Kategori:Bilderböcker

Klippa en bilderbok

Den här boken måste jag hinna tipsa om innan det nya årets böcker dyker över oss.

Molnfågel har nått visst, som du kanske inte tänker på först. Det är en sån bok som efterhand smyger sig fram som en liten favorit. Texten är rak och poetisk, kraftfull i sin korta form. Och det enkla är bra, det ger plats åt illustrationerna både i boken och i läsarens upplevelse. Yu Rong använder sig av en blandning av pappersklippning och snabba blyertsillustrationer, och resultatet blir väldigt intressant. Se bara på alla detaljer på bokens omslag, vilken konst! Eller som här, då pappersklippning och teckning möts.

Läs mer

Julklappstips: 3-6 år

Ok, här kommer några julklappstips i bilderboksformat till 3-6 åringen. Håll till godo!

Prinsessan Victoria av Kristina Murray Brodin och Kajsa Lind.

“En dag finns hon bara där. Hon sitter på bänken utanför vårt hus”. Hur ser vi egentligen på de hemlösa runtomkring oss? En svår fråga. I Prinsessan Victoria får vi ett enkelt och självklart svar genom det lilla barnets generositet och självklarhet. En passande bok i juletider som ju faktiskt handlar mer om att ge än att få.

Sam och David gräver grop ihop av Mac Barnett och Jon Klassen.

Sam och David börjar gräva en grop för att hitta något häftigt. De gräver och gräver men hittar ingenting. Men vi som tittar på bilderna ser att de hela tiden missar superhäftiga grejer. Frustrerande och väldigt underhållande. Och snyggt.

Alla tittar på Alfred av Johan Unenge och Maria Nilsson Thore.

En fin berättelse om hur läskigt det kan vara när alla tittar på en. Alfred tycker inte om det och krymper lite varje gång. Ända tills den gången han råkar rapa på en släktträff och alla skrattar. Då börjar Alfred växa istället.

Bockarna Bruse kommer igen av Gry Moursund och Bjørn F. Rørvik

Böckerna om Bockarna Bruse är hysteriskt roliga. Har du inte dem så se till att läs dem. Köp dem i julklapp eller låna på bibblan, bara läs! Det är den klassiska sagan med supertwist på fler än ett ställe och uppföljaren twistar så mycket så att till och med trollet protesterar!

Nya småbarnsböcker om Flingan

Här kommer en ny bekantskap från Frankrike, Flingan. Enligt förlaget är Flingan en populär fransk barnboksfigur, som nu alltså finns på svenska. Böckerna är i småbarnsboksformat, den lilla fyrkantiga boken ni vet, och vänder sig till de yngsta. Jag har läst Flingan väntar på tomten där Flingan…. ja, väntar på tomten. Tillsammans med vännerna Mira och Krax försöker han förgäves hålla sig vaken. Det är en kort och rar berättelse i vilken barn med tomtefunderingar kan känna igen sig i. Även om det här med att vänta på tomten om natten inte är på samma vis som traditionellt svenskt julfirande.

Flingan vänder sig till de yngsta läsarna, men bokens ändå rätt avancerade text gör att 3-4 åringar kanske uppskattar den mest. Sen behöver givetvis alla barn utmaningar i läsningen, men det kräver att den vuxna stannar upp och förklarar ord som “uppspelta” och “kubb”, eller förenklar texten. (Att sen min 6-åring inte alls visste vad kubb var kanske säger mer om min aversion mot sommarlekar än någonting annat.)

Däremot tror jag att bokens illustrationer passar perfekt för alla åldrar, även de yngsta. Björnen är nämligen mjuk att känna på (flossat pälstyg), vilket alltid uppskattas. En mysig liten bok inför jul.

 

Flingan väntar på julafton är skriven av Elsa Devernois och illustrerad av Frédéric Stehr. Boken ges ut av Busfrö förlag.

Farfars mammas soffa

Måste bara snabbt tipsa om en ny bok om förr i tiden, Farfars mammas soffa av Anna Bengtsson. Det här är en typ av bok jag slukade som barn, böcker om “förritin”. Redan som barn var jag nämligen djupt drabbad av nostalgi. Drömde om att få hoppa fram i en Madickenklänning på dammiga gator, kanske köpa bröstsocker åt nån farfar. Nåväl, vad är väl en bal på slottet?

En gång var jag ny, så tänker farfars mammas soffa och berättelsen börjar. Det blir både en skildring av familjen och av Sveriges historia, från 1915 till idag. Familjen flyttar och förändras, nya saker kommer till och andra försvinner. Men soffan finns kvar. Anna Bengtsson arbetar detaljrikt, både i text och bild. En bok som med fördel kan läsas av eller för lite äldre barn, som har börjat fundera på tiden och sin plats i världen. Eller för den som vill veta mer om Sveriges 1900-talshistoria.

Och den andra boken? Jo, det är Barbro Sedvalls Glass och lite jazz. Sedvall är en lite bortglömd barnboksförfattare idag, men har skrivit flera böcker om sin uppväxt som “bagarbarn” i Söderhamn. Bland annat Bagarbarn (1977) och Vinter i kakhuset (1997). I just den här boken är Barbro tonåring och vill mest bara lyssna på jazz, men farbror Nisse har varit på Stockholmsutställningen 1930 och fått smak för nymodigheten “glasspinnar” – vilket familjen bestämmer sig för att börja tillverka i sitt eget bageri. Precis som i Farfars mammas soffa skildras samhällets förändring genom en familj, så det får bli ett bonustips för oss nostalgiker historieintresserade.

Lite oväntat kanske är Glass och lite jazz en riktigt flitigt lånad bok på bibblan där jag jobbar.

Farfars mammas soffa (2014) är skriven av Anna Bengtsson och ges ut av Alfabeta. Glass och lite jazz (2003) är skriven av Barbro Sedvall och verkar vara slut på förlaget Bonnier Carlsen, så den får du leta efter på biblioteket.

Prinsessan Victoria

“En dag finns hon bara där. Hon sitter på bänken utanför vårt hus.” Hon heter Victoria och har trasiga tänder fast världens snällaste ögon. När kylan kommer sitter hon kvar där och fryser. Då bestämmer barnet sig för att hjälpa: först vantar, sen mössa och långkalsonger och till sist en liten sten i dörren till huset så Victoria kan smyga upp till vinden och sova som en prinsessa. Dessutom kanske Victoria vill lyssna på lite kompisproblem under tiden? Trots att hon mest säger “Du lilla” hela tiden.

Strax efter Tilly som trodde att… kommer boken Prinsessan Victoria som ytterligare en kommentar till samtidens alltfler hemlösa. Med alla diskussioner i vuxenvärlden och hårresande berättelser om tält som sätts i brand och människor som får vatten slängt över sig – känns barnperspektivet som det enda vettiga och självklara. Författaren Kristina Murray Brodin berättar i ett pressutskick att idén till boken kom när hon såg ett barn lämna över sin godisklubba till en av de hemlösa i Stockholm. Kanske är det så enkelt i all sin komplexitet, medan vi vuxna bråkar om vad som borde göras eller inte göras, ser ett barn ett akut behov och ger bort sina vantar eller sitt godis. Prinsessan Victoria är berättelsen om ett ytterst angeläget mänskligt möte, enkel och fördomsfri, varm och fin. Precis som det borde vara.

Prinsessan Victoria är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Kajsa Lind. Den ges ut av Olika förlag.

Kära döden och Mammas liv

Vi får ibland frågor om böcker som handlar om svårare ämnen, som döden eller sjukdom. Här kommer två nyare tips:

Mammas liv av Mi Tyler och Malin Ahlin

Mammas liv skildrar ur ett barnperspektiv hur det blir och känns när en förälder får cancer. Det är en ömsint berättelse om barnets upplevelse, om hur det känns när mamma inte längre orkar sitta med och äta middag vid bordet. Om längtan och rädsla, men också lek och fantasi. Illustrationerna fångar på ett pricksäkert vis barnets oro, och texten lyckas vara både enkel och tydlig utan att bli pedagogiskt tråkig.

Här kan du läsa mer om boken.

Kära döden av Patty Pajak Zowczak och Anna Pajak

När en pappa plötsligt går bort blir tre systrar och en mamma ensamma kvar. Sorgen bedövar, mellansystern berättar: “Oroliga fiskar simmar runt, runt inuti mig och det känns som om någon satt en stor fiskskål på mitt huvud.”

Familjemedlemmarna går som in i sin egen sorg och det blir svårt att se varandra. Men berättelsen lämnar oss med hopp, för även dimma kan lätta. Mamman börjar höra och se igen. Det tunga finns kvar, kanske alltid, men det blir lite lättare att andas emellanåt.

Här kan du läsa mer om Kära döden

Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn

”- Den är genial, men den kräver några genomläsningar.” Så sa en kollega som jag har stort förtroende för när det gäller barnlitteratur angående Augustprisnominerade Jag blir en bubbla av Malin Axelsson och Klara Persson. Det var tur att hon sa det, för annars är det mycket möjligt att jag inte hade gett den en chans. Det är nåt med det pastellfärgat spretiga och knepiga som jag har sett lite för mycket av nu.

För knepigt, spretigt och pastellfärgat är det. Inga versaler i början av meningarna och mycket annat som vän av ordning kan värja sig mot. Men när man börjar läsa högt för sig själv, eller någon annan, så fastnar man. Det är en oemotståndlig lekfullhet och flamsighet i texten, som dessutom är rytmisk och språkligt skön. Här finns ett driv som gör att man flyger lätt över sidorna och de liksom utspridda och till synes osammanhängande illustrationerna får ett sammanhang. Gorillor, tårtor, bebisar, monster och doktorer som blir sjuka. Man gillar sin egen röst när man läser den här boken högt. Man får lust att dramatisera och frasera och göra konstpauser. Man fattar inte riktigt vad man läser, eller vem det är som säger vad, eller när och var saker händer, men det är på nåt sätt i sin ordning. Det är lite som att prata med barn.

Man blir glad. 

Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn av Malin Axelsson och Klara Persson ges ut av Urax förlag.

En bok i lekvärlden

Karin Cyrén är precis aktuell med en av årets roligaste läsupplevelser, Vem hämtar vem?, tillsammans med Siri Ahmed Backström. Men Cyrén är även aktuell med den här boken, Strandstaden, som kom ut tidigare i år på Alfabeta.

Strandstaden är ett barns lekvärld. Ett barn springer glatt ner mot stranden, bygger en stad i sanden för alla fantasifigurer som dyker upp. Alla vill ha hus! Det blir mycket att göra…

Berättelsen berättas i jag-form, vilket ger ett bra driv och fin känsla för lekens alla röster. Jag gillar skildringen av ensamleken, den ohämmade fantasin som blir när ingen annan är med. Illustrationerna är detaljerade, färgerna klara. Bokens sista uppslag är nog min favorit, stranden i lila skymning.

En bit in i berättelsen får barnet, tyngd av alla figurers byggkrav, dock ett ilsket utbrott och förstör staden. Tyvärr, tycker jag. Berättelsens styrka är den finurliga skildringen och förståelsen av ensamleken, och då känns vredesutbrottet onödigt. Berättelsen behöver inte det. Inte för att jag har något emot starka känslor i barnböcker (tvärtom), men just här bryts magin.

Slutet gott allting gott när staden byggs upp igen, och strandfigurerna hälsar (hotar?) – “Vi kommer hem till dig nån dag” när barnet åker hem från stranden. 

Strandstaden (2014) är skriven och illustrerad av Karin Cyrén, boken ges ut av Alfabeta.

Vad säger räven?

Ni har hört låten va? Den där hysteriska låten som jag trodde var alla barns ursäkt att få svära lite (se videon på youtube). Nu har Svein Nyhus gjort illustrationer till “The Fox (What Does The Fox Say?”) och resultatet är en psykedelisk, fantasifull och väldigt vacker bilderbok. Nyhus är en fantastisk konstnär och det är hans illustrationer som bär den här boken. För att texten ska fungera får den som läser högt vara beredd på att ge järnet, det funkar liskom inte att läsa “Hati-hati-hati-ho! Hati-hati-hati-ho! Hati-hati-hati-ho! Eller kanske … Joff-tjoff-tjoff-tjoff-tjoffo-tjoffo-tjoff!” hur som helst. För bästa resultat krävs en högläsare med mod och riktigt höga toner. Det kan bli hur kul som helst! Känns det inte helt bekvämt (vilket är fullt förståeligt) kan en ju alltid lyssna på låten tillsammans med barnen och sno ljuden därifrån. Eller varför inte lyssna samtidigt som ni läser? Jag lovar, snart vet ALLA hur räven låter.

Bild lånad av Svein Nyhus.

Vad säger räven? är skriven av Bård Ylvisåker, Vegard Ylvisåker och Christian Löchstöer. Den är illustrerad av Svein Nyhus och ges ut av Notfabriken.