Kategori:Lekböcker

Om barnen får välja..

9210_250

..blir det oftast den här boken vi läser. Detta är en interaktiv liten pärla som involverar läsaren och som engagerar till sista sidan. En mus på en motorcykel jagar en gorilla i bil. Läsaren färdas genom olika miljöer där varje uppslag är en vy över detaljerad plats, en stadsmiljö, en skidort, en hamn och så vidare. I myllret av figurer och detaljer gäller det att hitta den rätta vägen som leder musen fram till gorillan.  Och det är inte alltid så enkelt som ögat vill tro. Medan det lilla barnet kan förtjusas över alla detaljer kan det lite större barnet (5-6-7 år) begeistras av den nästan labyrintiska klurigheten. Det här är en bok att upptäcka tillsammans och utan tvekan en bok att ge bort till någon som kanske inte alltid annars har tålamod att lyssna till en bok med längre text.

Följ efter den där bilen! är gjord av Lucy Feather (pseudonym för en grupp förlagsmedarbetare som bland annat kläckt idén till den här boken) och Stephan Lomp. Boken ges ut av Alfabeta.

Julklappstips i grevens tid!

Själv köpte jag alla julklappar igår. Gick till en affär och köpte allt på samma ställe. Bara att stålsätta sig mot trängseln och bestämma sig för att klara det. För er som är ännu senare ute i år så kommer här några klapptips för de minsta.

Man vill ju gärna bidra till den allmänt galna ljudnivån vid julklappsutdelning i barnfamilj, så därför tänkte jag komma med tips på en serie söta faktaböcker med ljud för 1-3-åringar. Serien heter Nyfikna öron och jag kan räkna till tolv delar. Böckerna är kvadratiska, jättefint och färgrikt illustrerade av Elsa Fouquier och har ljudknappar på varje sida. De två senaste delarna, från augusti 2014, som i ärlighetens namn är de två jag har läst och lyssnat på, heter Trudelutt och Exotiska fåglar. Tidigare delar avhandlar mer konventionella ämnen och heter till exempel Husdjur och Instrument.

Läs mer

Roligaste pekboken hittills!

Alltså, det upphör inte att förvåna mig vad man kan göra med perforerad papp och lite fantasi! Och ett stort mått illustrationsbegåvning kanske ska tilläggas. Men pekboken Toto tittut av Emma Virke är nog den i särklass smartaste och roligaste, och samtidigt enklaste peklekbok jag har sett i sitt slag.

Här sticker man in sina fingrar så att de blir ben på ett gungande barn, mask i ett äpple, näsa på en clown, ålar, snablar och fågelnäbbar. Dessutom kan man sticka in sin egen näsa i ett porträtt och testa sin egen tröja på en figur i boken. Den verkar funka i alla åldrar dessutom – här hemma skrattade pappa och bebis lika mycket när jag testade. Den här vill jag ge i present till nästan alla jag känner!

Toto tittut av Emma Virke ges ut av Lilla Piratförlaget.

Toto Tittut finns hos Adlibris, Bokus och Bokia

Hurra för lekboken!

I Danmark säger ankorna rap rap rap istället för kvack kvack. Det råkar jag veta, för en av Stinas favoritböcker är en fotobok om ankor som säger rap. Vi köpte den för fem danska kronor när de gallrade ut böcker på Köpenhamns stadsbibliotek. Aellinger heter den. Trycker man på den gröna knappen på framsidan så säger ankorna rap rap rap. Trycker man igen säger den rap rap rap en gång till. Och det gör man. Trycker igen alltså.

Det är ju nämligen så att Stina inte direkt läser boken. När man är snart åtta månader så är det knappen som det är det intressanta. Under flera månaders tid har det också varit väldigt gott att äta på den redan ganska hårt åtgångna pappen. Säkerligen bra för immunförsvaret – på denna lånebok torde många små danska barns saliv finnas samlat.

Man ska ju börja tidigt med läsningen. Jag intervjuade en urduktig barnbibliotekarie och läsivrare en gång. Hon berättade att hon läste sagor för sin bebis redan när den låg i magen. Jag har hört att bebisar redan då kan höra och sedan känna igen sagorna.
När barnet sen är ute så ska man tidigt sätta läggningsrutiner, med sagor. Det är viktigt det där med läsning, och jag älskar ju själv barnböcker, så det är klart att jag har försökt. Det ligger en hög med bilderböcker på nattygsbordet, såna jag själv gillar. Men det slutar alltid med sönderrivna sidor som ska stoppas in i munnen och hårda bokhörn som träffar både ögon och glasögon. Kontraproduktivt som sömnmedel sett.

I väntan på att det som står i boken blir intressantare än själva boken, så berättar vi sagor ur minnet. “Det var en gång en flicka som hette Törnrosa. Sen var det nåt med en spinnrock…” Det går bra det med. 

Pekböcker då? Nej, det pekas inte här än. Det lyssnas inte heller så mycket när mamma pekar och härmar djuren på sidorna. Istället gnags det. Kastas runt.

Vilken tur då att vi har LEKBÖCKERNA. Om inte ordet redan finns, så myntar jag det härmed. (ok, har googlat nu, det fanns. Jättemycket fanns det.) Jag pratar om böckerna som inte kan gå sönder. De som har runda hörn och är CE-märkta. Dem som man får stoppa in i munnen hur mycket som helst. De som är fulla av saker som hänger och dinglar, saker att klappa och pilla på. De som ligger i en rolig låda som man kan stänga och öppna. De som har fina mönster och hål. Kanske till och med en spegel! Eller som säger rap rap rap. Om och om igen. Detta är en hyllning till dem!

Lekböckerna på bilden:

Hej baby från Egmont Kärnan 
Grafiska mönster, ett hål att sticka in handen i och en spegel. Toppen.

Aellinger från Carlsen
Söta ankor, dansk biblioteksbakterieflora, grön knapp som säger rap. Blir inte bättre än så.

Min första boksamling från Barthelson förlag
Rolig låda som även går att slå på och tio små böcker som fungerar precis lika bra som klossar.

Plyschtiger med blädderbar mage från Egmont Kärnan
Favorit som går att hänga i babygymmet. Bilder på katter och en rynkig svans med gummiband i. Mysig. 

Sköldpadda i plysch med blädderbar mage från Bellino
Prassliga sidor med bilder på havsdjur, skallra i magen och en glad uppsyn. Fungerar även som kudde. Cool.