Kategori:Bilderböcker

La visite de petite mort

Bild: svt.se

Grattis Snoffe, döden & jag som vann priset för bästa barn- och ungdomsprogram på tv-festen Kristallen! Jag minns själv hur insikten att livet inte är förevigt drabbade mig, tanken svindlade och gjorde ont. Därför är det ju så fint att man kan närma sig det svåra genom tv och böcker! Här kommer ett urval bilderböcker på tema döden: 

Lilla Döden hälsar på – Kitty Crowther

Rut & Knut tittar ut på liv och död – Mats Wänblad, Carin Wirsén, m.fl.

Grodan och fågelsången – Max Velthuijs

Adjö, herr Muffin – Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm (illustration)

En stjärna vid namn Ajax – Ulf Stark och Stina Wirsén (illustration)

Mitt svarta liv – Amanda Eriksson

Vem är död? – Stina Wirsén

Dödenboken – Pernilla Stalfelt

Är dessutom nyfiken på Lilla Piratförlagets Ett syskon från yttre rymden av Ulf Stark som dyker upp nu i september – “En liten pojke saknar systern han aldrig hade. Storasystern som dog vid födseln. När en ny flicka dyker upp på gatan stämmer allt – det måste väl vara hon?”. Kanske det också kan bli en titel på dödslistan (förlåt, jag var tvungen…)!

Jag tror varenda kotte är lite rädd

Vissa av er känner kanske till Lemony Snicket (pseud. för Daniel Handler) som författaren till serien om syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Här kommer han med sin första bilderbok tillsammans med illustratören Jon Klassen. I Mörkret längst ner får vi träffa Alfred. Alfred är rädd för mörkret och han är väldigt medveten om att mörkret bor i samma hus som han. Ibland gömmer det sig i klädkammaren, ibland bakom duschdraperiet och det ligger alltid på lur nere i källaren, inklämt bakom några lådor och en gammal byrå. Men på natten kommer mörkret upp och är överallt, fast i Alfreds rum lyser nattlampan starkt. Men så en natt går lampan sönder och Alfred hör hur mörkret kallar på honom, längst ner från källaren hör han dess röst och han följer den dit han aldrig annars skulle våga gå.

Det är en inkännande berättelse om hur det läskiga kan ta över det mest välbekanta, hur ett hem kan förvandlas till knakande väggar, kalla fönster och mörka garderober. Men vi får också ta del av hur Alfred övermannar sin rädsla och upptäcker att mörkret faktsikt inte är farligt. Och det helt utan någon vuxens inblandning, vilket känns befriande. Såklart är Jon Klassens bilder fantastiska med och snudd på filmiska. Men ändå inte för läskigt för ett lässuget barn!

Provläs boken här

Mörkret längst ner är skriven av Lemony Snicket och illustrerad av Jon Klassen. Den är översatt av Katarina Kieri och ges ut av Rabén&Sjögren.

If dogs run free, then why not we

Bob Dylan + bilderbok = Sant! Illustratören Scott C tolkar Bob Dylans If dogs run free i bilderboksform. 

It is a book that contains a whole lot of dogs just enjoying themselves all over the place. Which is great because I LOVE DOGS.  Even after drawing a million dogs for this book, i am still into dogs.”

If dogs run free släpps den 3 september och kommer gå att köpa på i alla fall en av de stora svenska internetbokhandlarna. Kanske något svenskt förlag som nappar också?

Ja, visst undrar man!

Man undrar av Jostein Gaardner (som också har skrivit filosofiromanen Sofies värld som jag älskade som barn) och Akin Düzakin är en väldigt söt liten blå bok med sån där fin tygrygg. Även inuti är den fin. På varje uppslag finns en eller flera frågor, som alla var och en för sig skulle kunna vara frågeställningen i en riktigt fet doktorsavhandling i filosofi, men som går precis lika bra att diskutera med säg en femåring på sängkanten vid läggdags. Istället för saga, en fråga i söta blå boken varje kväll! 

Frågorna är enkelt och rakt på sak-igt formulerade. Här finns klassiska dilemman, som “Skulle alla stjärnor och planeter finnas utan att någon visste om dem?”.
Frågorna är också kluriga, som “Finns det någon som kan veta vad jag tänker?” Existentiella, som “Är det tillåtet att bara finnas i världen utan att tänka på någonting alls?” Roliga, som “Hur kan mina fötter flytta sig dit jag vill fast jag tänker på något helt annat?” och viktiga, som “Är det tillåtet att vara rädd utan att veta vad jag är rädd för?”.

De vackra och liksom melankoliskt suddiga illustrationerna av Düzakin berättar en egen historia, som inte nödvändigtvis har en direkt koppling till frågorna på uppslaget. 

Det här är en jättefin bok. Ett extra plus för titeln som är ovanligt anspråkslöst rar. Tanken på att få ställa de här frågorna till ett barn och lyssna på svaret gör mig alldeles lycklig.

Man undrar är skriven av Jostein Gaardner och Akin Düzakin och ges ut av Kabusa Böcker.

Ni na ni na ni nana… boktips för de yngsta!

En vän önskade tips på böcker som passar en teling under året. Här kommer med andra ord åtta böcker vilka borde passa personer som gillar att läsa och möjligtvis tugga lite på nåt härligt litterärt verk.

 

Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är – Siri Ahmed Backström (Urax förlag)

En kropp och person växer fram bit för bit, från en ensam liten nästipp till en hel och glad kropp. Fin ömsint ton tillsammans med avskalade och mjuka illustrationer. 


Max-böckerna – Barbro Lindgren och Eva Eriksson (Rabén & Sjögren)

Klassiker! Vardagsdrama med alltid lika nyfikna Max. Nu finns flera av böckerna i pek-papp, perfekta att tugga lite på.

 

Alla kläder på – Lotta Olsson och Charlotte Ramel (Bonnier Carlsen)

Rytmisk poesi ur Liten-sviten. Vardagsnära kul med en versrad på varje sida. I Alla kläder på beskrivs hur det är att klä på sig, en utmaning som nog både barn och vuxen kan relatera till…

 

Kanin-bad – Lena Andersson (Rabén & Sjögren)

Fina Kanin-bad och Kanin-paket tillhör mina tidigaste läsminnen! Vänskap porträtterad med pricksäker enkelhet. Kanin-paket verkar tyvärr vara slutsåld hos de stora bokhandlarna, men finns på vissa bibliotek.

 

Sommar – Sara Lundberg (Alvina förlag) 

Drömsk sommaridyll i pekboksform, otroligt vackra illustrationer du vill flytta in i. En bok om vad som är viktigt här i livet – plocka bär, gå barfota och spreta med tårna. Miljömärkt pekbok!

 

Rödluvan – Catarina Kruusval (Rabén & Sjögren)

Vi är nog många som räddats av Kruusvals vispekböcker, vem kunde exempelvis ana att det inte hänger “peppargrisar” i sockerbagarens fönster? Tydligen inte jag i alla fall! Nu är det även dags för Grimms Rödluvan att förvandlas till pekbok. Berättelsen är anpassad för de yngsta läsarna, men med spänning och drömsk trollskog intakt.

 

Jag vet! Vi lägger oss – Ingela P. Arrhenius (Rabén & Sjögren)

Färgglad och stilsäker nattningssaga om hur det går till när man ska sova. Fjärde boken i Jag vet!-serien.

 

Bananbok – Alice Eklund (Gilla böcker)

I Sverige äter vi ungefär en biljon bananer varje år, och man får anta att ettåringar står för merparten av dessa bananer. Således, igenkänning på hög nivå för de yngsta – en bok om bananer!

 

Har du också tips på pekböcker för de yngsta? Tipsa gärna i kommentarsfältet!

Ställ dig i kö!

 

Ja, här är det liten ny bebis för hela slanten, och bloggandet har fått ställa sig i kö, så att säga. Det för oss osökt in på titeln för detta blogginlägg.

För ibland är det skönt med något enkelt, ordnat och liksom rakt. Som en kö. I bilderboken Ställ dig i kö! av Tomoko Ohmura får vi följa en kö, en mycket prydlig sådan, från början till slut. Eller snarare från slut till början. Längst bak står de minsta djuren, som grodan, ödlan och musen, ordentligt numrerade med 50, 49 och 48, och längst fram de största, giraffen och elefanten på plats 2 och 1. Tävlingar och småsnack får tiden att gå. Mårdhunden tävlar med räven om vem som kan hoppa högst, hyenan leker tittut med känguru-ungen, Pandan leker bokstavslekar med kossan och rådjuret. 

Det är småtrevligt, men också lite spännande. För ingenstans avslöjas vad djuren egentligen köar till! Elefanten börjar till och med kliva ombord på detta mystiska,  innan det avslöjas på ett utviksuppslag vad det är. Då ser man plötsligt alla djuren, i storleksordning, på ryggen av det största djuret av dem alla, blåvalen. En sjudundrande åktur senare är de överens om att det var värt köandet!

Här finns många små detaljer att prata om med en 3-6-åring, inte minst om denne har sinne för ordning och reda. Dessutom finns här ju några bra tips om lekar som kan få tiden att gå i verkliga livets köer.

Ställ dig i kö! är skriven av Tomoko Ohmura och ges ut på Lilla Piratförlaget.

 

Stockholm, Stockholm stad i världen

Hej Stockholm! Du myllrande, nyfikna stad – här är en bok om dig!

Över fem uppslag skildrar Berlinbaserade illustratören Judith Drews (delar av) Stockholms karaktär. Det är Gamla Stan, Södermalm, City, Djurgården och ett urval museer som tecknas detaljerat i klara färger. Istället för text är det du och jag, bokens läsare, som får berätta – vad är det egentligen som händer vid Mariatorget? Vad gör Selma Lagerlöf i Gamla Stan? Bokens karaktärer, både kända och okända, återkommer på varje uppslag, vilket gör att man själv kan skapa sin röda tråd. Ja, nog känns det lite ovant först – men efter en andra läsning så rullar fantasin på bättre… 

Om, eller snarare när, berättelsekonsten tryter behöver du å andra sidan inte svettas. Som barn älskade jag att tyst fångas av Richard Scarrys detaljerade städer; färgerna, figurerna, byggnaderna. Drews Stockholmsskildring ger lite samma känsla, det finns mycket att se och upptäcka – även i en stad som känns igen. Boken är dessutom lyxig i storformat med tjocka kartongsidor. 

Stockholm – Vimmelboken är en lättsam bok med huvudstaden både som kuliss och huvudperson. Att staden befolkas av kända karaktärer som Pippi Långstrump, en liten Lucia och ett kungapar skapar igenkänning även för de läsare som inte känner till stadens olika miljöer. Således, en annorlunda bokupplevelse för såväl vuxen som barn, urstockholmare som besökare. 

 

Stockholm – Vimmelboken är illustrerad av Judith Drews och ges ut av Lilla Piratförlaget.

2 x Gustavsson

Vi är vana vid att se Per Gustavssons illustrationer ganska grafiska, med skarpa konturer och fylliga färger, som i böckerna om Kompisen, eller Prinsess- och Prinsböckerna. Men nu har det kommit några böcker med lite mjukare utformning. Det är lätt att känna igen Gustavssons stil: karaktärerna är sig lika och det är ungefär samma färgskalor, men det är som om de hårda linjerna fått ge vika för färgerna som vill breda ut sig över sidorna. Och det ger onekligen ett mjukare intryck vilket passar bra för innehållet som är djupare och mer filosofiskt än i tex Prinsessböckerna.

I alla fall. I Maskrosdagen kämpar Martin mot sin maskroshatande pappas ogräsrensariver. Han lyckas rädda tre maskrosor och tillsammans leker de hela dagen. Allteftersin dagen lider växer maskrosorna och blir längre och äldre, från att vara så små att de måste sitta i Martins knä till de blir så stora så de kan klättra i träd. Och till slut inträffar det oundvikliga, varje maskros öde… Den här boken har verkligen gått hem hos oss. Det är något fascinerande med maskrosorna och deras utveckling under berättelsen. Dessutom verkar det vara en blomma många barn älskar, medan deras föräldrar tycker annorlunda (det ÄR ju vackra blommor, om de bara inte vore så sablars många och stora och fröiga och envetna…) Det här blir berättelsen om maskrosen som antihjälten som aldrig förlorar, den återuppstår i stället starkare än någonsin (enveten som sagt).

I Skuggsidan får vi träffa Ragnar som fått en ny penna i födelsedagspresent. Han är glad för den, ute skiner solen och det är långt till natten. Vi fattar redan på sida ett att berättelsen inte kommer vara soligt glad hela tiden och att Ragnar nog är ganska mörkrädd. Han ger sig ut för att rita med sin nya penna medan skuggorna blir allt längre. Han ritar hus, en korvkiosk och bilar till att börja med. Sen tar skuggorna över:

När vinden blåser kittlar grenarnas skuggor huset,
men huset skrattar inte.
En skuggfågel landar på en gren.
Den kvittrar inte. Skuggdjur kan inte det.

Ragnar ger sig in i skuggornas värld och med hjälp av sin penna lär han sig hantera sin mörkerrädsla.

Båda de här böckerna tar upp tyngre ämnen än vi tidigare är vana vid från Per Gustavsson. Men nog har vi sett det innan, i till exempel böckerna om Kompisen som är för liten, arg och rädd och skräckisarna Sopnedgasten och Villy vilse. Och personligen tycker jag att ämnena behandlas med både omsorg och inlevelse i barnens världsuppfattning.

Maskrosdagen och Skuggsidan är skrivna och illustrerade av Per Gustavsson. De är utgivna av Alfabeta och Natur&Kultur förlag.

Maximilian och minimilian

I augusti förra året skrev Bokunge om barnboksdebutanten Klara Perssons Molly & Sus, ett finurligt tvillingdrama. Boken kom att bli en riktig succe, och Persson tilldelades både debutantpriset Slangbellan och Snöbollen för årets bästa bilderbok!

I sin nya bok Maximilian och minimilian fortsätter Persson att utforska relationen mellan två. Där Molly och Sus brottades med att vara lika, där funderar Maximilian och Minimilian över sin olikhet. Den ena är lång, den andra kort. Ja, Maximilian är faktiskt så lång att boken inte ens räcker till. Berättelsen drivs fram av kompisarnas dialog, en diskussion om hur det är att behöva vara den längd man är. Minimilian menar att han får “minsta glassen” och Maximilian vill bli buren – kan man inte bara få byta längd ett tag? 

Persson har skapat en färgrik och detaljerad värld för sin berättelse. Maximilians orange tröja får breda ut sig och ta plats mot en pastelltonad bakgrund, en gigantisk glass med hur många kulor som helst pratar vi om länge. Texten behandlas som del av illustrationen, bokstäverna lever inte vid sidan av – utan mitt i berättelsen med lekfulla och varierande typsnitt. Både text och illustration speglar den nyfikenhet och humor som kompisarna uttrycker.

Maximilian och Minimilian är de enda människorna som syns och talar, vilket ger känslan av att vi får kika in i deras egna värld. Ni vet som det kan vara när två som verkligen gillar varandra umgås!

 

Maximilian och minimilian (2013) och skriven och illustrerad av Klara Persson. Ges ut av Urax förlag.