Kategori:Högläsning

Mickan for president!

”- Jag vet ju att du kan! sa fröken. Men du måste visa det också!

Det tyckte jag var konstigt. För om fröken redan vet att jag kan, varför måste jag då hålla på och räcka upp handen och berätta det för henne igen?”

Mickan fyller snart åtta år, och är nog (i alla fall om fröken får beskriva henne) en rätt blyg och försynt tjej. Hon gillar inte riktigt att räcka upp handen i klassen, hon gillar inte att gå på kalas och umgås med en massa andra, och hon gillar definitivt inte att tvingas stå på scen och spela teater. Ändå måste hon! “Alla ska vara med!” säger fröken. “Det blir roligt!”

I Jag är jag får vi följa Mickans tankar om sin tillvaro i korta kapitel. Det är inte en dagbok, men nästan. Och det är så VANSINNIGT bra! Jag älskar Mickan! Och Mickans föräldrar! 

Önskar jag hade en 6,7,8-åring i närheten, så jag kunde få högläsa den och prata om allt viktigt som Mickan tänker på. Varför dör husdjur? Varför är man på olika sätt med olika personer? Varför skriker tjejerna i klassen när de ser en spindel om det är någon söt kille i närheten, men inte om de är själva? Varför får de vuxna ha blommor och duk på sitt bord i matsalen när inte barnen får det? Och varför säger alla att Pecka har problem? Mickan tycker mest det verkar som om Pecka har extra mycket bus i sig.

Det här är viktig, rolig, allvarlig och mysig högläsning när den är som allra bäst.

Jag är jag är en kapitelbok som är skriven och illustrerad av Emma Adbåge. Den ges ut av Rabén och Sjögren.

 

Findus flyttar ut

1984 var året då den allra första boken om Pettson och Findus kom. Det var Pannkakstårtan. Sedan dess har det blivit åtta böcker till och nyligen kom den tionde boken, Findus flyttar ut. Findus flyttar ut skrevs ursprungligen som pjäs för Teater Resenär 1990.

Varje morgon i ottan väcks Pettson av att Findus hoppar i sin säng. Gubben, som har en önskan om att få sova ostört något längre, ställer ett ultimatum. Antingen slutar Findus hoppa eller så får han helt enkelt flytta. Till gubbens stora förvåning beslutar sig Findus för att flytta. Tillsammans börjar de förvandla det gamla utedasset i backen till en perfekt kattlya. Resultatet blir så bra att Findus faktiskt håller sig i sitt hus hela tiden. I alla fall en tid.

Personligen tycker jag att Sven Nordqvist är som allra bäst när han skriver om Pettson och Findus. Lagen om minsta möjliga motstånd liksom. Allmänmänskliga och tidlösa historier som både vuxen och barn känner igen sig i. Pettsons stora aviga hjärta, mucklorna, uppfinningarna och Findus trotsighet.. Sven Nordqvist hävdar än en gång att detta är den allra sista boken om Findus och Pettson. Jag hoppas innerligt att det är mer ett hot än ett löfte.

Findus flyttar ut är skriven och illustrerad av Sven Nordqvist och ges ut av Opal.

Låna en bok i parken

Snubblade över ett himla trevligt koncept på semesterresan i New York idag. Det här: Ett ställ med bilderböcker uppställt i en park, med lite fina barnbord runt omkring. Inget mer. Alla barn som blev sugna kunde låna en bok, och sätta sig och läsa en stund. Bara sådär. Inget inträde, inga lånekort, ingenting. Bara ett ställ med böcker i en park. Gillar det som tusan! 

Googlade när jag kom hem och läste mig till att projektet heter Reading Room, och att det startades redan 1935, under depressionen, när massor av människor förlorade jobbet och inte hade någonstans att ta vägen under dagarna. Då öppnade New York Public Library ett “bibliotek under bar himmel”, dit de arbetslösa kunde gå för att ta del av böcker och tidningar, utan att behöva ha något lånekort, några pengar, någon fast adress eller sådär. De kunde bara gå dit och läsa.

Det hölls igång i tio år innan det las ner, och nu har det alltså tagits upp igen. Och utökats med en barnavdelning. Jamen, visst är idén sjukt sympatisk? Oerhört praktisk också, när man är i stan med småbarn som tröttnat på att “insupa atmosfär” etc och behöver en paus. Vi köpte glass, satte oss vid bokstället och läste böcker i en timme, och gick sedan vidare helt nöjda med livet. Succé!

Nu vill jag gärna kunna låna böcker i varenda park jag besöker i fortsättningen. Okej, Sverige?

I sann Ole Lund Kirkegaard anda

Som det är just nu finns det bara en enda bok som förtjänat sin plats i bokhyllan (på samma sätt som Lalo trummar och Sagan om det lilla huset tidigare gjort). Det är Den otroliga historien om det jättestora päronet av den danske författaren och illustratören Jakob Martin Strid. Det har nu nått nivån att om någon väckte mig mitt i natten så skulle jag kunna citera vissa kapitel. Ni som är bekanta med boken vet att det rör sig om en hundra sidor (!) lång och bildrik skröna.

Boken handlar om radarparet Mitcho och Sebastian. Deras lilla trivsamma stad Solköping har blivit av med sin borgmästare som istället har ersatts av den folkilskne Viceborgmästare Kvist. En dag hittar Mitcho och Sebastian en flaskpost som visar sig vara avsedd för dem. Flaskpostens avsändare är ingen mindre än deras förre Borgmästare som nu säger sig leva på Den Hemliga Ön där han verkar ha stött på något enastående. I flaskan ligger ett frö och av nyfikenhet planterar Mitcho och Sebastian fröet i sitt trädgårdsland redan samma kväll. Under en enda natt växer det upp ett gigantiskt jättepäron i deras trädgård..

Det här är en fantastisk bok för alla som har längtat efter en brygga mellan bilderboken och kapitelbokens värld. Boken är i alla avseende lysande. (Så när som på att jag kan sakna några kvinnliga karaktärer som inte vattnar blommor eller hänger tvätt.) Jag tror att den här boken på samma sätt som Ole Lund Kirkegaards böcker kan väcka både fantasi och läslust hos var och varannan unge. Och det är minsann inte lite det.

Den otroliga historien om det jättestora päronet är skriven och illusterad av Jakob Martin Strid och ges ut av Opal.

”Gissa var han varit? Madrid! Gissa var jag varit? I pannrummet!”


Äntligen! Eloise i nyutgåva. 

Eloise är orädd och en smula gränslös. Beställer rostbiff och russin till frukost, spanar på hotelldetektiver och leker hittebarn. Åh Eloise, som jag insöp hennes storstadsmanér under min inte-så-glamourösa uppväxt i den sörmländska leran. Hon var som allt jag inte var…

Lyxhotellet Plaza är Eloises värld, här finns eleganta gäster och stressad personal att hänga i hälarna på. På Plaza finns också tryggheten Dadda, barnsköterskan, som håller ett vakande öga och räddar både flickor och djur om natten. Eloise är Pippi och Emil blandat med glitter och en knippe It girls, hon är ett barn bland vuxna och har alltid har en väska packad om mamma ringer ifrån Miami. Enligt författaren själv är Eloise “alla små flickor hon någonsin träffat i en person!”.

Den rosa Plazavärld bebos även av städerskan Johanna som vill åka hem till Bayern om pengarna räcker (“men det gör dom nog inte”), kypare som jobbar på kvällen för att kunna gå i skolan på dagen och skoputsare i “Herrummet”. Klassmarkörer jag inte uppfattade som barn, men som gör läsningen idag ännu bättre. En riktig allåldersbok!

Den svenska översättningen är otroligt välgjord, signerad Marianne Höök. Detta kära vänner är inget annat än ren och skär POESI. Eloise är skriven av Kay Thompson, illustrerad av Hilary Knight och ges ut av Rabén & Sjögren.

(Eloise finns även som tv-serie har jag sett, får återkomma om det – har bara lyckats se ett enda avsnitt och det var en otroligt blek kopia av den riktiga Eloise.)

De första kapitelböckerna

Det kom en fråga till redaktionen, om kapitelböcker för barn som fortfarande är ganska små (4-5 år sådär). Kanske kan vi hjälpas åt att svara? Jag börjar, och ni fyller på med tips i kommentarerna? JA!

Hej! Jag har en 4-åring som om några veckor blir 5 år. Vi läser alltid ett uppslag ur Stora Uppslagsboken under nattningen och sen en sagobok. Nu funderar jag på att börja läsa någon kapitelbok. Några tips på bra kapitelböcker att börja med? Böcker med ‘läskiga’ inslag gillas inte av barnet. 🙂 Tack!

Spontant kommer jag att tänka på böckerna på bilden ovan, med Ville och Vilda kanin av Ylva-Li och Lennart Gustafsson som favorit. En alldeles lagom snäll och mysig berättelse om den tama kaninen Ville som lämnar den trygga bondgården och ger sig ut i skogen och friheten. Där träffar han vildkaninen Vilda, och hon visar honom hur spännande och roligt det kan vara i skogen. Nästan helt fri från otäcka inslag! Eller ja, det är en kråka som är rätt dryg, och en rovfågel som vid ett tillfälle nästan fångar Vilda, men annars så! Tror inte den framkallar mardrömmar.

Övriga böcker som kan vara värda att kollas upp: Lillebror och Nalle av Jujja och Tomas Wieslander (eller någon av de andra böckerna om Lillebror). Lilla E ger sig ut på resa av Charlotta Lannebo (eller Lilla E i Karibien som är nästa bok om Lilla E). Mamma Mu och Kråkan av Jujja Wieslander och Sven Nordquist (eller någon av de andra kapitelböckerna om Mamma Mu). Måns och Mari om våren, av Kaj Beckman (finns en bok om vardera årstid), Prinsessor och Drakar av Christina Björk och Eva Eriksson, och Piggor och Suggor och Lena och Olof Landström.

Fler tips, någon?

Konsten att läsa högt

Bilderböcker är roliga att ha att göra med av tusen olika orsaker, men det bästa är väl ändå att läsa dem högt för någon. Ett litet barn till exempel. Därför är det så himla viktigt med böcker som har bra flyt i texten. Det värsta som finns är när man hela tiden måste hålla på och ändra i texten för att orden är för svåra, felplacerade eller allmänt oflytiga. Eller rimmade böcker där rimmen är så dåliga att man helt enkelt inte läser dem alls. Men så finns det guldkorn där texten liksom dansar fram när man läser den. Det kan kännas som om man läser vad karaktärerna tänker och det är en ren och skär fröjd. Det kan överväga många andra brister med boken, fula illustrationer eller halvroliga berättelser till exempel. Medan böcker med dålig text har motsatt effekt.

Här är mina favoriter att läsa högt just nu:

Alla Gittanböcker av Pija Lindenbaum, Emma Adbåges böcker om Leni, Petras prick av Maria Nilsson Thore, eller böcker som rimmar bra, tex Atchoo! av Mij Kelly, översatt av Ulf Stark.

Vad har ni för favoriter eller skräckisar?

God Jul!

Julmarknad. Jag och dottern promenerar runt i duggregn bland trötta garntomtar och gymnastikföreningens hemmapyntade kransar. Med en djup 3-årssuck tittar hon på mig – “Mamma, var ÄR julen egentligen?”.

Och ja, det kan man ju undra.

Väl hemma läser vi Einar Nermans julklassiker Resan till pepparkakslandet som nu finns som nyutgåva. På grund av ett missöde med en pepparkaksdeg tidigare under dagen får Greta och Pelle i sann Nannyakuten-andan anno 1934 gå och lägga sig en timme tidigare än vanlig. Utan middag, dessutom. Lyckligtvis blir de snart väckta av en förvuxen pepparkaksbock som bjuder med barnen på ett juläventyr i pepparkakslandet.

En bok med 77 år på nacken ger även inblick i en tid som varit. Komplett med klassmarkörer i form av jungfru Lisa och barnsyn som talar om snälla barn och olydnad. Men resan till pepparkakslandet är främst en fängslande berättelse, vem lockas inte av en värld gjord av ljuvlig pepparkaksdeg?

Resan till pepparkakslandet är skriven av Einar Nerman och ges ut av B. Wahlströms förlag. Provläs här. Håll även utkik efter Nermans Gubbar med rim ifrån Svenska barnboksinstitutets kommande klassikerserie.

Känner du för lite mer julfeeling i bokhyllan? Det finns en uppsjö av böcker med jultema att frossa i!

Om julsångerna inte riktigt sitter som de ska kan du börja med att närstudera Catarina Kruusvals sång- och pekböcker Sockerbagaren och Tre pepparkaksgubbar. Tänk vad skönt att slippa få skäll av nitiskt skönsjungande barn när “man” sjunger om peppargrisar istället för pepparkakor! Ges ut av Rabén & Sjögren.

Är det jul nu igen? Sa Spöket Laban av Inger och Lasse Sandberg. Spökmamman och Spökpappan vill ha hemska barn till jul, men Spöket Laban vill testa nytt – den mest fantastiska överraskningspresenten! Ges ut av Rabén & Sjögren. 

Jims vinter av Thomas och Anna-Clara Tidholm är en vemodig och vacker vinterberättelse om en gräshoppa som vaknar upp i snön. Ges ut av Alfabeta förlag.

Tomtemaskinen av Sven Nordqvist. Findus väntar på tomten, hur ska Pettson se till att han inte blir besviken? Uppfinna och bygga en tomtemaskin? Bra idé! Högläsningsbok som var julkalender 1993. Finns som ljudbok (Grammafon), mp3-bok (Norstedts) och inbunden (Opal).

Pippi har julgransplundring av Astrid Lindgren. Pippi bjuder in till julgransplundring! Ny bilderbok med restaurerade bilder helt i färg. Ges ut av Rabén & Sjögren.

Har ni några julfavoriter? Tipsa gärna!

Den förtrollade parken

  
Eftersom jag är från Kristianstad så har jag varit på Wanås ett antal gånger och förälskat mig i platsen, precis som så många andra. Wanås består av ett slott från medeltiden, en konsthall, en helt fantastisk skulpturpark i en bokskog och ett ekologiskt jordbruk. Det är alltid väldigt hög kvalitet på utställningarna, i år ställer till exempel Yoko Ono och Jacob Dahlgren ut och tidigare år har bland annat Louise Bourgeois skulptur Maman ställts ut. Det som lockar mig mest är skulpturparken. Vackrare plats får man leta efter, med eller utan konst. Den är liksom trolsk med sina skyhöga och urgamla träd och de installationer som anas mellan stammarna förhöjer den magiska känslan.

Just därför blev jag väldigt nyfiken när jag läste om Astrid Trotzig och Fredrik Söderbergs Den förtrollade parken. Berättelsen är först ut i ett konstnärligt projekt där en serie barnböcker om figuren Sams upplevelser av parken ska ges ut. Så här börjar boken:

Det var en gång ett slott. Det var omgivet av en stor park, som i sin tur var omgärdad av en hög stenmur. Slottet var gammalt och slitet. Ingen bodde längre där och det var byggt för så länge sedan att ingen mindes hur det hade sett ut när det var nytt och bebott. Men en gång i tiden hade det varit vitt och vackert och fullt av liv. Nu låg det tyst och övergivet, tomt och trasigt.

Sen fortsätter den i klassisk sagastil med en olycklig vattenhäxa som blivit bitter över sitt öde, fast i en liten damm. Till sist blir bitterheten ondska och avundsjuka och tas ut på intet ont anande barn som förvandlas till stenar, träd och vind. Det är en väldigt vacker historia, men sorglig och med ett tungt slut som får en att önska efter nästa bok i konstprojektet. Och som definitivt kommer få mig att titta mig lite mer noga omkring nästa gång jag är på Wanås.

Den förtrollade parken är skriven av Astrid Trotzig, illustrerad av Fredrik Söderberg och ges ut av Stiftelsen Wanås Utställningar. Bilderna i inlägget är lånade från Wanås hemsida.