Kategori:Högläsning

”Jag går till stallet istället”

Vi är många som gråtit, pirrat och LEVT oss igenom böcker som utspelat sig i och runt ett stall. Kanske hade du tur och fick stryka med handen över en varm mule i verkligheten också, eller så älskade du (precis som jag) hästböcker precis lika mycket som du var allergisk mot hästar, dvs jättemycket.

Men hästboken ja, det är ju en riktig litterär lågstatusgenre. Givetvis, eftersom det är flickor som främst läser. Lisa Bjärbo skriver jättebra på sin blogg om hur inte ens vi, hästbokslovers, alltid vågar stå upp för den läsupplevelse som var så intensiv och viktig för oss. Så därför, för att locka ännu fler in i stallet och för att få skriva lite om hästböcker, så måste jag tipsa om att Pia Hagmars bokserie om hästtjejen Klara nu finns i lättläst bearbetning. Kul!

Läs mer

Bruno 3000.

bruno3000juliathorell-590x738Bruno 3000 handlar om åttaårige Bruno som gillar lego och Minecraft och går på judo. Han bor med sin mamma och pappa någonstans i Sverige. Bruno har levt strax över 3000 dagar, därav titeln. Bruno är ett efterlängtat barn och på ett ställe i boken får läsaren veta att Brunos pappa och mamma har fått kämpa hårt innan de kunde få Bruno:

”Han (läs: pappa) och mamma fick åka till sjukhuset många gånger och längta och vänta väldigt länge innan jag kom.”

Brunos bästa kompisar är tvillingarna Tom och Ture. Tvillingarna bor i porten bredvid Brunos och de lever ungefär samma liv. Den största skillnaden mellan Brunos familj och Tom och Tures verkar vara att tvillingarnas pappa reser utomlands en del i jobbet. Till USA, dit Tom och Ture så småningom berättar att de ska flytta. Utlandsresorna genererar en del presenter vilket gör att Tom och Ture har en betydande samling legobyggen hemma. Bruno älskar lego och är mäkta imponerad av mängden och mångfalden i tvillingarnas legosamling. Och vid ett tillfälle råkar han stoppa på sig en, för honom, särskilt ovanlig legogubbe med murbräcka. Incidenten med legogubben skapar en hel del samvetskval hos Bruno och till slut lämnar han diskret tillbaka den.

I skolan är det grupparbete om forntiden och Bruno hamnar i en grupp med en kille som han inte förstår sig på. Ville. Genom ett antal grupparbetstillfällen går Bruno från att inte vilja vara i samma grupp som Ville till att slutligen bli imponerad av Villes dolda talanger och i smyg önska att han kanske flyttar in i tvillingarnas lägenhet när de har flyttat.

Jag läste Bruno 3000 högt med sjuåringen här hemma. Det kan tilläggas att vi hade höga förväntningar. Särskilt jag, som är enormt imponerad av Åsa Anderbergs Strollos prosa i de tidigare böckerna. Och ja, på en del sätt infriades förväntningarna. Julia Thorells bilder är pricksäckra och förstärker texten och alla dråpligheter som Bruno hamnar i (lite Tom Gates, Dagbok för alla mina fans-känsla). Åsa Anderberg Strollo gör ett av de första lyckade försöken att skildra en samtida sju-åttaåring, med alla tidsmarkeringar det innebär. Däremot måste jag vara helt ärlig och säga att ingen av oss förstod oss på Bruno som person. Sjuåringen var skeptisk till hans svordomar (många barn älskar förekomsten av svordomar i böcker och särskilt i den här boken – jag vet!) och han gillade inte hans sätt att vara mot föräldrar och kompisar. Min invändning är att även om man läser om till exempel Brunos våndor efter att han har tagit legogubben från sina bästisar så kände jag inte dem; jag känner ingen sympati för Bruno helt enkelt. Däremot kände jag att jag skulle vilja veta mer om Ville och om Tom och Ture, som alla kändes mer ödmjuka. Så fel av mig, men innerst inne önskar jag att Anderberg-Strollo och Thorell kanske gör något i stil med Håkon Øvreås böcker om Svartle och Brune och skrev uppföljare om både Ville och Tom och Ture.

Bruno 3000 är skriven av Åsa Anderberg-Strollo och illustrerad av Julia Thorell och ges ut av Alfabeta.

Chattrecension av Min älskling

9782226315243

Emelie:
Min älskling av Astrid Desbordes och Pauline Martin. Vad tänker du om den Tove?

Tove:
Jag tänker att jag tycker att den är fin. Och lite konstigt att jag inte läst en liknande bok tidigare.

Emelie:
En arton uppslag lång kärleksförklaring till ett barn.

Tove:
Ja, som en lång dikt nästan!

Läs mer

Augustprisnominerade: Alla går iväg

11Eva Lindström är tillfälligheternas och kaosets mästare. Hennes karaktärer går inte att tolka entydigt, ibland liknar de djur och ibland människor. Antingen är det kaos i det yttre händelseförloppet i hennes böcker (Sonja, Boris och tjuven) eller så är det kaos inuti någon av huvudpersonerna som i hennes senaste Augustnominerade bok Alla går iväg. I Alla går iväg är det Frank som bär på en sorg eftersom alla går iväg från honom. Boken inleds med raderna ”Det här är när alla går iväg.” och på nästa sida kan vi se och läsa att Frank är ensam kvar. Efter en stund råkar Frank på de andra igen men så plötsligt vänder han sig om och går iväg. Är det en tillfällighet?

Läs mer

Julklappstips: Högläsning

Just det, nu är julen här! Årets julklapp är som alla andra år, en bok. Bokunge tipsar om julklappsböcker, idag kapitelböcker för högläsning.

 

Till mysläsaren:

Pappa och jag av Ulf Nilsson och Lisen Adbåge

Vanliga dagar tillsammans med pappa och 4-åriga Maja. Om att gå på bibblan, hitta julpynt i mörka källaren och gråtsuggor. Nilssons betraktelser och Adbåges illustrationer är urfina, en klar favorit från 2014.

Till fotbollstoken:

Sätt straffen, Charlotte! Jennifer Wegerup och Bettina Johansson

Fotbollspepp som utmanar normer, hurra! Inspirerande berättelse om vinnarskallen Charlotte och livet i fotbollslaget IF Ekby. Då böcker om idrottsutövande flickor inte är speciellt vanligt så är det en viktig bok, dessutom är den riktigt bra! Berättelsen bygger på landslagsspelaren Charlotte Rohlins barndom.

Till spänningssökaren:

Harry potter och de vises sten av JK Rowling

Det ska böjas i tid, osv. För den som vill ha spänning utan slut (nästan), börja med första boken om Harry Potter. Ibland krävs det 400 sidor magi för att mätta en 7-årings spänningsönskan.

Till klassikern:

Trollvinter av Tove Jansson

I år har vi firat Tove Jansson 100 år, fortsätt ända in i kaklet med att avsluta året medelst mumintroll. I Trollvinter vaknar Mumintrollet, som vanligtvis sover hela vintern, upp och kan inte somna om. Tillsammans med bland annat Lilla My upptäcker han den hemlighetsfulla vintervärlden. Trollvinter är den sjätte boken i serien om muminfamiljen. Boken finns i nyutgåva (2014).

God jul!

Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn

”- Den är genial, men den kräver några genomläsningar.” Så sa en kollega som jag har stort förtroende för när det gäller barnlitteratur angående Augustprisnominerade Jag blir en bubbla av Malin Axelsson och Klara Persson. Det var tur att hon sa det, för annars är det mycket möjligt att jag inte hade gett den en chans. Det är nåt med det pastellfärgat spretiga och knepiga som jag har sett lite för mycket av nu.

För knepigt, spretigt och pastellfärgat är det. Inga versaler i början av meningarna och mycket annat som vän av ordning kan värja sig mot. Men när man börjar läsa högt för sig själv, eller någon annan, så fastnar man. Det är en oemotståndlig lekfullhet och flamsighet i texten, som dessutom är rytmisk och språkligt skön. Här finns ett driv som gör att man flyger lätt över sidorna och de liksom utspridda och till synes osammanhängande illustrationerna får ett sammanhang. Gorillor, tårtor, bebisar, monster och doktorer som blir sjuka. Man gillar sin egen röst när man läser den här boken högt. Man får lust att dramatisera och frasera och göra konstpauser. Man fattar inte riktigt vad man läser, eller vem det är som säger vad, eller när och var saker händer, men det är på nåt sätt i sin ordning. Det är lite som att prata med barn.

Man blir glad. 

Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn av Malin Axelsson och Klara Persson ges ut av Urax förlag.

Tilly som trodde att..

 

Den här boken har jag nästan läst sönder den sista tiden. Barnen älskar den och jag älskar den. Bokens författare Eva Staaf är radiodramatiker och regissör till vardags men debuterar här som bilderboksförfattare. Den fenomenala illustratören Emma Adbåge känner de flesta till sedan tidigare genom bilderbokskaraktärer som Sven och Leni. Och nu är boken nominerad till Augustpriset. Med rätta, säger jag.

Vem är då den här Tilly som trodde att? Tilly går på dagis. Hon och hennes kompis Tage är nyfikna på att få veta hur det är att vara någon annan. De undrar till exempel varför vissa barn inte har några badkläder med sig till badhuset och varför andra bara har möglig ost och nagellack hemma i sitt kylskåp? Och varför vissa, som Tages mamma, vill ha persiennerna nere istället för uppe mitt på dagen? Sen finns han killen på gatan utan för affären, som bara har tunna, tunna skor fast det är vinter..och varför får mamma alltid så förtvivlat bråttom varje gång de ser honom?

Tilly som trodde att.. är en helt fantastisk bok. Det är en bok som med stor respekt visar på olikheter människor emellan. Framförallt visar den ömsint hur olika människorna i vår direkta närhet kan vara. En klasskompis mamma gör inte på samma sätt som min mamma, en hemlös på gatan där jag bor lever under helt andra villkor än vad jag gör.

Boken kan läsas linjärt från pärm till pärm men öppnar också för att läsas på andra sätt. Vid behov kanske? Bilderna är en historia för sig som jag helt enkelt inte kan få nog av. Tips: Tages mammas beiga, välordnade kök (där Tilly hör klockorna ticka) är kort och gott hjärtknipande. 

Om att komma nästan nära.

Någonting som fascinerar mig är böcker där bilden berättar mycket mer än vad texten låter oss förstå. Särskilt härligt är det att läsa sådana böcker högt för barn. Det är som att ge barn kunskap och samtidigt lyckas med bedriften att få dem att förstå hur ensamt det kan vara att sitta med kunskap när man inte kan förmedla den (läs: till bokens huvudperson). I förra veckan läste jag Sam och David gräver en grop ihop för 6,7,8-åringarna och de blev tokfrustrerade. Samtidigt mynnande frustrationen ut i en abstrakt diskussion, ni vet abstrakt tänkande är svårt för barn, om det här med att det i princip alltid finns minst två möjliga händelseförlopp till allt som görs och sker. Herreminje – vad de tänkte!

Sam och David har helt enkelt lite tråkigt en dag och bestämmer sig då för att gräva en grop. De båda är väldigt flitiga och gräver och gräver för att hitta något häftigt. Men det de inte vet är att varje gång de närmar sig något häftigt (oftast en magnifik diamant) beslutar de sig för att gräva i en annan riktning. Barnen ser hur nära de är men Sam och David vet helt enkelt inte vad de missar och hur nära diamanterna de hela tiden kommer.

Sam och David gräver en grop ihop är illustrerad av Jon Klassen och skriven av Mac Barnett, boken ges ut av Hippo Förlag.

I vårt lunchrum idag..

Vissa böcker stannar inte bara kvar i hjärtat utan får också konsekvenser i verkliga livet. Bra sådana! Boken Tilly trodde att.. av Eva Staaf och Emma Adbåge som kom ut på Rabén&Sjögren i augusti är en helt UNDERBAR bok. Jag kommer att skriva om den inom kort och då antagligen höja den till skyarna. Bara så att ni vet.