Kategori:Konstböcker

Tumkonst på Glyptoteket

Står på Glyptoteket i Köpenhamn och kärar ner mig i den här, Let’s make some great fingerprint art. För oss Tummen-fans så är det ju svårt att säga nej, en hel bok som visar hur du kan skapa di mest storslagna konstverk utifrån fingeravtryck. Kika in på hemsidan här!

Okej, nu har jag vandrat runt och lyft på cirka ALLT som finns i den här museibutiken! Förutom fingerkonst är David A. Carters popup-bok Hide and Seek väldigt imponerande, en videosnutt finns här. Ser att båda böckerna går att beställa även via svenska bokhandlar, så ni får se det här som ett tips!

Nu måste jag väl se lite av utställningen också, förstår inte varför ingen öppnar ett museum som bara består av en gigantisk museibutik…

Sneglar över Atlanten..

Ibland har man tid att surfa runt på amerikanska bokbloggar och varenda gång jag gör det hittar jag högar med böcker som jag vill ha. Oliver Jeffers är en irländsk illustratör och konstnär, bosatt i Brooklyn, som jag ofta stött på i olika sammanhang. Nu senast dök han upp som en glad överraskning i Vårens Böcker där det visade sig att Jeffers debuterar på svenska i mitten på mars med bilderboken Den sitter fast. Oliver Jeffers senaste verk är boken This moose belongs to me. Mer om den kan man läsa på den här fantastiska bloggen. Och blir man helt biten av hans fina illustrationer/målningar så kan man se en mycket fin liten film här om hur det går till när konstnären själv skapar sina bilderböcker. Enjoy!

Yakup – mitt i prick!

Både Sara Lundberg och Ulf Stark är stora konstnärer. Om någon skulle tvivla rekommenderar jag er att läsa deras gemensamma bok Yakup Tokstollen. Boken kom i augusti och är kanske det bästa jag haft i mina händer på riktigt länge. Tidigare i år var jag på en föreläsning där Sara Lundberg visade olika bilder ur just denna bok. Hon beskrev sitt arbete som illustratör och vådan av att välja mellan olika versioner av ett och samma motiv. Det var nog under den timmen som jag insåg vilken fantastisk illustratör hon är. Om man sedan tar Ulf Stark så räcker det kanske att säga att jag fortfarande sitter lika bänkad framför Dårfinkar och dönickar som jag gjorde i slutet av 80-talet. Detta plus att jag älskar hans sätt att konsekvent stå på barnens sida. Så kanske var jag partisk redan innan jag hade läst Yakup Tokstollen.

Yakup är en pojke som bor med sin stora brokiga familj i ett land som inte är Sverige. Hans dilemma är att han är fumligare och klantigare än andra barn i hans ålder. Men Yakup försöker så gott han kan att vända sin svaghet till styrka och blir istället byns tokstolle. Den rolige killen alla har för vana att skratta åt. En dag när Yakup är på väg hem hör han den jämnåriga flickan Ayla ropa från ett träd. Hon har blivit skrämd och har snabbt räddat sig upp i ett träd. Nu kan hon inte komma ner. Yakup hjälper Ayla ner och med möda och stort besvär hämtar han också ner hennes skolväska från trädet. Efteråt bjuder Ayla hem Yakup så att hennes mormor kan hjälpa honom plåstra sina sår. Efter att Yakup fått sina byxor lagade och sår plåstrade upptäcker han Aylas mormors glasögon. Genom dem förstår han att man kan se världen på ett helt annat sätt än på det vis han hittills sett den.

Yakup Tokstollen är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Sara Lundberg. Boken ges ut av Berghs förlag.

Eva Lindström! Äntligen!

För alla er som diggar författaren och illustratören Eva Lindström – i höst kommer hon med en ny bok! Eftersom boken nyss har fått ett omslag vet jag inget mer om den än det jag fått från förlaget. De skriver såhär:

“Olli och Mo packar ner kartbok och kikare och åker iväg med bilen. Det är Mo som kör och Olli som läser kartan. Men det är svårt med kartor, så ganska snart har de kommit vilse. Som tur är hamnar de hos en trevlig kvinna som heter Maud och där får de både mat (fiskpinnar stekta på högkant) och husrum för natten. Det är nästan som hemma, tycker Olli och Mo. Fast bara nästan… Dagen därpå håller utflykten på att ta slut, säger Mo, och de måste åka hem igen. Det vill inte Olli. Men det blir som Mo vill. Och efter en lång, vindlande biltur ser de äntligen sitt hus igen.”

Håll andan!

Eva Lindström! Äntligen!

För alla er som diggar författaren och illustratören Eva Lindström – i höst kommer hon med en ny bok! Eftersom boken nyss har fått ett omslag vet jag inget mer om den än det jag fått från förlaget. De skriver såhär:

“Olli och Mo packar ner kartbok och kikare och åker iväg med bilen. Det är Mo som kör och Olli som läser kartan. Men det är svårt med kartor, så ganska snart har de kommit vilse. Som tur är hamnar de hos en trevlig kvinna som heter Maud och där får de både mat (fiskpinnar stekta på högkant) och husrum för natten. Det är nästan som hemma, tycker Olli och Mo. Fast bara nästan… Dagen därpå håller utflykten på att ta slut, säger Mo, och de måste åka hem igen. Det vill inte Olli. Men det blir som Mo vill. Och efter en lång, vindlande biltur ser de äntligen sitt hus igen.”

Håll andan!

Konst för små barn

Lena Sjöbergs senaste småbarnsbilderbok “Vad har du bakom ryggen” är så snygg att jag nästan dör. Varenda bild är som ett konstverk, med massor av humor i grunden. Så här är upplägget: På ena sidan ser man en figur (till exempel en robot, ett dagisbarn, en pirat eller en bläckfisk) med händerna/armarna bakom ryggen. Sedan ska man gissa. “Vad har du bakom ryggen, robot?” Och när man vänder blad får man svaret. “En nalle!”

Jag blir glad när det görs sådana här fina, stora, konstnärliga böcker också för de riktigt små läsarna. Det känns lyxigt. Den här idén hade lika gärna kunnat förpackas som vanlig liten pekbok, med hårda kartongsidor och pluttiga bilder. Men icke! Den här boken är stor (i ovanligt snyggt långsmalt bilderboksformat), med “vanliga” sidor, och bilder som verkligen får sträcka ut sig. Så himla fin.

Gillar speciellt bilden av tonårstjejen (som gömmer en tårta bakom ryggen), skalbaggen (som håller i inte mindre än tio varma korvar med bröd) och det klotformade dagisbarnet som måste ha åtminstone åtta lager kläder under galonbyxorna.

 

Vad har du bakom ryggen är skriven och illustrerad av Lena Sjöberg. Den ges ut av Rabén & Sjögren.

Den förtrollade parken

  
Eftersom jag är från Kristianstad så har jag varit på Wanås ett antal gånger och förälskat mig i platsen, precis som så många andra. Wanås består av ett slott från medeltiden, en konsthall, en helt fantastisk skulpturpark i en bokskog och ett ekologiskt jordbruk. Det är alltid väldigt hög kvalitet på utställningarna, i år ställer till exempel Yoko Ono och Jacob Dahlgren ut och tidigare år har bland annat Louise Bourgeois skulptur Maman ställts ut. Det som lockar mig mest är skulpturparken. Vackrare plats får man leta efter, med eller utan konst. Den är liksom trolsk med sina skyhöga och urgamla träd och de installationer som anas mellan stammarna förhöjer den magiska känslan.

Just därför blev jag väldigt nyfiken när jag läste om Astrid Trotzig och Fredrik Söderbergs Den förtrollade parken. Berättelsen är först ut i ett konstnärligt projekt där en serie barnböcker om figuren Sams upplevelser av parken ska ges ut. Så här börjar boken:

Det var en gång ett slott. Det var omgivet av en stor park, som i sin tur var omgärdad av en hög stenmur. Slottet var gammalt och slitet. Ingen bodde längre där och det var byggt för så länge sedan att ingen mindes hur det hade sett ut när det var nytt och bebott. Men en gång i tiden hade det varit vitt och vackert och fullt av liv. Nu låg det tyst och övergivet, tomt och trasigt.

Sen fortsätter den i klassisk sagastil med en olycklig vattenhäxa som blivit bitter över sitt öde, fast i en liten damm. Till sist blir bitterheten ondska och avundsjuka och tas ut på intet ont anande barn som förvandlas till stenar, träd och vind. Det är en väldigt vacker historia, men sorglig och med ett tungt slut som får en att önska efter nästa bok i konstprojektet. Och som definitivt kommer få mig att titta mig lite mer noga omkring nästa gång jag är på Wanås.

Den förtrollade parken är skriven av Astrid Trotzig, illustrerad av Fredrik Söderberg och ges ut av Stiftelsen Wanås Utställningar. Bilderna i inlägget är lånade från Wanås hemsida.

Den förtrollade parken

  
Eftersom jag är från Kristianstad så har jag varit på Wanås ett antal gånger och förälskat mig i platsen, precis som så många andra. Wanås består av ett slott från medeltiden, en konsthall, en helt fantastisk skulpturpark i en bokskog och ett ekologiskt jordbruk. Det är alltid väldigt hög kvalitet på utställningarna, i år ställer till exempel Yoko Ono och Jacob Dahlgren ut och tidigare år har bland annat Louise Bourgeois skulptur Maman ställts ut. Det som lockar mig mest är skulpturparken. Vackrare plats får man leta efter, med eller utan konst. Den är liksom trolsk med sina skyhöga och urgamla träd och de installationer som anas mellan stammarna förhöjer den magiska känslan.

Just därför blev jag väldigt nyfiken när jag läste om Astrid Trotzig och Fredrik Söderbergs Den förtrollade parken. Berättelsen är först ut i ett konstnärligt projekt där en serie barnböcker om figuren Sams upplevelser av parken ska ges ut. Så här börjar boken:

Det var en gång ett slott. Det var omgivet av en stor park, som i sin tur var omgärdad av en hög stenmur. Slottet var gammalt och slitet. Ingen bodde längre där och det var byggt för så länge sedan att ingen mindes hur det hade sett ut när det var nytt och bebott. Men en gång i tiden hade det varit vitt och vackert och fullt av liv. Nu låg det tyst och övergivet, tomt och trasigt.

Sen fortsätter den i klassisk sagastil med en olycklig vattenhäxa som blivit bitter över sitt öde, fast i en liten damm. Till sist blir bitterheten ondska och avundsjuka och tas ut på intet ont anande barn som förvandlas till stenar, träd och vind. Det är en väldigt vacker historia, men sorglig och med ett tungt slut som får en att önska efter nästa bok i konstprojektet. Och som definitivt kommer få mig att titta mig lite mer noga omkring nästa gång jag är på Wanås.

Den förtrollade parken är skriven av Astrid Trotzig, illustrerad av Fredrik Söderberg och ges ut av Stiftelsen Wanås Utställningar. Bilderna i inlägget är lånade från Wanås hemsida.