Kategori:Högläsning

Koko och Bosse – ni är bäst!

Det har kommit två minibokungar i maj månad. En Stina (Tove) och en Joyce (Emelie). Därför har det ibland varit svårt att hinna med den här bokungen. Men inget dåligt som inte har något bra med sig – snart kommer det bli  fler recensioner av pekböcker och småbarnsböcker här på bloggen – en genre som lätt glöms bort.

Det har trots alla bebisbestyr blivit en del bilderböcker på sistone och jag tänkte flagga för en riktig favoritduo bland bilderbokskaraktärerna. Lisen Adbåges böcker om Koko och Bosse, nu senast med Koko och Bosse – Törs inte! Bara så alla vet, jag älskar den här boken förbehållslöst! Koko och Bosse får faktiskt Alfons Åberg och hans pappa att verka omoderna och stela, något jag aldrig trodde var möjligt. Bosse har en känslighet, en nerv som är så himla fin och ovanlig hos pappor i böcker. Koko är både underbar och odräglig på en och samma gång, mest underbar så klart! Samspelet mellan Koko och Bosse är det riktigt fina. Vuxenrollen och barnrollen som hela tiden växlar mellan dem. Ibland är det Bosse som trotsar och Koko som tar ansvar och viceversa. Sedan tycker jag så mycket om bifigurerna som ofta påminner om karaktärerna i Gunna Grähs Hej-hej böcker. Vanliga, dödliga människor som alkistanten på bänken eller den rödkindade och lite för angelägna Lydia Bertilsson i lägenheten bredvid. Ja ni hör ju själva, det är bara till att skaffa boken genast. Någon tre- fyra- femåring kan ni säkert hitta att läsa den för!

Här är den lilla gården

Karneval förlag är ett förlag som bland annat ger ut få men i princip alltid högkvalitativa bilderböcker. Nyss kom de ut med ett gammalt bortglömt manus av Barbro Lindgren och Eva Eriksson. Alla som har läst Lindgren och Erikssons gemensamma bok Här är det lilla huset kommer snabbt att känna igen sig. Här är den lilla gården är också en upprepningsssaga precis som Här är det lilla huset. Det är rakt igenom en ljuvlig liten bok för den som nyss har upptäckt böckernas förtrollade värld. Det är gubben och gumman och djuren som dyker upp en efter en över bokens sidor och på så vis får vi lära känna alla som som bor på gården. Så plötsligt får kossan en liten kalv och då kommer alla för att titta och gratulera. För alla som är i övergången mellan pekbok och bilderbok, skaffa den här pärlan! Ni kommer inte att ångra er.

Hugo och Holger går i skolan

Oj, vad jag skrattade! Började läsa boken på väg upp i hissen efter att ha hämtat den i brevlådan, och skrattade så att jag nästan inte fick upp nycklarna till ytterdörren.

Hugo och Holger går i skolan är en bok för den som just har börjat läsa själv, men fungerar förstås lika bra att läsa högt. Den handlar om Hugo, en liten kille som ser väldigt dåligt. Så dåligt att han inte vet att den hund han fick från Glömda djur egentligen är en elefant. Holger heter den. Det faktum att Holger är just en elefant kommenteras heller inte i boken, men bilderna talar sitt tydliga språk. Holger är både snabelförsedd och rätt så stor. Även relativt pälsfri.

Holger är jättesnäll och bryr sig om sin husse. Därför oroas han lite över att Hugo uppenbarligen inte går i skolan, och samlar till slut mod nog att fråga. Då berättar Hugo att han har blivit utkastad från skolan, för att han hade skolkat i två års tid. Men i själva verket hade han bara gått fel. Tagit fel på dörrarna. Lätt hänt när man ser dåligt.

“Det var mycket lugnt, men jag lärde mig ingenting, även om jag gick dit varje dag.”

säger Hugo och på bilden ser man hur han sitter inne på skolans WC.

Så det kan gå. 

Som tur är så blir det ett lyckligt slut på historien och både Hugo och Holger hamnar i skolbänken. 

Den här lilla berättelsen är så full av underbara detaljer, både i bild och text, och de båda samspelar på ett briljant sätt. En lätt lakonisk och absurd, men rar ton präglar texten och bilderna liksom kommenterar berättelsen och tillför ny information.

Hugo har ett par enorma colabottnar till glasögon, och det känns väl lite sådär att skratta åt barn med en synnedsättning på typ -34, men det finns nåt varmt och icke-problematiserande i skildringen som kan betraktas som en förmildrande omständighet.

Boken är skriven av den danske författaren Oscar K, en pseudonym för Ole Dalgaard. Eller om det är tvärtom. Tittar man på hans hemsida är det mesta ganska oklart på ett uppfriskande danskt sätt. 

Det finns två tidigare böcker i serien om Hugo och Holger, och det kommer flera. Det ser jag fram emot.

Här är en liten film om Hugo och Holger också. Notera bajspåsen.

Hugo och Holger går i skolan är skriven av Oscar K, illustrerad av Teddy Kristiansen och ges ut på Hegas förlag. 

 

 

 

 

Mysig högläsning om hunden Puzzel


Ni vet den där mysiga känslan man kan få av att betrakta djur? Den har jag fått flera gånger den senaste tiden. Förra helgen hälsade jag på mina föräldrar, som just då var kattvakter. Min systers katt fick oss alla tre, vuxna människor utan särskilt djurintresse, att mysa runt och prata nåt slags hemmagjort kattspråk. Förundrat tittade vi på när den söta lilla tingesten drack vatten ur kranen, kröp in bakom böckerna i bokhyllan och puttade ut några band för sitt höga nöjes skull eller gömde sig i en papperskasse.

I ungefär samma veva läste jag Puzzel hittar ett spår, en vansinnigt charmig berättelse om den lilla Jack russell-terriern Puzzel som tack vare sin ovanligt välutvecklade nos hamnar i allsköns äventyr. Boken rekommenderas till barn från sex år, men det jag kände när jag läste den var att jag omedelbart ville läsa den högt och då funkar den även för yngre barn. Språket är så rytmiskt och puttrigt, och berättelsen så spännande, att jag tror att även en djurintresserad femåring skulle älska att höra den.

I den här boken, som är den tredje om Puzzel, får vi följa henne när hon råkar nosa upp en stulen sällsynt växt och på så sätt avslöjar tjuvarna och hamnar i lokaltidningen. Men det är minst lika spännande när hon jagar en spyfluga eller råkar reta upp ett vildsvin.

Författaren Isabelle Halvarsson, som också har skrivit böckerna om katten Fräs, lyckas fånga just den där värmen och humorn som ofta dyker upp när man betraktar djur. Det är Puzzels perspektiv, hennes berättelse, och på något sätt förstår man som läsare precis hur läckert det kan lukta med nystekta köttbullar i matskålen eller en bit leverpastej i en påse. För att inte tala om hundfödelsedagsbakelser gjorda på skinka, potatismos och korv. (Och jag äter inte ens kött längre.)
Illustrationerna av Margareta Nordqvist är enkla och söta, och väldigt lekfulla. Har man någon gång umgåtts med Jack russell-hundar så känner man igen den energiska svansen och de fladdriga, mjuka öronen.

Något jag också gillar med den här boken är att Isabelle Halvarsson vågar ta med enstaka “vuxna” ord, som när spyflugan lurpassar på Puzzel, eller när en katt beskrivs som väldigt överflödig, i Puzzels ögon. Orden lyfts fram och görs intressanta. Perfekt läge att förklara dem, om man är pedagogiskt lagd och gillar tanken på att vidga sina barns ordförråd. Det är troligt att frågan kommer. Annars går det precis lika bra att strunta i det och bara mysa och fnissa lite tillsammans åt Puzzel och hennes äventyr.

Läs en intervju med författaren Isabelle Halvarsson på barnensbibliotek.se

Puzzel hittar ett spår är skriven av Isabelle Halvarsson, illustrerad av Margareta Nordqvist och kom ut i höstas på Bonnier Carlsen. 

Extra garn – kanske årets finaste bilderbok!

Jag är typen som av misstag sydde mig själv i fingret på syslöjden när jag var yngre. Handarbete har liksom aldrig legat för mig. Ändå så får jag en brinnande lust att sticka varje år såhär strax innan jul. Och när jag fick se den fina boken Extra Garn av Mac Barnett och Jon Klassen så var det såklart dags igen..

Boken handlar om Annabell som en dag hittar ett skrin med en oändlig massa fina garn i olika färger. I staden där Annabell bor är “allt bara vitt som snö eller svart som skorstenssot” så när Annabell använder det färgglada garnet till att sticka en tröja åt sig och sin hund blir hon nästintill en upprorsmakare. Magister Nilsson i skolan tycker att hon stör lektionerna eftersom de andra eleverna hela tiden vill vända sig om för att få en skymt av de ovanliga och glada färgerna på Annabells tröja. För att blidka honom erbjuder sig Annabell att sticka färgglada tröjor till alla i hela klassen inklusive magistern. Och så blir det. Snart är hela staden svept i garn (eftersom garnet i skrinet aldrig tycks ta slut). Men, inget gott som inte har nåt ont med sig – en ärkehertig får upp ögonen för Annabells fynd. Han erbjuder sig köpa skrinet men när han inte får det beslutar han sig kort och gott för att stjäla det.

Detta är en av årets allra bästa bilderböcker och oavsett om ni gillar att sticka eller ej så måste ni se till att läsa boken! Jon Klassens helt ljuvliga illustrationer går så himla fint ihop med Mac Barnetts text. Inte undra på att boken i år blev utnämnd till Bästa bilderbok! i Boston Globe-Horn Book Award. Kolla själva – smakprov får ni här.

Extra garn är skriven av Mac Barnett och illustrerad av Jon Klassen och ges ut av Andina förlag.

Mor! Mor! O, mor! Orm!

Elsa Beskow förtjänar ett roligare öde än som sagotant. Inget ont om snäll-sagan, men det finns även annat att se i Beskow! Tänk bara på Blomsterfesten i täppan som 1914 kommenterade tidens klassamhälle, och hur farbror Blå ironiskt porträtteras som så upptagen av sin egen (manliga) förträfflighet att han kör över Lotta och Petter. 

, nu har jag sagt det och kan gå vidare till varje far- och morförälders våta dröm, en Beskow-samling!

I Vill du läsa? – Elsa Beskows sagoskatt samlas ett urval berättelser, sånger och illustrationer som tidigare varit del av den klassiska läsebokserien med samma namn. Inledningsvis fungerar boken som en lära-läsa-bok där “mormor är rar” och “farfars bil är fin” men drar sen åt högläsningshållet med längre berättelser. Barnen Hans, Lisa och lillebror Toto går som tre röda trådar genom boken där de rör sig mellan främst hemmet och skolan. Även andra karaktärer och platser dyker upp.

På baksidan av Vill du läsa? bjuds in till en “lärorik resa till en svunnen tid”. Och, ja – nog är det många gånger en svunnen tid. Ideal och föreställningar om vad exempelvis pojkar och flickor kan bli och drömmer om är många gånger förlegade. Likt alla böcker är även Beskows berättelser produkter av sin tid. Men, Beskows värld är också influerad av pedagogen Ellen Keys tankar om barnet med rätt till fantasi, lek och egna tankar!

Vill du läsa? är en tjock bok, det är många sidor att bläddra sig igenom vilket kan kännas rörigt. Positivt är att det stora och varierande innehållet gör att du kan plocka fram och välja bort*.

 

* Själv väljer jag nog bort Lisas framtidsplaner där “Flickorna ska få var sin docka, och gossarna får hästar och bilar och båtar.” nästa gång…

 

Vill du läsa? – Elsa Beskows sagoskatt är skriven och illustrerad av Elsa Beskow, boken ges ut av Bonnier Carlsen.

Lyssna på den!

Jag tror ni har hört den här förut: vikten av läsning, högläsning, massor av böcker, bibliotek, föräldrar som läsande förebilder för sina barn, osv. Allt det där är bra och superviktigt! För de flesta är det säkert inga problem. Men om man nu inte är en van läsare själv då? Eller kanske har lässvårigheter? Då kan det säkert kännas rätt tungt, framförallt med högläsningsoket. Men tack och lov ges det ibland ut böcker med inläst cd-skiva till, eller helt separata ljudböcker, och det är väl ungefär en av de bästa idéerna någon kom på! För alla som har svårt att slå an högläsningstonen så ges en slags förebild som man kan apa efter. Jag kan säga att det är sjukt svårt att inte läsa Dagspöket på sjukhus exakt likadant som Jujja Wieslander på skivan efter att ha hört den. Hon gör det ju redan så bra, varför ändra? Och även om man älskar att läsa högt själv så är det ändå väldigt mysigt att ibland lyssna på en saga i bakgrunden samtidigt som man pusslar, bygger lego, eller åker bil (kanske bästa stället för skivan!).

Vill man lyssna på en väldigt bra inläsning så testa Dagspöket på sjukhus. Den funkar lika bra för en 3-åring som för 6-åringar, jag lovar! Oooo, zå bra…

Nu skrev jag inte så mycket om boken, men här går det att provläsa den!

Dagspöket på sjukhus är skriven av Jujja Wieslander och illustrerad av Jens Ahlbom. Berättelsen är inläst av Jujja Wieslander och alltihop ges ut av Rabén&Sjögren.

”Han rökte en cigarett och såg väldigt lömsk ut.”

Nog gillar man böcker med kapitel som “Gusten Grodslukare försöker hänga mig” och “Smedens öl”? Måste bara kort tipsa om Gusten Grodslukare, ett humoristiskt nummer om barndomens farligheter (som bråkiga typer och smeder med viss förkärlek för barnarbete). Nej, det är kanske inte en bok att dra fram när du ska roa en 3-åring, men för lite äldre barn (och somliga 30-åringar) så fungerar den fint som högläsning.

Gusten Grodslukare gavs ut första gången i slutet på 60-talet, och om du var barn i mitten på 80-talet så minns du kanske Gusten som radioföljetong? Den här nyöversättningen tar dig med bakåt, men passar språkligt ett barn idag. Bokens jag rör sig snabbt mellan lömska typer, och gör det med humor. Dock, tråkigt nog lyser tjejerna med sin frånvaro, och barn blir synonymt med pojke.

 

Gusten Grodslukare är skriven och illustrerad av Ole Lund Kirkegaard och ges ut av B. Wahlströms.

Ingen människa är en ö

Ljuvliga Bus och Frö! Båda sitter på en varsin ö nära varandra men ändå så väldigt långt ifrån. Ingen av de två har förmågan att ta sig över vattnet till den andre. De väntar och väntar och hoppas att just den andre ska hitta på något finurligt och dyka upp när som helst. Så blir det inte. Men så en dag händer något. Vattnet har blivit is. Och mellan de två öarna bildas en helt perfekt bro.

Det här är en helt underbar bok där både text och bild går rakt in i hjärtat. På samma vis som i författaren och illustratören Maria Nilsson Thores förra bok Petras prick (2011). Jag tycker särskilt mycket om hur Nilsson Thore lyckas illustrera huvudpersonernas sinnestämning (Petra när hon förlorat sin prick och Bus och Frö när de väntar på varandra). Bus och Frö på varsin ö är en bok som går hem hos både stora och små, en bok väl värd att läsas om och om igen. Årets julklapp helt enkelt.

Bus och Frö på varsin ö är skriven och illustrerad av Maria Nilsson Thore. Boken ges ut av Bonnier Carlsen.