Kategori:Högläsning

Böckernas magi!

Djupsjöns hemlighet är ju den fjärde boken om den underbara familjen Kanin som kom ut förra året. Lisa skrev om den här. Precis som med övriga böcker i Jonna Björnstjernas serie känner många barn ovanligt starkt för den här boken. De vill jämt höra just den när det är dags för högläsning. Häromdagen satt en jättegrupp med barn och lyssnade stilla och med gapande munnar (när Lillebror och tomtarna är på väg in i Sjöodjurets grotta) på den magiska berättelsen. Vid en längre konstpaus i läsningen – spänningsmoment – ser jag hur det droppar saliv ur munnarna på några av mina åhörare. Helt fantastiskt, kände jag då! Att barn kan bli så fascinerade av en bok att de helt glömmer tid och rum!

Jonna Björnstjernas illustrationer samspelar fantastiskt bra med texten. Eftersom illustrationerna är så detaljrika dyker det upp nya historier i historien när man läst boken några gånger. Jag älskar hur hon visualiserar de femton gastarna på en död mans kista. Ett slitet begrepp i piratkretsar som jag personligen aldrig riktigt har förstått mig på.  Om ni är sugna så se avsnittet av Lässugen när den enastående Ulla Skoog läser Sagan om den underbara familjen Kanin och Fru Skräck för Amanda. En berättarröst att avundas!

En juvel till högläsningsbok.

Författaren Annika Thor är kanske mest känd för sin serie om de två krigsbarnen Steffi och Nelli från Österrike (En ö i havet). Nu är hon aktuell med den eminenta bilderboken Flickan från långt borta som hon har gjort tillsammans med Maria Jönsson (Spyflugan Astrid).  

Vem är den lilla flickan som knackar på dörren till den ensliga stugan en mörk vinterkväll? Hon som bor i huset benämns som Den gråa och hon vill helst av allt bli lämnad ensam. Motvilligt släpper hon ändå in flickan. Och kanske anar hon redan när hon gläntar på dörren att hennes ensamhet tar slut där. Flickan får stanna över natten men nästa morgon säger Den gråa att hon måste ge sig av. Gråtande försvinner flickan ut i snön. Redan efter en liten stund känner Den gråa att ensamheten inte längre känns behaglig. Någonstans inom henne är det nu något som gnager. Hon hittar ett hårband som flickan glömt kvar och när hon kokar sitt sedvanliga kaffe känner hon lukten från den mjölk hon värmt till flickan. Först då förstår hon att hon måste skynda sig ut för att hitta flickan innan det blir mörkt.
Det här är en suggestiv bok som går rakt in i barnens hjärta. Vissa tycker den är sorglig andra tycker bara den är spännande eftersom den lämnar en hel del frågor obesvarade. Jag har läst den högt för olika barngrupper i en veckas tid och i samtliga grupper har boken gjort omedelbar succé. Maria Jönssons finstämda bilder i dov färgskala gör lika mycket för berättelsen som Annika Thors avskalade och samtidigt berikande språk. Det här en bok som fängslar högt upp i åldrarna. Här nedan ser ni några teckningar som illustrerar hur ett antal sjuåringar på Sofielundsskolan i Malmö tolkar bokens öppna slut. De svarar på frågan: Var går flickan och den Gråa egentligen?

Flickan från långt borta är skriven av Annika Thor och illustrerad av Maria Jönsson och ges ut av Bonnier Carlsen.

En läsande klass

Författaren och mellanstadieläraren Martin Widmark har initierat det helt grymma projektet En läsande klass. Imorgon på självaste Världsbokdagen kommer samtliga låg- och mellanstadieskolor i Sverige ha nåtts av ett paket med minst ett exemplar av studiehandledningen En läsande klass. Under dagen släpps också den fullständiga webbsidan enlasandeklass.se som ska verka som en “levande förlängning” av boken. Materialet ska:

..tillhandahålla verktyg för att underlätta för lärare att arbeta med lässtrategier och bidra till bättre läsförståelse hos svenska låg- och mellanstadieelever. Vi vill bidra till att fler elever går ut nionde klass med fullständiga betyg och därmed får bättre förutsättningar att delta i vårt demokratiska samhälle.

Helt enastående bra! Som skolbibliotekarie längtar jag efter att få sätta tänderna i materialet och inleda boksamtal med barnen med hjälp av de olika läsförståelsestrategierna som ni kan läsa mer om här. För er som dagligen läser för era barn är det här inga konstigheter; mycket handlar om att ställa de frågor som brukar dyka upp innan, under och efter högläsning. Och samtidigt lyssna in hur väl barnet kan tillgodogöra sig en text.

Blir ni intresserade? Kolla läget med era barns svensklärare, fråga till exempel när de tänker börja arbeta med materialet..

Projektgruppen  består, förutom Martin Widmark och Jenny Helldahl, av representanter från Nypon förlag, Liber förlag, Barnens bokklubb och Rabén & Sjögren.

Styrelsen består av representanter från BonnierCarlsen, Rabén & Sjögren, Liber förlag, Natur & Kultur och Junibacken. Med i styrelsen är också Martin Widmark.

Läsning om läsning

DN kör just nu en serie om läsning som är jätteintressant. Idag intervjuades Anne-Marie Körling, som tituleras högläsningsproffs och har skrivit boken Den meningsfulla högläsningen (2012). Hon säger bland annat att man ska hålla sig till den skrivna texten i boken när man läser högt, och inte omvandla till talspråk till exempel. Vad tycker ni? Hur brukar ni göra själva? 

Och imorse på TV 4:s morgonprogram, så intervjuades författaren Martin Widmark om sitt projekt En läsande klass. Vart man än vänder sig så snackas det läsning! Vilken gåva till alla barn om vi också lyckas omsätta prat i handling och verkligen läser för dem och hittar bra metoder att lära dem läsa själva.

Sugen på att läsa?

Högläsning lyfts ofta fram som viktigt för att stimulera barns språkutveckling, och inte minst för att väcka den nästintill mytomspunna läslusten. Nu kommer ett nytt barnprogram från UR, Lässugen, som fokuserar just på inspirerande möten mellan vuxen, barn och bok. Sju kända ansikten, bland annat Dregen och Nour El Refai, kommer att läsa bilderböcker tillsammans med sexåriga Amanda. Tanken är också att du som vuxen ska få lite tips på hur läsningen kan göras “roligare och mer utvecklande”, enligt pressmeddelandet från UR.

Jag tycker det låter som ett toppenkoncept, men sen är jag väldigt svag för högläsning som barnprogram också. Blev plötsligt orimligt nostalgisk och måste youtuba Skymningssagor och Boktipset med Stefan Mählqvist nu… 

Lässugen kan du se på måndagar klockan 17.56 med start den 31 mars. Kika på trailer här.

Småbarnsböcker del ett.

Här är Lilla Anna av Inger och Lasse Sandberg: En helt ny bok om Lilla Anna och Långa Farbrorn, en bok helt perfekt för de allra minsta bebisarna från 3-4 månader. Lilla Annas katt försvinner och hon tar hjälp av Långa Farbrorn och hans magiska trollerititthål.

Lilla foten och Lilla handen av Emma Adbåge: En bok lämplig för bebisar från 6 månader. Roliga, naivistiska bilder där barnet utforskar allt som handen respektive foten har gjort under dagen. “Vinkat mamma” och “smugit tyst”. Bra böcker som hjälper barn att formulera vardagsbestyr.

Titta här av Maria Nilsson Thore: Lämpar sig bra från 6 månader, för den som har börjat att utforska världen utanför hemmet. Titta på fågeln, fisken, grodan, masken, hunden och humlan och se vad de gör.

Vad säger klockorna?, Vad säger russinet? av Anna Höglund: Genialiska, spännande böcker för bebisar från 6 månader. Vad säger russinet? En bild på ett russin och sedan den ljudlika bokstavskombinationen “Piiip”. Så låter ett russin.

Vad ska vi göra? av Lennart Hellsing och Emma Adbåge: Den här boken passar dels från ett år för de som har börjat formulera olika enstaka hittepåord men också för treåringen som gillar ramsor och rim. Nyutgåva med illustrationer av Emma Adbåge. Rim på äkta Hellsingvis. Smart och rappt och oväntat modernt om en stackars kung som får stå ut med två barns påfund. Illustrationerna är gjorda i starka akvarellfärger och borde fånga de flesta små barns uppmärksamhet.

Ludde och alla djuren av Ulf Löfgren: Ludde sparkar boll och träffar olika djur i huvudet. Djuren utstöter olika läten och Ludde gissar vilket djur. Vad sägs om det? Lite brutalt kanske men också väldigt roligt. Upprepningar förnöjer, det vet väl alla! Den här boken passar nog bäst till barn från ett år och uppåt. Detta på grund av att det är lite mer text än i andra småbarnsböcker.

Hej, sa Petronella! av Lennart Hellsing och Charlotta Ramel: Den klassiska Hellsingramsan som tonsattes av Knut Brodin känns igen av många. Charlotta Ramel är stjärnan här, hon gör Petronella till en mysig liten tjej i gul regnkappa som seglar bort i en galosch. Om boken sjungs passar den nog de flesta bebisar från 4 månader men kan säkert också uppskattas uppåt i åldrarna.

Moa och Samir i lekparken av Siv Widerberg och Mati Lepp. En strålande bok om konflikter som börjar redan i sandlådan. Om att inte vilja dela med sig och om det rimliga i att tycka att man äger en gunga på lekplatsen. En bok utan pekpinnar. En höjdarbok för barn från ett och halvt år och en bra bit upp i åldrarna.

Första sagoskatten av Catarina Krusvaal: En samling med ramsor, sagor och hela bilderböcker däribland Kruusvals egna karaktärer. En fin kompilation som passar att ha med på resa eller dylikt, alltiett bok. Passar från 6 månader och uppåt i åldrarna.

Vart ska du? av Jockum Nordström: Här är det raka rör som gäller. Berättaren och läsaren undrar och ställer tillsammans frågor till bokens karaktärer genom att läsa texten. Vart är ni på väg? Har ni redan ätit upp? Vart ska du? Och de får svar av haren, ekorren, elefanten och flera. En vacker och okoventionell bok, inte minst på grund av formatet, sidorna viks ut och ihop som ett dragspel. Passar från ett år och uppåt.

Det här är det första i en kortare serie inlägg om småbarnsböcker. Samtliga böcker i det här inlägget ges ut av Rabén&Sjögren. I nästa bilderboksinlägg blir det böcker från Bonnier Carlsen. Rekommenderade åldrar från vilka böckerna lämpar sig är så klart högst personligt och just bara en rekommendation, inget skrivet i sten.

 

Tips! Högläsning för små öron

Vi har mellan varven efterlyst högläsning för små barn och därför är det på sin plats att tipsa när Natur & Kultur nu kommer med två nyutgåvor av Jujja och Tomas Wieslanders böcker Lillebror och Billan och Lillebror och Nalle. Lillebror och Nalle kom ut för första gången 1990 och handlar om den femårige Lillebror som bor på landet med sin Nalle, mamma och pappa. Boken är illustrerad av Olof Landström (Bu och Bä). I Lillebror och Billan har Lillebror fyllt sex år och leken med Nalle har bytts ut mot lek med kompisen Billan. I Lillebror och Billan står Jens Ahlbom (Mulle Meck) för illustrationerna.

Ska vi va?

Pija Lindenbaum är tillbaka med en bok för barn i 3,4,5-årsåldern. Det handlar om Flisan och Berit som är i samma ålder och bor i samma område. Flisan, bokens huvudperson, är en riktig liten ensamlekare. Hon stannar gärna inne och klipper några rundor med sin nya sax och tejpar lite när allting är som bäst. Men så en dag när allt är som upplagt för skön ensamlek pickar det på altandörren. Först, tänker Flisan, att det kanske är pizzakillen. Men så ser hon att det är Berit. – Åh, nej! tänker Flisan. –  Ska vi va? frågar Berit. För Berit är den där sorten som vill va hela tiden, hon känner liksom inte när det inte är läge. Flisan avvisar Berit snabbt och tydligt, tycker hon, men snart dyker Berit upp igen. Den här gången har Flisans mamma släppt in henne. (Lite på samma vis som Flisans katt släpptes in på grund av Berit en stund tidigare.) Eftersom Flisans mamma tycker att Flisan behöver “nån att leka med” så blir Flisan så illa tvungen att ha Berit hos sig..

Lindenbaum är som de flesta vet en klass för sig vad det gäller att återge barns känslor. Hon gör det här än en gång. Framförallt är hon bra på att beskriva hur motstridiga känslor kan se ut (för Flisan veknar faktiskt efter ett tag och vill leka med Berit). Och grejen med att Lindenbaum både skriver texten och illustrerar gör att man ständigt upptäcker finurliga sätt som text och bild samspelar på. (Något som är svårt tror jag i de fall där illustratörer och författare arbetar var och en för sig med en och samma bok.) Exempel: (Någon jag antar är Flisans mammas man) Göran hör också att det pickar på altandörren men eftersom Flisan snabbt avvisar Berit och stänger dörren undrar han: “We we nån som kom?”. Först fattade jag inte det här “Wa we” men så kollar man mer noga på bilden och upptäcker att han borstar tänderna, klart blir det “Wa we” då.

Man känner sig lite okritisk när man urskillningslöst älskar allt Lindenbaum gör. Men grejen är ju att hon är en av få som lyckas att beskriva barn helt utan pekpinnar, helt utan att tillrättalägga och det gör att barn som läser henne redan tidigt får lära sig att det finns olika vardagssituationer där saker varken är rätt eller fel. En försmak på livet liksom.

Sommarens bästa högläsning

Ni vet såna böcker man aldrig vill ta slut? Jag har hittat en sån! Ellen Karlssons Snöret, fågeln och jag med illustrationer av Eva Lindström.

Det är sommar och Selma är ute på landet, hos mormor och morfar. Det är härligt såklart, men det finns också en liten fågel som pickar ont i Selmas hjärta. Det där med kompisar, tänk att det ska vara så svårt! Ingen bästis, ingen “som tycker riktigt mycket om mig”. 

Då är det bra att Snöret dyker upp och rör om lite.

Jag tycker mycket om hur Selma tecknas, att författaren ger plats åt barnet som inte rusar fram i social eufori. Att man får vara eftertänksam, “tänka mina egna tankar i lugn och ro”. Samtidigt får Selma även upptäcka andra sidor av sig själv, som att vara arg och stark. Ja, Selma blir lite som en äldre syster åt Pija Lindenbaums Gittan! Det känns skönt att ha Selmor och Gittor att spegla sig i, typer som vågar titta åt ett annat håll när världen utanför hetsar om “utåtriktade doers”.

Snöret, fågeln och jag är med andra ord en riktigt fin högläsningsbok som ni kommer gilla från första sidan och sakna när den är slut. Eva Lindströms illustrationer i svartvitt ramar träffsäkert in berättelsen. Läs i sommar!

 

Snöret, fågeln och jag är skriven av Ellen Karlsson och illustrerad av Eva Lindström. Ges ut på Hippo förlag.