Kategori:Bilderböcker

Missa inte! Den blå traktorn

denblatraktorn

När jag får en sån här bok i min hand älskar jag bilderboken. När någon, eller några, går in i det som finns men som vi sällan pratar om.

Fängelse. Finns i barns lekar, för tjuveri och annat förbjudet. Och Pippis pappa sitter där, i fängelsehåla! Lite luddigt, men ändå en plats som många barn känner till på ett ungefär. Men det finns också barn där fängelse är något annat, något verkligt. Där mamma eller pappa finns.

Läs mer

En ny tysk bekantskap

herrbrum

Jag ska erkänna att jag inte kände till Daniel Napp sen tidigare. Hittade den här boken när jag strosade runt på Jakobsbergs bibliotek och fastnade för Brums tomma/förvirrade blick på framsidan. Napp är en tysk författare och illustratör som mest är känd för sina böcker om Herr Brum (Dr Brumm på tyska). Herr Brum tittar på fotboll var, om jag förstår saken rätt, Napps examensarbete och kom ut 2004 i Tyskland, men i år här i Sverige.

Berättelsen börjar framför herr Brums lilla stuga på en bergssluttning i höstskrud. Napp använder sig av akvarell och blyerts när han skapar, där tunna blyertsstreck skapar fart och små detaljer i bilderna. Inne i stugan tittar Brum på fotboll när strömmen plötsligt går och allt blir mörkt. Förvånad ger sig björnen genast i kast med att lokalisera felet. Bakom tv:n går en sladd, hur kan hela fotbollsplanen får plats i det lilla hålet? Och om man drar i sladden, vad händer då? Berättelsen är rak och snabb, varje uppslag följer Brum och sladden upp och ner för tak, ut på vägen och fram till generatorn som tre bävrar febrilt försöker laga. Det blir till ett bläddrandets dramatik när läsaren följer Brums väg.

brumm2

Historien avslutas som den började, med Brum framför sin tv. Lyckligtvis har ”Sportlördag” inte slutat, trollbunden stirrar han in i tv-apparatens blåa sken igen. Ordning återställd! Napp använder en av bilderbokens stora fördelar, bläddrandet framåt, på ett väldigt fint vis för att skapa fart i berättelsen. Även större eller mindre storlek på texten används för att lyfta fram höga ljud (Zap! Tuut! Vroom!) eller upprörda vrål (när Brum skäller ut en koltrast).

Herr Brum är en småkorkad och högst ofarlig björn, vilket ofta verkar vara björnens lott i barnböcker. Kanske är det den snälla och oskyldiga nallebjörnen som ställt till det? Just det här med varifrån ljuset i lampan, bilden i tv:n eller värmen i ugnen kommer ifrån kan man ju få diskutera till döddagar med en vetgirig 4-åring. Perfekt ämne för en bok, med andra ord.

 

Herr Brum tittar på fotboll är skriven och illustrerad av Daniel Napp. Bokens ges ut av Lamberths förlag.

Ambrosius går under jorden 1979

imageambrounder

Det verkar inte jättekul att vara potatis. Finns det någon modern diet där man ens få titta åt en potatis? Inte heller som litterär gestalt har potatisen det överdrivet roligt. Möjligtvis får den ligga på ett fat med nån salt och ynklig sill i en torparstuga. Eller som Astrid Lindgren inleder berättelsen om Rasmus på luffen:

”Rasmus satt i sin vanliga klyka upp i linden och tänkte på saker, som inte borde få finnas. Potatis, det var det första! Jo, potatis skulle finnas, när den var kokt och man fick ’sås och potatis’ till söndagsmiddag. Men när den höll på att växa i Guds välsignelse borta på potatisåkern och skulle kupas – det var då den inte borde få finnas.”

Tur då att Ambrosius finns. Ambrosius, Ambe, är en förmänskligad potatis tillika spänningssökare som driver runt under jorden på jakt efter nya vänner och världar.

Läs mer

Pratrecension av Löftet

original

När vi som gör Bokunge hade en härlig prat- och skrivhelg tillsammans häromsistens så pratade vi bland annat om bilderboken Löftet av Nicola Davies och Laura Carlin. Vi antecknade i all hast…

Vad handlar boken om? Flicka lever i stad där människorna vänt sig från varandra. Allt är grått. Människorna rör sig i mörka massor till och från jobb, upp och ner i tunnelbanan. Parkerna är övergivna, trädgårdarna glittrar av krossat glas. När flickan försöker råna en gammal kvinna får hon istället med sig ekollon, en gåva som förändrar hennes, och stadens, liv.

Läs mer

Åse och snart

image

Åse hittar en överkörd groda alldeles bakom bildäcket. Den är platt som asfalt och hård som knäckebröd. Såklart måste Åse visa den för bästisen Malte. Men mamma säger nej och sen och snart och fixar med middagen och mobilen istället för att hjälpa Åse. Och Åses frustration växer, hon kan inte gå till Malte själv och ”snart” vill hon sparka på, riva på, klippa sönder med stor sax! Så det gör hon, i mammas syrum finns det både sax och vackra glansiga tyger och snart ligger ett grönt tyg i småbitar på golvet. Det slutar med försoning och ombytta roller: nu vill mamman se grodan och Åse säger nej.

Läs mer

Det underbara dagishemmet 1987

image

underbar1

”Det är mycket man lär sig på dagis. Sånger och svärord och Bellmanhistorier och att vika loppor.”

Minns ni den här? Det underbara dagishemmet av Gun-Britt Sundström och Gunna Grähs från 1987. Victoria bor ensam med sin mamma, och längtar efter lek och kompisar. Hon vill börja på dagis! Det blir en ljuvligt fin berättelse om Victoria och hennes kärlek till daghemmet. Lek, Samling (med stort S), att turas om, sitta på potta i långa rader och borsta tänderna innan vilan. Och föräldrar som hämtar för tidigt…

”Gå din väg! skrek hon. Gå tillbaks till jobbet! Jag vill inte gå hem!  Då gick mamma bakom husknuten och rökte en cigarett medan Victoria la pussel.”

Den här borde förlaget trycka på nytt! Fast det kanske man inte vill, eftersom mamman röker. Det finns väl inga föräldrar som röker i bilderböcker idag? Kanske Victorias mamma kan testa sluta röka-hypnos, eller bli beroende av Candy Crush istället?

Läs mer

Livrädd på playan – en ny favorit.

29692846_O_1

Det finns bilderböcker där text och bild smälter samman och ger läsaren en alldeles särskild upplevelse. Livrädd på playan är en sådan. Författarinnan och illustratören, norskan Mari Kanstad Johnsen har ett bildspråk som påminner mig om den svenska illustratören Klara Perssons sätt att illustrera(Maximilian och Minimilian, Sovdags för Lydia m.fl.). Jag uppskattar när känslor och drag hos karaktärer förstärks med hjälp av en slags lek med proportioner och färger. Kanske tycker jag särskilt mycket om färgerna i just den här boken, precis som jag gjorde i Klara Perssons Maximilian och Minimilian (Urax förlag).

Den lilla flickan och hennes pappa är på badsemester på en turistort i ett varmt land. Pappan har längtat (kanske en hel lång vinter) och hans njutning tar plats på sidorna medan flickans känslor skildras mer försiktigt och återhållet. Pappan är mer än lovligt frånvarande i sin njutning och flickan tar små steg och undersöker trevande den nya miljön. Så en dag sker något. Tillsammans besöker de ett zoo. Som vanligt är pappan upptagen av sin upplevelse och flickan försöker följa honom. Snart märker han att flickan är borta. Eller är det pappan som är borta? Som tur är lämnas inte läsaren i sticket; flickan och pappan finner varandra igen. Och när de gör det så har något avgörande hänt i deras relation.

Livrädd på playan är skriven och illustrerad av Mari Kanstad Johnsen och ges ut av Rabén och Sjögren