillar verkligen att de har med majskrokarna! Känns väldigt rätt i tiden. Vet tamejfan ingen förälder som inte använder sig av de där majskrokarna.
Emelie:  Nä, det visar helt klart att de på förlaget är nere med blöjbarnen. En sak som jag starkt ogillar är att de har använt sin egen pekbok på bilden inuti.

Lisa B: Ja, det fattar dessutom inte min son någonting av heller. Jag pekar på bilden av pekboken och säger “bok”, och han skakar på huvudet och säger “nalle”. Han ser liksom inte att det är en bok, han ser bara nallen på omslaget.

Emelie:  Barn ser inte sånt.
Lisa B:  Gillar inte heller det där ganska vanliga greppet, att karaktärer i en bok som läser på bild nödvändigtvis måste läsa samma bok som den man själv läser. Du fattar? Smygreklamen som inte är i smyg. Gillar inte.
Emelie:  Ja smygreklamen. Inte alls charmig. Men nappflaskan är snygg. Undra om den är fri från bisphenol?
Lisa B:  Det finns faktiskt ett behov av sådana här böcker – fotopekisar som INTE är skitfula och massmarknad rakt igenom. Folk frågar efter sådant till sina bebisar. Så det är kul att det kommit en nu!
Emelie:  Ja, det är behövligt. Och jag önskar att ALLA barn fick boken med en medföljande påse majskrokar till.
Lisa B:  Ha ha! Ja, det var ohyggligt poppis.
Emelie:  Som biogodis, fast pekboksgodis.
 Lisa B: Det är ju ett koncept man måste gilla ohämmat.
Emelie: Ja men jag kan inte låta bli att undra hur man tänker runt ett sånt här projekt. När man får idén att man vill göra en pekbok, hur tänker man då liksom? Tänker man: Första uppslaget: gult/rött Andra uppslaget: randigt Tredje uppslaget: minimalistiskt
FÖRRESTEN såg du att boken är tryckt i Tyskland? Inte Kina!
Lisa B:  Tänkte jag inte på! Kul.
 Emelie: Jo det är ju en ny struktur i bakgrundsmaterialet på varje uppslag förutom på de två sista..
Lisa B:  Undrar också lite över idén bakom. Vissa bilder känns så klockrena just NU (majskrokarna) men andra känns ganska omoderna (vanlig tvål). Vem använder vanlig tvål nu för tiden? Gör ni det? Jag trodde alla körde med pumpflaskor.
Emelie:  Vi använder faktiskt vanlig tvål. Det gör man här i södra Sverige.
Lisa B:  HA! Inte i hufvudstaden.
Emelie:  Nä kunde just tro det. Och du..bilen och bollen?
Lisa B:  Ja?
Emelie:  Varför just en bil och en boll? Och inte något mer neutralt. Väldigt laddat med fälgar i det här hushållet till exempel..
Lisa B: Hmm. Tror jag upplever den där typen av bil (klumpig plastbil utan nörddetaljer) och en boll som ganska neutrala. För vi snackar pojk- och flickneutrala nu va?
Emelie: Okejdå den kanske var lite långsökt.
Lisa B Inte HELT långsökt. Hade säkert reagerat om det hade varit en docka och en leksaksspis på första uppslaget. Liksom allmänt mer godkänt för tjejer att leka med bollar och bilar än för killar att leka med dockor och spisar.
Emelie:  En av varje hade varit najs. En spis och en boll kanske..
Lisa B: Tycker förresten att omslaget nog är den sämsta bilden av alla. Det är ju väldigt synd.
Emelie: Ja, jag hade gillat majskrokarna där!
Men som helhet. Ska vi sammanfatta..?
Lisa B:  Föredrar egentligen illustrerade pekisar, men tycker den är är ovanligt snygg och bra i genren. Men lite svajig! En del uppslag är supersnygga (speciellt det med lampan och gerberan), andra rätt fula (ogillar starkt bilden på pekboken). Gillar verkligen att de har med majskrokarna! De känns modernt och mitt i prick. Och min son Rufus gillar verkligen boken, vi övar på att säga ord med den. Väldigt pedagogiskt, med tydliga bilder på föremål han känner igen.
Emelie:  Det där var en riktigt bra sammanfattning!

Första pekboken ges ut av Gilla Böcker. Kolla in hela boken här!