Kategori:Faktaböcker

Färgfest bland dinosaurier

För några år sedan blev Sarah Sheppard Augustnominerad för sin första dinosauriebok Massor av dinosaurier. Sedan dess har också Varning för köttgänget getts ut, och nu: De här två!

Dino 1-2-3 är en räknesaga med twist på slutet. Det börjar med att det sitter fyra råttliknande djur och fruktar att dinosaurierna är på intåg. De vill ju inte så gärna bli dinosaurielunch, menar jag. Först är det 0 dinosaurier i sikte (bästa antalet!). Men sedan kommer 1, 2, 3, 4… 10 dinosaurier! THE HORROR! Som tur är för råttdjuren (dock inte för dinosaurierna) kommer det en stor meteorit också. Den utplånar varenda dinosaurie från jorden…

Dino A-B-C är en alfabetsbok med en dinosaurie för varje bokstav, plus rolig fakta om varje dino. Och den här boken är liksom verkligen allt i ett, känner jag. Antingen kan man använda boken för att lära sig alfabetet (tycker det känns rätt festligt med en Xenotarsosaurus på X istället för den klassiska Zebran…). Eller kan man ha den som ett dinosaurielexikon och lära sig allt om dinosaurier! Så himla klurigt.

Jag gillar Sarah Sheppards dinosaurieböcker mycket, och främst är det av två anledningar: Färgerna och humorn. Eftersom ingen ändå vet med säkerhet hur dinosaurierna såg ut har Sheppard tagit ut svängarna rejält och gjort sina dinosaurier röda, blå, prickiga och rosa. FINT! Dessutom uttrycker dinosarna sig i väldigt roliga pratbubblor genom hela böckerna. Mitt favoritcitat i de här två är nog “Intresseklubben antecknar!”.

Tror alldeles säkert att de här två böckerna kan falla väldigt många på läppen. Dels såklart genom sitt klassiska pedagogiska upplägg (att lära sig siffror och bokstäver är ju bra), men ännu mer för dinosauriernas skull. Det är liksom väldigt svårt att inte falla för dem…

Dino 1-2-3 och Dino A-B-C är skrivna och illustrerade av Sarah Sheppard. De ges ut av Bonnier Carlsen. 

Drakar!

I grund och botten är jag lite tveksam till popup-böcker. Det är nog en yrkesskada efter att ha sett alldeles för många böcker tappa utstickande flikar till höger och vänster på nolltid. Men så fick jag Drakar! hemskickad. Lite skeptisk först, sen lite intresserad och till sist ganska förtjust. Visst har vi sett en hel del böcker om drakar de senaste åren, i olika former. Men den här är så bra och enkel så att den förtjänar sin plats i bokutgivningen. Illustrationerna är väldigt snygga (det måste vara tacksamt att teckna drakar). Och flikarna fungerar ovanligt bra, kanske för att de inte så överdådigt många eller avancerade som de kan vara ibland, utan så pass få att man bläddrar framåt rätt fort utan att tappa nyfikenheten på nästa uppslag.

I boken finns en grundberättelse om Nils som ska ut och fånga en drake precis som sin pappa. Under sin färd kommer han till en by där prinsessan Flora blivit offrad till den hungriga drake som terroriserar trakten. Såklart räddar Nils Flora från sitt fruktansvärda öde, och det hela slutar med att han får en drakunge med sig hem. En ganska förutsägbar historia. Under tiden som berättelsen pågår får vi läsa om olika drakar i världen, drakbesegrare, vad drakar äter och jagar och hur man besegrar dem. Det är snarare den här faktan och flikarna som gör boken intressant än själva berättelsen i sig.

Det här är inte en bok jag kommer att köpa till mitt bibliotek, men absolut som en fin present till någon drakälskare! Lite som en coffee table-bok för barn.

Drakar! är skriven och illustrerad av Ann-Sophie Baumann, översatt av Suzanne Öhman och utgiven av Rabén&Sjögren.

fakta: blommor och fiskar

 

Om det är något jag verkligen vill lära mig så är det att känna igen några olika fåglar med kvitter, några träd och deras löv, de viktigaste blommorna och fiskarna. Det är sånt jag vill kunna prata om ute i naturen med mina barn, peka på grejer och kunna namn. Men det är sån kunskap som liksom trillar ur huvudet efter ett tag, hur ofta jag än försökt lära mig. Blommor tex, varje år runt midsommar när vi går promenader så pratar vi om alla blommor längs dikena, vad heter de nu igen? Smällglim, nån sippa och… hundkäx. Smällglimen är liksom den enda höjdpunkten, resten ett gytter. Men nu har det kommit två prima böcker till hjälp! Känn igen 25 fiskar och Känn igen 25 blommor av Björn Bergenholtz tar upp de vanligaste fiskarna och blommorna och beskriver dem med en sida var med text och bild. Texterna är korta och lättlästa men väldigt informativa och dessutom nästan alltid med lite extra rolig information. Om vitsippan får man tipset att sätta blomman i ett glas med karamellfärg, då tar blomman upp färgen i kronbladen. Och om malen får vi veta att det är en “blyg och närsynt, totalt ofarlig bamsefisk”.

Detta är de första två titlarna i en serie planerat för 10 naturböcker. Det låter som om jag inom kort kommer att vara helt redo för skogspromenaden!

Här kan du få ett smakprov: Känn igen 25 fiskar, Känn igen 25 blommor.

Känn igen 25 blommor och Känn igen 25 fiskar är skriven och illustrerad av Björn Bergenholtz och ges ut av Rabén&Sjögren. 

Bland truckar och betongbilar.

Säg den stad eller tätort i Sverige där det inte byggs en massa för jämnan. Knappt kommer vi utanför dörren förrän vi ser någon schakta, borra, gräva eller platta. Med all säkerhet är det fler än jag som inte vet vad ens hälften av de här maskinerna gör eller heter. Men nu finns det en räddning för oss alla! Och det kan vi tacka Ulf Nilsson och Sarah Sheppard för. I Vi letar konstiga bilar får vi följa tre barn och en vuxen på väg till biblioteket. På vägen ser de en massa konstiga bilar. Det är gatsopbilen (den kunde jag), vägvälten, en schaktmaskin, markvibrator, hjullastare, dumper, Simon Snorkel (den har jag aldrig hört talas om, heter den verkligen så?) och en massa annat. Och så får vi läsa jättekort om vad maskinerna gör. Jättefint illustrerade, detaljrikt och precist. Men det är inte bara maskinervi får lära oss om minsann, det är också fjärilar och humlor:

Bofink är en av Sveriges vanligaste fåglar. Den kan bo på en grön plätt mitt i staden. När den kommer i mars sjunger den en liten trudelutt som låter som “SNÄLLA FRÖKEN KAN VI GÅ TILL BIBBLAN”.

Trots att det finns en bakomliggande skönlitterär berättelse så är det här framförallt en faktabok. Och som sådan kan man också läsa den lite hur man vill. Från början, från mitten eller lite hur som helst. Det  myllrar av fakta och av bilder och är hur bra som helst!

Vi letar konstiga bilar är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Sarah Sheppard. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Bland truckar och betongbilar.

Säg den stad eller tätort i Sverige där det inte byggs en massa för jämnan. Knappt kommer vi utanför dörren förrän vi ser någon schakta, borra, gräva eller platta. Med all säkerhet är det fler än jag som inte vet vad ens hälften av de här maskinerna gör eller heter. Men nu finns det en räddning för oss alla! Och det kan vi tacka Ulf Nilsson och Sarah Sheppard för. I Vi letar konstiga bilar får vi följa tre barn och en vuxen på väg till biblioteket. På vägen ser de en massa konstiga bilar. Det är gatsopbilen (den kunde jag), vägvälten, en schaktmaskin, markvibrator, hjullastare, dumper, Simon Snorkel (den har jag aldrig hört talas om, heter den verkligen så?) och en massa annat. Och så får vi läsa jättekort om vad maskinerna gör. Jättefint illustrerade, detaljrikt och precist. Men det är inte bara maskinervi får lära oss om minsann, det är också fjärilar och humlor:

Bofink är en av Sveriges vanligaste fåglar. Den kan bo på en grön plätt mitt i staden. När den kommer i mars sjunger den en liten trudelutt som låter som “SNÄLLA FRÖKEN KAN VI GÅ TILL BIBBLAN”.

Trots att det finns en bakomliggande skönlitterär berättelse så är det här framförallt en faktabok. Och som sådan kan man också läsa den lite hur man vill. Från början, från mitten eller lite hur som helst. Det  myllrar av fakta och av bilder och är hur bra som helst!

Vi letar konstiga bilar är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Sarah Sheppard. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Stora djurboken

Det ges inte ut så där jättemånga faktaböcker för barn. Förmodligen för att det är för dyrt och därför inte lönsamt. Och de som väl ges ut handlar oftast om dinosaurier, rymden eller om djur. Med det sagt så menar jag såklart inte att det som väl ges ut alltid är dåligt, det finns absolut guldklimpar i den magra utgivningen. Stora djurboken till exempel (som är utgiven i samma serie som vi skrivit om här och här) är väldigt bra. Boken är indelad i tio kapitel som alla handlar om olika miljöer över hela jordklotet: savannen, öknen, havet, sjö och å, bergen, skogen, regnskogen, Australien och Snö och is. I varje kapitel får vi läsa om typiska djur för det området och olika beteenden och förhållanden som fötts ur den speciella omgivningen. Med korta stycken och lättläst text så är det en oväntat faktaspäckad bok om djur och natur. Och det är jätteintressant! Jag kan verkligen tänka att detta är en bok vetgiriga barn (och vuxna, jag sträckläste) kan sitta och bläddra i och diskutera kring i evigheter. Inte minst för att bilderna och upplägget i boken väldigt inbjudande. Varje kapitel har fått en egen illustratör och de gör ett mycket bra jobb. Det är snyggt, överskådligt och ofta humoristiskt med roliga detaljer i både text och bild. Enda nackdelen är att vissa spännande faktabitar lämnas oavslutade, till exempel kan man på ett ställe läsa att:

Bladlössen sitter tätt och suger saft ur växter. De blir saftiga och är mums för nyckelpigan. Det kan bli krig med myrorna som håller bladlössen som husdjur.

Va? Vadå, har myrorna husdjur? Det vill man ju veta mer om, men inte ett ord till om detta intressanta fenomen. Men å andra sidan är ju det en öppning till att leta mer fakta om just myrorna och lära sig ännu mer. Därmed sagt att det här helt klart är en bok som fungerar både hemma och i skolan!

Stora djurboken är översatt av Niels Halkjær och ges ut av Rabén&Sjögren.

Fest! Fest! Kalas!

Japp, en ettårsdag stundar och jag och barnets pappa planerar för tårta och allehanda utsmyckningar. Enligt oss är födelsedagen enda dagen värd att riktigt ta på allvar. Det ska märkas att man fyller år, tycker vi. Och VAD hade väl kunnat passa bättre än att få Johanna Westmans nya bok Johanna fixar fest! Hela årets kalaskokbok mitt i allt detta? Ingenting. Det är bokstavligen en fest att läsa. Westman har delat in boken efter årets alla högtider. Stora som små. Exempel på dessa är Vinterfest, Det kinesiska nyåret, Våffeldagen, Morsdag och andra lyxfrukostar, Saftkalas, Halloween och Skåla in det nya året. Detta är som sagt bara några exempel. Allt är väldigt fint fixat utan att för den skull vara i överdåd. Menar, barn behöver piff men inte alls dyrt piff. De behöver inspiration, precis som vi! Johanna Westman kör lite Kajsa Warg, man tar vad man har och de flesta recept har oväntat få ingredienser. Ännu ett plus för då kan man rentav sätta de äldre barnen på att göra vissa saker och vips så känner sig alla involverade och duktiga. Inte bara mamma som det lätt kan bli ju. När vi ändå är där. Har ni några tips på böcker om kalas eller festligheter för våra yngre vänner? Alla förslag mottages tacksamt!

Johanna fixar fest! Hela årets kalaskokbok är gjord av Johanna Westman och ges ut av Rabén&Sjögren.

Mera vår till folket

 

Just nu har jag vår i sinne. Vi har flyttat och fått en yttepytteträdgård och det utnyttjar vi till max. Senaste veckan har vi klippt, klippt, klippt och rensat och bara älskat hela härligheten. I rabatterna blommar och knoppas det för fullt. Det doftar inget än och Siri är för liten för att förstå, men det känns ändå rätt att läsa Så doftar blomman just nu. Alla barn (och vuxna) som fascineras av att det ännu en gång kommer upp liv ur de vissna och torra jordhögarna får en förklaring till hur blomman kan växa och varför den luktar så gott. Vi får veta att blomman doftar för att locka till sig humlor som ska ta med sig av blommans frön. Men vi får också veta att blomman doftar när den blir maskangripen, då för att locka till sig insekter som äter maskarna. Det visste inte jag! Och så går året och blomman tappar bladen och vissnar. Det blir vinter och marken är vit. Men under snön ligger ett frö och väntar på att det ska bli vår.

Så doftar blomman är skriven av Karin Bergqvist och illustrerad av Gitte Spee. Den ges ut av Alfabeta förlag.

Vårsång

Det är nog inte bara jag som längtar mig förtvivlad efter våren just nu (som inte verkar vara särskilt sen efter vad jag har förstått, bara vintern som varit ovanligt kall). Och vad ger mer vårkänsla än när man börjar höra fåglarna kvittra? I Vad säger fågeln får vi veta hur tolv olika fåglar ser ut och låter. Eller, vi får ju inte veta exakt hur de låter, men vi får det väldigt vackert beskrivet i text: “Tji-tjue tji-tjue tji-tjue vioddlar Koltrasten”, “PO DO, PO DO, PO DO stånkar Jordugglan”, “sing sing si sing sing siasi tvillrar Flugsnapparen”. Själv är jag fantastiskt dålig på att veta både hur fåglar låter och på att härma dem, så det lät rätt roligt när jag skulle läsa högt häromdagen. Rätt boktstavligt och utan dramatisering kan man säga. Särskilt skatans väsande tjasch-tjasch och hägerns kräfsande Krääänk kräängkk ställde till det något. Men jag ger inte upp! Det finns väl ställen på internet som kan täcka ljudluckan. Jag kan i alla fall rekommendera boken varmt till alla vårlängtande själar därute. 

Vad säger fågeln är skriven av Joar Tiberg, illustrerad av Anna Bengtsson och utgiven av Alfabeta