Kategori:Bilderböcker

När hundastrofen är framme.

Det är få saker som jag är så svag för som just berättelser om djur som har ett hemligt liv. Praktiskt taget varje gång jag möter en hund eller en katt så inbillar jag mig att jag ser igenom den där fasaden och riktigt ser hur trötta de stackars djuren är av att behöva spela enfaldiga och halvkorkade hela dagarna inför oss människor. Boken När hundarna bytte ända är en ny bok av den engelske barnboksförfattaren Peter Bently och den eminenta japansk/brittiska illustratören Mei Matsuoka. Här berättas historien om hundarnas stora vårfest. All världens hundar är bjudna. När de anländer till festen uppmanas de att hänga av sig sitt stjärthål (bara sådär!) på en krok i garderoben och undvika allt kissande. Sagt och gjort och snart är festligheterna igång. En labrador skämtar om en katt, tre knähundar spexar och en dalmatiner sågas itu. Och efter det är det dags för dans. Någongång under dansen spårar saker ur och en kandelaber går i golvet. Elden sprider sig och panik utbryter. Hundarna flyr och på vägen ut rycker de till sig första bästa stjärthål. Och tada! Där har ni en lysande förklaring till varför alla hundar luktar varandra i rumpan dagarna i ända. För de hoppas fortfarande hitta det som en gång var deras.

Boken är fantastiskt underhållande! Precis lagom absurd och tramsig för att ett förskolebarn ska trilla baklänges av fniss. Bilderna är helt ljuvliga och Mei Matsuoka låter verkligen alla hundrasers speciella egenheter komma fram i bilderna. Att texten är på vers gör faktiskt det hela ännu bättre och bidrar till att boken kan fungera redan från 3 år och uppåt. Sist men inte minst: Kredd till översättaren Lotta Olsson som verkligen har lyckats få till rimmen på svenska.

När hundarna bytte ända är skriven av Peter Bently och Mei Matsouka, översatt av Lotta Olsson. Den ges ut av Natur&Kultur.

lycka för nostalgiker

Var inne och rotade bland böcker i en bokhandel häromdagen och såg till min förtjusning att Larserik Erikssons 70-talsklassiker Hus är gott, sa Oskar har kommit ut på nytt. Billig som stryk, dessutom, eftersom den ges ut som Klumpe Dumpebok (Rabén & Sjögrens prisvärda serie med bilderböcker i något mindre format än vanligt).

Den kvalar lätt in på min nostalgilista, där Historien om Någon (som också finns att få tag på i Klumpe Dumpe) och Eva Erikssons böcker om Bella och Gustav (som jag däremot inte sett på länge) ligger och pratar barndom med varandra.

Fint!

Hus är gott, sa Oskar är skriven av Larserik Eriksson, och ges ut av Rabén & Sjögren.

En dag på stranden

Emma Adbåge är en av mina favvisillustratörer. Jag köper vilken bok som helst som hon lagt sin hand vid till mina bibliotek, utan tvekan. Det är liksom snygga teckningar i böckerna.  Kanske är det det konstnärliga i bilderna jag dras till, eller de snygga detaljerna som kaklet i köket eller 50-talsprylarna som stoltserar uppe på kylskåpet. Det känns därför extra kul med böcker som hon både har skrivit och illustrerat.

 

Vi hittar Smulbert handlar om en vanlig sommardag i två barns liv. De ska åka till stranden med sin mamma. På parkeringen ser de en död igelkott, det är lite sorgligt, men allt känns bättre efter att de lagt några blommor på igelkotten. Efter bad och den obligatoriska fikan hittar de en skalbagge, den får heta Smulbert. Barnen gör det så bra de kan för Smulbert, de bygger en bassäng så han får bada, de ger honom ett stort blad som badhandduk och de bygger värsta fina sandslottet som han ska bo i. Men fastän barnen är så snälla så dör Smulbert. Allt är väldigt ledsamt till de kommer på att Smulbert kan få ligga bredvid igelkotten, de blir dödskompisar tycker Bert och det känns fint.

Berättartonen och dialogen mellan barnen i Vi hittar Smulbert känns lekfull och trovärdig, så här låter det tillexempel när huvudpersonen och hennes lillebror Bert leker i havet:

Vi kastar oss i vattnet nästan samtidigt.

– Kolla, jag är en delfin! ropar Bert.

Han nosar mig hårt på benen, det känns nästan som en riktig!

Sen leker vi att vi simmar i dom djupa haven och blir jagade av dödshajar. Då skriker vi så högt det bara går.

– HJÄÄÄÄÄÄLP! ropar Bert.

– HJÄÄÄLP! ropar jag.

Historien är berättad genom huvudpersonen och jag tycker att Emma Adbåge lyckas bra i att hitta den där tonen barn använder när de pratar, leker eller funderar. Det lär ju inte vara det lättaste när man skriver en barnbok!

Vi hittar Smulbert är skriven Av Emma Adbåge, och ges ut av Eriksson & Lindgren (Rabénförlagen).

När prinsessor blir teater

Min favoritprinsessa här i världen har gått och blivit teater, minsann! Det är Ika Nord som regisserat teatern som bygger på Per Gustavssons första bilderbok om prinsessan: Så gör prinsessor. Under hela hösten kommer föreställningen att turnera över landet. Kolla in turnéplanen här.

Fyra böcker finns det förresten numera om den driftiga prinsessan som inte tar någon skit. Så gör prinsessor, När prinsessor fyller år, När prinsessor tar semester och den rykande färska När prinsessor vaknar om natten. Håll utkik efter recensionen av den här på bokunge inom kort!

(Foto:Anna Lindkvist)

Gammal älskling kommer ut på nytt

En Bok För Allas utgivning är en av de största kulturgärningarna i Sverige. Förlaget ser till så att alla som vill kan ha råd att ha kvalitetslitteratur hemma i bokhyllan. Tyvärr har de stött på en del grunt vatten i form av indragna stadsbidrag av nuvarande regering och blivit tvugna att “anpassa sig” efter de brutala marknadskrafterna. Men utgivningen är, imponerande nog, fortfarande bred. Den 28:e oktober ger de ut en av de finaste bilderböcker jag vet. Måns och Mari om vintern. Boken är i själva verket en del av en tjockare bok som innehåller alla årstiderna med Måns och Mari. Författaren och illustratören Kaj Beckman kom ut första gången med boken 1974. Sedan gavs den ut på nytt 1979 i form av samlingsboken som hette Måns och Mari från vår till vinter. Beckman har bland annat också illustrerat Min Skattkammare och flera titlar av HC Andersen. Hon belönades med Elsa Beskow-plaketten 1973. Till våren 2010 kommer också Måns och Mari om våren och efter det rullar det på med Måns och Mari om sommaren och Måns och Mari om hösten.

Böcker som inte väjer för det svåra.

För snart två år sedan kom Gro Dahles och Svein Nyhus bok Snäll! ut på svenska. Boken hyllades på flera olika håll. Hos någon recensent framkallade boken till och med “läsar-andnöd” vilket väl kan sägas vara ganska unikt. Själv instämde jag i hyllningskören och älskade historien och bildcollagen om den lilla Lussi som är så snäll och duktig att hon till slut brister. Gro Dahle är inte rädd att ta i ämnen som de flesta föräldrar nog skulle undvika. I boken Den arge, som behandlar familjevåld (släpptes på svenska tidigare i år) berättas historien om pojken Boj som är darrar av skräck för sin pappa, den Arge.

Än en gång har detta par gjort en bok om något svårt och allvarligt. En dag när pojken i boken vaknar så är hans hund Roy död. Han bara ligger där och vaknar inte. Inte ens när pojken puttar på honom “med tån på skon”. Över sidorna får man som läsare följa pojkens funderingar om döden och livet efter detta. Det fantastiska med kombinationen Dahle/Nyhus är att texten berättar en och bilderna en annan mycket närliggande historia. Som när texten berättar att pojken frågar sin pappa “om Roy ligger i en säng någonstans?”. Då visar bilden hur pappan svarar på pojkens fråga samtidigt som han är i färd med att slänga Roys hundkoja i en container. En ytterst symbolisk och känslig handling för en ung människa, men kanske av mer praktisk natur hos en vuxen. Boken är svår att sätta ålder på, men jag tror att det behövs en förklarande vuxen vid sidan av barnet som läser den här. Från sex år och uppåt skulle jag säga.

Roy är skriven av Gro Dahle, illustrerad av Sven Nyhus och översatt av Lotta Eklund. Den ges ut av Daidalos.

Stora stökiga känslor

Två nya titlar i Stina Wirséns Vem-serie är här, och som den sucker jag nu en gång är för de här böckena studsar jag i stort sett på stället av förväntningar redan innan jag fått dem i min hand. Men jag blir faktiskt liiiite, liiiite besviken den här gången.

Inte på Vem är bäst?, den köper jag rakt av. Jag smälter redan när Nallen snörar på sig sina snabbaste skor och utmanar Katten på springtävling. Nallen är supersnabb. Bäst på springning! Katten är inte alls lika vass. Han är dålig, tycker Nallen. “På springning, kanske…” säger Katten. Men vilka kullerbyttor han kan göra! På några få sidor hinner sedan de båda kompisarna glänsa, bråka, fuska, försonas och slutligen förnedras en smula när Fågeln kommer och tar över showen för att stila med sina flygkunskaper. Älskart! Det är Vem sover inte? jag har lite invändningar mot. “En bok för de minsta små” står det på baksidan, och så handlar det om att Kanin ska sova över hos Nallen, men inte riktigt vågar. Sover man verkligen över hos sina kompisar när man faller in i kategorin “de minsta små”? Jag gjorde inte det i alla fall.

Stina Wirséns Vem-böcker tar hur som helst ut svängarna en del om man jämför med andra småbarnsböcker. Den här gången gissar jag att både en och annan vuxen läsare kommer att reagera på uppslaget i Vem sover inte? där Kanin och Nallen går in till Nallens föräldrar på natten när de inte kan sova. För vad GÖR Nallens mamma och pappa där inne i sängen egentligen? Det kan väl inte vara så att de… LIGGER med varandra, mitt i blanka barnboken? Jo, ta mig tusan! Jag tror det! (Svårt att säga helt säkert, Wirséns nallar är ganska diffusa i kroppsformen.) Rätt roligt, tycker jag (efter att ha svalt förvånat några gånger), att Stina Wirsén vågar utmana en smula…

Vem sover inte? och Vem är bäst? är skrivna och illustrerade av Stina Wirsén. De ges ut av Bonnier Carlsen.

Chico Bom Bom

Chico Bom Bom är verktygsapan med det grymmaste verktygsbältet! Han har fantastiska verkyg, till exempel en morrmaskin, klädhammare, käftapparat och en töjbar hammare. Chico älskar att uppfinna och upptäcka saker. En dag blir han lurad av en märkligt placerad banana split och rövas bort av en positivhalare till en cirkus. Det ser tufft ut för Chico, men han är smartare än McGyver så lösningen är inte långt borta. Det behövs bara ett måttband, en spiralförlängare och en borrmaskin med backspegel. Temat i boken är helt klart det uppfinningsrika. Språket bubblar och nya ord ploppar hela tiden fram och bilderna går från de enklaste bilderboksteckningarna till serieliknande rutor och myllrande heluppslag. Kanske är det på grund av detta som jag får lite svårt att bestämma mig för vilken ålder Verktygsapan skulle passa för, eventuellt lite äldre barn som kan hantera mångfalden i boken. Men de mindre kan säkert också uppskatta den för alla detaljer och för att Chico är en så söt apa. Nicke Nyfiken har fått konkurrens!

Verktygsapan är skriven och illustrerad av Chris Monroe. och översatt av Lotta Olsson. Den ges ut av Rabén & Sjögren.

Klappa klappa..

Klappa Djuren är en ny taktil, bilderbok om alla tänkbara djur som kan finnas på en bondgård. På de flesta sidor finns något element som barnen kan känna på. Kycklingen är fluffig. Grisen sträv, kaninen mjuk och getens skägg är spretigt (och mycket lockande att dra i).  Den gröna texten på framsidan är gjord i en slags grön filt (typ minigolfbanefilt) som är inbjudande. Roligast för de allra minsta verkar kycklingen vara. Den är så mjuk att man bara måste pilla på den flera gånger om.

Om jag ska invända mot något så är det texten. Den känns lite tillrättalagd och onödig och hade lätt kunnat tas bort med tanke på att läsarna som uppskattar denna typ av bok antagligen inte kommer bry sig ett dugg om något annat än just de saker man kan känna på och öppna. Som vanligt med just taktila böcker lämpar sig boken inte att ha på bibliotek, men den är garanterat en finfin present till de flesta barn mellan 0 och 2 år.

Klappa djuren är skriven och illustrerad av Xavier Deneux, och översatt av Meta Ekberg. Den ges ut av Rabén & Sjögren.