Kategori:Bilderböcker

Mops

Den sista vinnaren i Natur&Kulturs tävling är boken Mops av Eva Lindström och Emma Virke.

Maja och Arja lånar en dag vinthunden Mops av Ingalill för att gå på promenad. De tar en sväng runt kvarteret men så råkar de sväva ut litegrann och gå ännu lite längre bort. Till sjön. De går ut på bryggan som är hal och vips trillar Arja i vattnet. Så klart drar hon med sig den välfriserade Mops ner i vågorna. Och så klart ser Mops ut som en dränkt råtta när hon kommer upp ur vattnet. PANIK! För det förstår ju vemsomhelst att i det skicket kan man inte lämna tillbaka hunden till Ingalill. Så de går hem till Maja och börjar torka Mops med hårfönen. När de är klara har de en helt ny hund framför sig. “En ny ras med annorlunda päls” konstaterar de lite nervöst.

Mops är en härlig historia som får mig att skratta. Samtidigt som jag undrar: Hur ska det gå? Ska Maja och Arja verkligen lyckas att styra upp situationen. Eller ska de behöva krypa till korset och därmed aldrig mer bli betrodda som hundvakter?! Emma Virkes bilder är suveräna. Hon använder sig av en slags blandteknik med collage inte helt olik den i Lova! sa Smulan. Virke klipper in foton på olika detaljer som till exempel en soptunna, en WC anka och en prydnadshund. Andra roliga detaljer är att den gamla Amazonens bilnummer är FIN 535 medan den vräkiga Mercans är FUL 939. Sånt gillar jag. Den stora frågan är om barnen är lika förtjusta som jag? Barn går ju mer på känsla än form. Eftersom boken är så humoristisk och – faktiskt – spännande så tror jag den kommer att funka. Tror och hoppas!

Mops är skriven av Eva Lindström och illustrerad av Emma Virke. Den ges ut av Natur&Kultur.

Nyillustrerad klassiker

Så väldigt, väldigt, VÄLDIGT fin har den blivit – Astrid Lindgrens klassiska saga som fått nya bilder av Ilon Wikland. Jubel och fanfarer!

Berättelsen om Peter, som får stiga in i dockan Mimmis dockskåp för att se att det visst finns rövare i skogen (de inte bara finns, förresten. De är ute efter Mimmis pärlor av oskattbart värde, och de är tämligen ruskiga dessutom!) var först en del av sagosamlingen Nils Karlsson Pyssling. Sedan blev den teater – och nu har den alltså blivit bilderbok med helt nya (fantastiska, sa jag det?) bilder.

Det är en spännande berättelse det här, lite lagom otäck och ruskig. Fiolito (rövarhövdingen) ser onekligen skräckinjagande ut när han sticker in huvudet genom fönstret med en mustasch så lång att den måste vila på fönsterblecket, men han är så skönt korkad att skräcken aldrig riktigt får fäste. Jag älskade Ingen rövare… som barn, älskar den nu, och tänker: Är inte det här en ganska perfekt julklapp till alla man känner i 4-årsåldern ändå?

Ingen rövare finns i skogen är skriven av Astrid Lindgren, illustrerad av Ilon Wikland och ges ut av Rabén & Sjögren.

Nyillustrerad klassiker

Så väldigt, väldigt, VÄLDIGT fin har den blivit – Astrid Lindgrens klassiska saga som fått nya bilder av Ilon Wikland. Jubel och fanfarer!

Berättelsen om Peter, som får stiga in i dockan Mimmis dockskåp för att se att det visst finns rövare i skogen (de inte bara finns, förresten. De är ute efter Mimmis pärlor av oskattbart värde, och de är tämligen ruskiga dessutom!) var först en del av sagosamlingen Nils Karlsson Pyssling. Sedan blev den teater – och nu har den alltså blivit bilderbok med helt nya (fantastiska, sa jag det?) bilder.

Det är en spännande berättelse det här, lite lagom otäck och ruskig. Fiolito (rövarhövdingen) ser onekligen skräckinjagande ut när han sticker in huvudet genom fönstret med en mustasch så lång att den måste vila på fönsterblecket, men han är så skönt korkad att skräcken aldrig riktigt får fäste. Jag älskade Ingen rövare… som barn, älskar den nu, och tänker: Är inte det här en ganska perfekt julklapp till alla man känner i 4-årsåldern ändå?

Ingen rövare finns i skogen är skriven av Astrid Lindgren, illustrerad av Ilon Wikland och ges ut av Rabén & Sjögren.

Törnrosa

Det har kommit ut en antal böcker i serien Sagoskatten, till exempel Gubben och gumman som bytte arbete, Svanhamnen, Rödluvan och några till. Böckerna är tecknade av kända illustratörer som Gunna Grähs, Ingrig Vang Nyman, Kristina Digman, Tord Nygren och Helena Nyblom. Törnrosa är den senaste i serien och är tecknad av Lena Sjöberg. Bilderna i den här versionen av sagan om Törnrosa är uppiggande om man jämför med de klassiska illustrationerna av det vackra prinsessbarnet. Det känns som vi matats sönder av bilder av som den här under. Jag älskade i och för sig sådana bilder när jag var liten, MEN skönt med bilder av Törnrosa som inte måste vara så sockersöta som det bara går. Och därmed inte sagt att Lena Sjöbergs bilder inte är vackra, för det är de verkligen! Bara inte så traditionella. Kolla här:

 

 

Bilderna är hämtade från Lena Sjöbergs blogg.

Jag tycker verkligen att Törnrosa är snyggt gjord, både i helheten och i det lilla har Lena Sjöberg lyckats skapa en riktig sagostämning. Kronan på verket är att texten på varje sida inleds med en illustrerad bokstav, precis som det var way back när munkarna skrev ner berättelser och sagor skapades.

Törnrosa är illustrerad av Lena Sjöberg och ges ut av Rabén&Sjögren.

Målgrupp sökes?

Jakob Wegelius är nog min absoluta favorit bland de svenska illustratörerna. Hans senaste verk Bland vågor och moln, som kom ut i tidiga september har jag ruvat på ett tag. Bland vågor och moln är helt utan text (så när som på namnen på de olika fartygen och farkostarna) och till formen påminner den om en större pekbok. På något sätt har jag fått för mig att bilderna i boken mer går hem hos de lite äldre barnen och det gör att det är lite svårt att hitta rätt målgrupp till boken (med tanke på det i kombination med formen). Är det någon av er som har läst boken med era barn eller med någon liten kompis? Berätta gärna hur det har funkat. Vill veta vem jag ska ge den till i julklapp!?

Ps. Är den någon som läst den franske Tomi Ungerers bok Jag hatar pussar från 1978? Liknar inte Wegelius och Ungerers stilar varann lite? Ds.

Bland vågor och moln är skriven av Jakob Wegelius och ges ut av Bonnier Carlsen.

Målgrupp sökes?

Jakob Wegelius är nog min absoluta favorit bland de svenska illustratörerna. Hans senaste verk Bland vågor och moln, som kom ut i tidiga september har jag ruvat på ett tag. Bland vågor och moln är helt utan text (så när som på namnen på de olika fartygen och farkostarna) och till formen påminner den om en större pekbok. På något sätt har jag fått för mig att bilderna i boken mer går hem hos de lite äldre barnen och det gör att det är lite svårt att hitta rätt målgrupp till boken (med tanke på det i kombination med formen). Är det någon av er som har läst boken med era barn eller med någon liten kompis? Berätta gärna hur det har funkat. Vill veta vem jag ska ge den till i julklapp!?

Ps. Är den någon som läst den franske Tomi Ungerers bok Jag hatar pussar från 1978? Liknar inte Wegelius och Ungerers stilar varann lite? Ds.

Bland vågor och moln är skriven av Jakob Wegelius och ges ut av Bonnier Carlsen.

Den fina prinsessan

Den fina prinsessan är skriven av Petter Lidbeck och illustrerad av Thomas Fröhling. Det är den andra av tre vinnare i Natur och Kulturs bilderbokstävling som vi recenserar här på Bokunge!

Prinsessan i boken är så fin att hon inte bajsar om dagarna. Istället bajsar hon på natten i sömnen. En natt gömmer sig en fotograf på toan och tar högst avslöjande bilder som dagen efter basuneras ut i stans alla tidningar. Kungen blir mycket upprörd och bestämmer sig för att bomma för toaletten. Bajsande prinsessor kan man ju inte ha. Och prinsessan blir tjockare och tjockare ju mer hon äter utan att bajsa. Och hon äter en masse. När hon på toppen av all mat blir påtrugad ett plommon av en hovdam går det lite överstyr. Vad som händer påminner faktiskt väldigt mycket om den här scenen: “And finally Monsieur, a wafer thin mint.” (Kolla inte om du är äckelmagad)

Överhuvudtaget är vuxenreferenserna många i Den fina prinsessan, inte minst i paparazzifotografen och bildchocker i dagspressen. Illustrationerna känns också mer vuxentillvända än tecknade för barn. Och det är väl min stora invändning mot boken. Jag tycker att den är himla snygg, men förmodligen tycker jag det just för att jag är vuxen och inte ett barn. Vem vet?

Men jag gillar boken ändå. Historien är underhållande och figurerna är faktiskt ganska roliga, allra mest kungen med sin sjukt stora näsa. Och det är ju alltid kul med bajs som alla vet. Det är verkligen ett ämne som ska avdramatiseras till förbannelse. Till alla hårdmagade människor där ute.

Den fina prinsessan är skriven av Petter Lidbeck och illustrerad av Thomas Fröhling, och ges ut av Natur&Kultur

Moshi Moshi överallt Kawaii

Hjälp! Vad är det här för bok? Är det jag som har blivit en generation för gammal för att förstå? Var är Jordgubbs-Moshi är en “lek&leta”bok som går ut på att man ska hitta Jordgubbs-Moshi och kompisen Super-Moshi på varje sida. Problemet är bara att det myllrar av tusen olika sorters Moshi-figurer i hela boken och jag fick huvudvärk efter ungefär sida ett. Det tar en evig tid att hitta de två figurerna och inte nog med det, man ska dessutom hitta ett gäng till, typ Aloha-Moshi, Ananas-Moshi och Ubåts-Moshi. Mitt tålamod! Jag läste en annan recension av boken där varningstext och facit till boken efterlystes, vilken strålande idé! Moshi betyder hej på japanska och Kawaii betyder gullig. Kawaii betyder också att man tycker om det som är gulligt, hur gammal man än är. Alla, både vuxna och barn ska alltså kunna älska Moshi. Hej hej gullig ungefär. Eh, jag hänger inte med.

Klicka på omslagsbilden för att provläsa och se vad jag menar. Vad tycker ni? Hit eller miss? Är jag helt ute och cyklar eller kommer Moshi faktiskt ta över och bli nya Hello Kitty? Och är det någon som har barn som har läst boken? Gillar de den? Upplys mig snälla.

MoshiMoshiKawaii – Var är Jordgubbs-Moshi, är översatt av Masako Hayakawa Thor, och ges ut av Rabén&Sjögren.