Kategori:Bilderböcker

Isbjörnsungen som blev en pojke.

Isbjörnsungen som blev en pojke av Jackie Morris är inte sådär snygg. Den är väldigt vackert och skickligt illustrerad, men ni vet, det är inte modernt formgivet, coolt, spretigt och retrosnyggt, som många barnböcker är idag, kanske mest för att passa hipsterföräldrarna. Detta är kanske inte en bok som kommer att ligga framme i stringhyllan i barnrummet på bilderna på Hemnet. (Hoppas ni ursäktar mina snäva och inskränkta referenser, som jag skyller helt på ett omåttligt bostadsannonsknarkande.)

Men Isbjörnsungen som blev en pojke är en klassisk och tidlös saga, som följer i gamla inuitsagors tradition. När jag läste den slog det mig hur sällan bilderböcker innehåller sagor och handlar om andra kulturer eller tider än vår egen. Hur många bilderböcker om inuiter har ni läst?

Isbjörnsungen som blev en pojke handlar om en liten isbjörnsunge som blir norpad av en korp. En jägare hittar sedan en liten pojke i snön och tar hem honom till sin fru. Korpen dyker upp igen några år senare och lurar ut pojken på isen. Isbjörnshonan känner där igen honom som sin förlorade unge.

Det är en jättefin berättelse som suger in läsaren i en vacker och långsammare värld där kärleken till naturen och respekten för djuren har en självklar plats. Illustrationerna är mjuka akvareller som gör den gulskiftande isbjörnspälsen och det varma ljuset kring den inbäddade lille pojkens vagga rättvisa.

Isbjörnsungen som blev en pojke är skriven av Jackie Morris, översatt av Ulla Forsén och ges ut av Förlaget Hjulet. Den kom på orginalspråket engelska 2010 och i svensk översättning 2013.

Atjimpa hela långa atjimpiga atjimpadagen!

Ordklasser låter ungefär lika roligt som algebra i mina öron. Kanske hade jag fått en trevligare känsla för detta behändiga lilla system om jag hade läst Atjimpa – det mystiska ordet av portugisiska Catarina Sobral tidigare i livet.
Denna stora och begåvat illustrerade bok smyger in ordklasserna en och en i en spännande jakt på betydelsen av det nyupptäckta ordet atjimpa.
Är atjimpera något man kan göra med vidbrända sockerkakor? Eller är atjimpan något man ställer på bordet, eller kanske något grönt som man bara hittar utomlands? Kan man VARA atjimpig?
Ja, ni förstår. Det är ett mysterium.

Det är lekfullt och roligt, men boken drar sig inte heller för att introducera lite mer komplicerade begrepp som konjunktioner och bestämningsord utan att egentligen förklara dem. Ibland tänker jag att det blir lite väl knepigt, och jag tror inte att en svensk barnboksförfattare hade slängt sådana ord utan förklaring. Men så ligger ju också Portugal några snäpp ovanför Sverige i förra årets Pisaundersökning.

Atjimpa – det mystiska ordet är skriven och illustrerad av Catarina Sobral, översatt av Kajsa Pehrsson och ges ut av Urax förlag under mars månad.

Vem ÄR Vina Vina?

Hurra, Vina Vina är tillbaka! I Vina Vinas vän får vi läsa om hur Vina Vina blir kompis med vargen (eller hunden? jag tror det är en varg). Det är vår, snön håller på att smälta bort och överallt sticker små snödroppar upp sina huvuden och vintergäcken lyser gult. Vina Vina leker ute och gör spår i den sista snön med sin pinne, det blir Vina Vinaspår och pinnspår. Men så ser hen andra spår, vargspår. De måste följas! Vina Vina spanar och ser vargkiss och till sist hur spåren slutar under en gran. Där under viftar en vargsvans och nosar en vargnos. Precis som i Vina Vinas vargpinne slutar det med kasta pinnen och sen till husvagnen för att sova. Fast den här gången får vargen följa med in och sova i Vina Vinas säng. 

Han är farlig och stor med starka klor, men mot Vina Vina är han varm och go. -Nu är du min Varg, säger Vina Vina. – Voff, svarar Varg.

Redan i förra boken skapades mystiken kring Vina Vina. Vem är denna lilla filur i poncho och leopardmönstrad mössa? Är det ett troll eller ett barn? Är det som Margareta Sörenson undrar i Expressen ett inlägg i vargdebatten? Man kan fundera i en evighet, eller bara strunta i det och istället njuta av det underbara språket – det är en sådan bok som är en ren fröjd att läsa högt – och de mjuka illustrationerna. Det ser nästan ut som att Lotta Geffenblad arbetat med vaxkritor i filmjölk. Hur hon än har gjort är det något i bildernas rundhet som får en att känna sig helt trygg med ett barn och en varg ensamma i en skog.

Vina Vinas vän är skriven av Jujja Wieslander och illustrerad av Lotta Geffenblad. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Du kan till exempel köpa boken hos: Adlibris; Bokia eller Bokus

Råttor bland molnen

“Snart var dagens första grav färdig”, det är väl en kittlande inledning om någon?

Nä, nu handlar det inte om någon barnboks-Dexter, bara en vanlig hederlig råttkyrkogård. Ett sista vilorum komplett med flygplats, så att råttornas själar kan flyga upp till himlen. Allt det där som händer under täta syrenbuskar är barnets hemlis, men en morgon står en flicka där och tittar.

Bengt-Erik Engholm, text, och Sara Gimbergsson, illustration, skildrar finstämt sommardagarnas äventyr. Ett äventyr som inte ens behöver lämna gården, ett barnland där vänskap, lek och tankar om döden får ta plats. Det är också intressant hur vi tolkar bokens jag, ett barn utan namn. Jag har läst vissa recensioner som benämner barnet som “han” – men i själva verket så lämnar författarna det öppet för oss tycker jag. Själv läste jag in min dotter i barnet, och det var först under andra genomläsningen jag insåg att barnet faktiskt inte benämns med könsbestämt pronomen.

I min bok var Råttornas själar en av förgående års finaste böcker.

Råttornas själar – Bengt-Erik Engholm och Sara Gimbergsson, ges ut av Berghs förlag. 

Skuggbarnen

I Skuggbarnen möter vi Skaparen. Hen har i flera dagar skapat solar och planeter med hav och fiskar och nu är Hen trött och vill sova. Resten får blir till av sig självt. Och det blir det, fiskarna blir ödlor, ödlorna människor och människorna byggde hus och berättade sagor för varandra.

Vi får också möta Pojken och Flickan. Varje kväll plingar Flickan i en liten klocka och ur skuggorna på väggen berättar hon sagor för Pojken. Men så småningom vaknar Skaparen och upprörs när Hen ser fula fläckar i sin skapelse. Det är skuggorna som Skaparen sopar bort till natten med en kvast. Skaparen vill bara ha ljus och alla människor ska vara lyckliga. Så blir det också, människorna slutar oroa sig och alla sorger försvinner. Men Flickan och Pojken saknar sina skuggor. För utan skuggor kan de inte drömma och utan drömmar blir det inga sagor.

Det här är en fantastiskt vacker berättelse. Om den nödvändiga balansen mellan sorg och lycka, ljus och mörker. Om människans behov av drömmar och om barn som är klokare än både vuxna och Skapare. Och framförallt är det berättelsen om kärleken mellan två syskon.  

Skuggbarnen skrevs ursprungligen för teatern och har uppförts på Stockholms Stadsteater. I boken har Anna Höglund  arbetat i en collageteknik med fotografier på dockorna från teatern som grund och man kan nästan se hur vissa uppslags bakgrunder ser ut som kulisser. Hennes illustrationer tillsammans med Ulf Starks text skapar en berättelser lyfter över det vanliga.

“Plingeling, nu börjar det!”

 

Skuggbarnen är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Anna Höglund. Den ges ut av Bonnier Carlsen. Lyssna på intervju med Ulf Stark och Anna Höglund i Kulturnytt, Sveriges radio 

Köp boken hos
Adlibris
Bokia

Bokus

Böcker med godis

 

Barns fascination för godis är gamla nyheter sen länge. Att äta godis, prata godis, titta på godis och läsa om godis är ren och skär fröjd! Det finns väl ingen som inte vill hoppa in i tv-rutan när Pippi går bananas i godisaffären med Tommy och Annika? Men varför finns det så få bilderböcker som handlar om godis, vava? När jag kollade vår bibliotekskatalog fanns det ett fåtal, varav hälften handlar om tandtroll och tandläkarbesök. Eller har jag fel? (Och ja, jag VET att godis inte är bra för tänderna). 

Tack och lov att vettigt folk som Caroline Bruce och Helena Willis (och Jonna Björnstjerna med Godistrollet) jobbar på att förbättra utbudet.

I boken med den underbara titeln Vi går till Lördag har syskonen Cissi, Malte och Py fått låna mammas portmonnä med 30 kronor för att gå till affären och handla godis. Såklart är det LÖRDAG (det vet ju alla vad som händer om man äter godis på andra dagar) och affären heter Jerkos tobak, men alla kallar den LÖRDAG. Barnen får köpa vad de vill, men absolut inte tuggummi. Fast vad händer om man bara handlar godis för en tjuga och har en tia kvar? Kanske att det slinker med en påse tuggummin ändå? Då gäller det att tugga upp det på promenaden hem så att mamma inte märker. Om det går. 

Vi går till Lördag är skriven av Caroline Bruce och illustrerad av Helena Willis och ges ut av Alfabeta.

En sen favorit

Böckerna i adventsutlottningen är några av våra favoritböcker från 2013 års utgivning. Inläggen fungerar alltså lika bra som julklappstips för den som inte vill vara med och tävla. Tyvärr läste jag lite för sent Vina Vinas vargpinne. Annars skulle den ha varit med på en av listorna för den är utan tvivel en av de bästa böckerna jag läst i år (för de minsta, 0-3 år, passar perfekt till en 2-åring).

Historien kan verka enkel. Vina Vina har hittat en lång pinne. Den använder han till allt en pinne kan användas till: motorsåg, metspö och vägbom. Man kan också slå av gräs med den, rita och nå ända upp till taket, flaggstången och solen! Men så kommer en läskig varg och knycker pinnen. Vina Vina blir först arg och rädd men märker snart att vargen bara vill leka “kasta pinne till hunden” leken.

Jag älskar hur det lilla barnets destruktiva fascination för pinnar fångats i Vina Vinas svischande sjoffande i gräset, i motorsågens brummande och petandet i kaninens hål tills pinnen går sönder. Hur många gånger har jag inte som vuxen lite hukande iakttagit något för vilda pinnlekar på lekplatsen? Vina Vina kontrollerar djuren och naturen och kan bli vad han vill, det finns ingen ände på hans fantasi. I alla fall tills naturen ingriper i form av en varg (hund?) och leken tar en annan men lika rolig riktning. Sen blir det kväll och dags att dra sig tillbaka, Vina Vina med pinnen i sängen och vargen ylande utanför.

Vina Vina är en underbar liten figur som jag redan älskar. Han befinner sig på någon slags sommarcamping, men det är oklart om Vina Vina själv är campare eller en sagolik Pluppfigur? (tror inte jag vill veta). Hemma hos oss har vi i alla fall blivit väldigt förälskade och vill läsa Vina Vina varje dag! Tack och lov kommer Vina Vinas vän redan i januari 2014.

Smakprov här

Vina Vinas vargpinne är skriven av Jujja Wieslander och illustrerad av Lotta Geffenblad. Den ges ut av Rabén & Sjögren)

Köp hos:
Adlibris
Bokus

Spännande satsning på bilderböcker

Jag ser fram emot utgivningen från det nystartade förlaget Mirando, som helt inriktar sig på bilderböcker. Den första boken som ges ut på förlaget är Stjärnenatt av taiwanesiske författaren och illustratören Jimmy Liao, en av de nominerade till ALMA-priset 2014. Hans illustrationer är rena konstverken, drömska och otroligt välgjorda. (Se illustration ur Stjärnenatt ovan).
Boken Stjärnenatt är inspirerad av Van Goghs konst och det är bilderna som dominerar. Egentligen riktar den sig till barn från tio år och uppåt, men jag är säker på att även yngre barn kan ha stor behållning av de speciella och vackra illustrationerna och den melankoliska stämningen som präglar sidorna. 

Förlaget Mirando ska specialisera sig på översättningar av internationellt uppmärksammade bilderböcker, men också själva samarbeta med bildberättare kring helt nya böcker. Jag tycker att det låter väldigt spännande. Det är fortfarande ganska tunnsått med perspektiv från andra länder i svenska bilderböcker. Ett förlag att hålla koll på helt enkelt!
Har själv lust att tapetsera med Jimmy Liaos illustrationer hemma och tycker att det är fantastiskt att svenska barn nu får ta del av dem. Återkommer med recension av boken…

Saga i guld

En av mina franska favoritillustratörer – Charlotte Gastaut – har några svenska utgivningar bakom sig: Fannys fantastiska resa, Tummelisa, Den lilla sjöjungfrun och nu senast Askungen.

Det är det klassiska berättelsen om Askungen vi får berättad för oss, i en väldigt snäll version. I slutet hugger inte styvsystrarna av sina hälar och tår för att få den attans glasskon att passa (en version jag älskade som liten) utan de ödmjukar sig inför sin styvsyster. Askungen i sin tur tar i sin godhet systrarna till sig i slottet och gifter bort dem med två förnäma herrar. Slutet gott, allting gott.

Den stora behållningen i den här boken är definitivt Gastauts lek med illustrationerna och med olika tekniker. Det märks att hon är grafisk formgivare i grunden. I Fannys fantastiska resa använde hon sig av transparanta sidor och flourescerande rosa. I Askungen är det guld som dominerar och det är väldigt effektfullt och vackert. Jag gillar hur bokens framsida får det att se ut som att Askungen ser ut att stå i ett eldhav av guld. En symbolik för resan ur askan in i elden kanske?

Askungen är skriven av Charles Perrault och illustrerad av Charlotte Gastaut. Den ges ut av Rabén & Sjögren.